Jigg för att ge små detaljer rätt tjocklek

Min valsputs har lagt av efter 7 år, har beställt en ny men det lär dröja innan den dyker upp. Att få någonting skickat från USA tar månader numera. Under tiden behöver jag kunna tunna ned olika små detaljer. Helst plant och vinkelrätt som med en valsputs. Detaljer som det segmenterade stallbenet, tunna granshims och översadel blanks. Har mitt hyllplan med självhäftande 80 sandpaper som jag använder för att tunna ned, men svårigheten är att göra det lika tjockt över en större yta. Efter en kvarts funderande gjorde jag en jigg som gör jobbet bra, om än med mera arbete och tid.

Använder mitt hyllplan med sandpapper som bas, det nya är en “släde” med självhäftande 80 sandpapper och fyra maskinskruvar och ett mothåll. Släden i MDF fick hål borrade en liten aning mindre än maskinskruvens diameter. Skruvarna fick sen gänga in sig själva i MDF:en.

För att ställa in höjden mellan de två plana ytorna med sandpapper använder jag lösa bladmått. Lägger på en tiondels mm eller två för att inte tunna ut för mycket.

Med bladmåtten under släden och två tvingar som håller allt på plats, använder jag ett 0.05 mm bladmått för att skruva ned alla skruvarna mot hyllplanet. Bladmåttet ska precis gå att röra. Nu är släden justerad så att den är parallell mot och har rätt avstånd till hyllplanet .

En granshim tunnas från 2,5 mm till 1,5 mm. Tar en stund att slipa ned en större yta som denna.

Blev helt perfekt 🙂

Med tjockare material kan man låsa fast biten som ska tunnas mellan två tunna stickor fästa med tvingar på ömse sidor, här en översadel blank som behövde tunnas ned.

För att finjustera tjockleken på ett halvfärdigt segmenterat stallben efter en första sandning, använder jag tunna bladmått.

GG155, Levin 1907

Här i Sverige finns det gott om gamla Levin parlor gitarrer och jag har renoverat många av dom. Men sällan så gamla som 1907. Den här var en enklare modell med det triangulära fasta stallet och en svartmålad lönnbräda utan inläggningar. Speciellt roligt är det med proveniens, i det första mailet från kunden fick jag veta följande:

“Jag har haft en gammal Levin liggande ospelbar som ett arv efter min gamla mormor. Jag är född i Skorped men bor nu utanför Uppsala. Någon gång i början av 1960-talet berättade min mormor att hon hade köpt denna gitarr ny 1907 i Sollefteå där hon just avslutat en sömmerskeutbildning. Hon betalade hela 14:75 kr för den. Hon använde den flitigt som kringresande sömmerska från gård till gård, bärande en trampsymaskin (Singer) på sina axlar och gitarren i sin hand. Hon dog 1969 och var en lysande trubadur med en stor repertoar av dåtidens visor och skillingtryck”. Några bilder som jag fick i mailet:

Den har de fått huvudet avbrutet vid nåt tillfälle och limmats ihop med trälim och en träskruv. Botten var krympt och den stora sprickan mellan bottenhalvorna hade tejpats igen. Halsen i grön och mjuk poppel, botten och sida i björk och locket i Europeisk gran. Bara några få märken fanns på baksidan av halsen, man hade inte använt capo ofta. Stallet och greppbrädan i svartmålad lönn. Stämskruvarna var i bra skick för sin ålder med kuggen nedanför stolpen, vilket gör att glappet mer eller mindre försvinner när man stämmer upp. De fungerar oväntat bra. Tog några bilder innan jag började jobba med den.

  • Total längd:  93 cm
  • Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 22 –  17,5 – 31 cm
  • Sida (halskloss, midja, ändkloss): 7,3 – 8,1 – 8  cm
  • Hals: Mjuk V-form
  • Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  45 – 58 – 58 mm
  • Mensur:   62,8 cm
  • Lack: Spritlack
  • Vikt: 1089 g

Med tanke på historien behölls stämskruvarna och även stallet efter modifiering. Greppbrädan hade djupa spelgropar, lönn är ett mjukt trä, och vi kom fram till att det var bättre att ersätta den med en ny i rosewood. Mätte upp den gamla brädan och banden var mer eller mindre helt rätt placerade, så brukar det vara på Levin före ca 1920.

Halsen fick en kolfiberstav. Riktigt gamla Levin parlor gitarrer har en grund halsficka på ca 1 cm, senare modeller fick en dubbelt så djup ficka. Som alltid drog jag in en träskruv inifrån genom halsklossen in i halsfoten för att förstärka den svaga infästningen. Den gamla lagningen av huvudet med trälim lossades och limmades om. Eftersom passningen var dålig mellan delarna valde jag epoxylim med lång härdning vid omlimningen. Limmet fyller ut skrymslen och vrår vilket inte hudlim gör. Rengjorde och smörjde upp stämskruvarna. Några böjda vred böjdes raka. Ett par av de små skruvarna hade bytts ut, de ersattes med gamla original från tidigare renoveringar. En ny rosewoodbräda med 16″ radius och 628 mm mensur (som det är på riktigt gamla Levin) tillverkades och bandades på med mässingsband.

Stallet var alldeles för högt och hyvlades ned på toppen. För att få plats med ett intonerat stallben istället för originalets mässingsband, förlängdes stallet ca 3 mm på framsidan med en bit björk limmad med hudlim. Stallet lackades sen svart med spritlack. Strängpinnhålen var väldigt stora och glappa, de pluggades igen och nya borrades upp.

Botten hade ojämn tjocklek, på sina ställen nästan 4 mm och på andra nära 2 mm. Slipade ned botten jämnare till ca 2,8 mm tjocklek med min valsputs. En tjock botten är inte bra för ljudet. Botten hade krympt ovanligt mycket, en ca 5 mm bred rosewodsticka limmades in mellan bottenhalvorna och en granlist förstärkte fogen på insidan. Lock och botten fick nya ribbor. Den tredje ribban i botten gjordes med en platt ribba för att ge botten lite med flexibilitet. Gjorde krysset på stallplattan extra brett, har fått bra resultat tidigare med stallplattor i gran som nästan går tvärs över hela locket. Kan vara så att vibrationerna sprids ut snabbare över locket tvärs lockets fibrer. Kommer att göra så på framtida GammelGura. Se bild från min mobilkamera innan jag limmade botten.

Halslimningen (som alltid är ett äventyr) blev lyckad och jag fick lagom höjd på det segmenterade stallbenet. Ingen K&K monterades. Den gamla ändpluggen var sönder så en ny gammal ändplugg från en tidigare renovering med K&K mick monterades. Originalet hade fin patina, men för att dölja iögonenfallande dings och den nödvändig sandning vid skarvarna mellan greppbräda och hals samt botten och sida fick den ett varv spritlack som mattades ned med stålull. Använde också Herdins vattenlösliga bets nummer 70, Carl-Johan brun, som är perfekt för att matcha Levin-färgen på botten, sida och hals 🙂

Min nya metod att mäta upp intoneringen med alla strängar spända och en justerbar “strängpinne” i mässing är en succé. Måtten stämmer alltid väldigt bra. Slutjusteringen gick som på räls utan problem, även om resultatet var ovanligt med bara små justeringar i översadeln och stora skillnader vid stallbenet. Fick göra stallbenet lite extra tjockt för att nå fram till alla intoneringspunkter. Strängade upp med Newtone Heritage 0.12 strängar. Trots att lönn är lite för mjukt för ett stall tror jag det kommer att hålla bra med det tjocka segmenterade stallbenet. Det blir inte mycket vridande moment på stallbenet då strängarna ömsom vilar på framkanten och bakkanten av stallbenet. Ger också alltid stallbenet en liten lutning bakåt när jag fräser upp skåran för stallbenet. Ljudmässigt är både lönnbräda och lönnstall bra, problemet är att träet är mjukt.

Har den på vibrering över helgen, men det jag hört hittills låter både bra och som det ska. Undrar vad mormor skulle ha tyckt om den om hon fått prova den nu! Ska dubbelkolla om de gamla strängpinnarna kan användas vilket vore att föredra, på bilderna sitter det nya ebenholtspinnar.

GG160, Europeisk ca 1910

Den gitarr i väntrummet som valdes ut som sista gitarr i pågående batch var inte som förväntat. Sida och botten visade sig vara i plywood och halsen i ek. Helt enkelt inte bra nog att ödsla tid på och är numera skrotad.

Kunden ville ha en gitarr med bred greppbräda, jag råkade ha en liknande men bättre gitarr med extra brett mellan strängarna vid stallet. En Europeisk parlor från ca 1910.

Den var i hyfsat skick, största problemet var att man hade lackat på mer spritlack ovanpå originalet och inte särskilt bra. Halsfoten hade spruckit och reparerats med en klassisk träskruv genom greppbrädan. Sida och botten fint ådermålad, den hade slipats ren från ådermålningen längst kanten till en simulerad “kantlist”. Stallet var ovanligt klumpigt och högt och gjord i svartmålad lönn. Stallet hade limmats om och området runt stallet var rätt illa hanterat, det var också på väg att lossna igen. Originalbrädan tunn och platt i rosewood och stämskruvarna fungerande men lite glappa. I övrigt ovanligt sprickfri och hel.

När den plockades isär var ribborna väl kraftiga och stallplatta saknades helt. Bottenribborna var lösa eller nästan lösa, ribborna i locket satt däremot bra. Den nedersta ribban i locket hade hyvlats ned för bättre ljud av den som reparerade den senast.

Halsen i V form och i lönn var relativt kraftig och hyfsat rak, den behövde bara planslipas lite längst upp och längst ned. Greppbrädan var infälld halsen vilket gör att översadeln bäddas in med trä på ömse sidor, en gammaldags konstruktionsdetalj på lite äldre parlor gitarrer. Ofta ligger strängarna an mot huvudet på väg till översadeln vilket ger märken i lacken. Botten i ett stycke lönn var väl tjock och tunnades ned till ca 2,8 mm med valsputsen. Kan vara lite trixigt då botten fått en välvning i båda riktningarna, men genom att fukta upp träet på insidan sväller träet så att botten blir nästan platt och kan tunnas ned i valsputsen. Även locket tunnades ned från insidan till ca 3 mm med en liten slipmaskin och hyvel.

  • Total längd:  92 cm
  • Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 23 –  17,5 – 29,5 cm
  • Sida (halskloss, midja, ändkloss): 7,5 – 8 – 8,5  cm
  • Hals: V-form
  • Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  46 – 60 – 61 mm
  • Mensur:   63 cm
  • Lack: Spritlack
  • Vikt: 1052 g

Nya ribbor och en K&K mick monterades. I stort sett inga reparationer på kroppen behövdes. Locket under stallet saknade en del trä från omlimningen av stallet, en bit gran fälldes in. I locket limmar jag numera in en patch mellan de två ribborna under ljudhålet och ribban under stallplattan är en tunn sticka bara för att hålla ihop lockets fibrer. Naturligtvis stallplatta i gran med pluggar och hårda knappar runt strängpinnhålen, det ska ju låta bra!

Trots att botten var i ett stycke hade den inte krympt mycket, det var ovanligt enkelt att limma tillbaka den.

Den tunna och platta greppbrädan ersattes med ny i rosewood med 16″ radius. Stallet nytillverkades i rosewood med det gamla stallet som mall. Gjorde också två nya dekorationer i änden på stallets spetsar, använd samma Stewmac verktyg som jag använder till förstärkningarna runt strängpinnhålen (BridgeSaver) och borrade in 4 mm pärlemordottar.

Halsen fick en kolfiberstav, greppbrädan och halsen limmades. Nya stämskruvar monterades. Mätte upp för översadelintonering. Som vanligt fick brädan mässingsband och stallet ett segmenterat stallben. Har blivit riktigt bra på att tillverka dom!

Stallbenet kompletterades senare med en 1 mm tjock shim i rosewood under för att göra stallbenet starkare och för en sista chans att justera in höjden.

Den tråkiga påmålningen med spritlack var inte så kul. Beslöt att sprita bort det mesta utan att ta bort för mycket av originallacken. Gick väldigt bra även om en del patina på locket försvann, egentligen är den nog bara renare än innan. Lackade sen på ny spritlack, bättre gjort än innan. Halsen fick svart spritlack ovanpå den gamla.

Det sista jag gör efter den sista justeringen är alltid att montera etiketten, sidodottar och gitarrbandsknopp på halsfoten. Hoppade över knoppen på den här då kunden inte ville ha en sån.

Efter vibrering i tre dygn kan jag konstatera att den här blev ovanligt bra. Hög volym och öppen klang, kommer att passa väldigt bra till fingerspel! Blir sällan besviken på de här fina små Europeiska parlor gitarrerna 🙂

GG153, Levin 1935

Sist ut i föregående batch är en lite ovanligare Levin från 1935 med ovalt ljudhål och 13 band till kroppen. Lite större än en Levin parlor, ungefär som en klassisk gitarr. Roswood stall och greppbräda, greppbrädan med celluloidbindning. En fin Levin logga i pärlemor också. Trots finare detaljer är det en 1 års garanti gitarr, bara de finare modellerna hade 10 års garanti. Att den inte är den dyraste gitarren Levin sålde syns inte minst på den stora kvisten i den tredelade lönnhalsen 🙂

  • Total längd:  97 cm
  • Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 26 –  21,5 – 36,5 cm
  • Sida (halskloss, midja, ändkloss): 9,5 – 10 – 9,5  cm
  • Hals: C-form
  • Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  45 – 56 – 58 mm
  • Mensur:   63 cm
  • Lack: Cellulosa överlackad med spritlack
  • Vikt: 1449 g

Den var inte i bästa skick, en rejäl spricka i botten hade limmats ihop och kanten på sidan där en bit av botten lossats var skadad. Locket hade en rejäl torkspricka nedanför stallet. Stallet var väldigt högt speciellt på bas-sidan. Hyvlade säkert ned 5 mm på höjden för att nå normalhöjd, men stallet gick i alla fall bra att återanvända.

Bandens placering i greppbrädan var inte den bästa som det ofta är på Levin mellan 1930-1950. Den speciella cirkelsågen som sågade ut för alla band var uppenbarligen inte kalibrerad som den skulle. Första och sista bandet var ca 2-3 mm fel och resten av banden för det mesta +1 mm från den rätta positionen. Fyllde igen alla bandskåror med 1 mm breda rosewoodstickor och sågade upp nya skåror för banden. Greppbrädan fick också nya celluloidlister runt om.

Det ovala ljudhålet var väldigt litet och hade en pampig celluloidrosett runtom som inte var i bästa skick. Lösningen var att göra ljudhålet större genom att såga bort rosetten och lägga in en enkel vit bindning som matchade lockets bindning. Ett större ljudhål öppnar upp tonen och ger ett mindre murrigt ljud. Trots att ljudhålet blev mycket större än innan blev det inte för stor, ganska normalstort faktiskt.

Sprickan i locket fick en granlist inlimmad. Fick jobba ovanligt mycket med att matcha färgen i det burstlackade locket, sprickan och den inlimmade splinten passerade alla färgnyanser. Ärret i botten fick lite färg också, bottensprickan stabiliserades med laglister på insidan.

Nya stämskruvar monterades, det behövdes inga pluggar då originalen hade moderna avstånd mellan stolparna.

Locket tunnades från ca 3,5 mm till ca 3 mm, botten från ca 3 mm till ca 2,7 mm för bästa ljud. Alla ribbor byttes ut, stallplatta i gran och kolfiberstav i halsen monterades. Pluggar och segmenterat stallben, översadelintonering och K&K mick kompletterade GammelGuran. Halsfickan fick en 3 mm lönnplatta längst in och en skruv drogs in i halsen genom halsklossen, Levins klassiska halsinfästning med raka kanter behöver all hjälp den kan få.

Lustigt hur människan tolkar synintryck, det ovala ljudhålet liknar ett öga och då greppbrädan sticker in några mm in i ljudhålet efter förstoringen av ljudhålet tycker man att gitarren ser lite arg ut! Det är definitivt en gitarr med attityd 🙂

Det här är första gången jag strängar upp en GammelGura med Newtone Masterclass 0.11 strängar istället för Newtone Heritage 0.12. Kan tycka att den fick lite mer “bett” och lite mindre bas från E och A strängen, det är också hårdare strängar att spela på. Antagligen en vanesak. Väldigt jämn i sin klang, låter bra, men än så länge lite ovant. Kan inte riktigt bestämma mig för vilken som är den bättre av de två strängarna!

Tror att de vanliga NM 0.11 strängarna som är styvare än NH 0.12 är stabilare när det gäller intoneringen, hade inga som helst problem när jag dubbelkollade vid uppmätningen. Framtiden får visa om det stämmer. Kompensationen vid översadeln måste göras större än vanligt för E och A strängarna, de styvare strängarna ökar tonhöjden mer än NH strängarna när man trycker ned strängen.

Ny batch

Håller på att städa av den sista resten av föregående batch, men har också startat upp nästa så smått. Finns några intressanta gitarrer!

GG155 Levin 1907
Ingen batch utan en Levin parlor. En ovanligt gammal Levin från 1907 med det enklare triangulära stallet. Den här var ruffigare än vanligt med avslagen hals och gaffatejpad mittenfog i botten. Välspelad och sliten, men komplett och med fin patina.

GG156 Mystery gitarr, kanske en August Carlstedt från ca 1920
Ännu ett objekt från min amerikanska kund och första gången jag jobbat med en brottsplats. En lite större gitarr i mahogny från USA. Någon har haft som mål att reparera upp den och sälja den som en Martin! På baksidan av huvudet står det “C. F MARTIN” instämplat, dessutom har man slipat bort bläckstämpeln på halsklossen där där den riktiga tillverkarens namn funnits. Renoveringen hade påbörjats och all lack på kroppen slipats bort. Locket har klarat sig från att tunnas ut för mycket, men mahognybotten var bara 1 mm tjock längst ut på ena sidan. Kommer att bli en bra player när jag är klar med den 🙂

GG157 Levin Carmencita
Nummer 1 i väntrummet, en onumrerad Carmensita (1951-1955), ska få en X-ribbning. Rätt ny modell och ovanlig med sina 9 mm stora dottar i greppbrädan!

GG158 Europeisk, ca 1900
Ingen batch är komplett utan ett mustaschstall. Det här är en lätt byggd, charmig och lite större Europeisk parlor med fina pärlemorinläggningar i rosetten. Tror att den här kommer att bli en bra fingerspel gitarr.

GG159 Franz Nowy, 1930-tal
Av alla gitarrer i batchen är den här den enklaste, men kanske den mest värdefulla. Farmor var en judinna som tog med sig sin gitarr och en liten resväska med sig när hon 21 år gammal tog tåget och lämnade Wien för att fly undan nazismen. En kär ägodel som tyvärr redan genomgått en mindre bra renovering med bland annat överlackning med plastlack och nya stämskruvar. Ovanligt nog har den en etikett, Franz Nowy var en instrumentmakare i Wien. Shönbrunnerstrasse är en gata i staden. Det allmänna utseendet gör att jag tror gitarren är tillverkad på nån gång på 1930-talet.

 

GG160 Europeisk ca 1920-tal
Nummer 45 i väntrummet, en lite ovanlig Europeisk parlor med finare faner i botten och sida och en ovanligt vacker rosett i pärlemor.

GG149, Klangola 1946

Alla gitarrer märkt “Klangola” är i själva verket tillverkad av Levin och levererad till Förlaget Filadelfia i Stockholm. Har en precis likadan gitarr som denna från 1942 som är märkt Levin. Klangola gitarrerna är lite mer påkostade än normalt och har en del udda detaljer, den här hade en kantlist som var ömsom vit och svart på greppbrädan. Inte särskilt snyggt! De har för det mesta flammig björk i botten och sida. Den här hade en tredelad lönnhals med aluminiumförstärkning (som byttes ut till en kolfiberstav).

Som alla Levin var lock och botten ca 3,5 mm tjocka vilket är lite för mycket för bästa ljud. Levin gjorde gedigna gitarrer hellre än såna som lät så bra de kunde. En del gamla parlor gitarrer kan vara lättare byggda, speciellt de med poppelhals. Antagligen var de dimensionerade för sensträngar. Finns också en del gamla exemplar med 4 mm tjock botten och lock, kanske man tog till ordentligt för att hålla för stålsträngar innan man kom på bättre tankar! Från 1920-talet och framåt får man alltid tunna både lock och botten, vilket jag gjorde även på denna. Locket fick bli ca 3 mm tjockt och botten ca 2,6-2,8 mm. Med tunnare lock och botten blommar gitarren upp och låter mycket bättre.

Några bilder halvvägs in i renoveringen.

Under en 20-års period, ca 1930-1950, kan man inte lita på placeringen av banden på Levin. Typiskt är de två första banden ca 2 mm för nära översadeln, tredje bandet brukar vara rätt placerat, men inte det fjärde. Resten av banden sitter på ungefär rätt ställe +-1 mm som mest. Ibland är det sista bandet lika fel som det första. Anledningen måste vara den berömda maskinen som spårade upp för alla banden med ett 20-tal cirkelsågar i en enda smäll. Fort men fel. Man missade att underhålla maskinen och justera in sågbladen. Tog en bild på den gamla valnötsbrädan och den nya i rosewood med rätt placerade band. Kameran har en distorsion från linsen, men man kan tydligt se att de två första banden inte satt rätt!

Locket innan bottenlimningen.

Halsen på denna är längre med 13 band till kroppen istället för 12 band som på äldre parlor gitarrer. Greppbrädan med 16″ radius fick en enhetlig svart bindning runt kanterna istället för den schackrutiga. Har aldrig gillar enkla runda dottar i greppbrädan, det är snyggare utan (eller med ett överdåd av inläggningar!). Den svarta bindningen runt greppbrädan matchar den svarta bindningen runt både lock och botten. Vita sidomarkörer på 5, 7, 9 och 12:e bandet monterades. String through stallet ersattes med ett nytt pinnstall i rosewood som fick svarta ebenholtspinnar.

Limning av halsen i min specialjigg, det mest kritiska momentet.

Mässingsband, översadelintonering, kolfiberstav i hals, pluggar och segmenterat stallben, nya stämskruvar samt en K&K mick monterades i vanlig ordning.

  • Total längd:  97,5 cm
  • Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 26 –  21 – 36 cm
  • Sida (halskloss, midja, ändkloss): 10,5 – 10,5 – 10,5  cm
  • Hals: Svag U-form
  • Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  44 – 57 – 60 mm
  • Mensur:   63 cm
  • Lack: Cellulosa överlackad med spritlack
  • Vikt: 1486 g

Låter som väntat, lite mer bas och “större” ljud än på en liten parlor. Fortfarande hög volym, balanserad ton med bra sustain. Intonerar förstås så bra som den ska med översadelintoneringen. Riktigt trevlig att spela på trots den breda sargen 🙂

Är till salu för 9995 SEK +  frakt, den här gjordes för mässan i Umeå som ställdes in.

 

GG151, Supertone 1929

Har en kund i USA, har fått flera ovanliga och fina gitarrer av honom för GammelGura konvertering. Den senaste i raden var en Supertone Artist från 1929, en av de finare modellerna, med det ovanliga “Aero-bridge” eller flygplansstallet och extra mycket bling i form av abalone pärlemorinläggningar. Botten och sida i Koa, locket i tät gran (“red spruce”). Stallet och huvudplatta i rosewood, hals i mahogny och greppbräda mest troligt i eboniserat trä, möjligen ebenholts.

Om gitarrmodellen kan man läsa: “The Artist: Our Finest Guitar. We believe that this is as fine a guitar in tone and construction as it is possible to buy. Genuine pearl inlaid guitar of Hawaiian koa wood construction. This guitar is of the special handkraft construction, and is fitted with the aero bridge (patent pending) to insure excellent tone quality.”.

Man brukar även kalla stallet (patent) för ett “Lindbergh” stall. Charles Lindbergh var en sensation när han flög den första soloflygningen från USA till Frankrike den 21:a maj 1927. Gitarrer och andra instrument (ukkulele, mandolin) tillverkades med de här stallen under åren 1927-34 av Harmony. Det intressanta är att stallet började tillverkas strax innan Lindbergh gjorde sin flygning även om själva patentet lämnades in 1928 och godkändes 1930. De var inte dummare än att rida på hypen! Tanken med stallet var annars att undvika att locket deformeras av strängdraget, stallet kompletterades av en speciell ribbning på insidan där “stjärten” på stallet vilade på krysset i en X-ribbning. I Sears, Roebuck & Co., Spring and Summer Catalog, 1929, sida 733 kan man läsa:

“This invention relates to stringed musical instruments, such as guitars and the like, and its principal object is to improve the tone qualities of instruments of this type, and to remedy certain defects common to such instruments. In the ordinary guitar a narrow bridge is employed which is glued to the top of the instrument, but due to the strain thereon caused by the tension of the strings, the narrow bridge is often caused to tilt on one edge, thereby bending down the bowed top of the instrument between the bridge and the block at the neck, and thereby impairing the tone quality of the instrument. Sometimes the strain is so great that the bridge is torn from the top, or is torn in two. One object of the invention is to provide a bridge for guitars, and the like, which overcomes all of said difficulties and greatly increases the effectiveness of the instrument.

The bridge is made relatively long and wide, thereby providing a gluing face on its underside of considerable area as compared with the gluing faces of bridges now on the market. The saddle receiving portion extends transversely of the instrument and the relatively long portion is preferably in the form of a projection narrower than the saddle receiving portion and extending at right angles thereto. The exact shape of the bridge is immaterial, broadly speaking, but by giving it an ornamental appearance, the attractiveness of the instrument is greatly enhanced.

On account of the great gluing surface of the bridge, it not only is secured more firmly to the top, but because of the long extent thereof, the tendency for the bridge to tilt, when subjected to the tension of the strings, is practically eliminated, and the tendency to flatten out the bowed part of the top between the bridge and block is eliminated. This also has a tendency to improve the tone volume of the instrument. The tension of the strings on the bridge is considerable, as is well known, but by increasing the length of the bridge, lengthwise of the instrument, a greater hold on the top is obtained with the result that the tendency of the bridge to tilt and bend down the bowed top is eliminated. More or less variation of the exact details of construction is possible without departing from the spirit of this invention; I desire, therefore, not to limit myself to the exact form of the construction shown and described”

Den här gitarren hade en ganska typisk ladder bracing, de två ribborna nedanför ljudhålet var vinklade till ett liggande V. En stallplatta i gran,  sönderkexade runt strängpinnhålen, täckte halva locket nästan ut till kanten på ena sidan. Lite lustigt att stallet på den här hade slitits loss av strängdraget, precis en av de saker stallet skulle förhindra! 🙂 Det tunna locket, för kraftiga strängar och avsaknaden av matchande ribbning på insidan var säkert orsaken till att stallet lossnade.

  • Total längd:  97 cm
  • Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 25 –  21 – 35,5 cm
  • Sida (halskloss, midja, ändkloss): 8,5 – 9,7 – 9,7  cm
  • Hals: V-form
  • Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  48 – 57 – 58 mm
  • Mensur:   64 cm
  • Lack: Cellulosa överlackad med sprit
  • Vikt: 1343 g

Ingen etikett eller märkning fanns i gitarren som var i dåligt skick. Den nedersta tredjedelen och bindningen av greppbrädan saknades. Locket var sprucket, krympt och sönder, stallet var nästan löst och hade dragit med sig en bit av locket under stallet. Stallet var i bra skick. Halsen var lös. Botten och sida var hela trots att botten hade krympt en del. Stämskruvarna var rejält glappa.

Sprätte lös det som var kvar av greppbrädan och en kolfiberstav limmades in. Hålen för stämskruvarnas stolpar borrades upp för montering av “grommets”, men behövde inte pluggas då avståndet mellan stolparna på moderna stämskruvar är de som använts som standard i US sedan sekelskiftet.

Limning av förstärkningarna runt ljudhålen i stallplattan i gran. Kerfingen hade inte bytts ut än.

Att lossa botten är alltid ett problem på gitarrer med finare bindning. På den här hade hudlimmet åldrats och det gick nästan att få lös botten med bindningen kvar utan att såga igenom kerfingen. Bytte till ny kerfing och hade tänkt återanvända botten plus bindning som den var, men det visade sig att botten krympt och passade inte mot sidorna utan att använda för mycket våld. Fick bli plan B. Den gamla bindningen offrades och ersattes med en ny. Med valsputsen kunde jag tillverka en vit och en sköldpaddsfärgad bindning som matchade originalet i tjocklek. Började med att limma in en tunn rosewoodlist längst in också eftersom urfräsningen på några ställen var 3 mm och bindningen 2 mm bred. En hel del jobb!

Början av bottenlimningen med ny kerfing monterad, använder en värmelampa för att vinna tid med hudlimmet.

Den nya bindningen runt botten fräst och limmad på plats, den nya ebenholtsbrädan under arbete.

Alla sprickor och lösa bitar i locket pusslades ihop och limmades. Eftersom locket bara är ca 2,5 mm tjockt behövdes ett antal laglappar och en större granpatch att förstärka locket med mellan ribba två och tre nedanför ljudhålet. På några ställen behövde också locket limmas mot sidorna. Botten och sidorna var i bra skick, bara mittsömmen på botten behövde limmas ihop. Den fick den vanliga ribbningen med stallplatta i gran och pluggar.

Det andra större jobbet var att tillverka en ny greppbräda av ebenholts. Den fick en svag 20″ radius och alla pärlemorinläggningar flyttades över, de två fyrkanterna vid 12:e bandet nytillverkades. Samma bindning som användes i botten limmades på greppbrädans kanter. För en gångs skull valde jag vanliga nickelband istället för mässing, ser bättre ut på den här gitarren.

Med en ny greppbräda var det enkelt att välja en mensur som matchade placeringen av stallbenet på stallet. Uppmätningen för översadelintoneringen var lite krångligare än normalt på grund av stallets konstruktion, men det gick bra. Med 64 cm mensur blev kompensationen vid översadel och stall annorlunda än jag är van (med 62-63 cm mensur). G strängens intonationspunkt kom närmast 1:a bandet, annars är det alltid A eller b strängen. Vid stallet hamnade intonationspunkterna nästan rakt vilket gjorde att jag kunde göra stallbenet bara ca 3,5 mm tjockt för att nå fram till alla intonationspunkter. Har blivit allt bättre på att slipa in reliefen och banden på greppbrädan och hitta rätt höjd på stallbenet, den här blev väldigt bra justerad.

Limningen av halsen.

Lacken var spröd och lös på sina ställen, den färgade lacken hade lossnat fläckvis. Använde kaliumpermanganat och lite bets för att dämpa de värsta skadorna innan ett lager spritlack lades på ovanpå cellulosalacken. Spritlack fäster bra mot cellulosalack och kan spritas bort om man så vill.

Måste säga att den låter väldigt bra med sina pluggar och segmenteras stallben! Är tveksam till att stallet är bra för ljudkvaliteten, men eftersom locket är stort och stallet inte binder ihop mer än en ribba inuti kanske det inte blir någon större förändring till det bättre med ett vanligt stall. Det tunna locket, höga volymen och den lite bredare greppbrädan gör att den passar bra för fingerspel. Koa träet i botten och sida ger en också fyllig och mer basig ton än jag är van från lönn och björk. Den större luftvolymen i gitarren ger lite mer “inre reverb” från lådan. Vill ju alltid behålla den nyss färdiga gitarren, men den har tycker jag blev extra bra om än lite väl stor 🙂

Umeå Guitarshow 21/3 är inställd

“Från och med den 12 mars 2020 och tillsvidare gäller, med anledning av Coronapandemin förbud mot allmänna sammankomster med fler besökare än 500 personer.

Under rådande omständigheter kan Umeå Guitarshow inte genomföras som planerat lördagen den 21 Mars 2020. Vår förhoppning är att mässan ska kunna genomföras under hösten 2020. Eventuellt förbetald monterhyra kan användas vid detta tillfälle.

Vi beklagar detta men har full förståelse för att alla görs för att begränsa smittspridningen”.

GG154, Levin 1914

Har skrivit en artikel om ladder bracing, stallplatta i gran, segmenterat stallben, pluggar och översadelintonering som kommer att publiceras i “American Lutherie”. På engelska naturligtvis. Jag vill sprida ordet om mina upptäckter och hoppas att fler tar sig tid att testa. Vi får se vad som händer! För att illustrera artikeln behövde jag ett projekt där jag fotade alla momenten. Det blev det värsta Levin vraket i förrådet, en Levin från 1914 så enkel den kan bli. Köpte den på en anonym auktion, men med gitarren följde det med en tavla med en gammal bild på gitarren. Tyvärr vet jag inte vad paret hette, men på gitarren står det inristat “Edvin”.

Levinen var inte i bra skick. Botten hade krympt rejält och var nästan lös. Två bottenribbor saknades och baksidan av halsen var helt söndertrasad av ett capo (som syns på bilden!). Botten hade flera sprickor medan locket bara hade en spricka vid sidan av greppbrädan. Gitarren hade en tidig stränghållare typ “musse pigg” och ett stall med hål för strängarna. Greppbräda i valnöt hade djupa spelgropar, den här gitarren har spelats.

Planerar att göra renoveringsresa för gitarren på bloggen, tog mer än 200 bilder på alla momenten i renoveringen som tog 2,5 vecka allt som allt. Tog vara på tillfället och testade plommonträ i både stall och greppbräda för första gången. Tycker att tonen blev lite mindre sprillig än med rosewood. Här är bilder på den färdiga gitarren som låter mycket bra.

Fick hjälp av Gunnar Säfsten att ta bilder på mig själv, här står jag på Varvsberget med gitarren och med Ö-vik i bakgrunden 🙂

GG146, Levin tenor 1935

I batchen fanns en ovanlig Levin tenorgitarr från 1935, fullstor men med bara 4 strängar. Att de är sällsynta kanske beror på att en tenorgitarr inte behöver vara så här stor, lösningen med stränghållare och stallet väldigt högt uppe på locket är inte heller en bra lösning. Mensuren är  bara 55 cm och stallet långt ifrån i mitten av locket som är det optimala.

Maken till sliten gitarr får man leta efter, den har uppenbarligen spelats en hel del. Inte mycket förutom halsen hade samma form som när den var ny.  Lock och botten var rejält krympta, botten hade limmats om med ett svart klet till lim. Locket hade en bred spricka mellan lockhalvorna. Originalstallet var nedhyvlat så mycket det gick, men stränghöjden var ändå för hög. Banden var smala och låga som på en gammal mandolin och dessutom slitna. Bottenbidningen saknades nästan helt och en del av lockets bindning var ersatt med ett stycke vitmålad gran (!). Även halva bindningen av greppbrädan var ersatt med ny bindning. Original stämskruvar var utbytta till billiga öppna standardmekaniker. Stränghållaren avsedd för strängar med ögla och inte strängkula var i bra originalskick.

Lossade halsen utan stora problem. Även botten kom loss, men bottenkerfingen var inte vacker med det svarta limmet (harts?).

Den hade en överdimensionerad ladder bracing. Inte bra, det är ju trots allt bara 4 tunna strängar som ska driva det stora locket. Efter lite klurande fick det bli nåt som liknade Taylors nya V-ribbning, två tunna granstickor (en under stallet) tvärs locket för att hålla ihop fibrerna och två längsgående ribbor som styvar upp mitten av locket och en stabil tvärgående ribba ovanför ljudhålet. Senare fegade jag ut och lade till en tvärgående ribba under ljudhålet, kändes som att locket behövde stöd på båda sidorna av ljudhålet. Den nya ribban scalloperades hårt för att inte styva upp locket för mycket. Den breda botten fick fyra vanliga ribbor lite klenare än originalen.

Hyvlade bottenkerfingen ren från svart lim och kompletterade med små bitar ny kerfing där den gamla gick sönder när botten lossades. Tunnade locket. I den breda sprickan i locket limmades en gransticka in. Botten var rejält krympt. För att lösa problemet limmades en 2 mm tjock rosewoodlist runt om kanten av botten för att göra botten bredare, därefter limmades en ny 2 mm tjock plastbindning utanpå rosewoodlisten. Vid bottenlimningen fick jag trycka in sargen på smalaste stället ca 1-2 mm för att få botten att passar resten av sargen, överskjutande botten togs bort när diket för den nya bindningen frästes in.

Gav greppbrädan en lätt 20″ radius. Bandade på med mässingsband och återanvände översadeln i ben. Översadelsintonering är inte lika nödvändig som på en gitarr, strängarna är tunna och varierar inte så mycket i tjocklek. Intonerade det nya stallet enligt den vanliga metoden. Ett helt nytt stall tillverkades av ebenholts med originalet som mall. Kändes inte rätt att låta strängarna vila direkt på ebenholts träet, fällde in 4 små bitar mässingsband. Halsen sattes om så att stallet fick lagom höjd över locket. Intonerar bra, med det flytande stallet kan man finjustera intoneringen. Lade på ett par varv spritlack.

Den fick fyra nya Waverly banjostämskruvar köpta hos Stewmac.

Efter rejäl vibrering med dubbla akvariepumpar tycker jag att den låter riktigt trevligt med de fyra tunnaste strängarna från ett vanliga 0.11 strängar. Trycket mot locket var mindre än väntat, man kan säkert använda strängar från ett 0.12 set också. Kanske så bra den kan låta med flytande stall, ett fast stall är alltid att föredra enligt mig.