Har fortsatt tillverka komposit stallben på flera GammelGura. Hade inne en vanlig x-ribbad Martin kopia (en Landola från 1970-talet) och passade på att testa på en större gitarre. Provade en ny idé med ett solitt stallben i ben, men med en 2 mm rosewood inlimmad längst ned och utsågade skåror ända ned till träet mellan alla strängar. Man har då lösa benbitar för varje sträng som hålls ihop av trästickan längst ned. Gjorde en test med  de tre olika stallbenen.

Vid 0, 19, 41 and 59 sekunder startar en ny del. Man kan flytta markören på alla tre spelarna till samma ställe genom att först trycka play, sen flytta fram och pausa spelaren på rätt sekund. När man trycker play på en spelare stannar den andra som spelade. Medan en spelare spelar kan man backa tillbaka startpunkten på den som spelade innan. På så vis kan man snabbt jämföra medan man minns hur den förra lät. Prova ett antal gången och du märker skillnaden som är subtil men tydlig.

Solitt ben

Solitt ben med skåror

Komposit stallben

Komposit stallbenet dämpar diskanten och ger ett öppnare, rundare och varmare ljud. I mina öron det bästa! Det skårade solida stallbenet låter öppnare med bättre separation än det solida. Det solida stallbenet låter väldigt styvt och trist tycker jag.

Misstänker att min stallplatta i gran gifter sig bättre med komposit stallbenet med gran emellan benstolparna än med Landolans lönnplatta. Dessutom är små parlor gitarrer väldigt diskantrika och tjänar på att dämpas lite i diskanten och mjukas till. Kanske därför jag gick igång som jag gjorde på komposit stallbenet på mina GammelGura!

Man kan tycka att skillnaden är subtil, men spelar man mer än 5 minuter hinner man lyssna in sig ordentligt. Alla stallben låter bra i början, men med ett solitt stallben blir tonen tråkig efter ett tag. De andra två kan man spela länge med och speciellt komposit stallbenet! 🙂