Reparation av trasigt lock under ett stall

En av de moment som jag ofta stöter på är att locket dragits sönder när ett stall lossnat eller limmats om. Är det bara små flisor det handlar om kan jag limma in små bitar av gran eller fylla igen gropar med varmt hudlim blandat med slipdamm i gran. Laga med superlim är ingen bra idé då varmt hudlim inte fäster på plast. Ofta är det mycket av locket som är skadat och då måste man göra en större operation. På den här gitarren hade gran dragits bort under nästan hela stallet. Det skadade området måste fräsas bort och nytt granvirke limmas in.

Med en linjal som guide använder jag min Proxxon fräs (som är mycket bättre än en Dremel!) och fräser upp två raka spår på ömse sidorna om det område som måste ersättas med nytt virke. All gran däremellan fräser jag sen bort på fri hand med fräsen. Fördelen med att använda en fräs som den här är att man får en grop med exakt samma djup.

En ny bit gran skärs ut och passas in. Det är viktigt att granen har ådringen i samma riktning som locket för bästa vridstyvhet. Det nya virket är lite tjockare än  gropen är djup.

Den nya biten limmas med både fisklim och varmt hudlim. Varmt hudlim är perfekt men har en liten nackdel, den fyller inte ut tomrum. Fisklim, som nästan är lika bra som varmt hudlim, fyller ut mycket bättre. Jag lägger fisklim runt kanten och varmt hudlim i mitten. Klämmer sen ihop kakan med gladpack mellan granbiten och mothållet i plexiglas. Ingen risk att limma ihop det man inte vill!

Använder en underskattad liten hyvel för att tunna ned granbiten när allt torkat. Hyveln är väldigt vass med sitt rakblad och perfekt för att hyvla av i små tunna skivor! En väldigt bra Jula maskeringstejp av plast som både är tunn och inte häftar hårt skyddar locket från hyveln. Man måste vara försiktig ändå. Tror det är denna.

Med linjalen som mothåll slipar jag sen det sista med självhäftande 80 sandpapper på en liten mysig aluminiumprofil. Profilen är en detalj som kommer från en gammal skrotad tryckmaskin, men det finns säkert liknande material att köpa och kapa till.

Gjorde ett fint ebenholtsstall med ett pyramidstall från en ca 1890 Bauer gitarr som förlaga, gjorde den bara lite bredare för att få plats med ett intonerat stallben och lite lägre. Stallet bör vara bredare än själva lagningen. Den låghäftande tejpen markerar platsen för stallet vid limningen. Tejpen kan enkelt lossas när stallet är på plats.

Innan limningen av stallet monterade jag min pluggar som vanligt. Använder stallet på plats och en borr genom strängpinnhålen för att markera positionen och borrar för 8 mm pluggar 4 mm ovanför de kommande strängpinnhålen. Gran är väldigt besvärligt att borra i med en träborr, vill gärna flisa upp sig. Ett bra sätt är att först borra med en 1 mm borr och sen träborren roterande åt fel håll utifrån och inifrån. Det lilla hålet markerar var man ska borra från insidan. Sen kan man borra bort det sista materialet i mitten av hålet som vanligt. Hålen fylls med två björkpluggar för bassträngarna, en furaplugg för D strängen och tre granpluggar för diskantsträngarna.

Stallet limmas med nykokat varmt hudlim, på bilden har tejpen tagits bort och överflödigt hudlim torkats bort med hjälp av en trasa och en trubbig kniv. Mothållen på pyramiderna har formats på undersidan med specialplast som man kan smälta och värma och som sen blir hård när den får svalna.

Ny metod för bättre halsmontering

Flaggade lite för att jag kommit på ett nytt säkrare sätt att limma in halsen. Främst för att undvika att behöva lägga in en triangulär shim under greppbrädan på locket, men också för att lyckas bättre med halsens vinkel som hittills varit ett lotteri med många nitlotter… Har provat metoden på tre GammelGura i batchen och det har lyckats än så länge. Har inte kommit så långt att botten och halsen slutligen limmats in, men jag tror att det är bra att börja jobba med halsens vinklar i god tid. Med en bra start behöver man bara små justeringar på slutet.

Så här såg det ut efter ett par timmars arbete med att slipa in halsfoten till rätt vinkel i höjd- och sidled. Hals, greppbräda och tvärribban i locket ovanför ljudhålet och under greppbrädans ände är lösa och hålls ihop med tvingar. Den lösa men kurvade ribban klämdes fast i ändarna med varsin tving och tryckte upp locket vid greppbrädans ände.

För att mäta upp halsvinkeln får två 1 mm blandmått vid ca 6:e och 12:e bandet simulera bandens höjd. Ovanpå bladmåtten på greppbrädan används en lång rak aluminiumlist som i förlängningen ska ligga kloss mot översidan på stallet vilket innebär att halsen har rätt vinkel. Samma raka aluminiumlist används på för att centrera halsen i sidled, listen läggs kloss mot sidan av halsen och centrum på de yttersta stränghålen i stallet ska ligga lika långt ifrån listen.

För att justera halsvinkeln upp-och-ned använde jag ett slippapper mellan sidan och halsfoten för att slipa kontaktytan på halsfoten. Genom att bara slipa lika mycket på överdel eller nederdel på halsfoten kan vinkeln justeras, den här behövde slipas på överkanten vilket inte är vanligt. Inga problem med en lös greppbräda. I sidled slipas halsfoten bara på den ena sidan för att ändra vinkeln sida-till-sida. Det gäller att hålla koll på båda sakerna samtidigt!

Med halsen i rätt vinkel i båda ledder kunde jag konstatera att den 30″ radius jag gett ribban ovanför ljudhålet var perfekt på den här gitarren, greppbrädan var helt rak och låg platt mot locket. Den jag jobbade med innan hade en glipa på ca 1 mm mellan lock och greppbrädans undersida i änden av greppbrädan. Istället för att tillverka en triangulär shim som tidigare kunde jag nu ge den lösa ribban en större krökning, ca 20″, för att trycka upp locket under greppbrädan.

 

För att vara säker på att de mått jag justerar in blir rätt använder jag en justerbar gängstång mellan hals och bottenkloss. Jag vill att halsklossen ska vara fixerad och ha exakt samma vinkel som när botten limmas. Stången fästs med en skruv ovanpå halsklossen och halsklossens vinkel justeras med två vingmuttrar genom hålet för ändpluggen. Mitt facit för justeringen är längden på botten, avståndet mellan sargens utsida vid hals- och bottenkloss och kanten på botten ovanpå ska passa precis.

För att klämma fast den lösa och kurvade lockribban och trycka upp locket på mitten använder jag två justerbara mothåll. Hålen i träpluggarna är borrade så att de sitter fast lagom mycket på gängstången för att inte ramla av men utan att behöva gängas på. Med små modifieringar kan de användas som mothåll för att limma lösa ribbor genom ljudhålet också!

Med halsen grovt injusterad kunde jag nu limma den lösa ribban i förvissning om att inte behöva göra en triangulär shim längre fram. Med botten limmad kommer jag mest troligt bara behöva små justeringar efter ett test med uppspända strängar innan halsen limmas på plats.

Förstyvningen mellan hals- och bottenkloss visade sig också vara praktiskt, den annars lätt sladdriga kroppen utan limmad botten var stabil och lättare att hantera medan jag jobbade med slipningen av halsfoten 🙂

GG162, Europeisk ca 1900

Köper sällan gamla vrak numera, men ibland dyker det upp någonting intressant på en auktion här i Örnsköldsvik, se bilder från auktionen nedan. Denna köptes in bara för någon månad sedan och fick bli ett sidoprojekt till den pågående batchen. Alltid bra att ha en gitarr som ännu inte har en köpare. Hann inte mycket mer än börja på den innan jag fick ett samtal om att köpa en gammal härjad parlor gitarr! Då den inte skulle ha en K&K mick var det lika bra att göra den klar på en gång, behövde slantarna för att betala diverse räkningar också…

Nåväl. Det är en gammal Europeisk parlor, jag sätter den till 1900 men den kan mycket väl vara sent 1800-tal. Stämskruvarna var av den gamla rejäla sorten som faktiskt var bättre än de som kom på 1910-talet och senare. De var vackra och i och med att kuggen sitter ovanför snäckan trycks de ihop av strängdraget och brukar fungera nästan lika bra som nya. De fick sitta kvar för ovanlighetens skull. Senare visade det sig att en av de visuellt fina stämskruvarna var felkonstruerad med för låg höjd på snäckans “kuggar” och b-strängens stämskruv kuggade runt. Fick leta fram en liknande men bra stämskruv ur förrådet med rätt avstånd mellan stolparna. Det positiva var att den stämskruv man ser när man spelar är det vackra originalet. Den var rejält uttorkad med krympt lock och botten, några bottenribbor stack ut från sidan och delar av locket var löst.

En ovanlig detalj på den här var det minimala mustaschstallet som var i dåligt skick. För första gången gjorde jag en replika med ett genomgående stallben som inte är infällt i stallet. Halsen var smal (43 mm vid översadeln) och tunn. Mensuren kort, bara 59,5 cm. Greppbrädan byttes ut till rosewood.

Dunlop har slutat tillverka mina favoritband i mässing, 6180. Från och med den här GammelGuran kommer jag att använda hårdare EVO band med liknande men lite mörkare mässingsfärg. Kostar lite mer då de måste beställas från USA, men går lika bra att montera som mässingsbanden. Att banden är hårdare gör att jag måste vara mer noga när jag ger greppbrädan en radius, greppbrädan bör matcha krökningen på banden annars riskerar de att inte fastna i spåret som de ska (mässingsbanden formades mer till greppbrädans krökning). Får slipa in mina bandsågar för smalare spår också.

Gjorde de vanliga handgreppen på den, det blev nog den snabbaste GammelGuran från inköp till färdig 🙂

Intoneringen var lite besvärlig då det var stora skillnader mellan intoneringspunkterna både på översadel och stall. Den ovanligt korta mensuren var en anledning. Fick det att stämma bra till slut. Blev en trevlig liten parlor som passade bra till kundens små händer! 🙂

   

Det gamla etikettpapperet tog slut, köpte en ny och lite gråare variant 🙂

Pågående batch

Väntar fortfarande på att få hem K&K mickar. Under tiden finns det en del kvar att göra på alla gitarrerna i batchen. Alla har reparerats, fått nya ribbor och kolfiberstav samt formade råämnen till stall och greppbräda. Läget just nu i bilder nedan.

Försöker hela tiden hitta nya detaljer som kan göras bättre. Stallplattan och förstärkningen mitt i locket har numera lutande kanter för att inte ge en anvisning för en spricka. Har också väntat med att limma ribban i locket under greppbrädan. När halsvinkeln passas in vill jag undvika att behöva göra en triangulär shim för att lyfta upp änden på greppbrädan och istället ge den ribban en större krökning och lyfta upp locket längst ut på greppbrädan. Tror mycket på den idén!

GG156 August Carlstedt
Ebenholts blir det i bräda och stall på denna fake “Martin” 🙂

GG157 Levin Carmencita
X-ribbning är beställd. Är nog inte helt klar med ribbningen på denna.

GG158 Europeisk, ca 1900
Sågade lös botten för att spara bindningen i trä, kapade bort toppen på både hals och ändkloss som ersattes med nytt trä. Hann limma ribban under greppbrädan, men om det behövs gör jag en ny.

GG159 Franz Nowy, 1930-tal
Extremt långt stall! Mina vanliga blanks för att tillverka stall var för korta, fick såga ut en lång bit ur en tjock planka avsedd för en greppbräda. Ljusare rosewood för att matcha originalet.

Förbättrad jigg for att limma kerfing

Jag använder i princip samma jigg för att limma botten och kerfing. Det som skiljer är mothållen som är tvingar när jag limmar botten och raka träbitar när jag limmar kerfing. Med samma bottenplatta. Jiggen för bottenlimning fungerar mycket bra, men de raka träbitarna fungerade inte så bra som jag ville på grund av att sargen på en gammal gitarr sällan är varken rak eller 90 grader, den kan luta eller vara deformerad. Det är viktigt att sargen fixeras i exakt den position den hade med den gamla kerfingen när den nya limmas på, annars följer inte sargen med den nya kerfingen bottens form.

Insåg att jag måste göra någonting. En maskinskruv monterades överst i träbiten med en rundstav i björk på toppen som skruvas in och justeras så att en dörrstopp på toppen av rundstaven precis kommer i kontakt med sidan. Enda problemet var att samma sak måste göras på de ca 40 mothåll jag tillverkat innan… alla momenten multiplicerades med 40! Tog nästan en hel dags tomteverkstad för att få det klart…

En av de GammelGura jag håller på med hade ett par bitar kerfing som lossnat och som måste limmas tillbaka. Testade med den uppdaterade jiggen även om den egentligen bara behövs när all kerfing ska bytas ut.

Tre mellanlägg mellan bottenplattan och locket lyfter upp gitarren till rätt höjd för att lämna utrymme för kerfingklämmorna. Med hjälp av ett 0.05 mm bladmått kunde jag skruva in varje mothåll individuellt mot sidan så den precis nuddade sargen. Drog lite till på skruven och tappade med fingret på sargens insida till dess det kändes stumt. Med sargen hårt fixerad kunde jag sen limma fast de lösa bitarna kerfing.

Eftersom mothållen skruvas fast med två skruvar i bottenplattan behövs definitivt en liten skruvdragare förutom den vanliga stjärnmejseln! Nästa hela utbyte av kerfing kommer att gå bra 🙂

GG161, Levin 247 1933

I väntan på K&K mickar som beställdes för en månad sedan har jag gjort några reparationer. En av reparationerna växte till en nästan komplett GammelGura, så den fick både ett nummer och en etikett.

Det här är ett av de vackraste instrument som Levin tillverkade. Den dyraste parlor modellen 1933, men ändå bara 1 års garanti. De gjordes med flytande stall vilket är synd då jag inte kan få ut samma fina klang som med ett fast stall. Den flammiga björken i sida och botten är sensationell på den här modellen, dessutom förstärkt med mycket vacker betsad färg. Jag har sett instrument i verkligheten och på bild som varit betsade i rött och gulbrunt och som denna gröngulbrun. Just detta exemplar har den tätaste figureringen jag någonsin sett av flammig björk! Lockets dekorlister och rosett är också extra fina och breda, i greppbrädan i rosewood har man lagt in lyxig pärlemor. Stämskruvarna var finare Waverly mekaniker gjorda i USA.

En mycket speciell och påkostad modell i valet av trä och detaljer, men inte imponerande hopkommen. Både lock och botten var alldeles för tjocka och ljudet innan renoveringen inget att hurra över. Plonkigt och metalliskt. Gitarren hade mekats med tidigare, bland annat hade den fått ett extra lager cellulosalack och en mycket mystisk ändknopp i mässing som antagligen var en knopp som använts av en rörmokare. Botten hade en spricka mellan bottenhalvorna, en stämskruv hade en utbytt knopp, en bit av lockets celluloidbindning fattades och stränghöjden var hög.

Då botten öppnades var det lika bra att uppdatera ribbningen, botten och lock tunnades också för bättre ljud. Botten fick en mittsticka i gran. Lossade greppbrädan och monterade in en kolfiberstav, halsen hade krökt sig en del. Greppbrädan fick en 20″ radius och nya nickelband. De gamla stämskruvarna var inte bra och pensionerades och ersattes med nya. Eftersom originalen hade moderna avstånd mellan stolparna var det lätt att byta till nya stämskruvar. Som så ofta på Levin var det flytande stallet alldeles för högt på bassidan, hyvlade ned toppen och gav den samma radius som greppbrädan.

När jag skulle lossa den mystiska ändknoppen som limmats med epoxylim och satt som berget sprack ändklossen och sidorna öppnade upp sig ca 10 cm på ömse sidor… som ett blixtlås. Som tur var kunde jag reparera skadan nästan osynligt utan problem och limmade på lönnfaner på insidan för att förstärka limfogen. Epoxylim är inte kul! Sargen var ett par mm högre på den ena sidan, passade på att hyvla ned till samma bredd.

Min nyköpta fioltving var perfekt för att tvinga ihop sprickan i mittfogen av botten.

Fioltvingen pressar ihop kantsprickan.

Limmar mittstickan mot ett mothåll i form av en linjal.

Använder en remsa yogamatta i gummi för att få jämt tryck över den halvrunda mittstickan.

Pressar fast stickan limmad med hudlim med en rak träbit och ett mothåll i tunn plywood på andra sidan botten.

Eftersom det var flytande stall fanns ingen plats för mina uppfinningar. Brukar inte göra översadelintonering på gitarrer med flytande stall, de här passar ju bäst för blues och att finlira med intoneringen känns lite fel och bortkastat. Går förstås att göra, men det här var ju inte en regelrätt GammelGura trots allt. Intonerade toppen på det flytande stallet enligt den klassisk 12:e bandet metoden och strängade upp med Newtone Masterclass 0.11.

För att slippa det mesta av den metalliska bismaken i ljudet från stränghållaren i plåt, tejpade jag på en tjock svetstejp som ljuddämpare under plåten.

Mest jobb var det med bindningen runt botten. Botten var krympt och deformerad och jag ville inte tvinga den på plats och bygga in spänningar. Den gamla bindningen i celluloid ersattes med plast i samma nyans. En bit av originalet fick ersätta den bit som saknades i lockets celluoidbindning. Limmade botten och fräste ut ett 3 mm djupt dike för bindningen. Då den nya bindningen var 2 mm tjock (som den gamla), limmade jag först in en list i 1,5 mm rosewood för att till slut fräsa 2 mm djupt runtom. Resultatet blev mycket bra. Limmar med Duco cement (Karlssons Klister med det gamla receptet) som har aceton som lösningsmedel. Man måste vara noga med att täcka lacken med plasttejp som annars löser upp sig om den får limkladd.

När man limmar tillbaka en greppbräda blir det alltid en skarv som måste slipas jämn. Nästan oavsett hur man gör. I det här fallet en vit rand i halsträet i lönn som inte matchade så bra mot den gröngulbruna färgen på halsen. Lyckades färgmatcha med spritbets i en blandning av färgerna brunt, gult och grönt. Blev faktiskt nästan perfekt 🙂

Lade på ett tunt lager spritlack för att ge lite extra skjuts till utseendet och för att täcka de nya såren vid skarvarna runt greppbräda och botten.

Vibrerade den i tre dagar och tycker att den låter bra mycket bättre än innan.  Den nya ribbningen och framförallt uttunningen av lock och botten är orsaken. Botten var 3,5 mm tjock innan och tunnades en hel mm. Trots att den låter bra för vad den är håller den inte samma klass som en GammelGura med fast stall. Den här är volymstarkare men saknar finess och bas i ljudet. Mycket brutal och aggressiv klang, anledningen är enligt mig inte det flytande stallet i sig utan den hårda förankringen av strängkulan i stränghållaren i metall. Lite som den gången jag gjorde pluggar i björk på en gitarr med fast stall. Tror ändå att kunden blir nöjd!

Better English translations

I use GTranslate professional for the translation to English. I have now the possibility to correct bad English in future blog posts, and will do that in the future starting with the previous blog post. I will correct most of the pages on the site, but probably not all the old blog posts!

The drawback is that the rather bad translations to other languages is not working anymore, English and Swedish are the only options.

Jigg för att ge små detaljer rätt tjocklek

Min valsputs har lagt av efter 7 år, har beställt en ny men det lär dröja innan den dyker upp. Att få någonting skickat från USA tar månader numera. Under tiden behöver jag kunna tunna ned olika små detaljer. Helst plant och vinkelrätt som med en valsputs. Detaljer som det segmenterade stallbenet, tunna granshims och översadel blanks. Har mitt hyllplan med självhäftande 80 sandpaper som jag använder för att tunna ned, men svårigheten är att göra det lika tjockt över en större yta. Efter en kvarts funderande gjorde jag en jigg som gör jobbet bra, om än med mera arbete och tid.

Använder mitt hyllplan med sandpapper som bas, det nya är en “släde” med självhäftande 80 sandpapper och fyra maskinskruvar och ett mothåll. Släden i MDF fick hål borrade en liten aning mindre än maskinskruvens diameter. Skruvarna fick sen gänga in sig själva i MDF:en.

För att ställa in höjden mellan de två plana ytorna med sandpapper använder jag lösa bladmått. Lägger på en tiondels mm eller två för att inte tunna ut för mycket.

Med bladmåtten under släden och två tvingar som håller allt på plats, använder jag ett 0.05 mm bladmått för att skruva ned alla skruvarna mot hyllplanet. Bladmåttet ska precis gå att röra. Nu är släden justerad så att den är parallell mot och har rätt avstånd till hyllplanet .

En granshim tunnas från 2,5 mm till 1,5 mm. Tar en stund att slipa ned en större yta som denna.

Blev helt perfekt 🙂

Med tjockare material kan man låsa fast biten som ska tunnas mellan två tunna stickor fästa med tvingar på ömse sidor, här en översadel blank som behövde tunnas ned.

För att finjustera tjockleken på ett halvfärdigt segmenterat stallben efter en första sandning, använder jag tunna bladmått.

GG155, Levin 1907

Här i Sverige finns det gott om gamla Levin parlor gitarrer och jag har renoverat många av dom. Men sällan så gamla som 1907. Den här var en enklare modell med det triangulära fasta stallet och en svartmålad lönnbräda utan inläggningar. Speciellt roligt är det med proveniens, i det första mailet från kunden fick jag veta följande:

“Jag har haft en gammal Levin liggande ospelbar som ett arv efter min gamla mormor. Jag är född i Skorped men bor nu utanför Uppsala. Någon gång i början av 1960-talet berättade min mormor att hon hade köpt denna gitarr ny 1907 i Sollefteå där hon just avslutat en sömmerskeutbildning. Hon betalade hela 14:75 kr för den. Hon använde den flitigt som kringresande sömmerska från gård till gård, bärande en trampsymaskin (Singer) på sina axlar och gitarren i sin hand. Hon dog 1969 och var en lysande trubadur med en stor repertoar av dåtidens visor och skillingtryck”. Några bilder som jag fick i mailet:

Den har de fått huvudet avbrutet vid nåt tillfälle och limmats ihop med trälim och en träskruv. Botten var krympt och den stora sprickan mellan bottenhalvorna hade tejpats igen. Halsen i grön och mjuk poppel, botten och sida i björk och locket i Europeisk gran. Bara några få märken fanns på baksidan av halsen, man hade inte använt capo ofta. Stallet och greppbrädan i svartmålad lönn. Stämskruvarna var i bra skick för sin ålder med kuggen nedanför stolpen, vilket gör att glappet mer eller mindre försvinner när man stämmer upp. De fungerar oväntat bra. Tog några bilder innan jag började jobba med den.

  • Total längd:  93 cm
  • Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 22 –  17,5 – 31 cm
  • Sida (halskloss, midja, ändkloss): 7,3 – 8,1 – 8  cm
  • Hals: Mjuk V-form
  • Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  45 – 58 – 58 mm
  • Mensur:   62,8 cm
  • Lack: Spritlack
  • Vikt: 1089 g

Med tanke på historien behölls stämskruvarna och även stallet efter modifiering. Greppbrädan hade djupa spelgropar, lönn är ett mjukt trä, och vi kom fram till att det var bättre att ersätta den med en ny i rosewood. Mätte upp den gamla brädan och banden var mer eller mindre helt rätt placerade, så brukar det vara på Levin före ca 1920.

Halsen fick en kolfiberstav. Riktigt gamla Levin parlor gitarrer har en grund halsficka på ca 1 cm, senare modeller fick en dubbelt så djup ficka. Som alltid drog jag in en träskruv inifrån genom halsklossen in i halsfoten för att förstärka den svaga infästningen. Den gamla lagningen av huvudet med trälim lossades och limmades om. Eftersom passningen var dålig mellan delarna valde jag epoxylim med lång härdning vid omlimningen. Limmet fyller ut skrymslen och vrår vilket inte hudlim gör. Rengjorde och smörjde upp stämskruvarna. Några böjda vred böjdes raka. Ett par av de små skruvarna hade bytts ut, de ersattes med gamla original från tidigare renoveringar. En ny rosewoodbräda med 16″ radius och 628 mm mensur (som det är på riktigt gamla Levin) tillverkades och bandades på med mässingsband.

Stallet var alldeles för högt och hyvlades ned på toppen. För att få plats med ett intonerat stallben istället för originalets mässingsband, förlängdes stallet ca 3 mm på framsidan med en bit björk limmad med hudlim. Stallet lackades sen svart med spritlack. Strängpinnhålen var väldigt stora och glappa, de pluggades igen och nya borrades upp.

Botten hade ojämn tjocklek, på sina ställen nästan 4 mm och på andra nära 2 mm. Slipade ned botten jämnare till ca 2,8 mm tjocklek med min valsputs. En tjock botten är inte bra för ljudet. Botten hade krympt ovanligt mycket, en ca 5 mm bred rosewodsticka limmades in mellan bottenhalvorna och en granlist förstärkte fogen på insidan. Lock och botten fick nya ribbor. Den tredje ribban i botten gjordes med en platt ribba för att ge botten lite med flexibilitet. Gjorde krysset på stallplattan extra brett, har fått bra resultat tidigare med stallplattor i gran som nästan går tvärs över hela locket. Kan vara så att vibrationerna sprids ut snabbare över locket tvärs lockets fibrer. Kommer att göra så på framtida GammelGura. Se bild från min mobilkamera innan jag limmade botten.

Halslimningen (som alltid är ett äventyr) blev lyckad och jag fick lagom höjd på det segmenterade stallbenet. Ingen K&K monterades. Den gamla ändpluggen var sönder så en ny gammal ändplugg från en tidigare renovering med K&K mick monterades. Originalet hade fin patina, men för att dölja iögonenfallande dings och den nödvändig sandning vid skarvarna mellan greppbräda och hals samt botten och sida fick den ett varv spritlack som mattades ned med stålull. Använde också Herdins vattenlösliga bets nummer 70, Carl-Johan brun, som är perfekt för att matcha Levin-färgen på botten, sida och hals 🙂

Min nya metod att mäta upp intoneringen med alla strängar spända och en justerbar “strängpinne” i mässing är en succé. Måtten stämmer alltid väldigt bra. Slutjusteringen gick som på räls utan problem, även om resultatet var ovanligt med bara små justeringar i översadeln och stora skillnader vid stallbenet. Fick göra stallbenet lite extra tjockt för att nå fram till alla intoneringspunkter. Strängade upp med Newtone Heritage 0.12 strängar. Trots att lönn är lite för mjukt för ett stall tror jag det kommer att hålla bra med det tjocka segmenterade stallbenet. Det blir inte mycket vridande moment på stallbenet då strängarna ömsom vilar på framkanten och bakkanten av stallbenet. Ger också alltid stallbenet en liten lutning bakåt när jag fräser upp skåran för stallbenet. Ljudmässigt är både lönnbräda och lönnstall bra, problemet är att träet är mjukt.

Har den på vibrering över helgen, men det jag hört hittills låter både bra och som det ska. Undrar vad mormor skulle ha tyckt om den om hon fått prova den nu! Ska dubbelkolla om de gamla strängpinnarna kan användas vilket vore att föredra, på bilderna sitter det nya ebenholtspinnar.