GG207 Bjärton 1964

Ibland får man in annorlunda objekt för en GammelGura, den här gången en modern och fullstor Hagström från 1964, tillverkad av Bjärton och exporterad till Canada, sedan importerad tillbaka till Sverige. Till skillnad från liknande Bjärton med skruvad hals, stränghållare och ett flytande justerbart stall (vilka monster de är!), hade denna ett mycket trevligt fast stall och en vanlig dovetail infästning av halsen. Så mycket bättre. Den var sliten, men i stort sett komplett.

Stämskruvarna var i bra skick, greppbrädan välspelad och nött, halsen behövde sättas om och plektrumskyddet behövde limmas om. Banden var låga och nötta och celluloid inläggen i greppbrädan hade krympt och var på väg att lossna. Täckbrickan för dragstången saknades och jag upptäckte senare att dragstången var av, eller i alla fall inte fungerande. Locket på de här är i solid gran, medan sida och botten är i tre lager plywood med mahogny i de yttersta lagren. Inga sprickor fanns i varken lock, botten eller sarg.

Halsen och greppbrädan gick bra att få lös då de var limmade med varmt hudlim. Greppbrädan värmdes med små Braun resestrykjärn och stallet med min värmelampa. Halsen ångades lös. Dragstången var väldigt speciell och den såg ut att vara besvärlig att plocka lös. Men den gick enkelt att knacka ut den då den inte var limmad. Vingarna på den speciella profilen i halsen fick först fyllas ut med en tunn list rosewood. Därefter fräste jag kanalen som vanligt för en ihålig kolfiberstav som ersättning för dragstången. Den här gången fylldes hålet i kolfiberstaven med en massiv rund 8 mm kolfiberstav för lite extra styvhet.

 

Bottenlisten i celluloid gick inte att rädda när botten skulle av, även den tunna listen på kanten av greppbrädan var trasig. Ett problem med plywood när botten ska plockas lös är att man inte kan undvika att ibland följa fel limfog. Trots att jag var noga med kniven blev det en del förluster av det inre mahogny-skiktet runt kanten av botten och det vita mittenskiktet kom fram. Innan jag limmade tillbaka botten skarvade jag in små bitar av mahognyfaner där den fattades.

Med botten av kunde jag konstatera att ribbningen i locket följde standardvarianten hos Martin. Detaljarbetet i lockets ribbor var inte det bästa, men själva knuten var gjord på rätt sätt. Ribborna var snabbt gjorda i fabriken med samma form och en väldigt abrupt nedtunning av ändarna. Intressant nog var stallplattan i gran, vilket jag gillar, däremot hade man inte lagt in förstärkningar runt pinnhålen där strängkulorna nött sönder stallplattan. Halsklossen var rejäl, medan bottenklossen var alldeles för klen, som gjord för att gå sönder om man tappar ned gitarren på ändknoppen.

Ribborna i locket satt som bara den med modernt lim, för att få lös dom utan att skada locket använde jag stämjärn, knivar och en vass hyvel. Bottenklossen förstärktes med en tjockare grankloss. Ribbningen blev en dubbel X som jag tror är en mycket bra lösning som fått oförtjänt dåligt rykte efter att Gibson gjorde såna med alldeles för tjocka ribbor och en jättelik stallplatta i rosewood…

 

Pluggar genom stallplatta och lock samt förstärkningar runt pinnhålen monterades. Skåran för stallbenet i stallet fylldes igen och stallet limmades på plats. Innan botten limmades slipades en skåra för strängen i varje pinnhål, jag använder några kapade strängar och en nålfilrasp för att göra skåran tight men tillräckligt djup för varje sträng. De gamla banden och celluloid inläggningarna plockades lös. Greppbrädan slipades till 16″ radius och äkta pärlemor fick ersätta den krympta plasten. Greppbräda och stall var gjord av finaste rosewood som luktade gott när jag slipade.

Med ett specialtillverkat mothåll kunde plektrumskyddet limmas med hjälp av ett vattenbaserat plastlim, Casco Universal Aqua.

Den översta pärlemorplattan i greppbrädan var väldigt vacker!

När jag skulle fräsa för en ny bottenlist i ABS plast runt botten missade jag att dra åt fräsen ordentligt och diket blev 2 mm för djupt… som tur var lika djup runtom. För att rädda upp det hela limmade jag in en 2 mm hög rosewoodlist längst ned i diket. Det blev faktiskt riktigt snyggt!

Ett arbetsmoment som är både viktigt och tidsödande är att fila in vingarna på halsfoten så att halsen får rätt vinkel mot stallbenet. Den här behövde en hel del jobb och då måste man limma in shims i halsfickans sidor för att inte halsinfästningen ska glappa. Jag använder superlim för shimsen och använder halsen som mothåll. För att inte limma ihop halsen mot shimsen och superlimmet är det enkelt att lägga på en bit hushållsplast emellan. Det fungerar varje gång, bara man är försiktig när man trycker ned halsen så att inte plasten går sönder.

Halsen limmades i min halsjigg och gitarren vibrerades över en helg.

Gropen där den gamla dragstången justerades fylldes igen med mahogny och en snygg täckplatta (med samma form som toppen av huvudet) tillverkades i ebenholts. Vanliga nickelband monterades och kronades. Gitarren mättes upp för översadelintonering, en ny översadel tillverkades, ett segmenterat stallben tillverkades och stallbensdiket frästes in på rätt plats. Hela gitarren fick ett varv spritlack ovanpå den gamla slitna lacken, lacken mattades ned med 000 stålull och handpolerades med en torr trasa. På den här kändes det helt rätt med vita Gallalith oskårade strängpinnar. Gitarrbandsknoppen flyttades från spetsen av halsfoten till sidan.

Den var mycket trevlig att spela på. Lite stor förstås, men visst låter den som en GammelGura trots plywood i sarg och botten 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *