Ribbor i lock och botten

Motorn i varje gitarr är locket och till en del botten. Ribborna i lock och botten är en viktig del i ”motorn” som kan ändra både gitarrens tonkaraktär och volym. Ribborna är alltså viktiga om gitarren ska låta så bra den kan. Det finns andra faktorer som måste vara rätt också, bland det viktigaste är  tjocklekarna och styvheten hos lock och botten. Sidans bredd påverkar luftvolymen inuti gitarren, den och ljudhålets storlek ger också skillnad i hur gitarren låter. Formen på kroppen och böjningen längs och tvärs på lock och botten är andra viktiga parametrar. Listan kan göras låång då varje del av gitarren spelar sin roll! Ribborna ska också göra locket och botten starka så de inte går sönder. Locket är speciellt utsatt av strängdraget och stallets rotationskraft.

Här tänker jag beskriva den ”ladder bracing” som jag kommit fram till efter många praktiska försök. Varje del har betydelse både för klangen och hållfastheten. Så här ser min standardribbning för en parlor med fast stall ut.

I locket finns några ovanliga detaljer, botten har en klassisk ribbning med raka ribbor tvärs över. Det som är gemensamt för ribborna i både lock och botten är att de inte är helt platta på undersidan utan har en krökning, större i botten. Det är hälsosamt för gitarren att lock och botten inte är helt platta utan är högst på mitten, det betyder att gitarren kan torka och krympa en del innan locket blir helt platt och fibrer börjar dras isär med sprickor som följd. Ett böjt lock ger också en mer samlad, stabilare och mindre ”fladdrig” ton.

Tvärribborna på ömse sidor om ljudhålet är standard i en ”ladder bracing”, man vill att locket ska hålla för vridkraften från halsen och ljudhålet är en rejäl försvagning.  Båda är viktiga för hållbarheten och jag gör den översta under greppbrädan kraftigare, samma höjd och bredd men inte triangulerad. Ingen av de två är speciellt viktig för klang och volym då den översta delen av locket inte bidrar lika mycket som den nedre.

I stort sett alla gamla parlor gitarrer jag öppnat upp har haft problem i området då locket tryckts in runt ljudhålet och locket spruckit längs kanterna på greppbrädan. Trots att en del haft två platta stickor i gran mellan de två ribborna på varsin sida av ljudhålet som förstärkning. Var inte nöjd med lösningen och funderade ut att ett par mindre ribbor från halsblocket till den nedre ribban borde göra locket starkare. Mycket riktigt, de två klena pinnarna gjorde området runt ljudhålet extremt stabilt! Letade lite på nätet och insåg att det här var en gammal nyhet, Lowden har haft den sen 1990 talet och Martin har precis börjat använda den i några modeller. Kallas A-frame.  Jag ser inga nackdelar med den. Jag tror att mina renoverade parlor gitarrer slipper insjunket lock och sprickorna vid sidan av greppbrädan!

Den viktigaste ribban är den som är ovanför stallet. Jag försöker välja ut en speciellt klangrik och styv granbit för den. Det mesta av gitarrens klang och volym kommer från området i locket nedanför ljudhålet, speciellt basen. När jag formar ribborna är det styvheten i lockets nederdel som är det viktigaste att hålla koll på. Den får inte vara för styv men inte för mjuk. Jag hyvlar på ribban och trycker med tummarna och känner hur styvt locket känns. När jag känner igen svikten jag vill ha låter jag den ribban vara ifred.

Den kanske mest unika detaljen i min ribbning är stallplattan i gran. Jag tillverkar den i form av ett kryss där den övre biten jackas ut för den undre.

Anledningen till den komplexa formen är att stallet påverkar locket med en stor vridkraft. Styvheten i gran är mycket mindre tvärs ådringen och krysset gör att jag kan kombinera två saker i en enda stallplatta. Den övre delen ser till att locket inte spricker längs kortsidorna av stallet ovanpå locket som är en anvisning där en spricka gärna börjar. Den nedre delen med ådringen åt samma håll som locket är så styvt gran kan bli för att motverka stallets rotationskraft. Dessutom kan man göra den undre biten så lång man anser att man behöver utan att stallplattan blir extremt bred och stor.

Att stallplattan är i gran istället för lönn eller annat hårt trä är det faktum att allt annat trä i locket än gran inte låter lika bra! Bortsett från stallet vill jag inte ha annat än gran i locket. Med gran i stallplattan får man en vacker klangrik och mjuk klang. Skillnaden till det bättre är stor.

Ett problem återstår. Anledningen till att en stallplatta överhuvudtaget kom till var ursprungligen att se till att det mjuka granlocket inte krasas sönder av strängkulorna. Riktigt gamla parlor gitarrer har ingen stallplatta eller en minimal bit lönn för att undvika problemet med strängkulorna (eller snarare knutarna på sensträngarna!). Med mustaschstall fanns ingen kant som anvisning för locksprickor som på senare rektangulära pyramidstall och därför behövdes ingen stallplatta av den anledningen (även om jag sett sprickor i lock som börjar precis vid spetsen av mustaschstallet flera tillfällen, oftast då man fäst den runda avslutande knoppen med en liten spik). Stallplattan visade sig vara en god idé och stallplattan i lönn eller annat hårt trä växte med tiden när de rektangulära stallen blev populära. I vissa fall förvandlades stallplattan till en 3 cm bred sticka som gick tvärs över locket. En hållbar tonal katastrof som i stort sett bara lämnar strängljudet kvar. Alla gamla Levin parlors före mitten av 1930-talet har en sån! Ingen tänkte på att klangen försämrades! För att min stallplatta i gran ska hålla för nötningen fäller jag in runda bitar i bubinga (ett hårt träslag) runt stränghålen.

Den sista ribban nedanför stallet är oftast inte med i en klassisk ”ladder bracing”. Jag har dock stött på gamla parlor gitarrer med en ribba tvärs locket bakom stallet även om den för det mesta saknas. På samma sätt som sprickor i gamla parlor gitarrer finns vid greppbrädans kanter är det nästan alltid sprickor i området bakom stallet. Av den anledningen lägger jag in en mindre ribba för att hålla emot stallets vridning och för att hålla ihop fibrerna i locket. Numera gör jag ribban bakom stallet lägre än på bilden för att få ut lite mer bas, i princip en platt list.

En K&K mick ger den mest naturliga tonen jag känner till och monteras enkelt när botten är av. Jag ser till att det finns lagom med plats framför stränghålen i stallplattan.

Jag gör alla lockribborna elliptiska på översidan (högst på mitten) och med en jämn krökning på undersidan. Alla ribbor utom den översta och de två stickorna i A-frame är triangulerade. Brukar vara ca 8,5 mm breda längst ned och ca 11-12 mm höga. Ändarna ges en kraftig backe ned till ca 1 mm tjocklek i ändarna för att hela locket ska kunna röra sig lätt. I locket limmas en ”stoppkloss” mot kerfingen för att inte ribban ska lossna vid den yttersta spetsen.

Ribborna i botten har samma form som lockribborna, men med en mycket kraftigare böj på undersidan. Jag har märkt att fyra lite klenare ribbor är bättre än tre kraftig (som det ofta är i gamla parlor gitarrer). Man får mer gran i botten och gran är alltid bäst!

Man kan byta ut de två nedersta ribborna till de lägre och bredare granplattor som används i Martin gitarrer bland annat. Jag vet att botten blir mjukare och rörligare och att man får lite mer bas ur instrumentet den vägen samtidigt som limytan blir betydligt större med plattorna. Har man rosewood eller mahogny och en tunn botten är det en mycket bra idé då botten lätt spricker, bottnar i lönn och björk är inte lika sprickkänsliga.

Rent generellt är det bra att byta ut alla ribbor i en gammal gitarr. Gammalt trä blir lätt och sprött med åren (diverse kemikalier i träets struktur dunstar bort!) vilket inte är bra för hållfastheten. Dessutom är ribborna nästan utan undantag alldeles för kraftiga och har liggande istället för stående ådring. Man gjorde ribborna kraftiga och överdimensionerade för att det skulle hålla, men tunnare och böjligare ribbor håller faktiskt bättre. Lock/botten får chansen att röra sig lite mer utan att spricka. Jämför med ett stort träd som knäcks i stormen och det tunna och böjliga trädet bredvid som inte går av.

Gammalt trä låter bättre då vibrationerna passerar snabbare genom virket. Ett gammalt lock som låter bra och nyare ribbor som fortfarande är sega, hållbara och styva är en perfekt match 🙂