Komposit stallben

Översadelintonering kräver för det mesta att stallbenet ska vara ca 4 mm tjockt. Ett solitt ben som är så tjockt väger en del, började tänka i banor om att göra benet lättare. Samtidigt hade jag en diskussion med en amerikan (Obbligato Inc) som försökte sälja in idén med ett grafitmaterial med låg energiförlust som skulle vara bättre som stallbensmaterial än vanligt ben. Intressant förstås, men lite besvärligt då materialet bara kan bearbetas med diamantfilar och var dyrt och svårt att tillverka. Däremot tände jag direkt till på en av stallben-varianterna där man fällde in små bitar av det nya materialet i ett stallben av trä.

Såg vad kunderna skrivit om den och en sak som alla skrev var att strängseparationen blev bättre. Insåg snabbt att metoden med ett stallben i trä med infällt hårt material under strängen borde vara intressant. Dessutom skulle stallbenet bli hälften så tungt som ett solitt stallben. Måste testas!

Gjorde ett första test med lönnträ och små pluttar med ben under strängarna. Strängseparationen blev mycket riktigt bättre, men till min förvåning lät hela gitarren bättre också! Fick faktiskt en smärre chock, så stor blev förbättringen av tonen i mina öron. Kastade mig över det här nya spännande projektet och gjorde olika testben i parti och minut, olika träslag och olika stora benbitar.

Kom fram till att volymen blev högst med benstolpar som gick hela vägen från sträng till stall. Bäst lät de träslag som brukar användas i lock, som t.ex. gran och ceder. Med gran kändes det som om tonen från själva locket förstärktes, mer av samma sak. Virket mellan benstolparna färgar klangen, med ceder blev klangen lite mörkare. Hårda träslag lät inte alls lika bra. Det är inte lätt att beskriva ljud, men jag ska göra ett försök.

Med det solida stallbenet i ben blir klangen i ett ackord lite som en grötig massa, man kan inte urskilja de enskilda strängarna i ett ackord. Man upplever att volymen är högre och tar man i kan den låta elakt för örat. Eventuella vargtoner hörs tydligt.

Med kompositbenet hör man strängar i ackorden. Volymen upplevs lägre till att börja med innan man inser att volymen bara fördelats på fler frekvenser. Hur hårt man än slår blir klangen aldrig elak, allt man gör är snällt för örat. Klangen är bredare och mjukare, det går bra att spela med låg volym. Ackordspel funkar också, ackorden får en krämig natur och låter alltid bra. Klangen är träig och komplex och vargtoner hörs mindre tydligt. Sustainen minskar något, men det är bra då det man spelar blir tydligare, den sustain som finns kvar är mer än tillräcklig.

Man kan ha teorier om vad som händer. Jag tror att stolparna av ben kan vibrera mer individuellt än det solida stallbenet i ben och det förklarar varför strängseparationen ökar. Granen (eller cedern) mellan stolparna absorberar energi på samma sätt som locket vilket förstärker träklangen. Man kan tänka sig att vibrationer i benstolpen från strängen i lodrät riktning transporteras direkt ned till stallet på vanligt sätt medan vågräta vibrationer passerar granen på ömse sidor som färgar ljudet på samma sätt som locket.

Att tillverka ett sånt här stallben är inte svårt. Skulle man inte gilla tonen man får från den kan man alltid sätta in ett solitt stallben istället. Chansen är stor att man snabbt byter tillbaka 😉

Tillverkningen börjar med att tunna ut ett solitt stallben till 4 mm. Har precis köpt ett lager väldigt tät kamelben som är 5 mm tjockt som passar bra att tunna ut med min valsputs. En lagom lång granbit med stående ved kapas fram och formas till 4 mm tjocklek och minst dubbla den slutliga höjden. Den här ska monteras på en tenorgitarr med bara 4 strängar. Granen är väldigt tätådrig!

Stallbenet kapas bäst för hand, jag kapar den lite bredare än granbiten är tjock och limmar in den sida som är exakt 4 mm bred.

Mäter noga ut den gran som ska sågas bort och ge plats för benbitarna. Jobbet görs bäst och enklast med en liten bandsåg. Här är det viktigt att se till att separationen av strängarna i stallet matchar positionen på stallbenet. 4 mm breda benstolpar ger en rätt liten yta som strängen måste vila på, helst ska den vara centrerad på benstolpen också. Då stallbenet är vridet är det lätt att missa. Jag tillverka ett dummyben i gran (går fort!), spänner upp strängarna och markera med blyerts var strängarna lägger sig. Sedan använder jag dummybenet som mall när jag mäter ut det riktiga stallbenet.

Är man bara noga med uppmätning och sågning blir passningen snudd på perfekt.

Här limmar jag med lite segare superlim, nummer 20 om man köper från Stewmac. Superlim sitter väldigt bra och håller bra ända till den brister. Skulle man vara oförsiktig och bryta det sköra stallbenet i någon limfog går det bra att limma ihop delarna igen med superlim, limmet är väldigt tunt. Numera limmar jag också in en 0.6 mm shim under stallbenet för att göra den starkare. Använder en shim i samma trä som i stallet.

När limmet torkat kan man tunna ned granbiten så den passar i utfräsningen för stallbenet. Görs bäst med en valsputs.

Nu kan man såga itu biten i två delar med den lilla bandsågen, delen till höger är det färdiga stallbenet. Numera slipar jag först ned översidan ca 1 mm på ena kanten innan jag mäter och klyver för att stolparna ska vara mera vinkelräta mot stallets botten (stallbenet är alltid lite högre på bas-sidan).

Stallbenet impregneras med tunt superlim som blir som en lack och ger bättre styrka till den lösa granen. När den putsas och intonerats ser den ut så här.

Klar och på plats! Tenorgitarren får ett nytt och bättre sound och låter väldigt bra 🙂

Stallbenet blir inte lika starkt som ett solitt stallben (som är oerhört starkt faktiskt!). Det gäller att få en tight passning i det utfrästa spåret och göra urfräsningen lika djup som benet sticket upp. Helst bör stallbenet vara 4 mm tjockt, vilket är perfekt om man samtidigt gör en översadelintonering. Väl på plats och med bra passning är det benstolpen som tar upp hela kraften av strängen, det håller bra.

Har inte testat alla träslag som finns, men många spännande träslag skulle kunna fungera väldigt bra. T.ex. cypress, redwood eller nåt annat träslag som skulle passa i ett lock. Det är bara att prova!

En ny variant på stallbenet är att kapa det solida benet i 6 delar med en luftspalt mellan varje och en ca 2 mm träshim längst ned som håller bitarna på plats. Man får samma förbättring av strängseparationen som ovan, men tonen färgas inte på samma sätt. Man känner igen tonen sitt gamla solida benstall, men gitarren känns öppnare . Den här varianten är lite aggressivare med hårdare attack än stallbenet med trä mellan stolparna.