Go-bar

Ibland måste man stanna upp och jobba extra för att underlätta arbetet. I alla tider har jag limmat ribbor och laglappar med hjälp av tvingar och mothåll. Det fungerar relativt bra med ladder bracing i locket där man kan använda raka mothåll när man tvingar fast ribborna. Lite jobbigare blir det när en X-ribbning. Besvärligt är det när stallplattan eller laglappar ska limmas i ett lock som redan har sidorna limmade. Då behöver man jobba med klossar för att nå ned med tvingarna och det kan bli trångt när överflödigt lim ska torkas bort.

Lösningen som de flesta byggare använder är en så kallad Go-bar. Här klämmer man fast ribbor och annat med fjädrande pinnar som hålls emot av en platt yta ovanför det man ska limma. Problemet med såna är att de tar stor plats i en liten lokal.

Ett bild som exempel som visar ur man brukar tillverka och använda en Go-bar.

Fick en radius disk CNC-fräst av polare Per Marklund för flera månader sen. Disken har en negativ krökning på 20′, lägst på mitten och högst runt kanterna. Limmade på en tunn gummimatta på den krökta sidan. En sån måste man ha som mothåll under ett lock för att kunna limma ribbor med krökningen 20′ . Men  det tog en stund innan jag klurade ut hur jag skulle kunna göra en hopfällbar Go-bar i min lokal.

Lösningen blev att utnyttja mitt lösa bord. I bordet skruvades fyra muffar in som hade en invändig M8 gänga. Fyra grova rundstavar fick en M8 gängstång inskruvad i båda ändarna. Ett “tak” i solid fura (ett 120×30 cm hyllplan kapat på mitten och limmad till en fyrkant) tillverkades och förstärktes. Fyra M8 muttrar behövdes för att fästa taket.

Så långt allt väl. Men det stora jobbet återstod; att plana bordskivan. Bordet har bara varit en alternativ arbetsplats för att kunna sitta bekvämt i en stol och göra ditten och datten. Under åren har bordskivan deformerats, det var minst 5 mm mellan bordsytan och linjalen på mitten med linjalen lagd tvärs över bordet. Rejält ojämnt med andra ord, ytan under radiusdisken måste vara helt plan. Gick lös på bordskivan med en liten elektrisk handhyvel, Stanley hyvel nummer 6, putsmaskin och 80 sandpapper på undersidan av en Stanley hyvel nummer 5. Fyllde säkert 3-4 konsumkassar med spån och lite till överallt i lokalen innan jag fick bordsytan helt plan. Jobbigt värre! Passade på att plana till min huvudsakliga arbetsbänk också, det fanns lite till att göra efter en liknande operation för några år sedan. Efter inoljning av bokträet känns det bra att ha minst två ytor i lokalen som är helt plana 🙂

Återstår att göra de böjliga spännpinnarna och testa den på riktigt. Det tar högst 5 minuter att plocka fram och skruva in de fyra benen i Go-baren, plocka fram “taket” och radiusplattan som förvaras under bordsskivan och skruva fast de fyra muttrarna. Alla delarna göms under bordskivan när de inte används. Tror det kommer att underlätta och förbättra jobbet med att limma ribbor, stallplatta och laglappar i lock. Botten kommer jag fortsätta limma som tidigare med tvingar och mothåll, de är enkla utan limmade sidor som är i vägen och enbart tvärgående ribbor.

Ett mail med ett intressant experiment

Fick ett mail med ett intressant experiment som jag inte haft anledning att göra själv. Har ju varit skeptisk till stränghållare i metall och min teori har varit att den hårda infästningen av strängkulan är orsaken till det mindre bra ljudet i gitarrer med såna. Har noterat att många moderna tillverkare av jazzgitarrer ofta har ett ebenholtsstall liknande det man har på en fiol. Har misstänkt att anledningen är att de låter bättre med ett sånt stall.

Nicklas Hedström som kontaktade mig har gjort ett test på sin Levin med stränghållare i metall. Man tackar! Han skriver:

“Har med stor behållning läst din blogg. Har en Levin med flytande stall och den vanliga stränghållaren i metall. Läste dina tankar kring att problemet inte är stallet så mycket som själva hållaren och metall mot metall. Du har rätt i att hållaren är problemet.

Bestämde mig för att göra en mycket enkel variant i ek som på en minstrel banjo. Snöret är fäst i ett telejack. Strängade från ovansidan för att få lite brantare lutning över stallet. Låter nu som en annan gitarr. Den kan nu andas ut och stallet kan vibrera fritt. Precis som på en fiol. Större och vackrare ljud. I och med att detta och att det är mer sträng bakom stallet blir spelkänslan inte lika styv heller.”

Brukar ju alltid byta ut stränghållaren till ett fast stall på gamla Levin parlor gitarrer om inte kunden vill ha den kvar som original. Att göra en stränghållare liknande den på bilden som på en fiol är kanske ett alternativ till att byta ut till fast stall. Den mjukare infästning av strängarna ger mindre dissonant “zip”-ton och ett bättre ljud precis som jag misstänkte. Om inte annat kan man testa själv och jämföra!

Reparation av trasigt lock under ett stall

En av de moment som jag ofta stöter på är att locket dragits sönder när ett stall lossnat eller limmats om. Är det bara små flisor det handlar om kan jag limma in små bitar av gran eller fylla igen gropar med varmt hudlim blandat med slipdamm i gran. Laga med superlim är ingen bra idé då varmt hudlim inte fäster på plast. Ofta är det mycket av locket som är skadat och då måste man göra en större operation. På den här gitarren hade gran dragits bort under nästan hela stallet. Det skadade området måste fräsas bort och nytt granvirke limmas in.

Med en linjal som guide använder jag min Proxxon fräs (som är mycket bättre än en Dremel!) och fräser upp två raka spår på ömse sidorna om det område som måste ersättas med nytt virke. All gran däremellan fräser jag sen bort på fri hand med fräsen. Fördelen med att använda en fräs som den här är att man får en grop med exakt samma djup.

En ny bit gran skärs ut och passas in. Det är viktigt att granen har ådringen i samma riktning som locket för bästa vridstyvhet. Det nya virket är lite tjockare än  gropen är djup.

Den nya biten limmas med både fisklim och varmt hudlim. Varmt hudlim är perfekt men har en liten nackdel, den fyller inte ut tomrum. Fisklim, som nästan är lika bra som varmt hudlim, fyller ut mycket bättre. Jag lägger fisklim runt kanten och varmt hudlim i mitten. Klämmer sen ihop kakan med gladpack mellan granbiten och mothållet i plexiglas. Ingen risk att limma ihop det man inte vill!

Använder en underskattad liten hyvel för att tunna ned granbiten när allt torkat. Hyveln är väldigt vass med sitt rakblad och perfekt för att hyvla av i små tunna skivor! En väldigt bra Jula maskeringstejp av plast som både är tunn och inte häftar hårt skyddar locket från hyveln. Man måste vara försiktig ändå. Tror det är denna.

Med linjalen som mothåll slipar jag sen det sista med självhäftande 80 sandpapper på en liten mysig aluminiumprofil. Profilen är en detalj som kommer från en gammal skrotad tryckmaskin, men det finns säkert liknande material att köpa och kapa till.

Gjorde ett fint ebenholtsstall med ett pyramidstall från en ca 1890 Bauer gitarr som förlaga, gjorde den bara lite bredare för att få plats med ett intonerat stallben och lite lägre. Stallet bör vara bredare än själva lagningen. Den låghäftande tejpen markerar platsen för stallet vid limningen. Tejpen kan enkelt lossas när stallet är på plats.

Innan limningen av stallet monterade jag min pluggar som vanligt. Använder stallet på plats och en borr genom strängpinnhålen för att markera positionen och borrar för 8 mm pluggar 4 mm ovanför de kommande strängpinnhålen. Gran är väldigt besvärligt att borra i med en träborr, vill gärna flisa upp sig. Ett bra sätt är att först borra med en 1 mm borr och sen träborren roterande åt fel håll utifrån och inifrån. Det lilla hålet markerar var man ska borra från insidan. Sen kan man borra bort det sista materialet i mitten av hålet som vanligt. Hålen fylls med två björkpluggar för bassträngarna, en furaplugg för D strängen och tre granpluggar för diskantsträngarna.

Stallet limmas med nykokat varmt hudlim, på bilden har tejpen tagits bort och överflödigt hudlim torkats bort med hjälp av en trasa och en trubbig kniv. Mothållen på pyramiderna har formats på undersidan med specialplast som man kan smälta och värma och som sen blir hård när den får svalna.

Ny metod för bättre halsmontering

Flaggade lite för att jag kommit på ett nytt säkrare sätt att limma in halsen. Främst för att undvika att behöva lägga in en triangulär shim under greppbrädan på locket, men också för att lyckas bättre med halsens vinkel som hittills varit ett lotteri med många nitlotter… Har provat metoden på tre GammelGura i batchen och det har lyckats än så länge. Har inte kommit så långt att botten och halsen slutligen limmats in, men jag tror att det är bra att börja jobba med halsens vinklar i god tid. Med en bra start behöver man bara små justeringar på slutet.

Så här såg det ut efter ett par timmars arbete med att slipa in halsfoten till rätt vinkel i höjd- och sidled. Hals, greppbräda och tvärribban i locket ovanför ljudhålet och under greppbrädans ände är lösa och hålls ihop med tvingar. Den lösa men kurvade ribban klämdes fast i ändarna med varsin tving och tryckte upp locket vid greppbrädans ände.

För att mäta upp halsvinkeln får två 1 mm blandmått vid ca 6:e och 12:e bandet simulera bandens höjd. Ovanpå bladmåtten på greppbrädan används en lång rak aluminiumlist som i förlängningen ska ligga kloss mot översidan på stallet vilket innebär att halsen har rätt vinkel. Samma raka aluminiumlist används på för att centrera halsen i sidled, listen läggs kloss mot sidan av halsen och centrum på de yttersta stränghålen i stallet ska ligga lika långt ifrån listen.

För att justera halsvinkeln upp-och-ned använde jag ett slippapper mellan sidan och halsfoten för att slipa kontaktytan på halsfoten. Genom att bara slipa lika mycket på överdel eller nederdel på halsfoten kan vinkeln justeras, den här behövde slipas på överkanten vilket inte är vanligt. Inga problem med en lös greppbräda. I sidled slipas halsfoten bara på den ena sidan för att ändra vinkeln sida-till-sida. Det gäller att hålla koll på båda sakerna samtidigt!

Med halsen i rätt vinkel i båda ledder kunde jag konstatera att den 30″ radius jag gett ribban ovanför ljudhålet var perfekt på den här gitarren, greppbrädan var helt rak och låg platt mot locket. Den jag jobbade med innan hade en glipa på ca 1 mm mellan lock och greppbrädans undersida i änden av greppbrädan. Istället för att tillverka en triangulär shim som tidigare kunde jag nu ge den lösa ribban en större krökning, ca 20″, för att trycka upp locket under greppbrädan.

 

För att vara säker på att de mått jag justerar in blir rätt använder jag en justerbar gängstång mellan hals och bottenkloss. Jag vill att halsklossen ska vara fixerad och ha exakt samma vinkel som när botten limmas. Stången fästs med en skruv ovanpå halsklossen och halsklossens vinkel justeras med två vingmuttrar genom hålet för ändpluggen. Mitt facit för justeringen är längden på botten, avståndet mellan sargens utsida vid hals- och bottenkloss och kanten på botten ovanpå ska passa precis.

För att klämma fast den lösa och kurvade lockribban och trycka upp locket på mitten använder jag två justerbara mothåll. Hålen i träpluggarna är borrade så att de sitter fast lagom mycket på gängstången för att inte ramla av men utan att behöva gängas på. Med små modifieringar kan de användas som mothåll för att limma lösa ribbor genom ljudhålet också!

Med halsen grovt injusterad kunde jag nu limma den lösa ribban i förvissning om att inte behöva göra en triangulär shim längre fram. Med botten limmad kommer jag mest troligt bara behöva små justeringar efter ett test med uppspända strängar innan halsen limmas på plats.

Förstyvningen mellan hals- och bottenkloss visade sig också vara praktiskt, den annars lätt sladdriga kroppen utan limmad botten var stabil och lättare att hantera medan jag jobbade med slipningen av halsfoten 🙂

GG162, Europeisk ca 1900

Köper sällan gamla vrak numera, men ibland dyker det upp någonting intressant på en auktion här i Örnsköldsvik, se bilder från auktionen nedan. Denna köptes in bara för någon månad sedan och fick bli ett sidoprojekt till den pågående batchen. Alltid bra att ha en gitarr som ännu inte har en köpare. Hann inte mycket mer än börja på den innan jag fick ett samtal om att köpa en gammal härjad parlor gitarr! Då den inte skulle ha en K&K mick var det lika bra att göra den klar på en gång, behövde slantarna för att betala diverse räkningar också…

Nåväl. Det är en gammal Europeisk parlor, jag sätter den till 1900 men den kan mycket väl vara sent 1800-tal. Stämskruvarna var av den gamla rejäla sorten som faktiskt var bättre än de som kom på 1910-talet och senare. De var vackra och i och med att kuggen sitter ovanför snäckan trycks de ihop av strängdraget och brukar fungera nästan lika bra som nya. De fick sitta kvar för ovanlighetens skull. Senare visade det sig att en av de visuellt fina stämskruvarna var felkonstruerad med för låg höjd på snäckans “kuggar” och b-strängens stämskruv kuggade runt. Fick leta fram en liknande men bra stämskruv ur förrådet med rätt avstånd mellan stolparna. Det positiva var att den stämskruv man ser när man spelar är det vackra originalet. Den var rejält uttorkad med krympt lock och botten, några bottenribbor stack ut från sidan och delar av locket var löst.

En ovanlig detalj på den här var det minimala mustaschstallet som var i dåligt skick. För första gången gjorde jag en replika med ett genomgående stallben som inte är infällt i stallet. Halsen var smal (43 mm vid översadeln) och tunn. Mensuren kort, bara 59,5 cm. Greppbrädan byttes ut till rosewood.

Dunlop har slutat tillverka mina favoritband i mässing, 6180. Från och med den här GammelGuran kommer jag att använda hårdare EVO band med liknande men lite mörkare mässingsfärg. Kostar lite mer då de måste beställas från USA, men går lika bra att montera som mässingsbanden. Att banden är hårdare gör att jag måste vara mer noga när jag ger greppbrädan en radius, greppbrädan bör matcha krökningen på banden annars riskerar de att inte fastna i spåret som de ska (mässingsbanden formades mer till greppbrädans krökning). Får slipa in mina bandsågar för smalare spår också.

Gjorde de vanliga handgreppen på den, det blev nog den snabbaste GammelGuran från inköp till färdig 🙂

Intoneringen var lite besvärlig då det var stora skillnader mellan intoneringspunkterna både på översadel och stall. Den ovanligt korta mensuren var en anledning. Fick det att stämma bra till slut. Blev en trevlig liten parlor som passade bra till kundens små händer! 🙂

   

Det gamla etikettpapperet tog slut, köpte en ny och lite gråare variant 🙂

Pågående batch

Väntar fortfarande på att få hem K&K mickar. Under tiden finns det en del kvar att göra på alla gitarrerna i batchen. Alla har reparerats, fått nya ribbor och kolfiberstav samt formade råämnen till stall och greppbräda. Läget just nu i bilder nedan.

Försöker hela tiden hitta nya detaljer som kan göras bättre. Stallplattan och förstärkningen mitt i locket har numera lutande kanter för att inte ge en anvisning för en spricka. Har också väntat med att limma ribban i locket under greppbrädan. När halsvinkeln passas in vill jag undvika att behöva göra en triangulär shim för att lyfta upp änden på greppbrädan och istället ge den ribban en större krökning och lyfta upp locket längst ut på greppbrädan. Tror mycket på den idén!

GG156 August Carlstedt
Ebenholts blir det i bräda och stall på denna fake “Martin” 🙂

GG157 Levin Carmencita
X-ribbning är beställd. Är nog inte helt klar med ribbningen på denna.

GG158 Europeisk, ca 1900
Sågade lös botten för att spara bindningen i trä, kapade bort toppen på både hals och ändkloss som ersattes med nytt trä. Hann limma ribban under greppbrädan, men om det behövs gör jag en ny.

GG159 Franz Nowy, 1930-tal
Extremt långt stall! Mina vanliga blanks för att tillverka stall var för korta, fick såga ut en lång bit ur en tjock planka avsedd för en greppbräda. Ljusare rosewood för att matcha originalet.

Förbättrad jigg for att limma kerfing

Jag använder i princip samma jigg för att limma botten och kerfing. Det som skiljer är mothållen som är tvingar när jag limmar botten och raka träbitar när jag limmar kerfing. Med samma bottenplatta. Jiggen för bottenlimning fungerar mycket bra, men de raka träbitarna fungerade inte så bra som jag ville på grund av att sargen på en gammal gitarr sällan är varken rak eller 90 grader, den kan luta eller vara deformerad. Det är viktigt att sargen fixeras i exakt den position den hade med den gamla kerfingen när den nya limmas på, annars följer inte sargen med den nya kerfingen bottens form.

Insåg att jag måste göra någonting. En maskinskruv monterades överst i träbiten med en rundstav i björk på toppen som skruvas in och justeras så att en dörrstopp på toppen av rundstaven precis kommer i kontakt med sidan. Enda problemet var att samma sak måste göras på de ca 40 mothåll jag tillverkat innan… alla momenten multiplicerades med 40! Tog nästan en hel dags tomteverkstad för att få det klart…

En av de GammelGura jag håller på med hade ett par bitar kerfing som lossnat och som måste limmas tillbaka. Testade med den uppdaterade jiggen även om den egentligen bara behövs när all kerfing ska bytas ut.

Tre mellanlägg mellan bottenplattan och locket lyfter upp gitarren till rätt höjd för att lämna utrymme för kerfingklämmorna. Med hjälp av ett 0.05 mm bladmått kunde jag skruva in varje mothåll individuellt mot sidan så den precis nuddade sargen. Drog lite till på skruven och tappade med fingret på sargens insida till dess det kändes stumt. Med sargen hårt fixerad kunde jag sen limma fast de lösa bitarna kerfing.

Eftersom mothållen skruvas fast med två skruvar i bottenplattan behövs definitivt en liten skruvdragare förutom den vanliga stjärnmejseln! Nästa hela utbyte av kerfing kommer att gå bra 🙂

GG161, Levin 247 1933

I väntan på K&K mickar som beställdes för en månad sedan har jag gjort några reparationer. En av reparationerna växte till en nästan komplett GammelGura, så den fick både ett nummer och en etikett.

Det här är ett av de vackraste instrument som Levin tillverkade. Den dyraste parlor modellen 1933, men ändå bara 1 års garanti. De gjordes med flytande stall vilket är synd då jag inte kan få ut samma fina klang som med ett fast stall. Den flammiga björken i sida och botten är sensationell på den här modellen, dessutom förstärkt med mycket vacker betsad färg. Jag har sett instrument i verkligheten och på bild som varit betsade i rött och gulbrunt och som denna gröngulbrun. Just detta exemplar har den tätaste figureringen jag någonsin sett av flammig björk! Lockets dekorlister och rosett är också extra fina och breda, i greppbrädan i rosewood har man lagt in lyxig pärlemor. Stämskruvarna var finare Waverly mekaniker gjorda i USA.

En mycket speciell och påkostad modell i valet av trä och detaljer, men inte imponerande hopkommen. Både lock och botten var alldeles för tjocka och ljudet innan renoveringen inget att hurra över. Plonkigt och metalliskt. Gitarren hade mekats med tidigare, bland annat hade den fått ett extra lager cellulosalack och en mycket mystisk ändknopp i mässing som antagligen var en knopp som använts av en rörmokare. Botten hade en spricka mellan bottenhalvorna, en stämskruv hade en utbytt knopp, en bit av lockets celluloidbindning fattades och stränghöjden var hög.

Då botten öppnades var det lika bra att uppdatera ribbningen, botten och lock tunnades också för bättre ljud. Botten fick en mittsticka i gran. Lossade greppbrädan och monterade in en kolfiberstav, halsen hade krökt sig en del. Greppbrädan fick en 20″ radius och nya nickelband. De gamla stämskruvarna var inte bra och pensionerades och ersattes med nya. Eftersom originalen hade moderna avstånd mellan stolparna var det lätt att byta till nya stämskruvar. Som så ofta på Levin var det flytande stallet alldeles för högt på bassidan, hyvlade ned toppen och gav den samma radius som greppbrädan.

När jag skulle lossa den mystiska ändknoppen som limmats med epoxylim och satt som berget sprack ändklossen och sidorna öppnade upp sig ca 10 cm på ömse sidor… som ett blixtlås. Som tur var kunde jag reparera skadan nästan osynligt utan problem och limmade på lönnfaner på insidan för att förstärka limfogen. Epoxylim är inte kul! Sargen var ett par mm högre på den ena sidan, passade på att hyvla ned till samma bredd.

Min nyköpta fioltving var perfekt för att tvinga ihop sprickan i mittfogen av botten.

Fioltvingen pressar ihop kantsprickan.

Limmar mittstickan mot ett mothåll i form av en linjal.

Använder en remsa yogamatta i gummi för att få jämt tryck över den halvrunda mittstickan.

Pressar fast stickan limmad med hudlim med en rak träbit och ett mothåll i tunn plywood på andra sidan botten.

Eftersom det var flytande stall fanns ingen plats för mina uppfinningar. Brukar inte göra översadelintonering på gitarrer med flytande stall, de här passar ju bäst för blues och att finlira med intoneringen känns lite fel och bortkastat. Går förstås att göra, men det här var ju inte en regelrätt GammelGura trots allt. Intonerade toppen på det flytande stallet enligt den klassisk 12:e bandet metoden och strängade upp med Newtone Masterclass 0.11.

För att slippa det mesta av den metalliska bismaken i ljudet från stränghållaren i plåt, tejpade jag på en tjock svetstejp som ljuddämpare under plåten.

Mest jobb var det med bindningen runt botten. Botten var krympt och deformerad och jag ville inte tvinga den på plats och bygga in spänningar. Den gamla bindningen i celluloid ersattes med plast i samma nyans. En bit av originalet fick ersätta den bit som saknades i lockets celluoidbindning. Limmade botten och fräste ut ett 3 mm djupt dike för bindningen. Då den nya bindningen var 2 mm tjock (som den gamla), limmade jag först in en list i 1,5 mm rosewood för att till slut fräsa 2 mm djupt runtom. Resultatet blev mycket bra. Limmar med Duco cement (Karlssons Klister med det gamla receptet) som har aceton som lösningsmedel. Man måste vara noga med att täcka lacken med plasttejp som annars löser upp sig om den får limkladd.

När man limmar tillbaka en greppbräda blir det alltid en skarv som måste slipas jämn. Nästan oavsett hur man gör. I det här fallet en vit rand i halsträet i lönn som inte matchade så bra mot den gröngulbruna färgen på halsen. Lyckades färgmatcha med spritbets i en blandning av färgerna brunt, gult och grönt. Blev faktiskt nästan perfekt 🙂

Lade på ett tunt lager spritlack för att ge lite extra skjuts till utseendet och för att täcka de nya såren vid skarvarna runt greppbräda och botten.

Vibrerade den i tre dagar och tycker att den låter bra mycket bättre än innan.  Den nya ribbningen och framförallt uttunningen av lock och botten är orsaken. Botten var 3,5 mm tjock innan och tunnades en hel mm. Trots att den låter bra för vad den är håller den inte samma klass som en GammelGura med fast stall. Den här är volymstarkare men saknar finess och bas i ljudet. Mycket brutal och aggressiv klang, anledningen är enligt mig inte det flytande stallet i sig utan den hårda förankringen av strängkulan i stränghållaren i metall. Lite som den gången jag gjorde pluggar i björk på en gitarr med fast stall. Tror ändå att kunden blir nöjd!

Better English translations

I use GTranslate professional for the translation to English. I have now the possibility to correct bad English in future blog posts, and will do that in the future starting with the previous blog post. I will correct most of the pages on the site, but probably not all the old blog posts!

The drawback is that the rather bad translations to other languages is not working anymore, English and Swedish are the only options.