Allmän lagning

Efter att ha plockat isär alla objekten i pågående batch är nästa steg att laga alla fel och sprickor. Ovanligt många i den här batchen är i behov av kreativ lagning. Här är några exempel.

Gitarren med dekorationen i ljudhålet behövde flera omgångar limning. Sargen behövde limmas mot ändklossen och hela nedre delen av locket behövde limmas mot sargen. Dessutom fattades delar av lockets dekorationsbindning. Istället för att nytillverka inläggningen ersattes den med solid rosewood, det brukar se riktigt bra ut. Den yttre kanten av locket plockades från ett gammalt överblivet lock för att matcha ådringen

Som vanligt var locket i Levin gitarrerna ca 3,5-4 mm tjocka. Kanske bra för hållfastheten, men inte bra för ljudet. Locken tunnas till strax under 3 mm med hjälp av små hyvlar och en slipmus. Det är ett av de moment man faktiskt får jobba hårt med!

De övriga Europeiska hade lock som alla var ca 3 mm och behövde inte tunnas ut. Förutom den gamla gitarren med monsterstallet som hade ett lock som bara var ca 2,3 mm tjockt. Locket var deformerat och hade massor av sprickor. För att få det hela att fungera limmade jag in en platta i 1 mm tjock gran med ådringen åt samma håll som locket under hela det stora stallet. Det är klurigt att limma en så stor platta, för att få tryck på hela limytan använde jag en tillskuren mjuk 4 mm yogamatta och en 4 mm tjock bit björkfaner som mothåll för tvingarna. Plattan limmades mot en krökt yta, man vill inte att locket ska vara helt platt.

Den ena Levin parlor gitarren hade några långa och 2-3 mm breda sprickor i locket. För att fylla igen sprickorna skar jag till triangulära stickor från ett annat gammalt lock med ungefär samma färg i lacken som gitarren. En boardskiva är perfekt som underlag för skärningen med en mattkniv. Det är lite pyssel att slipa in stickorna så de passar i sprickan innan själva limningen.

GammelMando 173, Levin 1959

Det händer att jag köper upp gamla intressanta gitarrvrak av kunder som kommer förbi lokalen. Det kan vara en av två och den andra ska bli en GammelGura. Vid ett av de tillfällena var det en enkel Levin skolmandolin som köptes upp för en billig slant – fick den faktisk gratis. Den hade sina problem då botten krympt och locket sjunkit in, stämskruvarna var inte heller hela med ett par knoppar som fattades. Botten hade en liten spricka mellan bottenhalvorna. Men den var ändå i bra skick i lacken och greppbrädan var i vacker mörk rosewood. Tog mig an den i förra batchen lite som ett experiment och som en sidosyssla i väntan på lim som torkar, hur bra kan man göra den?

Den mindre storleken på en mandolin gör de flesta momenten enklare och inte lika arbetskrävande som en gitarr. Den krympta botten var enkel att sprätta lös. Inuti fanns den vanliga ladder bracingen i locket, en av ribborna var spräckt och det förklarade det insjunkna locket.

Halsen hade en liten bananböj, så greppbrädan lossades och halsen förstärktes med en solid kolfiberstav, jag tror den var 5×5 mm. Min vanliga fräsjigg för kolfiberstaven fungerar inte på en liten mandolin, så jag fick göra en temporär jigg med lite träplank och tvingar. Det gick bra och greppbrädan limmades tillbaka.

Både lock och botten var onödigt tjocka, locket tunnades med små hyvlar och en slipmus på insidan. Botten körde jag genom valsputsen. Lock och botten tunnades till strax under 3 mm, botten lite tunnare än så. En mittsticka limmades in över mittfogen i botten och nya smäckrare ribbor limmades. I locket valde jag att göra en X-ribbning där de båda ribborna passerade under varsin fot på stallet. Av nån anledning missade jag att ta bilder på den färdiga ribbningen, men det hela såg bra ut.

Eftersom botten var krympt gick det inte att limma den mot sidorna och få en perfekt passning. Bestämde mig för att fräsa in en bindning ungefär som den på locket. Det blev riktigt snyggt om jag får säga det själv!

Greppbrädan bandades om med EVO band, en ny översadel i ben tillverkades och nya stämskruvar, Stewmac Golden Age, monterades. Originalstallet fick en lucka på undersidan och två ben, de brukar låta lite bättre på det viset. Stränghållaren i original var enkel men utan fel med bara en skruv som fäster den. Ett varv tunn spritlack lades på kroppen.

Tycker den låter riktigt bra efter några dagars vibrering. Den kan inte konkurrera med min Gibson från 1929 som har en fylligare bas, men jag tycker den låter riktigt bra för en skolmandolin. Den är också en stabil player med sin kolfiberstav och X-ribbningen.

Den är såld hos Östmans Musik i Örnsköldsvik för 2995 SEK.

Snickarlim

Det bästa jag vet är en gammal gitarr som inte reparerats tidigare. Då kan man vara säker på att den är ihopsatt som förväntat och med vettigt lim och lack. Gamla reparationer är sällan gjorda på rätt sätt och ibland på oväntade sätt.

Några klassiker är att man använt snickarlim för att reparera sprickor eller limma om halsen. Skruvar och spikar är inte ovanliga, typiskt kan det finnas skruvar i stallet, genom halsfoten eller greppbrädan. Ibland på andra oväntade ställen, t.ex. kan skruven genom halsfoten ha dolts bakom  täckplattan på spetsen av halsfoten. Spikar är ovanligare men förekommer. I värre fall har man slipat gitarren trären eller sprayat på med en plastlack. Det finns egentligen ingenting man kan bli förvånad över i en gammal reparation. Ibland kan dock en reparation vara proffsigt gjord med rätt lim och lack, då är det för det mesta en fiolbyggare som gjort jobbet.

I pågående batch finns det några som reparerats tidigare. Värst är nog den med monsterstallet. Sargen är sprucken från halskloss till bottenkloss på båda sidor och locket har ett flertal sprickor. Allt lagat med snickarlim. Även botten hade limmats om med snickarlim, när jag tog lös botten fick jag offra toppen av halsklossen för att inte förstöra botten. En halskloss kan skarvas utan att det syns, en skadad botten kan inte gömmas undan.

Snickarlim är ett otyg, men kanske också orsaken till att gitarren fortfarande existerar. Men till skillnad mot epoxylim, som är helt hopplöst, finns ett trick man kan använda. Genom att blötlägga limfogen med ett blött hushållspapper under en halvtimme eller så kan snickarlimmet mättas med fukt. Då blir limmet vitt och väl synligt, dessutom mjukare och kan skrapas bort med en kniv eller skrubbas bort med en hård pensel. Man kan också värma och mjuka upp limmet med en varmluftpistol eller hårfön, men det gäller att vara försiktig med lackade ytor.

Jag blötlägger limmet på båda sidor om det går, limmet blir vitt och lätt att både se och plocka bort. Den långa limfogen på båda sidorna tog lite tid att rensa.

Samma sak gjordes för några av sprickorna i locket.

Här ser man hur limmet byter färg till vitt. Med en vass spatel och en kniv kan man trycka ut det sega limmet i sprickan, med en kraftig svinborstpensel (gärna med intorkat hudlim) kan det sista limmet gnuggas bort i fogen.

Med trärena ytor kan man sen limma ihop sprickorna med varmt hudlim och diverse laglappar och inlagda trästickor.

Den skadade halsklossen måste repareras med en bit ny gran. Med en enkel jigg och en dremel fräser jag bort det översta lagret i halsklossen.

En passbit i gran limmas på med varmt hudlim. Den nya biten kan enkelt hyvlas ned och botten får en ny plan yta att limmas mot.

Levin 1910 med ek i botten och sida

Idag fick jag se någonting jag aldrig sett förut, en Levin parlor med ek i sida och botten! Den var från 1910 med det sköna serienumret 12222. Visste inte ens att det fanns såna!

Kanske kan bli ett projekt för framtiden.

Det finns en Modell 22 med amerikansk ek (finns med i 1907 katalogen), men den modellen var dyr och påkostad med fina inläggningar och bindningar. Den här är en helt vanlig enkel Levin, kanske fick den ek i sida och botten av misstag. Den har ju färgad lack som vanligt ovanpå det snygga virket.

GG170, Levin 1927

Jag borde alltid ha en färdig GammelGura till salu, men för det mesta är de jag får klara redan beställda. Den här Levinen från 1927 har ingen köpare än och finns just nu att testa hos Östmans Musik i Örnsköldsvik.

Det blev ett missförstånd när jag startade upp förra batchen, det var en annan gitarr från väntrummet som skulle användas, och jag hann ta isär den. Det var bara att fortsätta att löpa linan ut. Gitarren var i hyfsat bra skick utan större problem och en av de sista som tillverkades av den gamla enkla parlor modellen med skårat huvud. Nånstans runt 1929 började Levin fasa ut de gamla modellerna. Att den är senare syns bland annat på den rödare färgen på kroppen, plaketten på framsidan av huvudet och att halsen är i björk/lönn och inte i poppel som på de flesta äldre före 1920.

Gitarren plockades isär utan problem. Både lock och botten tunnades då de var ca 0,5 mm för tjocka som de brukar vara (det skulle hålla!). Greppbrädan och stall ersattes med nya i Madagaskar rosewood, stämskruvarna var i dåligt skick och byttes ut till nya. En K&K mick monterades. Halsen fick sin kolfiberstav och halsfickan som flisat upp sig vid halslossningen kläddes med en 2 mm tjock lönnplatta, halsen fick också en träskruv indragen inifrån genom halsklossen.

Tog lite bilder vid limningen av botten. Jiggen för bottenlimning kom till användning ännu en gång. Jag sprider först ut mothållen någotsånär jämt runtom och justerar pinnen mellan botten- och halsklossen så att botten passar perfekt på längden till sidan i båda ändar. Om botten sticker ut någonstans placeras ännu ett mothåll för att trycka in botten, det är en stor fördel att man kan skruva fast mothållen var man vill på plywoodplattan. Det här är den andra plywoodplattan jag använder, efter 4-5 år blir den sönderperforerad av alla skruvarna. Eftersom botten alltid har krympt på bredden kan man aldrig få passning runtom, perfekt passning kan man däremot få runt de båda rundlarna, sidan på smalaste stället får hamna lite längre in. När botten är limmad skrotas kanten på botten vid smalaste stället där den sticker ut från sidan.

Jag använder varmt hudlim på klossarna och fisklim längs resten av omkretsen. Man får vara snabb att tvinga fast botten vid klossarna, resten av botten har man gott om tid att tvinga fast då fisklimmet har lång öppentid. Jag använder speciella mothåll i form av passbitar på både lock- och bottensidan som jag tillverkat av plywood och strövirke i gran som kopplats ihop med najtråd.

När alla tvingar är på plats är det dags att lossa gitarren ur jiggen. Har en extra lång skruvmejsel för att skruva lös mothållen i plywoodplattan. Det är viktigt att torka ren sidan från speciellt fisklimmet, får den torka kan den knipa lös små runda bitar av lacken! Hela paketet med tvingar och gitarr ställs undan på ett plant underlag och jiggen städas bort till nästa gång. Det hela får torka över natten.

Av nån anledning blev översadelintoneringen ovanlig på den här, fick testa strängarna flera gånger när jag mätte upp, men fick samma resultat varje gång. Förutom att halsen är lite väl kraftig (vilket är vanligt på nyare Levin parlor gitarrer) kändes allt bra med gitarren. Den låter som den ska!

Den är numera såld.

GammelGura showcase

Kolla in den här videon gjord av Andreas Brink, mannen bakom TV dokumentären om Levin. Ett mycket bra showcase för en GammelGura. Den här gjordes för ett par år sedan innan jag kom på det här med pluggar, men den har ett tidigt segmenterat stallben, översadelintoneringen och en stallplatta i gran. Den är lite mer original än vanligt också med originalstallet i svartmålad lönn/björk 🙂

Ny batch

Har fortfarande några eftersläntrare i föregående batch, mest de som inte är sålda än. Men jag gick igenom min kö i helgen och fem gitarrer i turordningen är i lokalen och kommer att börja jobbas på. Som alltid är det en blandad kompott med Levin och Europeiska parlor gitarrer. Några i bra skick och andra genuina “vrak” som kräver lite mer lim 🙂

GG174 Levin 1920, fast stall

Den här är en av tre Levin 1920 parlors från en och samma kund med serienummer efter varandra! En har redan getts en enklare renovering, men de övriga två ska bli riktiga GammelGura. Den här var i bra skick och försedd med ett fast stall.

GG175 Levin 1920, flytande stall

Den andra av de tre i nummerföljd var inte i lika bra skick, minst sagt. Blir enkelt att sprätta den då botten redan är lös! Den här hade flytande stall och en “musse pigg” stränghållare.

GG176 Europeisk

Den som var i bäst skick var denna. Antagligen en Tysk och gjord ca 1910, men kan vara äldre än så. Den har “felvända” stämskruvar och konisk halsfot och en typisk pärlemor rosett. Stallet är lite ovanligare då den är mycket rak och enkel och inte ett mustaschstall som brukar vara det vanliga. Fin lönn i botten!

GG177 Europeisk, Nr 23 ur väntrummet

Den här gitarren är antagligen inte så gammal som den ser ut, jag kan ha fel. Det var en period på 1920-1930 talen i Tyskland då man gjorde gitarrer i gammal stil med t.ex. mustaschstall och konisk halsfot. Ibland t.o.m. greppbräda i höjd med locket och stämskruvar i trä för att efterlikna renässansgitarrer. Den här har en väldigt fin ljudhålsdekoration, gamla stämskruvar och mustaschstall, men också ett intonerbart stall som andas 1930-tal. Vid nåt tillfälle har den antagligen stått i vatten eller fått en ordentlig smäll på ändpluggen. Även denna kommer att bli lättsprättad 🙂

Addendum: Fick isär gitarren och jag tror att den är riktigt gammal, ca 1900 ellet t.om. 1800-tal. Stabila stämskruvar, ingen stallplatta och visuellt gammalt hudlim och trä gör att jag ändrat uppfattning. Den intonerbara plåten på stallet är original, men tiden runt 1900 var också tiden för många uppfinningar på gitarrer där man använde metall på många olika sätt. Dekorationen i ljudhålet är en separat träbit som snidats ut och limmats på insidan av locket.

GG178 Parlor med utsirat stall

Den äldsta gitarren i samling är säkert den här, gissar på 1890-tal. Skulle kunna vara svensktillverkad, jag känner igen den ofärgade halsen från andra gamla Svenska parlor gitarrer och den lite klumpiga kroppsformen. Det förvånansvärda stallet kan tänkas vara original, den är i alla fall samma anda som K.B. gitarrerna från sekelskiftet 1900. Kan också vara ett senare tillägg. Även om stallet inte är optimalt för det perfekta ljudet, måste den få vara kvar. Jag får göra det som går och anpassa ribbningen därefter!

Addendum: Det syntes inte på bilderna, men locket är rejält deformerat där stallet roterat in. Att den är gammal är ingen tvekan, ingen stallplatta och tredje ribban placerad bakom stallet istället för framför som den ska. Locket var också ovanligt tunt, ca 2,5 mm. Dekorationen vid stallet är ett helt stycke trä med det rektangulära stallet limmat ovanpå.

Renovering av en Levin 1916 parlor

Förutom GammelGura gör jag också renoveringar. Den här blev ovanligt omfattande, en halv GammelGura. Kunden ville ha så mycket som möjligt original, men också en kolfiberstav i halsen och en K&K mick. Gitarren kom i delar med botten och stallet av. Den ljudförstörande plattan under stallet tvärs över locket var också bortplockad. Min polare Björn Sohlin hade påbörjat en renovering tillsammans med kunden, men den hade avstannat för några år sedan.

Den hade också ett rejält hål i sargen och en stor bit fattades, antagligen hade någonting ramlat ned på den i förrådet där den förvarades.

Med gitarren kom ett gäng laglappar och lite annat trävirke samt en etikett som ångats av. Botten såg ut som ett potatischips, den översta bottenribba saknades och botten hade böjt upp sig minst 5 cm åt fel håll på båda kanterna! Stallet i svartlackerad björk/lönn var av den enklare triangulära modellen, men också ovanligt lågt. På såna här kan stallet vara skrattretande tjockt och högt, men den här hade faktiskt rätt höjd för ett stallband och ca 13 mm hög stränghöjd över locket.

För att platta till potatischipsbotten fuktade jag rejält och lade botten i press några dygn. En gammal originalribba limmades in i förhoppningen att den skulle hålla botten plan, men det slutade med att båda ändarna på den ribban sprack då botten ville återfå sin form. Det finns stora krafter i trä! Jag fick plocka lös den gamla ribban och montera en kraftigare i färskt trä. Men först fuktade jag upp botten igen och lade botten i press med ett mothåll i aluminium på insidan och värmde den till ca 80 grader med ett strykjärn. Den här gången gick det bättre, värmningen stabiliserade träet och den starkare ribban höll emot utan att spricka i ändarna. Lacken smälte lite grand av värmen (jag skulle helst velat gasa på till minst 100 grader), men tack vare gladpack som släppmedel mot lacken inte värre än att det inte syntes efter den avslutande spritlackningen. Botten fick också en mittsticka och den gamla etiketten tillbaklimmad.

Locket reparerades med de laglappar som kom med gitarren. Den fick också min patenterade stallplatta i gran och förstärkningar runt strängpinnhålen, men inga pluggar. Lade också in några förstärkningar för att den ska hålla för 0.11 stålsträngar.

En påbörjad lagning av sargen plockade bort då sprickorna inte limmats kant-i-kant. En bit trä från en skrotad gitarr sågades ut och passades in någotsånär. Kunde förstås ha gjorts snyggare, men funktionen var det viktigaste. Biten limmades in med hjälp av mothåll i plåt, därefter limmades en 0,6 mm lönnfaner med ådringen tvärsöver fogarna på insidan. Färgen stämde inte med gitarren, men det fick jag lösa senare med bets vid lackningen.

Fick lös halsen som var limmad med snickarlim, men inte utan problem. Det visade sig att någon hade lyft på täckplattan i rosewood på änden av halsfoten och dragit in en skruv under den. Det syntes inte utifrån. Första gången jag stött på den lösningen. Plockade av greppbrädan utan problem och fräste in en kolfiberstav på vanligt sätt. Limmade sen tillbaka greppbrädan på halsen.

Botten gick bra att limma tillbaka.

Den stora utmaningen var att limma halsen. Dels var den snett monterad från första början, stallet satt inte centrerat på locket och dessutom var det vridet åt fel hål med kortare sträng på tjocka E sidan istället för tvärtom för intoneringen. Stallet limmades tillbaka centrerat och rakt och jag fick justera halsinfästningen därefter.

Först när jag började justera in infästningen märkte jag att originalbräda var böjd som en banan på bas-sidan. Har aldrig sett någonting liknande. Kanten stack ut 3 mm mer på mitten! Den andra kanten var nästan rak, när jag passade in halsen var det precis att det gick att få båda e strängarna att ligga över alla banden. Det visade sig också att greppbrädan var ca 1 mm högre på mitten och inte platt, så jag var tvungen att slipa ned mitten av brädan på översidan. Brädan hade för övrigt 14″ radius. På en GammelGura hade jag slipat halsen rak och monterat en ny greppbräda 🙂

Efter allt mätande och testande lyckade jag faktisk få stränghöjden vid 12:e bandet rätt mot stallbandet som inte går att justera på höjden som ett vanligt stallben. Även intoneringen blev bra på alla strängar med ett rakt stallband utom tjocka E som skulle behövt nån mm justering bakåt av stallbandet. Fyra saknade strängpinnar ersattes av gamla original. En träskruv drogs fast genom halsklossen in i halsfoten som vanligt.

Utan komposit stallben, pluggar och utan att tunna lock och botten saknar den den lite klös och volym, men den låter trots det bra om man inte jämför med en komplett GammelGura. Förutom K&K micken fick den också en gitarrbandsknopp på halsfoten, men stall, greppbräda, band, stämskruvar, översadel och de flesta ribbor fick vara original.

GG172, Levin 1916

Den här GammelGuran gjordes på en Levin från väntrummet och 1916. Den hade ursprungligen en stränghållare, men konverterades till fast stall för bästa ljudet. Största problemet med den var att en del av locket runt ljudhålet fattades på ömse sidorna av greppbrädan. Stränghållaren ger dessutom alltid ett ljust avtryck på locket vid en konvertering.

Som på GG171 beställdes ebenholts i både greppbräda och stall. Har alltid sagt att rosewood är det bästa träet i både greppbräda och stall, men jag kan inte klaga på ljudet i de två senaste GammelGurorna med ebenholts. Tvärtom har de låtit minst lika bra som de med rosewood. Materialet i greppbräda och stall spelar ingen större roll för hur gitarren låter.

Både lock och botten tunnades ned i vanlig ordning och halsen fick sin kolfiberstav. Ribbningen i locket blev den som jag numera alltid gör med en extra förstärkningar under greppbrädan och i mitten av locket. Även botten fick nya ribbor med den tredje ribban platt för att ge botten större rörlighet.

 

Jag fick en beställning på finare inläggningar i greppbrädan kopierade från en dyrare Levin parlor. Levin hade några speciella inläggningar, förutom de runda dottarna, som användes i de flesta “high end” instrument. En stjärna med runda utskärningar, en långsmal inläggning och en liggande diamantform. Jag har passat på att ta bilder och mått på sådana under tidigare renoveringar. Per Marklund tillverkade replikas i pärlemor av högsta kvalitet av de speciella inläggen med hjälp av bilderna och en CNC fräs. De blev mycket bra! Det är lite pyssligt att fälla in bitarna i ebenholtsbrädan, men det blev bra det med.

Svårare var det att fälla in de bitar som fattades i locket. Använde ett gammalt skrotat lock och gjorde det jag kunde för att passa in de nya bitarna. Inte osynligt men funktionellt…

Här är en bildserie på hur jag borrar och monterar pluggarna vid strängpinnhålen. Börjar med att placera replika stallet på locket och markerar platsen med låghäftande tejp.

Jag markerar hålen för strängpinnarna i stallet med spetsen på en 4,5 mm träborr och drog ett streck genom märkena. Ett andra streck ritades upp 4 mm ovanför, pluggarna är 8 mm och jag vill att halva pluggen ska vara kvar ovanför hålen när hålen för strängpinnarna borras upp.

För att inte flisa granen i locket borrar jag först åt fel håll med en 8 mm träborr.

Sedan borrar jag igenom lock och stallplatta med en tunn 1 mm borr för att kunna göra samma sak på insidan.

Jag borrar sen igenom det sista med en vanlig metallborr på vanligt sätt. Granen vill väldigt gärna flisa upp sig, men gör man såhär får man inga flisor (nästan).

Eftersom man vill dämpa volymen och diskanten från de ospunna strängarna behövs bara pluggar på de 4 tjockaste strängarna. E strängen får en björkplugg, på den här är de övriga tre pluggarna ändved av gran. Pluggarna limmas med varmt hudlim.

Hålen för strängpinnarna borras med en vass 4,5 mm metallborr med stallet på rätt ställe.

Knappar i hårt trä med förborrade hål i mitten limmas in med hjälp av verktyget från Stewmac. Bästa limmet har jag kommit fram till är segt Superlim (Stewmac no 30), varmt hudlim eller tunt superlim sugs snabbt in i granens ändträ och knappen sitter inte fast som den ska.

Att limma en halvrund knapp i ett halvrunt hål är inte så lätt, för att de ska sitta rakt klämmer jag fast knapparna med några tvingar och ett mothåll. Gladpack används för att inte limma ihop mothållet med locket.

Slutligen limmas stallet med färskt hudlim, varje gång man värmer upp hudlimmet tappar den lite av sin styrka.

För att göra spår i stallet för strängarna för de solida strängpinnarna har jag ett set kapade strängar av rätt  tjocklek. Strängpinnhålen brotschas upp och spåren sågas och filas upp med diverse verktyg. Hovtången används för att dra upp strängpinnar som kilat fast.

Slutresultatet är strängkulor som vilar på både den hårda knappen och pluggen.

Jobbet gick vidare med limning av botten och hals.

De fina inläggningarna frästes in i greppbrädan med en dremel.

Skuggan från den gamla stränghållaren går tyvärr inte att dölja.

Inmätningen av intoneringen är bland det sista som görs. Det är kanske det tråkigaste momentet i hela processen, men väldigt viktigt!

Jag har nyss tillverkat en längre och snyggare jigg för att tillverka det segmenterade stallbenet i min bandsågjigg. En punktutsug tar hand om ångorna från Superlimmet.

Som sagt, den färdiga GammelGuran låter lika bra som de brukar göra, även med ebenholts i greppbräda och stall. Jag hade slut på Gator case för tillfället, men kunden nöjde sig med ett begagnat TKL case.

GG171, Europeisk ca 1920

En ovanligt stor omärkt Europeisk parlor är klar. Med tanke på storleken, stämskruvar och andra detaljer tippar jag att den är från tidigt 1920-tal och tillverkad i Tyskland. Den var i bra originalskick, sliten förstås med några sprickor i locket, men annars utan problem. Original greppbräda var i rosewood, ett tecken på att den inte är äldre än 1920-talet, men tunn och platt. Mustaschstallet var i svartmålad lönn med raka spetsar, vilket också är ett tecken på att den är “nyare”. “Rättvända” stämskruvar tyder på mitten av 1920-talet.

  • Total längd:  96 cm
  • Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 26,5 –  20,5 – 33 cm
  • Sida (halskloss, midja, ändkloss): 7,5 – 8,5 – 8  cm
  • Hals: Mjuk V-form
  • Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  45 – 57 – 58 mm
  • Mensur:   63 cm
  • Lack: Spritlack
  • Vikt: 1306 g

Kunden ville ha en ebenholtsgreppbräda med 16″ radius, ett replika stall i ebenholts, genomskinligt plektrumskydd, K&K mick och extra lyxiga Waverly stämskruvar förutom det som alltid ingår i en GammelGura. Förutom det en Gator 3/4 case som jag först trodde var för liten för gitarren, men det visade sig att den passade precis med klämpassning.

Som nästan alltid tunnades lock och botten till strax under 3 mm för bästa ljud. Halsen fick en infräst kolfiberstav och nya ribbor limmades in i både lock och botten. Här är några bilder från renoveringsarbetet.

Eftersom botten alltid är krympt måste sidan pressas in nån mm på det smalaste stället för att botten ska passa mot sargen. Det innebär att den utskjutande botten måste skrotas med en vass kniv och sen betsas. Jag använder numera nästan enbart Herdins vattenbaserade bets, jag har köpt alla färger som finns 🙂 Ett varv eller två med klar spritlack dämpar de värsta vita reporna utan att ta bort patinan.

Halsen fick ett par varv svart spritlack, den gamla lacken luktade som en nytjärad båt när jag slipade!

Waverly mekaniken är ren lyx. Den kostar fyra gånger mer än den vanliga Stewmac Golden Age mekaniken, men den känns som smör när man stämmer. Mässingsfärgen passar också väldigt bra till EVO gold banden. Waverly mekaniken är lite tyngre och har fetare stolpar (6,38 mm istället för 6 mm) jämfört med den billigare, så passningen mot bussningarna i metall blev väldigt tight – ungefär som gitarren i caset!

Kunden ville ha Newtone Heritage 0.11 strängar på den och låg stränghöjd. Jag minskade min standard stränghöjd vid 1:a bandet med 0,05 mm utan att få problem med skrammel. Skillnaden mellan NH 0.11 och 0.12 är inte stor, de låter lika bra men 0.12 svarar lite bättre och ger lite högre volym.

Klistrade också på ett genomskinligt plektrumskydd. Blev bra även om locket var ojämnt och en del luftfickor finns under själva plasten.

Är nöjd med resultatet och tycker gitarren låter bra. Den större storleken och volymen på kroppen ger lite mer rymd och bas än på en mindre liknande parlor, men skillnaden är inte stor och den låter precis lika bra som en GammelGura ska!

   

Ett litet ljudsnippet med min ny inspelningsrigg, använder ett stereopar Coles bandmickar. Ljud från lösa strängar, några random trubadurackord, barréackord och lite random plektrumspel. Använde min nya standard för pluggarna, hård björk på E strängen, ändved i gran på A, D och G och “liggande” gran (utan plugg men stallplatta i gran och lock i gran) på de två ospunna strängarna. Massor av “tjong” på E stängen, mer volym och diskant på A-G strängarna och dämpad volym och diskant på de ospunna strängarna.

GG171 demo