GM132 Levin mandolin 1924

Det händer att jag får in någonting annat än en gitarr, mandoliner har jag fixat till några stycken genom åren. Det här GammelMando’n var en tidig flatbottnad Levin mandolin från 1924. Äldre mandoliner är för det mesta kulmandoliner, inget fel på dom, men inte populära numera med sin klotrunda baksida. Den runda formen är lite besvärlig att hantera både när man spelar på och när man förvarar instrumentet. Flatbottnade mandoliner gjordes först i USA och det dröjde fram till 1920 och 1930 talen innan de blev vanliga i Europa, numera är det nästan bara flatbottnade mandoliner som tillverkas.

Locket hade en rejäl spricka och locket var nedsjunket runt stallet. Stämskruvarna var inte i bästa skick och ett par knoppar fattades. Det tjocka plektrumskyddet hade ett antal sprickor och banden var små och nötta. Ursprungligen var den här mandolinen i det närmaste chokladbrun, men det bruna hade solblekts och kvar fanns den röda färgen. Originalfärgen fanns kvar bakom stämskruvar och under stränghållaren.

Har alltid haft problem med tryckande (“flytande”) stall på ett platt lock. De låter alltid bäst när ribbningen är så klen att den nästan går sönder. Dessutom är trycket från stallet högt och beroende av strängens brytningsvinkel över stallet. Den bästa lösningen är att ha ett skuret lock som på en fiol där välvningen tar hand om trycket, då får man ett starkt lock som samtidigt är lätt. Den ultimata mandolinen gjorde Gibson på 1920 talet, de har bara en minimal ribba nedanför ljudhålet och ett skuret lock med välvning.

Har testat flera olika ribbningar med varierande framgång, men numera gör jag helt enkelt ett kryss i locket nedanför ljudhålet. Stallet har inget vridande moment att ta hänsyn till, bara tryck. Med krysset får man chansen att kurva upp det platta locket och man kan göra ribborna lite lättare än med varianter på ladder bracing. Det är förstås fortfarande svårt att veta exakt hur stark ribbningen måste vara, ju närmare bristningsgränsen desto bättre ljud…

Mandolinen fick en mindre men solid kolfiberstav i halsen och nya ribbor. Botten tunnades då den var väl tjock och bottenribborna gjordes smäckrare. Gjorde om krysset då den första varianten kändes för klen, tordes inte behålla den utan tillverkade en ny och lite kraftigare. På bilden syns det första klenare krysset. Kanske gjorde jag fel, vem vet?

 

Det gick bra både att lossa celluloidbindningen runt botten och att limma tillbaka den. Det tjocka plektrumskyddet gick i bitar när jag lossade den, den var limmad direkt mot granlocket. Ersatte den med ett tunnare plektrumskydd i svart ABS plast. Greppbrädan i braz rosewood bandade om med fetare mässingsband. Nya stämskruvar med matchande svarta knoppar monterades. Originalen till översadel och stall behölls, översadeln shimsades upp med ben och stallet modifierades med en lucka på mitten på undersidan. Stall med två “ben” låter bättre än ett stall som vilar med hela ytan på locket, tonen blir öppnare och mer varierad.

Monterade in en K&K med två givare, givarna limmades på granplattan under varje “fot” på stallet. Fungerade bra, risken med en kontaktmick inuti med ett tryckande stall är annars att tonen kan bli lite “ihålig” med för mycket reverb. Lade på ett 0.10 set mandolinsträngar, men jag tror den fungerar bra även med 0.11 med de nya lite kraftigare ribborna och det låga stallet. Lägger stränghöjden på ca 1.2 mm vid 12:e bandet för samtliga strängar (kan vara lite lägre för de ospunna) och de spunna strängarna 0.3 mm över 1:a bandet, 0.2 mm för de ospunna 1:a bandet.

Hela mandolinen fick ett lager klar spritlack som sedan mattades ned med finaste stålullen och polerades upp till halvmatt med en linneduk. Man kan om man vill handpolera en sån här spritlack ytterligare med en torr trasa, men då måste lacken ha torkat en månad eller så och härdat mer. Friktionsvärmen vid poleringen gör att lacken smälter i ytan och blir glansigare.

Den här Levin modellen är trevlig och vacker tycker jag. Den är lättspelad med spikrak hals, låter bra och botten sjunger med med sin klenare ribbning och tjocklek. Inte riktigt lika bra förstås som min chokladbruna A0 Gibson mandolin från 1921 som har en mörkare klang, men den är svårslagen! 🙂

Levin 1909 till CJ Acoustic Music

En ny GammelGura kommer att hängas upp hos CJ Acoustic Music i Östervåla. Det är en Levin från 1909 som är av lite finare slag med fast stall och dekorlist runt locket, men som en tidigare ägare hade karvat ut locket för en ljudhålsmick på. Så här såg den ut.

  

Halsen i poppel, greppbräda i valnöt, stall botten och sida i björk och locket i alpgran. Inga stora problem förutom ljudhålet och några rejäla groppar på baksidan av halsen av ett medeltida capo. Ljudhålet har jag alltid misstänk är för litet på en vanlig Levin parlor för bästa ljud, så istället för att försöka fylla igen de ursågade bitarna vid ljudhålet passade jag på att göra hålet större. Eventuella lagningar hade inte kunnat göras osynligt i vilket fall. Ersatte också greppbräda och stall med replikas i madagaskar rosewood förutom de vanliga detaljer som finns i alla GammelGura; kolfiberstav i hals, mässingsband, nya ribbor, översadelintonering/pluggar och nya stämskruvar. Ljudhålet blev ca 10 cm i diameter och gör att gitarren liknar en Gibson parlor, ser harmoniskt ut tycker jag. Greppbrädan som är 46 mm bred vid översadeln fick 16″ radius. Den fick också en K&K mick monterad.

Förstoring av ljudhålet är annars en populär modifikation på t.ex. basiga och murriga Martin gitarrer. Större ljudhål minskar murret i basen och ger en öppnare ton, ville gärna testa det på en Levin parlor. Ett avbrutet sågblad och lite tålmod var det som krävdes, listade hålet med en rosewoodlist.

Groparna i halsen fylldes ut med segt superlim som fick torka över natten.

Ett skäl till att jag jobbade klart med den här innan jag blivit klar med pågående batch är att jag just nu experimenterar med olika träslag i mina “turbopluggar”. Tidigare har jag haft gran i alla pluggar, men har tyckt att det saknats kraft och volym på de tjockaste spunna strängarna. Med ett hårdare träslag än gran i pluggen kan man öka volymen, hårdheten i attacken och diskanten. Väldigt trevligt att kunna finjustera klangen, men alternativen blir många!

För att öka volym, attack och diskant på bassträngarna testade jag attt ha en björkplugg på E strängen på den Levin från 1916 jag sålde på Uppsala Gitarrfestival. Från att ha varit tamare än A strängen blev E strängen istället volymstarkare än A strängen med en rätt härlig fast pianoklang.

På min fina Levin gick jag hela vägen med björkplugg på E och A, furuplugg på D och G (furu är lite hårdare än gran) och gran bara på de ospunna strängarna b och e. Ville få en mjuk övergång mellan björk och gran. Med nya strängar blev det lite för mycket för mina öron. Gitarren blev extremt tydligt och ljudstark men också lite aggressiv i klangen. Som tur var lugnade den ned sig efter några dagar när strängarna miste sin sprilliga nyklang. Tror också själva gitarren har lugnat ned sig. Kommer antagligen inte att ändra på den, men jag ville prova björk på E strängen och furu på A strängen och gran på de övriga på Levinen från 1909 innan jag monterade pluggar på gitarrerna i batchen. Den första bilden på pluggar är från en gitarr i batchen med samma träslag i pluggarna (björk längst till höger), den andra är Levinen från 1909 med provmonterade strängar och K&K mick.

Skillnaden är inte jättestor, men jag hörde en markant skillnad mellan gran och björkplugg på E strängen på den första gitarren där jag lossade stallet och borrade bort den ursprungliga granpluggen. Just på den tjocka E strängen blir förbättringen som störst med en hårdare plugg. Känner mig nöjd med den mindre offensiva setupen på den här och kommer att använda den som standard på gitarrerna i batchen.

En annan liten detalj är att jag rundade av kanten på greppbrädan mer än tidigare. Mer likt originalet. Blev bra!

Tycker att den här Levinen med olika hårda pluggar och förstorat ljudhål låter bra. Det blev mycket riktigt en mindre bumlig bas och en riktigt trevlig, fast och jämn klang som är mjukare i tonen än min fina rosewood Levin med fler hårda pluggar. Den senare låter dock snäppet bättre, rosewood är ett svårslaget tonträ! 😉 Misstänker att den här kommer att hitta sin köpare rätt snabbt hos CJ, häng på låset om du vill provspela den!

 

Batch: Tillverka stall

Stallen på gamla gitarrer behöver nästan alltid bytas ut. Billiga parlor gitarrer hade inte stallben utan ett längre band som fick agera stallben. Inget fel på ljudet från ett “stallben” i form av ett band, men de är väldigt opraktiska då de inte kan justeras med mindre än att stallet hyvlas ned eller shimsas upp på toppen. Stallet gjordes också 2-3 mm högre än ett stall med separat stallben för att lyfta upp strängarna tillräckligt högt. “Stallbandet” är aldrig vinklat för bättre intonering och för det mesta är stallen för smala eller har för lite plats framför strängpinnarna för att ett intonerat stallben ska få plats framför strängpinnarna.

Är stallet i rosewood eller ebenholts och inte för smalt går det att ta ned höjden och fräsa in ett stallben, men för det mesta är det svartlackad lönn/björk som inte är starkt nog för att klara rotationskraften från ett normalhögt stallben. Om stallet ser bra ut och om det finns plats för ett intonerat stallben kan man fräsa in en rektangel i ebenholts runt diket för stallbenet och pluggar runt de gamla nötta strängpinnhålen, men oftast är det enklast och bäst att tillverka ett helt nytt i samma stil som originalet.

Har tillverkat tre pyramidstall och ett mustachstall till gitarrerna i batchen. Använder Stewmacs köpestall som imiterar Martin’s pyramidstall som mått på det nya stallets höjd och formen på översidan. Har också gamla utbytta stall som mall om originalet saknas. En av de Europeiska parlor gitarrerna hade ett modernt stall från ca 1940-talet. Använde ett gammalt pyramidstall med annorlunda utseende som mall.

Började med att forma en bit Madagaskar rosewood med såg och valsputs. Det första man gör på ett pyramidstall är att raspa fram diket mellan mitten och pyramiderna.

Pyramiden ska vara lägre än mittendelen, använder min pocketversion av bandsåg!

Sen är det bara att forma pyramiden med diverse raspar, filar och sandpapper.

Kom på att jag inte hade ett passande mothåll till den annorlunda raka pyramiden. Plockade fram en av lokalens minst använda verktyg, en kokplatta och kastrull. Har specialplast som blir kletigt när det värms och som härdar i rumstemperatur. Gjorde ett par mothåll för att kunna tvinga fast stallet medan jag jobbade och senare när stallet limmas.

 

Här syns tre stall, överst köpestallet från Stewmac, i mitten det nytillverkade stallet och längst fram det gamla NOS originalet jag använde som mall.

För att borra hålen för strängpinnarna kollas först var förlängningen av greppbrädans kanter hamnar vid stallet och stallbenet. Om avståndet är 68 mm görs avståndet mellan centrum på de två yttersta strängpinnarna 10 mm mindre, dvs 58 mm. Då hamnar strängen ungefär 5 mm in på greppbrädan vid 12:e bandet.

Mitten på stallet markeras och positionen på de två yttersta strängpinnhålen, 29 mm på ömse sidor om mitten. Använder Stewmac skalan som används för översadeln även för att markera alla strängpinnhålen. Hålen borras i samma lutning som det intonerade stallbenet.

Hålen borras i Jula pelarborren med bästa tänkbara träborrar som skär som smör! Ser till att hålen lutar lite bakåt med en shim under stallet.

  

Gör kanten på strängpinnhålen koniska med en försänkare.

Stallet färdigt att limmas.

Batch: Forma och putsa ribbor

Nu var det ett tag sen jag skrev om pågående batch. Har haft distraktioner i form av gamla surdegar till reparationer, lokala reparationsjobb som oväntat dykt upp, festivalen i Uppsala och min förkylning… ingen ursäkt men förklaring. I veckan har jag i alla fall kommit igång på alla fyra cylindrar med batchen igen. Har dessutom adderat två till, en Levin från 1909 och en Europeisk liten parlor.

Det första som hände i veckan, förutom att komma ikapp med de två nya, var att alla lock och bottenribbor formades med kniv och hyvlar. Ett kul arbete som kräver känsla för att tunna ut och hyvla av tillräckligt för bästa ljud men inte mer än att det håller! Tummarna får avgöra när locket får den rätta svikten 🙂

Försvinner tyvärr en hel del finaste tonvirke…

Om formningen av ribbor är kul är putsningen av ribborna motsatsen. Har på mig andningsmask och kör dammfilter och utsug på högsta växel. Sandar i tre omgångar med allt finare sandpapper.

Några halsar behöver pluggas för att sen borras upp för moderna stämskruvar också.

Nästa moment är att tillverka nya stall och greppbrädor. Hann göra ett första pyramidstall till lutan. Är ungefär halvvägs med gitarrerna och här är alla som de ser ut just nu.


De två nya i batchen.

Unik rosewood Levin parlor

Allt började med ett mail från Börje Skog i Göteborg med några suddiga mobiltelefonbilder på en Levin parlor gitarr med rosewood i botten och sida. Dessutom med en infälld stjärna i pärlemor överst på framsidan av huvudet, finare pärlemorinläggningar i greppbrädan och även i stallet. Under alla år har jag bara sett två andra Levin parlor med rosewood i botten och sida (samt en hel del pärlemorinläggningar) och det är Herman Carlsson Levin’s egna instrument som finns kvar i Levin familjens ägo. Otroligt nog är Börje dessutom granne med Göran Levin som har de två andra gitarrerna!

Börje visste inte mycket om gitarren. Han räddade gitarren från ett dödsbo av en släkting. Frågade vad han visste och han svarade: “Jag är enda personen som är kvar från den sidan släkten. Jag vet bara att min mormors pappa hade möbelfabrik i Berga Småland och startade missionsförbundet i Berga. Därför trodde jag att han köpt den från det religiösa förlaget ungdomsstjärnan eftersom den inte var märkt Levin. De som kunde tänkas ha spelat på den var döda när jag föddes 1946. Den har helt säkert aldrig nyttjas efter 1940. Tur att den var kvar.”

Han undrade vad den var värd och jag sa 10,000 kr. Börje lade senare ut den på Tradera och jag kunde köpa den för 10,100 i konkurrens med flera andra intresserade. Stämde rätt bra! Här är några bilder innan den skickades iväg.

Tog det lugnt med gitarren innan jag slutligen bestämde mig för att göra den till min egen spelgitarr och inte bara ha den som en vacker museipjäs. Den var i både bra och dåligt skick. Visserligen spelbar med hög stränghöjd och med ett lock utan sprickor, men både sida och botten hade många sprickor och t.om. en fasttejpad lös träbit på ena sidan. Den behövde en renovering och jag valde att göra den som en GammelGura. Har behållit alla delar som byttes ut under renoveringen.

Gitarren är en av de vackraste Levin jag stött på. Brazilian rosewood i botten, sida, greppbräda och stall. Alpgran i lock och hals i poppel, det typiskt grönfärgade virket som finns i gamla Levin parlor före 1920 och oftast i instrument före 1910. Fina bindningar på locket. Finare pärlemorinläggningar i greppbrädan också och dessutom stjärnan i huvudet. Har sett samma stjärna på huvudet på en mandolingitarr med dubbla halsar. Finns på scenkonstmuseet i Stockholm. Det helt unika med den här gitarren är att den vita bindningen i lock och botten är i elfenben och inte vit celluloid!

Stämskruvarna har amerikanska mått mellan stolparna och har stolpen nedanför kuggen och var i bra skick förutom att en knopp fattades. Det finns matchande knoppar att köpa då de omärkta stämskruvarna inte är Waverly men av samma tillverkare som senare fick det namnet, monterad en sådan replika. Huvudet är bredare än senare Levin parlor gitarrer och liknar de på Martin gitarrer från samma tid. Jag har sett samma huvudform på riktigt gamla Levin parlors, en från 1902 hade samma huvud och jag tror att en från 1905 också hade bredare huvud.

Inget serienummer finns stämplat på gitarren, däremot den vanliga texten “Herman Carlsson Levin, Musikinstrumentfabrik, Norra Larmgantan 4, Göteborg”. Ovanligt nog med bläckstämpel och inte brännstämpel, dessutom på både halskloss och på mittstickan i botten.

Min teori är att det här är en väldigt tidig Levin. Tillverkad av Herman själv, antingen som ett finare demonstrationsexemplar, en prototyp eller specialbyggd till en välbärgad kund. Mest troligt med material som Herman fått med sig från USA. Rosewood, elfenbenslist och amerikanska mekaniker har jag bara sett på några finare amerikanska gitarrer från ca 1890-talet då Herman var verksam som intrumentbyggare i New York. Elfenbenslist har funnits på några finare rosewood Bauer gitarrer, Martin hade också elfenben i lister vid den tiden. En Thompson & Odell från 1890 talet med rosewood i sida och botten och som annars var i det närmaste en exakt kopia på Levins parlor gitarrer hade däremot celluloidlister.

Den här gitarren var helt klart byggd för sensträngar. Ribbningen inuti var klen och halsvinkeln brantare än den skulle varit med stålsträngar. Poppel är ett mjukt träslag. Jag tror att Levins parlor gitarrer med poppel är byggda för sensträngar medan de med hårdare björk/lönn hals är tänkt för stålsträngar. De med den lätta poppelhalsen är för det mesta de som låter bäst efter en renovering! Greppbrädan var nedhyvlad vid ljudhålet på grund av den branta vinkeln på halsen till ca 3,5 mm ytterst medan resten av greppbrädan ovanför 12:e bandet var ca 5 mm tjock.

Greppbrädan losssades med hjälp av värme och två vässade stekspadar.

Halsfickan på gamla Levin parlor gitarrer före ca 1910 är grundare än de blev senare. Med fogen öppen var det tämligen enkelt att lossa halsen hjälp av en tunn kniv.

Stallet lossades på liknande sätt. Under de två runda pärlemordottarna doldes en skruv som var fäst i stallplattan och små träkuber på insidan. Har sett samma konstruktion på en amerikansk Wolfram gitarr från ca 1895. Limmet hade lossnat och stallet satt mest i skruvarna och hade deformerats av strängdraget. Värmde stallet platt med hjälp av ett litet strykjärn, en bit aluminium och några tvingar.

Det stora kruxet var att lossa botten med den känsliga elfenbenlisten. Det kan låta brutalt, men den enda och bästa metoden är att såga lös botten med en tunn såg strax ovanför listen och genom kerfingen på insidan. Med en extra tunn japansåg med 0.1 mm tjockt blad gick det bra att såga lös botten.

Med botten lös har man alla möjligheter att limma och reparera, i mitt fall också byta ut ribbor. På det här sättet får man två pusselbitar som passar mot varandra. Det enda som syns när botten är limmad är att sidan blir ca 0.2 mm mindre bred och man kan se en extra limfog på insidan strax ovanför botten. Bindningen och skarven mellan bindning och sida/botten är orörd.

Har inte sett förstärkningar av sidan på någon annan Levin parlor.  De hade stoppat en del av sprickorna på den ena sidan, men den långa sprickan på den andra sidan passerade även förstärkningen. Lim från limmningen  av stallet hade droppat ned på botten. Under tejpen var en bit av sidan lös.

Halsen planslipades och en kolfiberstav monterades. Poppelhalsen är lätt och låter bra, men den håller inte i längden för strängdraget. Kolfiberstaven ger den styrka som behövs utan att göra halsen tyngre eller förändra tonen. Så här lång kom jag innan jag lät gitarren vila några månader.

Tillbaka från Uppsala slog förkylningen till. Istället för att ligga i sängen tog jag tag i projektet Levin i min egen takt.

Började med att tillverka en replika på stallet, ville behålla originalet intakt. Gick bra ända till slutet då jag mätte fel och lyckades sanda ena änden av stallet lite för smal precis innan jag limmade dit den. Skyller på förkylningen! Gjorde senare en andra replika som blev bättre.

Botten hade några rejäla sprickor som limmades ihop och fick laglister i mahogny. Ribborna var i bra skick, men hade böjts in på mitten, så det fick bli nya replikor med en svag böj åt andra hållet.

Sprickorna i sidan limmades ihop med ett 0,6 mm tjockt fanér i rosewood som stöd på insidan. Sidan med den lösa biten hade många sprickor i hela sektionen mellan de två stödribbor inuti och fick en heltäckande bit fanér. Använder mothåll med pålimmad 4 mm yogamatta i naturgummi för att pressa hela ytan på faneret inuti även på krökta ytor, mothåll på utsidan i ek.

Såg ut det finaste granvirket för nya ribbor i locket samt limmade det nya stallet (som senare lossades och byttes ut).

 

Ville ha 16″ radius på greppbrädan på min spelgitarr. Brädan hade den radiusen vid översadeln men längst ned var den nästan platt och dessutom uttunnad till 3,5 mm. Min lösning blev att sanda undersidan av greppbrädan till 3,5 mm och limma dit en ca 2,5 mm tjock shim i Madagaskar rosewood under hela brädan med varmt hudlim. Därefter sanda hela brädan till 16″ radius. Den limmade greppbrädan hade samma fina klang som om den hade varit solid.

 

Gitarren fick en K&K mick monterad.

 

Botten limmades tillbaka.

Halsen limmades i min jigg. Blev precis som jag ville (den här gången).

Numera fräser jag alltid in en platta i lönn i botten av halsfickan. Annars är risken stor att halsen reser sig med spända strängar då halsen trycker mot den mjuka granen i halsklossen. Monterar också en skruv in i halsfoten från insidan som standard på den här infästningen. Halsen blev stabil och rörde sig inte oväntat mycket med uppspända strängar.

Bandade på med mässingsband. Fyllde igen spåren med tunna rosewoodlister och spårade om greppbrädan innan ombandningen. Egentligen rätt onödigt då de flesta banden satt helt rätt och bara några stycken på mitten ca 0,5 mm fel, men kändes ändå bra att få det gjort.

Lade på ett varv spritlack på botten och sida för att dölja spricklagningarna, locket och halsen behövde ingen ny lack. Justeringarna för översadelintonering blev ovanligt små och greppbrädan behövde inte kapas kortare högst upp som jag alltid brukar göra annars. Är väldigt nöjd med gitarren som låter och spelar lika bra som den är vacker!

           

Fick just veta att den dubbelhalsade med samma stjärna i huvudet som min är från 1921 med nummer 49330. Fick uppfattningen att den var från 1897, men det var året för patentet.

En alternativ historieskriving för gitarren kan alltså vara att Levin fick hem exklusivt material efter 1:a värdskriget och byggde finare modeller några år runt 1920. Eller också fanns det rika kunder efter kriget som kunde betala för det exklusiva materialet han fått med sig från USA 1900. Är övertygad om att det var Herman själv som byggde gitarren, allt är gjort i den amerikanska traditionen precis som de gitarrer som tillverkades i New York på 1890 talet. Dessutom är hantverket på den här mycket bättre än de ibland klumpigt tillverkade Levin parlor gitarrer från samma tid. Enda skillnaden är att halsen skulle varit i mahogny och inte poppel om den hade tillverkats i USA, men betsen är färgad för att ge halsen utseendet hos en klarlackad mahognyhals. Elfenbenslisterna är fortfarande ett mysterium, runt 1920 hade de ersatts av celluloidlister.

Uppsala och GG125 Levin 1915 consert storlek

Tillbaka från Uppsala Gitarrfestival där jag hade ett litet bord med info och några GammelGura. Fick prata så mycket att jag blev hes, men det är kul att träffa alla trevliga nya människor och andra byggare. Konceptet med gamla gitarrer är som pannkaka med sylt och grädde, alla gillar det 🙂 Berättade om GammelGura men också om de uppfinningar jag hittat fram till. Jag hoppas att nån testar själv att göra ett segmenterat stallben och en stallplatta i gran med “turbopluggar”!

Hade med mig två färdiga GammelGura, den ena som jag har som lokalgitarr blev inte såld, däremot en Levin 1915 i consert format och min egen GammelGura som var tänkt som ett demonstrationsex och för att spela på. Den till vänster i stället på golvet. Nu måste jag tillverka en ny åt mig själv!

Levins parlor gitarrer gjordes i olika format. Den minsta är överlägset vanligast och står för säkert 99% av alla gamla Levin. Mellanstorleken som kallas “Consert” har jag sett några stycken av så de är inte helt ovanliga. Gamla Levin i harpformatet är ovanligast, kanske är det bara harpgitarrer med fler bassträngar som finns i den storleken. På slutet av 1920-talet finns det fler instrument i harpformat och då med flytande stall. Tog en bild och mått på de tre storlekarna för ett antal år sedan.

“Harp format” 70872 1929
Totallängd: 101 cm
Längd kropp: 51,5 cm
Bredd ovanför ljudhål: 26,9 cm
Midjan: 22,5 cm
Bredd nedanför ljudhål: 37 cm
Djup halskloss: 8,3 cm
Djup mitten: 9,9 cm
Djup bottenkloss: 9,5 cm
Mensur: 63
Översadel: 4,5 cm

“Consert format” 51975 1923
Totallängd: 97,8 cm
Längd kropp: 49 cm
Bredd ovanför ljudhål: 23,5 cm
Midjan: 18,5 cm
Bredd nedanför ljudhål: 33,8 cm
Djup halskloss: 9,1 cm
Djup mitten: 9,9 cm
Djup bottenkloss: 8,8 cm
Mensur: 63
Översadel: 4,5 cm

“Parlor format” 26254 1914
Totallängd: 94,5 cm
Längd kropp: 45,5 cm
Bredd ovanför ljudhål: 22,5 cm
Midjan: 17,5 cm
Bredd nedanför ljudhål: 31,5 cm
Djup halskloss: 7,3 / 8,3 / 9 cm
Djup mitten: 8 / 9 / 9,7 cm
Djup bottenkloss: 7,8 / 8,8 / 10 cm
Mensur: 62,7
Översadel: 4,6 cm

Denna Levin är den äldsta i “Consert” format som jag stött på, den är från 1915. Den var i OK skick, stallet var helt nedhyvlat men i övrigt relativt fri från sprickor och dings. Den fick hela GammelGura konceptet, dessutom en ny greppbräda som ersatte det nötta originalet i valnöt och ett nytt stall. Båda i rosewood.

Botten och även locket tunnades då de var i tjockaste laget. Halsen fick kolfiberstav och det blev nya ribbor och ladder bracing invändigt. Nya stämskruvar och en K&K mick monterades.

Den var trögare att få igång än normalt, kanske beror det på storleken? Fick vibrera den 3 dygn extra, men då kom den igång och den låter mycket bra. Man får lite mer rymd/reverb i klangen med den stora lådan. Tycker att den tjocka E-strängen låter extra bra på den här, lite som ett piano med fast bas.

 

Två herrelösa GammelGura

Är i startgroparna för Uppsala Gitarrfestival. Har två herrelösa GammelGura med mig, en sällsynt större Levin parlor i consert format från 1915 (den äldsta i den storleken jag sett), och min kurviga Europeiska “Tages” parlor från ca 1910.

Den stora har hela GammelGura kitet, “Tages” har inte “turbopluggarna”. Den senare har en mjukare klang av den anledningen. Levin 1915 kostar 10K SEK, “Tages” är billigare, 8K SEK. Får jag sälja en av dom betalar det resan! Båda två kan provspelas på festivalen.

Två 1880 parlor gitarrer för renovering

Två gamla gitarrer som stod näst på tur i kön fick gå före, de kommer att levereras till kund på Uppsala Gitarrfestival. Båda var ovanliga och äldre än vanligt. Svårt att säga exakt årtal, men de tillverkades troligtvis runt 1880. Den ena med stämskruvar i trä kan t.om. vara äldre än så.

Tog bilder i två omgångar. Första gången blev allt gulfärgat av höstlöven, jag börjar med lite bilder från den sessionen 🙂

 

En jämförelse av de två när de var helt klara.

Den guldfärgade med pärlemor rosett har en Martin liknande form. Enligt en bok exporterades liknande i mäng till USA. Antagligen tänkt som en billigare kopia på Martin’s original, större möda lades på att den skulle se vacker ut än att den skulle låta bra. Trots det är det en riktigt trevlig gitarr och lite mer påkostad än en vanlig gammal Europeisk parlor.

Sida och botten är i solid ögonlönn, botten och lock har en kantlist i trä med svarta dekorränder på båda sidor. Som tur var behövde inte botten plockas isär! Rosetten är rikt dekorerad med en av de varianter på pärlemorrosetter som jag sett tidigare på Europeiska parlor gitarrer. Misstänker att greppbrädan är i lönn eller möjligen päronträ, svartmålad precis som halsen i lönn. Halsen var skön att hålla i med en lagom tjock C form, dessutom rak. Locket i solid alpgran. Locket hade böjt in sig lite runt ljudhålet av strängdraget och hade en lagad spricka bakom stallet, i övrigt i bra skick.

Gitarren har renoverats tidigare och fått ett par varv guldfärgad spritlack ovanpå den gamla med samma färg. Ett par rätt onödiga skruvar hade skruvats in genom botten vid halsklossen. Greppbrädan hade bandats om med nickelband som var slitna och behövde bytas. Den hade konverterats till flytande stall med en stränghållare, originalstallet var borta och hålen för strängpinnarna igenfyllda. Botten har en spricka i fogen, men mittstickan inuti var hel och kroppen tät och solid. Bindningen av botten var lös på några ställen då botten krympt. Stämskruvarna var charmiga och infällda i träet, de var bland de glappaste jag stött på men fungerade oväntat bra med strängarna på! Översadel var i lönn och det satt små charmiga lappar med tips om hur gitarren ska stämmas påklistade på greppbrädan 🙂

Ett nytt Martin liknande stall i rosewood tillverkades, lite bredare för att täcka över såren från det gamla stallet och det nya flytande stallet. Halsen sattes om. Eftersom halsfoten var ovanligt tunn limmades en kil in på båda sidor om dove-tailen på halsfoten för att rikta upp halsen, bredast närmast greppbrädan. Vanligtvis tar man bort material på halsfoten för att göra samma sak, men då skulle halsfoten blivit väldigt tunn och svag. Under greppbrädan limmades en kil in för att göra greppbrädan rak hela vägen utan överdriven “slope off”. Den nedre delen av greppbrädan slipades plan efter limningen medan den övre delen fick vara original (för att rädda de små påklistrade lapparna).

Gjorde först ett stallben i ben, men kunden ville ha ett stallben med ett band. Det är inte svårt att tillverka ett stallben med en bit ebenholts och ett tanglöst band som limmas på toppen av träbiten med superlim. Ser onekligen bättre ut och intoneringen är helt OK även med ett rakt band. Strängpinnarna i ebenholts är nya med varsin inborrad 4 mm pärlemordott.

Av någon anledning tyckte man att det var bra att ha den nedersta ribban i en “ladder bracing” bakom stallet istället för framför på riktigt gamla parlor gitarrer. Det är en svagare konstruktion och man riskerar att locket böjs in av rotationskraften framför stallet. För att hjälpa gitarren limmade jag in en lite bredare stallplatta i gran framför den bakre ribban och förbi stallet i riktning mot ljudhålet. Monterade också in hårda rundlar i lönn runt strängpinnhålen i stallplattan. Gitarren hade ingen stallplatta i original. Den strängades upp med Newtone Heritage 0.11 strängar som bara drar lite mer än ett medium set nylonsträngar. Locket och halsfoten fick ett varv spritlack (guldfärgat och svart) som mattades ned som vanligt med stålull och polerades med handkraft och en linnetrasa. En K&K mick monterades.

Tycker den låter mycket bra 🙂
      

Den äldre gitarren med fiolskruvar i trä är ett lättare bygge av bättre kvalitet. Mindre “lull-lull” och bättre hopkommen. Bortsett från en sak, halsinfästningen. Har aldrig stött på en så konstig infästning. Greppbrädan hade fomen av ett stor V med den lägsta punkten vid 12:e bandet. Och inte lite heller! Den smala och smäckra halsen hade också en bananböj. Botten hade en väldigt bred spricka på ena kanten och locket var helt lös från sidan nästan 20 cm på kinden av bassidan. Greppbrädan i svratmålad lönn hade bar-frets i bra skick. Stämskruvarna i päronträ var väldigt nötta. Stallet hade handgjorda strängpinnar i ben som jag tror är original. Stallet var ålderdomligt i ett stycke trä utan stallben. En av de gamla strängarna var en klassisk sensträng. Locket helt utan lack och rejält smutsigt.

Gitarren hade reparerats tidigare, det fanns några spricklagningar med säckväv och hudlim.

Botten måste plockas isär för att kunna laga botten, den satt löst så det var inget problem. Några bilder

Byggaren var antagligen en duktig fiolbyggare som extraknäckte med gitarrer. Alla material hade bra tjocklekar och själva gitarren är väldigt lätt, bara 917 gram! Kort mensur på 60,5 cm. Förstärkningsklosssarna i gran längst in i den kraftiga böjen i sidan har jag inte sett tidigare. Jag älskar den kombinerade ribban och stallplattan i gran! En bra konstruktion som bara behövde några rundlar i lönn som förstärkning runt pinnhålen. Ribborna i locket satt fast bra medan de i botten i princip var helt lösa. Gitarren skulle strängas upp med nylonsträngar.

Halsproblemen måste lösas. Plockade lös greppbrädan och fräste in en förstyvning i ebenholts i den tunna halsen. För att räta upp greppbrädan behövdes en triangulär skim under greppbrädan på locket som var nästan 5 mm tjock vid 12:e bandet och tunnades ut till ingenting i änden av greppbrädan… Fick förlänga toppen av halsfoten med samma mått.

Det gällde att träffa helt rätt med halsvinkeln för att få den beställda 4 mm höjden vid 12:e bandet tjocka E-strängen. Tog en halv dag att hitta rätt, men det blev bra till slut. Stallet limmades om på samma plats och en liten reparation av den saknade biten limmades in. Intoneringen blev inte så bra, men det gick att slipa toppen av åsen i trä under varje sträng och nu intonerar den nästan helt rätt. Stallet var i original precis lika högt på både diskant och bassidan. För att få ned strängen på diskantsidan hyvlades stallet och åsen ned ett par mm. Stallet svärtades och lackades om med spritlack.

Botten hade krympt nästan 1 cm på bredden. Lösningen blev att lägga på en bit extra kerfing på båda sidor av den yttersta böjen av botten och ett par bitar list i lönn. Lönn är tacksam, de kritvita lagningarn kunde ges nästan  samma färg som resten av botten med kaliumpermanganat och lite gul bets.

En utmaning var sprickan i kanten av locket. Tillverkade tunna lister i lönn och rosewood och pysslade ihop den dekorlist som fallit bort. Breddade kerfingen på samma sätt som i botten och limmade ihop allt med varmt hudlim.

Bar frets banden var i bra skick. Ett av banden var ca 2 tiondelar för lågt, men det var bara att dra upp den med en hovtång! En klar fördel med bar frets 🙂

Lånade en fiolskruv-vässare för att ge de nötta skruvarna ett nytt liv. Kortade toppen, fyllde igen de gamla hålen för strängarna och borrade nya. Nu är de fullt fungerande, men bör nog bytas ut till nya av en duktig fiolbyggare. Att stämma med såna här träskruva är inte det lättaste, man ska ha hårda nypor och gott om tålamod!

Hela kroppen fick ett lager spitlack, även locket.

Tycker den låter jättebra trots att jag aldrig gillat att spela på nylonsträngade gitarrer. Mycket ljud i den lätta kroppen!

 

Batch: Limma ribbor

Det har gått trögt med batchen, var tvungen att städa undan en hel del reparationer och specialprojekt som hopat sig. Men en sak har jag gjort och det är att limma alla ribbor i botten och lock.

Det första som ska göras är att se till att lock och botten har rätt tjocklek. Botten kan köras i valsputsen om den inte är alltför krökt. Locket är besvärligare då man måste använda den tandade lilla hyveln för att ta bort det värsta och sen slipmusen för att jämna till.

Märker ut mitten för att kunna limma in ribborna rakt och kapar till alla ribbor.

Limmar ihop vingarna på stallplattan med mittendelen separat.

Ribborna och stallplattan limmas sen i omgångar.

   

När alla ribbor var limmade i batchen var jag lite less på de mothåll i aluminium som jag använder för att fördela trycket. Hittade en passande aluminiumlist som jag kommer att använda nästa gång. Listen kan kapas till rätt längd och är skonsammare mot toppen på ribban som ska limmas. Små styrlister i lind ser till att den inte kan vrida sig på de triangulära ribborna. Ribban under greppbrädan görs inte till en triangel och då kan man använda U-listen som den är.

     

För de de X-ribbade görs krysset först och limmas ihop innan den limmas in i locket. Passar också på att triangulera ändarna i det limmade krysset. Höll på att sticka mig i ögat med det här lösa krysset, tur man har glasögon!

   

Limningen görs i flera moment, det tar längre tid att limma en X-bracing. Här skulle en go-bar vara mer praktisk.

   

Efter alla specialjobb och reparation som städats undan ska det gå snabbare med batchen framöver.