GG129 En gammal Europé

Fick klar en gammal Europeisk gitarr, antagligen från 1890 talet. En gitarr från från ”Väntrummet” jag själv köpt in. Tror den kom från en samlare i Tyskland. Bra skick förutom att nästen hela ena sidan var sprucken.

Det märks att det var en duktig byggare, alla mått på tjocklekar var helt rätt och rosetten var extra fin med vackra pärlemorbitar. I vanlig ordning var ribborna överdimensionerade och tjocka som bjälkar. Originalstallet behölls men förlängdes på bredden för att ge plats för ett intonerat stallben.

Den spruckna sidan blöttes upp och fick torka till rätt form med hjälp av tvingar. ”Tapetserade” sidan invändigt med lönnfanér för att hålla ihop den limmade sprickan. Locket hade några större sprickor som fylldes igen med nytt trä. En ny greppbräda tillverkades.

Den fick de vanliga finesserna med bland annat pluggar och stallplatta i gran. Ett genomskinligt plektrumskydd monterades också.

Den fick en K&K mick och en översadelintonering som blev lyckad med min nya jigg. Här syns bottenlimningen och den nästan färdiga gitarren.

 

Den blev väldigt bra när den blev klar. Precis så bra som man kunde förvänta sig 🙂

Bättre metod för intonering

Har gjort flera översadelsintoneringar och mätt upp varje enskild gitarr. Min erfarenhet säger mig att det inte finns någon matematisk ekvation som gäller för alla gitarrer, varje intonering blir lite annorlunda.  Därför måste man mäta på nytt varje gång.

En sak som stört är att de uppmätta måtten till intoneringspunkten på stallbenet inte stämde så bra som man skulle kunna önska. Har använt stoboskopstämmaren som facit och måtten bara som ett förslag. Ibland har det hänt att stallbenet inte räckt till för att nå intoneringspunkten för de två tjockaste strängarna och ett bredare stallben tillverkats. Något var fel i Konungariket Danmark…

Började misstänka att det är skillnad mellan intoneringen av stallbenet med ett flytande stall och ett stall med strängpinnar. Jag har använt en stränghållare för att mäta upp intoneringen på fasta stall. Jag gjorde en jigg för att kunna använda en strängpinne istället, alltså likadant som på den färdiga gitarren. Här är prototypjiggen under mätning.

En strängpinne i mässing fick ett hål borrat och gängat. Två muttrar är fästa mot varandra, muttrarna sitter fast i skruven när den vrids. En stav i aluminium har två skruvar som fäster ett ”gem”, staven kan justeras med skruven i strängpinnen och ”gemet” med den. Använder mina borrar med steg om 0.1 mm tjocklek för att tillsammans med ”gemet” ge strängen den rätta höjden vid 12:e bandet. Intonationspunkten är mitt på ”gemet”. Jiggen fungerar väldigt bra, borren följer med vid justering av ”gemet” då den kläms fast mellan ”gem” och sträng.

Gjorde tre separata intoneringsmätningar på samma gitarr och med samma strängar. Först som på bilden med en sträng i taget med den nya jiggen (den andra strängen behövs bara för att hålla fast styrningen av strängarna för nollbanden), en med samma jigg men med alla strängar uppstämda och en med den gamla metoden med stränghållare.

Tabellerna visar sträng, avstånd från baksidan av 1:a bandet till intoneringspunkt översadel (mm), avstånd från baksidan av 1:a bandet till intoneringspunkt stallben (cm).

1 Ny jigg en sträng i taget
E  35.00 58.85
A  35.18 58.70
D  36.77 58.65
G  35.48 58.60
b  36.16 58.50
e  35.79 58.40

2 Ny jigg alla strängar uppstämda
E   34.96 58.85
A   34.70 58.65
D   36.56 58.65
G   35.41 58.60
b   36.20 58.55
e   35.86 58.40

3 Gammal metod med stränghållare
E   34.29 58.60
A   34.83 58.50
D   36.50 58.50
G   35.31 58.50
b   35.89 58.50
e   35.77 58.40

Skillnaden är lite chockerande minst sagt. Med ett pinnstall är intoneringpunkten för den tjocka E strängen 2.5 mm längre ned på stallet än med ett flytande stall! Däremot intonerar den tunnaste e strängen likadant. Skillnaden i de två mätningarna med den nya jiggen är mest mätfel (hade problem att avläsa stroboskopstämmaren för A strängen), mest beroende på att det var så jobbigt att mäta med tre strängar samtidigt på borren. Metoden med en sträng i taget är den jag kommer att använda.

Den färdiga jiggen gjordes helt i mässing.

En komplett intonering gjordes med måtten från den nya jiggen och enskilda strängar på gitarren. För första gången gick måtten på stallbenet att lita på och intoneringen blev också väldigt bra direkt utan tidsödande justeringar som innan. En fördel är att jag inte behöver göra stallbenet lika tjockt som tidigare för att hitta rätt intonering, måtten går att lita på.

Värma hals rak

Tog några bilder på den senaste halsvärmningen. Ibland är en hals bara lite böjd och istället för att göra en jobbig halsomsättning med allt vad det innebär kan det räcka att bara värma och räta ut den. Principen är den att trä är lite plastisk till sin natur. Lignin 0ch hemicellulosa mellan fibrerna blir mjuk med tillräcklig värme och om man böjer träet  kommer den att stelna i det nya läget.

Jag använder mellanlägg i aluminium (ca 5 mm tjockt) som fördelar värmen jämnt från två resestrykjärn med justerbar värme. Den övre aluminiumplattan fördelar trycket ovanpå strykjärnen. Jag använder inte det hetaste läget, ca 100-120 grader kan man använda om inte greppbrädan har dottar eller bindningar i plast. Finns det plast måste man vara försiktigare och kanske sikta på max 70 grader eller också lossa dekorationerna. Men ju varmare man har, desto mer kan man böja halsen.

Bordsskivan är mothållet och tvingarna håller fast kroppen och böjer ned halsen. Strykjärnen värmer.

Den här halsen hade böjt upp sig vid infästningen, men inte mer är att en värmning kan trycka ned halsen så den blir rak längs hela greppbrädan. En halsomsättning är annars den metod som behövs om greppbrädans form liknar en hockeyklubba… Drog fast de två innersta tvingarna ovanpå aluminiumplattan på greppbrädan rejält för att tvinga ned. Övriga tvingar är bara till för att hålla fast kroppen och strykjärnen.

 

Ett problem om man kör hårt med värmen är att greppbrädan kan krympa och det blir en liten skarv mot själva halsen. Man kan slippa mycket av problemet genom att olja in greppbrädan med en fet olja, jag brukar använda teakolja.

Här hade jag 120 grader på strykjärnen och aluminiumplattan ovanpå de gamla banden, 61 grader ovanpå själva greppbrädan och ca 45 grader på undersidan halsen efter att ha värmt i 20 minuter. Det ska kännas hett men inte värre än man kan hålla kvar handen under halsen. Med tvingarna överböjer jag ungefär dubbelt så mycket som jag vill räta ut halsen, halsen kommer att svikta tillbaka ungefär lika mycket som man lyckas böja tillbaka den. Det är förstås ett litet lotteri hur det går, men ibland blir det perfekt 🙂 Idealet är att inte ha en tving under själva halsen då lacken också blir mjuk, jag fick ett litet tryckmärke i cellulosalacken av den översta (onödiga!) tvingen och mothållet. Såna märken går att slipa och polera bort.

Den här ska bandas om efter värmningen och då kan man slipa greppbrädan plan innan. För det mesta en bra idé då man aldrig får brädan och halsen perfekt rak.

Man kan värma flera omgångar, men varje gång blir det svårare att böja. Två gånger går bra, men efter 3-4 omgångar kan det vara svårt att böja mer. Det bästa är ett man träffar rätt första gången då träet är som mest böjbar.

GG122, Europeisk ca 1920

De senaste veckorna har jag jobbat hårt, men mest med mindre reparationer som kommit in lokalt eller såna som samlats på hög. Har fortfarande en del såna att klara av, men jobbar parallellt med flera GammelGura också. Ibland blir de klar 🙂

Detta exemplar var en väldigt typisk importgitarr från Europa och ca 1920. Jag gillar de här parlor gitarrerna med runda former och krökt botten, de brukar alltid bli bra när de är klara. För det mesta har de vedklabbar till ribbor, men i övrigt bra tjocklekar och mått, väldigt tacksamma att renovera. Just denna var lite mindre än normalt.

Många liknande har ett huvud med låg brytningsvinkel och en greppbräda i höjd med översidan på huvudet och en nedsänkt översadel som bara sticker upp några mm. Det gör det svårt att ge greppbrädan radius, denna fick förbli platt som originalet. Kanske är just den här detaljen ett tecken på att den inte är Tysk utan kanske gjord i  Frankrike? Svårt att säga.

I övrigt var den ådermålad med lönn i hals, botten, sida, greppbräda och stall. Den fick en ny greppbräda och ett replika stall i rosewood. Som alltid fin alpgran i locket. Det är en enkel modell utan extra *bling* förutom rosetten och dekorlisterna runt locket.

Då det var en liten gitarr fick ribbningen bli tunnare än jag brukar göra den. En K&K mick och nya stämskruvar monterades. Den fick alla finesser, översadelintonering, segmenterat stallben och översadelintonering.

Har tagit tag i den limmade halsvinkeln och kommit fram till att en linjal ovanpå banden inte ska hamna ovanpå stallet som på en stor gitarr utan 1 – 1,5 mm under stallet ovansida för att inte få ett för högt stallben. Testar halsen olimmad med uppspända strängar och ser hur den beter sig också. Förhoppningsvis kommer jag att slippa göra om halslimningar i fortsättningen! Tar lite mer tid, men det är inte kul att limma om en hals…

Tycker den låter väldigt bra trots att det är en liten gitarr!

     

”Restomod”

Har saknat ett ord som beskriver det jag gör med en gammal gitarr. Fick just veta att det finns ett sådant när det gälle gamla bilar; ”restomod”. En definition:

”Restomod (restoration + modern parts/technology) draws from all the amazing advancements in automobile technology over the past 40+ years to enhance the performance, comfort and safety of the classic car. A restomod car has the timeless appearance of the original, but the outdated guts of the car have been replaced with the more modern, high-performance parts of today. You achieve the same great look, but your vintage car will be revved up with all the latest bells and whistles to create a much better ride for the owner.”

Tycker det stämmer väldigt bra med GammelGura konceptet! 🙂

Slidegitarr

En gammal Europeisk gitarr från ca 1910 skulle göras iordning för slidespel. Stämningen ett öppet D (D A D F# A D) med tjockare strängar på tjocka ”E” strängen och de två tunnaste. Använde strängarna från ett 0.13 Newtone Heritage set blandat med strängar från ett 0.12 set.

Man kan säga att det blev en halv GammelGura, botten öppnades inte och inga ribbor byttes ut. Just detta exemplar hade helt OK ribbor i locket och ribborna i botten var rejäla och håller utan tvekan 😉 Det fanns ingen stallplatta och granen runt strängkulorna var kexig (naturligtvis). Använde min ”bridge saver” och limmade in rundlar med hårt trä på insidan av locket runt strängpinnhålen. Viktigt för både volym och attack.

Halsen fick en kolfiberstav och en ny greppbräda (och band). Originalbrädan var väldigt uttunnad högst upp och gick inte att återanvända, antagligen planslipad då halsen böjt upp sig som en spiskrok närmast översadeln av strängdraget och strängarnas vinkeln över översadeln. Nya stämskruvar monterades och lite extra spritlack lades ovanpå den torra originallacken.

Halsen limmades om i en vinkel som gav högre stränghöjd vid 12:e än normalt men med ett lågt stallben för att inte rotationskraften från stallet skulle deformera locket. Ribban tvärs locket vid stallet var bra placerad precis i framkanten av stallet, det innebär att locket har klarat sig bra trots tyngre strängar än man brukar använda. Eftersom den skulle användas till både slide och vanligt spel lade jag stränghöjden 1 tiondel högre vid översadeln och 3 tiondelar högre vid 12:e. Vi får se om det fungerar i praktiken, har aldrig lärt mig spela slide.

Stallet i lönn fick ett infräst solitt stallben, togs ned på höjden och lackades med svart spritlack. En översadelintonering gjorde också.

En hårfin spricka i locket och ca 10 cm där botten lossnat från sidan limmades med hudlim. Limmade också in ett par små ribbor på ömse sidorna om ljudhålet mellan de två översta ribborna för att locket inte ska ”vika in sig” av strängdraget.

Med den öppna stämningen låter den rätt fantastiskt som det brukar bli med öppen stämning. Med den normala stämningen hamnar man utanför det område där gitarren låter som bäst på några av strängarna. Bara synd att jag inte klarar av att spela på den!

Edit: Fick den provspelad och godkänd av en besökande kund som råkade ha ett sliderör! 🙂

GG128 ”Gibson” Levin 1942, modell 47

Har sett såna här stora Levin tidigare men undvikit dom då jag inte klarat av stallet rent estetiskt (eller det svängda huvudet). Det här är en tidig gitarr från 1942. Användes flitigt i religösa sammanhang och man hade inte varit rädd om den, sidorna hade många och långa lagade sprickor. En del av locket hade också lossnat i skarven mot sidan efter en smäll. Lagningarna var tämligen bra gjorda. Har hängt på en vägg som dekoration i många år, men nu skulle den få nytt liv.

Ur Levin katalogen 1942 hämtar jag den här bilden. Man ser tydligt inspirationen från Gibsons jumbo gitarrer. Det jättefula stallet, kroppsformen samt storleken. Det här är en stor Levin.

Kunden ville ha den till en inspelning den 18:e denna månad, så den fick gå före i kön. Den skulle bli så bra det går att få den med en väldigt låg justering av strängarna. Originalet är ladder braced, men ju större gitarren är desto sämre fungerar ladder bracing. På en så här stor gitarr måste ribborna bli så tjocka för att hålla att klangen inte blir så bra som den borde. En X-ribbning är att föredra (och tvärtom, ladder bracing fungerar bättre på en liten gitarr än X-ribbning).

String through stallet á la klassisk gitarr är ingen höjdare på en stålsträngad gitarr. Dessutom var det alldeles för högt på bassidan. Modifierade det målade stallet i lönn för strängpinnar, jämnade till översidan och limmade på en platta i rosewood. Blev lite snyggare också kan jag tycka!

Det var ovanligt mycket reparationsarbete på den här, ny kerfing runt om botten och en bit i locket. Tapetserade över alla sprickor i sidan med lönnfanér. Botten av halsfickan fick en lönnshim infräst och limmad för att inte halsen skulle rotera in i den mjuka granen i halsklossen med uppspända strängar. På den här sitter det vanlig Newtone Masterclass 0.11 strängar och inte low tension Newtone Heritage.

Förlade min kamera, de enda bilderna av  locket med sina nya ribbor jag har togs när botten skulle limmas med min luddiga mobilkamera.

Man ser i alla fall X-ribbningen och lagningarna av kerfing och sargen.

Sidorna på gitarren tappade ca 3 mm i höjd då jag bytte kerfing och fräste in originalbindningen på nytt. Mahognyn skadades då fibrer följde med på ett par ställen när  bindningen togs lös, genom att göra sidan lägre kunde jag fräsa bort skadorna.

Av tidigare erfarenhet på stora Levin liknande denna är ljudhålet för litet. Man får ett murrigt ljud med ett litet ljudhål, det går inte att ha en ljudhålsmick om man vill heller. Jag gjorde ljudhålet större, ca 9,5 cm i diameter istället för ca 8,5. Tycker att det ser bättre ut också!

Tunnade botten en hel del, den var alldeles för tjock och tung. Med en kolfiberstav istället för aluminium i halsen och tunnad botten känns gitarren betydligt lättare.

Gitarren fick alla finesser (översadelintonering, komposit stallben, pluggar) inklusive K&K mick och nya stämskruvar. Greppbrädan i finaste jakaranda behölls, några av de tunna dottarna i pärlemor byttes ut. Hälften av spåren i greppbrädan fylldes igen och sågades om på rätt ställe. Speciellt de två översta banden var felplacerade ca 1-2 mm. Översadelintonerigen gjordes med en ny liten pryl för att lyfta upp de två strängar som inte mäts, med tre strängar på borren och en kurvig yta på stallet blir det lite av en gungbräda. Signalen till stroboskopstämmaren blir diffus, med bara en sträng på borren är det lättare att stämma. Slutresultatet blev också väldigt bra.

Kunden ville ha 1,5/1,6 mm stränghöjd vid 12:e bandet e/E. Till min förvåning funkade det även för mig, inget strängrassel med normalt plektrumspel. Däremot fick jag lägga på en tiondel i stränghöjd över 1:a bandet jämfört med om man hade haft ett nollband i samma höjd som resten av banden, annars rasslade den öppna strängen på bassidan.

För att vara en modern X-ribbad gitarr tycker jag den låter väldigt bra. Mycket bra balans och sustain. X-ribbning eller ladder bracing ger två skilda tonala världar och för det mesta blir jag uttråkad jag när jag spelar på en X-ribbad gitarr, men inte av denna! Tackar inte nej till att fixa till ännu en sån här 🙂

GG120 Kroatisk parlor från 1930-talet

Det här var en annorlunda renovering. Dels beroende på att gitarren tillverkades på 1930-talet i staden Sisak i Kroatien. Att jag vet det är en slump, 80% av etiketten var borta men på en liten flisa kunde jag läsa ”Sisak” i små bokstäver. ”Vardian” som fanns med stora bokstäver på etiketten gav inte så mycket, ”Siasak” är däremot en stad i Kroatien. Knepiga detaljer som t.ex. att stallet i plommonträ var inskuret in i locket en halv mm, det allmänna utseendet och det slarviga hantverket avslöjade att det inte var den typiska gedigna Tyska tillverkningen. Ett balkanland stämmer bra. Så här såg den ut isärplockad, den gamla brädan till vänster.

Men det mest ovanliga var att kunden ville ha en ny greppbräda av asiatisk tillverkning med en överdåd av blommor. Inte direkt i min smak och det jag själv skulle välja, men på den här ”blommiga” gitarren funkade brädan helt OK.

Vid närmare kontakt med greppbrädan fick jag se att den inte var helt jämn varken på längden eller bredden. Pärlemordekorationerna var supertunna, inte mer än 0,3 mm tjocka, och dessutom dekorerade med ristningar som fyllts i med svart. Det gjorde att jag fick stora problem med brädan då jag inte kunde planslipa som jag brukar. Det enda alternativet var att ta ut alla ojämnheter på banden. Inte idealiskt, men det gick bra till slut även om några av de nedersta banden blev lägre än jag vill ha dom. Nästa gång vet jag vad det handlar om om man vill montera in en sån här asiatisk *bling* bräda…

För att det skulle se bättre ut frästes en vit list in längst greppbrädans sidor och runt huvudet. Att fräsa in en vanlig sidolist på greppbrädan med greppbrädan limmad är snudd på omöjligt, den vita infrästa listen ger en illusion av en rosewood list. Lite nervöst då det inte fick gå fel med all pärlemoren på brädan! Samma sak med bandningen, de tunna pärlemorflingorna ville gärna gå sönder. Fick rädda några små bitar som lossnade med superlim.

Halsen var en riktig klubba och jag tog bort en hel del trä på baksidan. Gav den en en svag V-form som inte var tunn men behaglig att hålla i. Återskapade färgen med bets och spritlack.

Fick problem med halslimningen då varken infästningen eller kroppen var helt rak. Inte Tysk kvalitet direkt! Limmade om halsen en andra gång efter justering.

Stallet behölls men förlängdes i framkant med nytt trä för att ge plats till ett lutande och brett stallben. Botten tunnades, ribborna byttes ut och en kolfiberstav monterades i halsen. Locket hade en bred torkspricka som fylldes ut med en sticka i gran. Ett par pärlemordottar runt  ljudhålet var borta och ersattes med nya. Stämskruvarna fick bussning runt stolparna. Gitarren fick komposit stallben, översadelintonering och ”turbo pluggar”. Några bilder halvvägs.

En hel del extra jobb på den här, men den blev bra till slut. Gitarren valdes ut för renovering då den lät bra och det gjorde den även när jag var klar. Kunden blev mycket nöjd 🙂

Några reparationer

Två fina gitarrer passerade verkstaden i veckan. En Sundberg som utsatts för torka och en fin gammal Hagström elgitarr.

Banden på Sundberg gitarren stack ut och hade fått en mindre ”koreapuckel” längst ned på greppbrädan. Lacken hade fått en spricka i mittfogen nedanför stallet också, men det var bara en hårfin spricka i själva lacken. Då banden var relativt höga gick det bra att krona toppen på banden nedanför 14:e bandet, bandändarna som stack ut filades ned. Strängarna var gamla och helt döda, gitarren väcktes till liv med nya Newtone Masterclass 0.11 strängar. Bra gitarr!

ALLA skruvar på Hagström gitarren behövde dras åt! Även alla rattarna satt löst. Rengjorde och smörjde stämskruvarna. Halsen var jättetunn men ändå i det närmaste rak. Bytte de nötta banden och passade på att slipa brädan helt plan innen jag bandade på. Klurig intonering vid stallet med två M2 skruvar på ömse sidor om kontaktpunkten, två saknades och ersattes med nya. Nya Newtone elgitarrsträngar 0.10 sattes på.

Skulle kunna tänka mig äga båda två, trevliga gitarrer 🙂

GG121 Europeisk nylonsträngad

Mina kunder är antingen musiker som gillar gamla instrument och som vill få en gammal gitarr spelbar eller också är det släktklenoder som ska repareras upp. Den här tillhör den senare kategorin. Gitarren köptes och spelades av hennes morfar som tragiskt förolyckades vid 36 års ålder 1914 vid en arbetsplatsolycka på Husum fabriken inte långt från Örnsköldsvik. Av utseendet daterade jag den till ca 1900 och det stämmer väldigt bra med historien. Fram till mitten av 1920 talet lånades gitarren ut till en frikyrklig förening av och till. Antagligen var det då den fick sina skador och reparationer. Sedan dess har den funnits i släkten som ett minne utan att ha blivit spelad, men nu ska den komma till användning igen.

Att den är lite äldre ser man främst på de gamla stämskruvarna. Runt 1900 var de robustare tillverkade med strängstolpen nedanför kuggen och av bättre kvalitet än på 1920-1930 talet. De här var i bra skick, speciellt då glappet nästan försvinner när strängarna spänns upp. Att den är helt blond på sida och baksida är också ett tecken på ålder, runt 1910 är de ofta ådermålade. Gitarren var lite större än vanligt och hade en bredare sarg. Det och att den hade en greppbräda i brazilian rosewood tyder på att den var lite dyrare för sin tid. Den var helt omärkt, men antagligen byggd i Tyskland.

Den var inte i bästa skick, halsen hade fått sig en smäll och halfoten spruckit samtidigt som delar av locket under greppbrädan tryckts in i ljudhålet. Stallet var inte heller i bästa skick, man hade limmat om det på ett klumpigt sätt och skadad locket kring stallet. Botten hade ett par större sprickor och även locket. Gitarren hade lackats på med ett varv spritlack och inte på ett bra sätt, särskilt locket hade en ojämnt lackyta.

Fick lägga lite mer tid än vanligt på att reparera skadorna. Under stallet fattades en bit av locket runt strängpinnhålen, fällde in en bit gran. Den värsta sprickan i locket fick en sticka i gran inlimmad. Fick lossa på locket längs kanten runt halsinfästningen för att tvinga tillbaka den bit av locket som tryckts in i ljudhålet och limmats vid en gammal reparation. Baksidan av halsen hade märken av ett capo och halsfoten hade en inskruvad vinkel i mässing för att hålla ihop den spruckna halsfoten. Uttaget för mässingsvinkeln och groparna efter capot fylldes i med nytt trä, slipdamm och lim innan hela halsen målades svart med spritlack. Känns bra att kunna dölja alla reparationer med svart färg!

Mätte upp den fina greppbrädan och det visade sig att banden knappast satt på rätt ställe. 5:e bandet var t.ex. placerad 2,5 mm för högt upp på halsen 🙂 Fyllde i alla bandskårorna med lister i rosewood limmade med hudlim och spårade upp den rätt innan jag bandade på med nya mässingsband.

Gjorde ett nytt replikastall i rosewood som fick ersätta det gamla i mjuk björk/lönn påmålad med svart.

Ribbningen gjordes klenare än vanligt för nylonsträngarna utan ribba bakom stallet.

 

Eftersom stallet hade strängpinnar monterades pluggar och jag gjorde även ett komposit stallben, även om det sista var lite överkurs på en nylonsträngad gitarr. Fick ett tips av Per Hallgren att använda glaskulor med hål som strängkulor på nylonsträngarna. Köpte dom på Panduro som har en del intressanta prylar bland allt tingeltangel. Fungerade mycket bra, kulorna är mjuka, lätta och fina och kan återanvändas vid nästa strängbyte. Ingen översadelintonering gjordes.

 

Känns bra att kunna hjälpa till att ge nytt liv åt en gitarr med en sådan stark historia. Jag hoppas den blir både spelad och uppskattad lika länge till!