Den senaste tiden har jag varit upptagen med ett nytt projekt, att spela in demos på de flesta av mina ca 400(!) låtar genom åren. Min hemmastudio är nu i det närmaste komplett, men jag måste också skruva ihop en ny dator då den gamla inte pallad med det nya ljudkortet. Jag har jobbat på som vanligt i lokalen, men inte tagit mig tid att skriva om de färdiga GammelGurorna. Det är fyra stycken som jag inte redovisat än. Det har också blivit en hel del reparation och justeringsjobb gjorda på alla möjliga nyare och äldre gitarrer.

Den allra senaste som blev klar var en trevlig Levin 1915 från mitt väntrum; nummer 22. Den var i hyfsat skick, det största problemet var att den flammiga björken i botten hade krympt och lämnat en rejäl spricka längs mittfogen. Den hade ett flytande stall med den charmiga “Musse Pigg” stränghållaren och stämskruvar i bra skick. En liten trevlig detalj var att en del av originalfärgen i mässingsplaketten på baksidan av huvudet fanns kvar. Halsen var i mjuk svagt grönfärgad poppel, inte björk som hos exemplar efter ca 1920. För mig är poppelhalsen bättre, poppel är för mjuk för stålsträngar och de flesta har en böj på mitten, men med en kolfiberstav får man en både styv och lätt hals som oftast låter bättre än en hals i björk. Levin parlor gitarrer finns med tre olika djupa sidor, den här var den tunnaste; ca 8 cm. Direkt när jag kände på den märkte jag att den kändes lovande med lång sustain. Det visade sig att den också blev mycket bra när den var klar.

Det gick bra att öppna upp den. Inuti såg den som de brukar, en av bottenribborna hade försvunnit på vägen. Den klassiska björkstickan under stallet är ingen höjdare för ljudet, tar man bort den låter gitarren minst dubbelt så bra. Efter ett antal försök i början av min karriär har jag kommit fram till att det inte går att få ett flytande stall att låta lika bra som ett fast stall. Numera är det självklart att konvertera till fast stall, inte minst för att kunna använda pluggar och ett segmenterat stallben. Det är också mycket lättare att montera en K&K mick med ett fast stall.

Lock och botten rensades på ribbor, de i botten lossnade nästan av sig själva, ribborna i locket satt bättre. Bottenklossen var sprucken på mitten och en bit tunn plywood skarvades på som förstärkning. Kerfingen runt botten behövde limmas om på några ställen med varmt hudlim, några få sprickor i locket limmades också. Poppelhalsen fick en kolfiberstav inlimmad.

Kunden ville ha kvar original stämskruvar om de var tillräckligt bra. Tack vare att kuggen med stolpen är placerad ovanför skruven på gamla stämskruvar (fram till början av 1920-talet), kan även gamla och lite glappa stämskruvar bli tighta när väl strängarna spänns upp och kuggen trycks mot skruven. De här fungerade nästan lika bra som nya efter en upprätning av stolparna och en rundsmörjning. Några av benknopparna var lösa, vilket kan ge skrammel när man spelar. En droppe tunt superlim i mellanrummet mellan knopp och stolpe löste det problemet.

Locket var lite deformerat på mitten, för att göra den plattare innan ribborna limmades blöttes locket upp och sattes i press över natten. Botten hade krympt rejält, sprickan var för bred för att klämmas ihop. Nytt trä måste till, antingen i form av en mittsticka eller en bindning runt  botten. Numera har jag kommit fram till att bindningen är att föredra framför en mittsticka, det är väldigt svårt att jämna till en mittsticka utan att skrapa lacken. Sprickan i mitten limmades ihop och när botten sen skulle limmas försökte jag inte klämma ihop sidorna mer än att en 2 mm tjock list i rosewood kunde fylla ut springan runtom. I princip breddades botten med 4 mm. En ränna för rosewoodlisten frästes ur när botten limmats på plats och listen limmades med varmt hudlim. Det blir dessutom snyggare med en bindning än en mittsticka i en flammig botten.

Lock och botten var i vanlig ordning ca 0,5 mm för tjocka. Insidan av botten tunnades ut i min valsputs med hjälp av min vakuum jigg, medan locket fick hyvlas och sandas på insidan till strax under 3 mm. Brännstämpeln i botten måste offras i den processen, på den här fanns det ändå kvar lite grand av stämpeln då den var tunnast på mitten. Botten fick också en mittsticka för att hålla ihop bottenhalvorna.

Greppbrädan i valnöt byttes ut till en ljus Madagaskar rosewood som fick 16″ radius, ett nytt pyramidstall tillverkades i samma träslag. Kunden ville behålla pärlmordottarna på 5, 7, 9. Själv tycker jag bättre om en trären greppbräda, men det tog inte lång tid att borra in och limma in dottarna i den nya brädan.

Den flammiga lacken i botten och sida var vackert gulgrön, bilden tagen på mitt arbetsbord när botten limmades är mest trogen verkligheten. Mitt i mörkaste vintern är det svårt att ta rättvisa bilder på gitarrer utomhus. G-strängen vid intoneringen av översadeln behövde den största korrigeringen, A strängen den minsta. Ca 1 mm av greppbrädan kapades av vid översadeln. Intonationspunkterna i stallbenet varierade också en hel del, stallbenet fick bli ca 4,5 mm tjockt för att nå fram.

Den strängades upp med Newtone Heritage 0.12 strängar och fick vibrera i tre dygn. Den blev mycket bra med hög volym och lång sustain; den typiska GammelGura klangen 🙂 Jag får sällan problem med vargtoner i mina GammelGura numera, den finns förstås alltid, men inte så dominant att man reagerar på den. Jag tror det segmenterad stallbenet sprider frekvenserna från strängarna så att de inte alla hamnar på exakt samma ställe som kroppens resonanston för en viss not på greppbrädan som antingen förstärker eller tar död på tonen. Mycket bra blev den!