Rysk 7-strängad gitarr ca 1890

En av mina vägghängare hittade en köpare. Efterfrågan på gamla sjusträngade och nylonsträngade ryska gitarrer är inte stor, men den här såldes till en av de få i Sverige som spelar på såna. Hade tänkt konverterad den till en vanlig sexsträngad gitarr åt mig själv, men det var ju bättre att den fick fortsätta sitt liv med sju strängar och spelas av någon som kan hantera den.

Den köptes in av en tysk samlare och mer än så vet jag inte. Samlaren uppskattade åldern till mellan 1870-1900. Eftersom den har en lös ställbar och mycket praktisk Stauffer hals kan man inte garantera att halsen är lika gammal som kroppen. De enkla runda dottarna i greppbrädan matchar inte de intrikata inläggen runt ljudhålet. Stallet är engelsk typ, Panormo började med liknande stall efter 1820 och diverse engelska (och importerade franska gitarrer skapade för den engelska marknaden) hade sådana stall fram till mitten av 1800-talet. Vem vet, kanske kroppen är riktigt gammal och halsen lite nyare.

Stämskruvarna som är i mycket bra skick är säkert från 1910 eller äldre och halsen är helt rak och välgjord i ljus mahogny. Halsen passar estetiskt mycket bra till kroppen.

Kroppen har sidor i solid rosewood, botten är laminerad i rosewood. Misstänker att det andra träslaget i botten är lönn. Locket i alpgran och greppbrädan rosewood. Stallet i svartmålad lönn. Skicket var bra på allt utom locket som hade många sprickor, skadade lister och satt inte fast i sidan överallt.

Någon hade ristat bokstäverna ”BEM” på locket nära greppbrädan.

Kunden ville inte ha en konvertering utan en enkel renovering till spelbart skick. Alla stora problem med locket gjorde det nödvändigt att öppna upp botten för att komma åt. Väl öppen såg jag att alla ribbor var mer eller mindre lösa och att lockets ribbor böjt sig på mitten åt fel håll. Stallplattan i lönn var också sprucken och nött. Bottenribborna var i bra skick och behövde bara limmas om. Lockribborna ersattes med nya replikas med en svag krökning åt andra hållet. Stallplattan byttes ut till en platta i gran med förstärkningar i lönn runt ljudhålen. Plattan gjorde lite bredare för att hjälpa locket att hålla då ribban vid stallet var placerad bakom stallet istället för framför som är betydligt starkare. Ändklossen var sprucken och lös till hälften, den limmades ihop med hudlim. Ett flertal sprickor i locket fick laglappar. Inte helt en originalrenovering med andra ord, men så nära man kan komma utan att pruta på spelbarhet och hållbarhet.

Gitarren hade reparerats tidigare. Lönnlisten runt locket fattades på flera ställen och en bit hade ersatts med en list i gran. Hela gitarren hade också lackats på med spritlack. Lacken var hård och i bra skick och lackningen var OK trots några små rinningar på några ställen. Alla reparationer fick vara kvar, de bitar av listen som saknades ersattes med en liknande lönnlist från ett gammalt överblivet lock.

Ena sidan av locket fick en extra mindre kerfing i lind inlimmad för att binda ihop locket med sidan. Kroppen fick ett tunt lager spritlack för att dölja såren efter lagningarna. Även halsen fick ny lack på huvud och fot, men inte på själva halsen. Några bilder från renoveringen.

 

Stämskruvarna rengjordes och smörjdes upp. Stallet var lika högt på bas och diskantsidan vilket inte är bra. För att göra den mer spelbar med högre stränghöjd på bassidan hyvlades ett par mm på höjden bort på diskantsidan. Det lägre stallet minskar också rotationskraften av stallet vilket är bra med tanke på ribbningen och det gamla spröda virket i locket. Den ställbara halsen gör det onödigt att ha ett justerbart stallben, den fick ett mässingsband med lagom lutning för intonationen. Stallet limmades om också, naturligtvis med samma varma hudlim som för alla andra lagningar. Återskapade färgen på stallet med en svart bets efter hyvlingen.

Monterade nya strängpinnar i ebenholts med inborrad 4 mm dott i pärlemor.

Då greppbrädan var rak och banden i hyfsat skick fick de vara som de var. Översadeln i ben var i bra skick. Ändpluggen var hel, men troligtvis nyare än kroppen.

Den här fick standardstämningen som är D G B D g b d och nylonsträngar. De fyra första spunna. Kunden ville ha 5 mm högt på den tjockaste strängen vid 12:e bandet för att kunna ”tjonga” till strängarna ordentligt. Det visade sig att undersidan på greppbrädans överhäng klämde mot locket med en så brant vinkel på halsen. Hyvlade av en ca 1 mm kil på undersidan halsen/greppbrädan för att få luft mellan hals och lock. Gitarren klingade sämre med halsen i kontakt med locket. En 2 mm tjock benbit limmades in överst i halsfickan för att ge halsfoten en hård punkt att rotera runt och för att flytta intonationspunkten på stallbenet framåt.

Klocknyckeln med 4 mm fyrkant saknades, men såna finns att köpa på eBay.

Tyvärr kan jag varken spela på den eller bedöma hur bra en nylonsträngad gitarr är, men tycker att den låter bra med lång sustain. Jämn i tonen också.

Gitarren passade bra i ett vanligt Gator 3/4 case, storleken liknar den hos en Levin parlor.

Det här är inte en GammelGura, men inte riktigt en originalrenovering. De få ändringar som gjorts gjordes av speltekniska och hållbarhetsskäl. Förutom kanske stallplattan i gran med lönn runt stränghålen – kunde inte riktigt hålla mig i skinnet där! Ska erkänna att det blev mer jobb än jag räknade med för att få den spelbar igen. Men jag tror att den kommer att hålla ihop 100 år till nu 🙂

       

Batch: Forma ribbor och limma bottenribborna

Med alla kroppar lagade och sprickor limmade är det dags att tillverka ribborna för botten och lock. Ribborna i botten görs av kvartssågad alpgran som köpts i Tyskland medan lockets ribbor är i svensk tätvuxen gran. Båda sorterna är väldigt bra tonvirke, men den svenska granen är snäppet vassare tycker jag. Har ett begränsat lager, men så länge den räcker använder jag den svenska granen till lock.

Har tillkapade ”blanks” som behöver hyvlas ned på höjden och bredden. Det görs med en hyvel och några enkla hyveljiggar till ca 8 mm tjocklek och 15 mm höjd. Med min valsputs görs den sista korrigeringen efter grovhyvlingen i jiggarna.

Nästa steg är att ge alla ribbor den rätta böjen mot botten och lock. Bottenribborna får en större böj än lockribborna. Börjar med att grovhyvla för hand i ändarna och slipa och jämna till böjen med hjälp av hyllplanet med självhäftande 80 sandpapper.

Böjen slipas till i en jigg, en ”brace sander” från LMI men lätt modifierad.

Bottenribborna är enkla, alla kan formas triangulära innan de limmas på plats. Att handhyvla triangulärt är inte det lättaste, insåg snabbt att det behävdes en jigg även för det. Gjorde en hyvellåda med två insatser för att hyvla ena facetten på triangeln och sen den andra. Med givna mått, 15 x 8 mm, på ribborna blir ribborna vacker triangelformade utan alltför mycket jobb (att forma ribborna är en av de få momenten i en GammelGura som man blir svettig i pannan av!). På bilden syns lådan och de två insatserna samt olika tjocka shims för att kunna justera insatsens höjd till den aktuella ribban som kanske inte är perfekt formad. Gjordes när jag använde 8.5 mm tjocka ribbor, numera är det 8 mm. Ett mothåll tvingas fast mot bänken som stöd, lådan kan roteras 180 grader om granen som ska hyvlas har ”run out” åt fel håll.

Efter första och andra hyvlingen samt några färdiga ribbor.

Jag limmar ribborna med hjälp av mothåll med samma böj som ribbornas undersida. Använder tvingar istället för den populära go-bar jiggen. Fördelen är att när alla ribbor är limmade på plats med tvingar kan man flytta hela paketet för torkning och börja med nästa lock/botten på arbetsbänken. En go-bar är ockuperad till dess limmet har torkat.

Mäter fram placeringen för ribborna och markerar ändarna med blyerts. Varje ribba får ett mothåll och en tving fäster ändarna. Använder fina aluminiumprofiler (från ett gammalt tryckeri) för att ge ribborna jämt tryck från tvingarna och för att inte skada den tunna spetsen överst på ribborna.

    

Värmer hela botten och ribborna med värmepistol och limmar med varmt hudlim.

Ännu ett par tvingskogar på ett par bottnar som har fått alla sina ribbor limmade 🙂

Batch: Rensa ribbor, laga sprickor, tunna lock och installera kolfiberstav

Med objekten isärplockade i delar återstår att lossa lockribborna. Ribborna är för det mesta överdimensionerade, har liggande ådring, är böjda åt fel håll och sitter på fel ställe. Gammalt trä blir också sprött och kexigt med åren, nytt trä är segare och hållbarare. Nästan alltid plockas de lös och ersätts med nya. Tunn stekspade och resestrykjärn är bra verktyg. Då ribborna ska skrotas kapas ena änden med ett stämjärn då de är fästa under kerfingen i båda ändar.

Med alla ribborna av kontrolleras lock och botten. Tjockleken får inte vara mer än 3 mm för att det ska bli bra ljud. Levin lutan hade 4 mm i både lock och botten. Tungt och klanglöst! Botten går för det mesta att tunna i min valsputs. Även Levin mandolinen hade en för tjock botten. Lacken skyddas i maskinen med en tunn gummimatta. Synd på brännstämpeln, men hellre bra ljud än en brännstämpel.

Lutans botten var så krökt att den inte gick att köra i valsputsen. Locken kan inte heller tunnas i maskinen. Då får man köra hårt med de små hyvlarna. Den minsta river bra! Avslutar med att slipa med slipmusen.

 

Hårtunna sprickor i lock och botten fylls i med varmt hudlim och kläms ihop från sidan och med mothåll. De får senare laglappar när ribborna limmats. Breda sprickor måste fyllas i med mer virke. Hyvlar spån från ett gammalt lock och sågar sprickorna jämnbreda med ett litet järnsågsblad. Spånen blötläggs och stryks sedan raka. Flödigt med varmt hudlim kladdas på och torkas enkelt bort med en trasa. Använder plastfolie som släppmedel och plattor i akryl för att klämma ihop locket plant.

 

Efter lite jobb har man en uppsättning tvingskogar 🙂 Hudlimmet gelar på en kvart och kan plockas lös från tvingarna om man limmar två bitar som inte har spänning, men de hoptryckta sprickorna bör få torka över natten.

Medan lock och bottnar torkar är det dags att ge halsarna en kolfiberstav. Först ser man till att själva halsen är rak, ibland får man värma den rak men för det mesta räcker det att plana den på mitt hyllplan med 80 självhäftande sandpapper.

Använder en fräs och en jigg för att fräsa kanalen för kolfiberstaven. Klämmer fast halsen med kilar och fäster med några små spikar.

Mandolinen behövde en temporär jigg.

Halsen packas in i plastfolie och packtejp för att inte det oerhört kladdiga epoxylimmet ska hamna överallt. En ihålig kolfiberstav, rundstav i björk, täcklock i björk och en liten rundstav för halsfoten kapas till.

Efter en massa kladdande med epoxylim (med plasthandskar på!) är alla fyra kolfiberstavarna på plats. Epoxylimmet får härda över natten. Matthyveln med rakblad är perfekt för att jämna locket till kolfiberstaven mot halsen.

Batch: Plocka isär

Det första som händer med en ny batch är att plocka isär instrumenten i delar; stall, greppbräda, hals, botten och kropp. Stämskruvar, översadel och bottenplugg och eventuell stränghållare lossas också. Varje instrument får en märkt plastlåda för att hålla ihop delarna.

Harpgitarren får vila ett tag, plockade in nästa objekt i kön istället. En typisk men ganska tidig Europeisk parlor från mitt lager, nummer 49. Stallet är nyare och det finns ett stickhål i sargen, annars i bra skick.

Levin mandolin 1924
Kollade upp numret och den är från 1924 och inte 1918. Greppbrädan satt hårt och jag fick värma ordentligt för att mjuka upp limmet. Celluloidlisten runt botten satt däremot löst och det gjorde det relativt enkelt att lossa botten med ett rakblad. Det tjocka svarta och spruckna plektrumskyddet i celluloid ska ersättas med svart plast. Inga finesser invändigt med typiska lite för kraftiga ribbor. En spricka i locket.

Levin luta 1929
Greppbräda och botten lossades utan större problem. Inuti var den hårt ribbat med överdimensionerade ribbor. Den ska konverteras till fast stall, den vanliga skuggan under stränghållaren saknades ovanligt nog. Värmeskadorna i lacken i lock och botten kunde skrapas av och kommer inte att synas mycket efter pålackning. Klurigast är att sätta om ”halsen” som både är hals och halskloss i ett stycke. Man måste minska stränghöjden vid stallt. Nu är vinkeln anpassad för ett högt flytande stall. Det ska gå bra att lossa sidan och locket för ”halsfoten” för en omsättning. Det blir något jag inte gjort tidigare. Både botten och lock har en kraftig krökning.

Carlstedt
Var speciellt försiktig med den här, mahogny är ett mjukt trä som gärna spricker när man pressar in en kniv i limfogen. Men det gick bra att få isär den.

Stallet går bra att få lös utan varken vatten eller värme, men greppbrädan är svårare att få lös. Här är en liten bildserie. Använder små resestrykjärn för att värma och två tunna stekspadar i plåt omlott för att lossa greppbrädan från locket. För resten av brädan använder jag en stekspade med vässad kant, man kan nästan inte ”spåra ur” och gräva ned sig i hals eller greppbräda med spaden platt under brädan. Det kan hända om hals eller greppbräda har en rejäl ”run out” med fibrer i 30 graders lutning eller mer. En spruta används för att spruta in vatten mellan bräda och hals  efter värmning innan man börjar jobba med spaden. VIKTIGT är att ha skyddshandskar på sig, ska man skära sig är det nu det händer! Stekspaden är vässad på alla tre kanter.

Halsen lossas lätt med greppbrädan av. Använder en tapetångare med Stewmacs slang och nippel och en enkel men väldigt effektiv jigg för att lossa halsen. För att slippa en massa vatten använder jag en plastflaska där det mesta vattnet fastnar på vägen. Ett hål borras ned i fickan på dove tailen för nippeln. Behövde bara värma i ett par minuter för att få lös halsen med jiggen.

För att få av botten måste listen lossas först av allt. Använder ett rakblad för att sakta men säkert få lös celluloidlisten i ett stycke. Med listen av ser man skarven mellan kerfing och botten. Fortsätter med rakblad och  min tunna stekspade och ibland Stewmacs trekantiga separationskniv.

Ribbningen var tämligen enkel och gjord med kraftiga ribbor och en list á la Levin i lönn under stallet. På en såpass stor gitarr är en X-ribbning att föredra och den kommer att konverteras till en sån.

    

Läs mer om August!

Nr 49
Det här är en typisk masstillverkad parlor och det märks att inte mycket kärlek har lagts ned på den inuti. Varianten med  ribban bakom stallet och ingen stallplatta är en svag konstruktion. Förstärkningarna runt ljudhålet är ovanligt och bra tänkt. De mystiska små lapparna på sidan ger inte mycket, kan vara en senare lagning.

Halsen är lite speciell med en vass V form. Greppbrädan satt som bara den och halsen flisade sig lite i kanten, jag får skarva in lite trä. Greppbrädan var dels itusågad vid 12:e bandet, dels var bandskårorna sågade väldigt djupt. Brädan måste ersättas med en ny. Stallet är nytt och ska ersättas med ett mer tidsenligt pyramidstall.

 

GG126 Levin 1934 med flytande stall

Har alltid haft problem att få ut det som går ur Levin parlor gitarrer med flytande stall. Har testat flera olika ribbningar men aldrig blivit riktigt nöjd. Originalets björk/lönn list tvärs över locket under stallet är den stora boven som tränger ihop ljudet och gör det tunt, hopklämt och livlöst, att få bort den är det viktigaste. Man kan också minska plåtljudet genom att klistra fast en tjock dämpande seg svetstejp under den platta stränghållaren.

Den här gången insåg jag att stallet bara trycker ned locket och man behöver inte fundera på att stärka upp locket för vridning som med ett fast stall. Så. Varför inte helt enkelt göra ett kryss med knuten mitt under stallet? Fördelen med ett kryss är att man kan forma ribborna till en krökning och ge locket en fin böjdning både längs med och tvärsöver med högsta punkten där stallet är placerat. Till skillnad mot en X-bracing behåller jag ladder bracingen från ribban under ljudhålet och ovanför. Två förstärkningar limmades in under stallet båda fötter. Så här blev det, botten fick en platt ribba också.

 

Det var en chansning som gick hem. Den låter bra och känns stabil och det är så här jag kommer att göra framöver med flytande stall.

Gitarren hade inte många problem. Både botten och lock var i tjockaste laget och behövde tunnas ut. Greppbrädan i valnöt ersattes med en original Levin rosewoodbräda som såldes när företaget likviderades. Fick ett gäng såna av Thomas Fredholm som hade garaget fullt (tack för det!). Fint trä, men också ett par mm för kort (antagligen avsedd för en greppbräda med bindning). Skarvade på en bit rosewoodlist på änden av brädan.

Gitarren var problemfri, men det är alltid en hel del jobb att tillverka ett ställbart stall som jag tycker är väldigt praktiskt då man aldrig vet om locket kommer att sjunka av trycket från strängarna. Det händer saker när det blir torrt och fuktigt också. Gjorde en variant som inspirerades av stallet på den parlor med flytande stall från 1920 som jag nyss reparerat.

Behöll översadeln i ebenholts. En översadel i trä dämpar diskanter som annars kan finnas för mycket av på en gitarr med flytande stall. Tonen blev träig(!) med mycket mellanregister lite som en Gibson. Väldigt hög volym också!

Alla mina fina uppfinningar är ute ur bilden på en gitarr med flytande stall. Man skulle möjligen kunna göra en översadelintonering, men då måste stallet göras på ett annat sätt. Men å andra sidan intonerar den helt OK med ett  rakt stallben då man har chansen att flytta och vrida stallet fritt. Lite bilder på den färdiga gitarren.

   

Tre systrar

En kund kom in med tre Levin parlors från 1920. Inte så ovanligt, men de är i NUMMERORDNING! Se bilden.

47232, 47233 och 47234 🙂 De har funnits i en frikyrklig församling och hållit ihop nästan 100 år. Naturligtvis inköpta vid ett och samma tillfälle.

Två med flytande stall och en med fast stall. Den med fast stall och den med flytande stall som är i sämst skick ska bli GammelGuror så småningom. Stämskruvarna var lite hipp som happ på alla, den med fast stall spelbar och låter riktigt bra. Den med flytande stall i bra skick har nu fått halsen omsatt, nya stämskruvar, en kolfiberstav i halsen och nya mässingsbandband och är klar för leverans.

Tog bilderna med min gamla kamera, borde använt den nya!

Den renoverade med flytande stall hade ett intressant tidigt stall där strängarna passerar genom stallet i rosewood och den gamla typen av stränghållare med ”musse pigg” öron. Stallet där strängarna vilar på ett band är en bra lösning. Låter oväntat bra för att vara original, bara en aning tunn i tonen pga björkstickan tvärs över locket under stallet.

Frakt från Lund?

Har två GammelGura objekt som väntar på att komma hem. De finns i Lund. Kanske finns det någon gammal kund eller hjälpsam person som har vägen förbi Ö-vik från trakten av Lund och som har plats i bilen för två gamla parlor gitarrer? Hör av er i så fall så löser vi det tillsammans

Ny batch 130-133

Den sista GammelGuran i föregående batch är klar. Dags att plocka fram de som står på tur i kön. Alltid lika roligt.

Det är en blandad samling av 4 objekt, tre gitarrer och en mandolin. Har köpt en ny och bättre kamera som förhoppningsvis ska ge bättre bilder. Har tänkt följa de här lite extra då det var länge sen jag gjorde en renoveringstråd och en hel del har hänt sen sist.

Från vänster till höger:

1  En riktigt cool Levin mandolin från 1918 enligt kunden (måste dubbelkolla numren). Ovanligt med en så pass gammal Levin mandolin som inte är en kula utan har en platt botten! Den röda färgen är inte original, den var brun när den tillverkades men är numera röd på grund av solblekning. Snyggare så tycker jag!

2  En lite finare Levin ”luta” från 1929. Har varit nära en lägereld som det verkar 🙂

3  Ett fantastiskt loppisfynd för 95 kr. En August Carlstedt Ideal gitarr tillverkad i Boston. Helt i mahogny förutom locket och greppbräda/stall i ebenholts. En STOR gitarr med bred sarg och i princip lika bra kvalitet som en Larsson gitarr från samma tid.

4  Den minsta harpgitarr jag någonsin sett. Den har ”bar frets” vilket tyder på att den mest troligt är från sent 1800-tal. Locket har också den glesaste ådring jag sett. Skicket är inte det bästa och den här kräver några dagar extra bara för reparationer. Ska bli en spännande konvertering till nån typ av folkinstrument, kanske bandlöst på den tunna extrahalsen!

Med en så blandad samling karamaller blir det garanterat inte tråkigt i lokalen på ett tag! 🙂

GG124 Levin parlor 1925

Fick in en ovanlig Levin parlor med flytande stall. Ovanlig för att det är en sen årsmodell med skuret huvud och den sista typen av Levin medaljong. Gitarrer med platt huvud utan medaljong hittar man först i 1928 års katalog. Det här är en typisk ”unburst” där den mörkt bruna originallacken blekts av solen och inte lite heller! Man ser det tydligt på skuggan efter stränghållaren i plåt på locket och botten som nästan har kvar sin mörkbruna färg. Dessutom fanns flera mörkbruna fläckar på sidan, jag tror det handlar om bättringar efter den första lacken som inte blev helt bra med samma färg men med annan lack som inte bleknade i solen. Jag har sett samma sak på andra Levin, bland annat på den här mandolinen.

Att konvertera från flytande till fast stall har några speciella problem. Dels har halsen en annan vinkel och locket är tjockare för det mesta. Ett nytt replika stall måste tillverkas. Skuggan från stränghållaren får man också stå ut med, på den här syntes den väldigt tydligt! Men förutom det är det ingen skillnad på slutresultatet, i alla fall om man ribbar om locket som jag alltid gör.

Botten och locket tunnades ut. En ny replika i Madagaskar rosewood gjordes för både greppbräda och stall. Greppbrädan fick 20″ radius. Botten hade 5 ribbor, jag följde originalet men bytte ut den 4:e till en platt ribba. Stämskruvarna byttes ut till nya med moderna avstånd mellan stolparna. Numera monterar jag alltid metallbussningar för alla stolpar.

Levins halsinfästning är lurig. För att inte halsen ska tryckas in av strängdraget in i den mjuka halsklossen i gran fräser jag in en shim i hårt trä (björk/lönn) i botten av halsfickan.

Använde min nya jigg för att mäta upp intoneringen. Numera kan jag lita på måtten för stallbenet!

Den fick en K&K, pluggar, segmenterat stallben och översadelintonering. Ljudet med fast stall är så mycket bättre än med det flytande stallet!

        

GG123 En liten Europeisk parlor ca 1890

Arbetet har gått vidare i min lokal trots hetta och hög luftfuktighet. Min avfuktare gick sönder och under några dagar hade jag 68% i lokalen! Man kan inte limma ribbor eller botten i den fuktigheten. Som tur var fick jag låna en avfuktare av Per Marklund och en ny är på väg. Fläkten har i alla fall inte gått sönder…

En trevlig och liten Europeisk parlor är klar, mensuren är 60 cm. Mensuren brukar ligga på 60-63 cm för Europeisk parlor och det vanligaste måttet är 62 cm. Levin parlors har för övrigt en mensur på 62,6 cm (antagligen ett tum-mått) före ca 1930, senare årgångar oavsett modell nästan alltid 63 cm.

Den här hade inte bar-frets, men halsinfästningen var av spansk typ och greppbrädan i två delar. Jag har sett flera gitarrer med samma konstruktion och antagligen samma tillverkare. De är äldre än de flesta gamla gitarrer som dyker upp och gjorda runt ca 1890. Skulle vara intressant att veta var och när de tillverkades. Den här hade inte inläggningar i pärlemor i form av blommor på den lösa delen av greppbrädan ovanpå locket som de tidigare har haft. Ändarna på stallet hade haft pålimmade dekorationer som var vanlig på riktigt gamla gitarrer. De var borta men det fanns ett avtryck i lacken som jag använde för att tillverka replikas.

Den spanska halsinfästningen gör det omöjligt att sätta om halsen vilket behövdes. Lösningen blev att göra en ny halskloss och kapa änden av halsen till en matchande dove tail. Lite trixigt men det gick bra till slut. Stämskruvarna var fungerande, men kunden vill ha dom utbytta mot nya. Greppbräda och stall i svartmålad lönn byttes ut till replikas i ebenholts. En kolfiberstav i halsen och en K&K mick monterades. Med en lövsåg tillverkade jag de två dekorationerna på stallet. Ser bra ut tycker jag.

Hade en del problem med att hitta rätt vinkel på halsen och rätt avstånd till stallbenet på stallet. Fick limma om halsen en extra gång vilket aldrig är kul. Eftersom gitarren var tillverkad för sensträngar behövde halsfoten vinklas upp en hel del och ca 3 mm togs bort på den redan tunna koniska halsfoten. Lade in en shim på 3 mm för att göra halsfoten starkare och för att träffa rätt med intoneringen. Både stallbenets höjd och intonering blev väldigt bra till slut, men det var inte lätt.

Ett genomskinligt plektrumskydd klistrades på locket, man kan enkelt lossa den genom att värma med en hårtork och försiktigt dra lös den om man vill. Den fick det vanliga extra i form av pluggar, segmenterat stallben och översadelintonering.

Några bilder från olika stadier av arbetet.

 

Har precis köpt en ny kamera och minneskortet lossnade oväntat utan att jag visste det medan jag tog de sista bilderna innan gitarren skickades iväg. Bilderna är både från den nya och den gamla kameran. Den spritlackade lönnen i botten och sida samt locket har en härlig patina!

Gitarren låter bra med en ovanligt mjuk och varm klang. Gillade den här skarpt!