”Restomod”

Har saknat ett ord som beskriver det jag gör med en gammal gitarr. Fick just veta att det finns ett sådant när det gälle gamla bilar; ”restomod”. En definition:

”Restomod (restoration + modern parts/technology) draws from all the amazing advancements in automobile technology over the past 40+ years to enhance the performance, comfort and safety of the classic car. A restomod car has the timeless appearance of the original, but the outdated guts of the car have been replaced with the more modern, high-performance parts of today. You achieve the same great look, but your vintage car will be revved up with all the latest bells and whistles to create a much better ride for the owner.”

Tycker det stämmer väldigt bra med GammelGura konceptet! 🙂

Slidegitarr

En gammal Europeisk gitarr från ca 1910 skulle göras iordning för slidespel. Stämningen ett öppet D (D A D F# A D) med tjockare strängar på tjocka ”E” strängen och de två tunnaste. Använde strängarna från ett 0.13 Newtone Heritage set blandat med strängar från ett 0.12 set.

Man kan säga att det blev en halv GammelGura, botten öppnades inte och inga ribbor byttes ut. Just detta exemplar hade helt OK ribbor i locket och ribborna i botten var rejäla och håller utan tvekan 😉 Det fanns ingen stallplatta och granen runt strängkulorna var kexig (naturligtvis). Använde min ”bridge saver” och limmade in rundlar med hårt trä på insidan av locket runt strängpinnhålen. Viktigt för både volym och attack.

Halsen fick en kolfiberstav och en ny greppbräda (och band). Originalbrädan var väldigt uttunnad högst upp och gick inte att återanvända, antagligen planslipad då halsen böjt upp sig som en spiskrok närmast översadeln av strängdraget och strängarnas vinkeln över översadeln. Nya stämskruvar monterades och lite extra spritlack lades ovanpå den torra originallacken.

Halsen limmades om i en vinkel som gav högre stränghöjd vid 12:e än normalt men med ett lågt stallben för att inte rotationskraften från stallet skulle deformera locket. Ribban tvärs locket vid stallet var bra placerad precis i framkanten av stallet, det innebär att locket har klarat sig bra trots tyngre strängar än man brukar använda. Eftersom den skulle användas till både slide och vanligt spel lade jag stränghöjden 1 tiondel högre vid översadeln och 3 tiondelar högre vid 12:e. Vi får se om det fungerar i praktiken, har aldrig lärt mig spela slide.

Stallet i lönn fick ett infräst solitt stallben, togs ned på höjden och lackades med svart spritlack. En översadelintonering gjorde också.

En hårfin spricka i locket och ca 10 cm där botten lossnat från sidan limmades med hudlim. Limmade också in ett par små ribbor på ömse sidorna om ljudhålet mellan de två översta ribborna för att locket inte ska ”vika in sig” av strängdraget.

Med den öppna stämningen låter den rätt fantastiskt som det brukar bli med öppen stämning. Med den normala stämningen hamnar man utanför det område där gitarren låter som bäst på några av strängarna. Bara synd att jag inte klarar av att spela på den!

Edit: Fick den provspelad och godkänd av en besökande kund som råkade ha ett sliderör! 🙂

GG128 ”Gibson” Levin 1942, modell 47

Har sett såna här stora Levin tidigare men undvikit dom då jag inte klarat av stallet rent estetiskt (eller det svängda huvudet). Det här är en tidig gitarr från 1942. Användes flitigt i religösa sammanhang och man hade inte varit rädd om den, sidorna hade många och långa lagade sprickor. En del av locket hade också lossnat i skarven mot sidan efter en smäll. Lagningarna var tämligen bra gjorda. Har hängt på en vägg som dekoration i många år, men nu skulle den få nytt liv.

Ur Levin katalogen 1942 hämtar jag den här bilden. Man ser tydligt inspirationen från Gibsons jumbo gitarrer. Det jättefula stallet, kroppsformen samt storleken. Det här är en stor Levin.

Kunden ville ha den till en inspelning den 18:e denna månad, så den fick gå före i kön. Den skulle bli så bra det går att få den med en väldigt låg justering av strängarna. Originalet är ladder braced, men ju större gitarren är desto sämre fungerar ladder bracing. På en så här stor gitarr måste ribborna bli så tjocka för att hålla att klangen inte blir så bra som den borde. En X-ribbning är att föredra (och tvärtom, ladder bracing fungerar bättre på en liten gitarr än X-ribbning).

String through stallet á la klassisk gitarr är ingen höjdare på en stålsträngad gitarr. Dessutom var det alldeles för högt på bassidan. Modifierade det målade stallet i lönn för strängpinnar, jämnade till översidan och limmade på en platta i rosewood. Blev lite snyggare också kan jag tycka!

Det var ovanligt mycket reparationsarbete på den här, ny kerfing runt om botten och en bit i locket. Tapetserade över alla sprickor i sidan med lönnfanér. Botten av halsfickan fick en lönnshim infräst och limmad för att inte halsen skulle rotera in i den mjuka granen i halsklossen med uppspända strängar. På den här sitter det vanlig Newtone Masterclass 0.11 strängar och inte low tension Newtone Heritage.

Förlade min kamera, de enda bilderna av  locket med sina nya ribbor jag har togs när botten skulle limmas med min luddiga mobilkamera.

Man ser i alla fall X-ribbningen och lagningarna av kerfing och sargen.

Sidorna på gitarren tappade ca 3 mm i höjd då jag bytte kerfing och fräste in originalbindningen på nytt. Mahognyn skadades då fibrer följde med på ett par ställen när  bindningen togs lös, genom att göra sidan lägre kunde jag fräsa bort skadorna.

Av tidigare erfarenhet på stora Levin liknande denna är ljudhålet för litet. Man får ett murrigt ljud med ett litet ljudhål, det går inte att ha en ljudhålsmick om man vill heller. Jag gjorde ljudhålet större, ca 9,5 cm i diameter istället för ca 8,5. Tycker att det ser bättre ut också!

Tunnade botten en hel del, den var alldeles för tjock och tung. Med en kolfiberstav istället för aluminium i halsen och tunnad botten känns gitarren betydligt lättare.

Gitarren fick alla finesser (översadelintonering, komposit stallben, pluggar) inklusive K&K mick och nya stämskruvar. Greppbrädan i finaste jakaranda behölls, några av de tunna dottarna i pärlemor byttes ut. Hälften av spåren i greppbrädan fylldes igen och sågades om på rätt ställe. Speciellt de två översta banden var felplacerade ca 1-2 mm. Översadelintonerigen gjordes med en ny liten pryl för att lyfta upp de två strängar som inte mäts, med tre strängar på borren och en kurvig yta på stallet blir det lite av en gungbräda. Signalen till stroboskopstämmaren blir diffus, med bara en sträng på borren är det lättare att stämma. Slutresultatet blev också väldigt bra.

Kunden ville ha 1,5/1,6 mm stränghöjd vid 12:e bandet e/E. Till min förvåning funkade det även för mig, inget strängrassel med normalt plektrumspel. Däremot fick jag lägga på en tiondel i stränghöjd över 1:a bandet jämfört med om man hade haft ett nollband i samma höjd som resten av banden, annars rasslade den öppna strängen på bassidan.

För att vara en modern X-ribbad gitarr tycker jag den låter väldigt bra. Mycket bra balans och sustain. X-ribbning eller ladder bracing ger två skilda tonala världar och för det mesta blir jag uttråkad jag när jag spelar på en X-ribbad gitarr, men inte av denna! Tackar inte nej till att fixa till ännu en sån här 🙂

GG120 Kroatisk parlor från 1930-talet

Det här var en annorlunda renovering. Dels beroende på att gitarren tillverkades på 1930-talet i staden Sisak i Kroatien. Att jag vet det är en slump, 80% av etiketten var borta men på en liten flisa kunde jag läsa ”Sisak” i små bokstäver. ”Vardian” som fanns med stora bokstäver på etiketten gav inte så mycket, ”Siasak” är däremot en stad i Kroatien. Knepiga detaljer som t.ex. att stallet i plommonträ var inskuret in i locket en halv mm, det allmänna utseendet och det slarviga hantverket avslöjade att det inte var den typiska gedigna Tyska tillverkningen. Ett balkanland stämmer bra. Så här såg den ut isärplockad, den gamla brädan till vänster.

Men det mest ovanliga var att kunden ville ha en ny greppbräda av asiatisk tillverkning med en överdåd av blommor. Inte direkt i min smak och det jag själv skulle välja, men på den här ”blommiga” gitarren funkade brädan helt OK.

Vid närmare kontakt med greppbrädan fick jag se att den inte var helt jämn varken på längden eller bredden. Pärlemordekorationerna var supertunna, inte mer än 0,3 mm tjocka, och dessutom dekorerade med ristningar som fyllts i med svart. Det gjorde att jag fick stora problem med brädan då jag inte kunde planslipa som jag brukar. Det enda alternativet var att ta ut alla ojämnheter på banden. Inte idealiskt, men det gick bra till slut även om några av de nedersta banden blev lägre än jag vill ha dom. Nästa gång vet jag vad det handlar om om man vill montera in en sån här asiatisk *bling* bräda…

För att det skulle se bättre ut frästes en vit list in längst greppbrädans sidor och runt huvudet. Att fräsa in en vanlig sidolist på greppbrädan med greppbrädan limmad är snudd på omöjligt, den vita infrästa listen ger en illusion av en rosewood list. Lite nervöst då det inte fick gå fel med all pärlemoren på brädan! Samma sak med bandningen, de tunna pärlemorflingorna ville gärna gå sönder. Fick rädda några små bitar som lossnade med superlim.

Halsen var en riktig klubba och jag tog bort en hel del trä på baksidan. Gav den en en svag V-form som inte var tunn men behaglig att hålla i. Återskapade färgen med bets och spritlack.

Fick problem med halslimningen då varken infästningen eller kroppen var helt rak. Inte Tysk kvalitet direkt! Limmade om halsen en andra gång efter justering.

Stallet behölls men förlängdes i framkant med nytt trä för att ge plats till ett lutande och brett stallben. Botten tunnades, ribborna byttes ut och en kolfiberstav monterades i halsen. Locket hade en bred torkspricka som fylldes ut med en sticka i gran. Ett par pärlemordottar runt  ljudhålet var borta och ersattes med nya. Stämskruvarna fick bussning runt stolparna. Gitarren fick komposit stallben, översadelintonering och ”turbo pluggar”. Några bilder halvvägs.

En hel del extra jobb på den här, men den blev bra till slut. Gitarren valdes ut för renovering då den lät bra och det gjorde den även när jag var klar. Kunden blev mycket nöjd 🙂

Några reparationer

Två fina gitarrer passerade verkstaden i veckan. En Sundberg som utsatts för torka och en fin gammal Hagström elgitarr.

Banden på Sundberg gitarren stack ut och hade fått en mindre ”koreapuckel” längst ned på greppbrädan. Lacken hade fått en spricka i mittfogen nedanför stallet också, men det var bara en hårfin spricka i själva lacken. Då banden var relativt höga gick det bra att krona toppen på banden nedanför 14:e bandet, bandändarna som stack ut filades ned. Strängarna var gamla och helt döda, gitarren väcktes till liv med nya Newtone Masterclass 0.11 strängar. Bra gitarr!

ALLA skruvar på Hagström gitarren behövde dras åt! Även alla rattarna satt löst. Rengjorde och smörjde stämskruvarna. Halsen var jättetunn men ändå i det närmaste rak. Bytte de nötta banden och passade på att slipa brädan helt plan innen jag bandade på. Klurig intonering vid stallet med två M2 skruvar på ömse sidor om kontaktpunkten, två saknades och ersattes med nya. Nya Newtone elgitarrsträngar 0.10 sattes på.

Skulle kunna tänka mig äga båda två, trevliga gitarrer 🙂

GG121 Europeisk nylonsträngad

Mina kunder är antingen musiker som gillar gamla instrument och som vill få en gammal gitarr spelbar eller också är det släktklenoder som ska repareras upp. Den här tillhör den senare kategorin. Gitarren köptes och spelades av hennes morfar som tragiskt förolyckades vid 36 års ålder 1914 vid en arbetsplatsolycka på Husum fabriken inte långt från Örnsköldsvik. Av utseendet daterade jag den till ca 1900 och det stämmer väldigt bra med historien. Fram till mitten av 1920 talet lånades gitarren ut till en frikyrklig förening av och till. Antagligen var det då den fick sina skador och reparationer. Sedan dess har den funnits i släkten som ett minne utan att ha blivit spelad, men nu ska den komma till användning igen.

Att den är lite äldre ser man främst på de gamla stämskruvarna. Runt 1900 var de robustare tillverkade med strängstolpen nedanför kuggen och av bättre kvalitet än på 1920-1930 talet. De här var i bra skick, speciellt då glappet nästan försvinner när strängarna spänns upp. Att den är helt blond på sida och baksida är också ett tecken på ålder, runt 1910 är de ofta ådermålade. Gitarren var lite större än vanligt och hade en bredare sarg. Det och att den hade en greppbräda i brazilian rosewood tyder på att den var lite dyrare för sin tid. Den var helt omärkt, men antagligen byggd i Tyskland.

Den var inte i bästa skick, halsen hade fått sig en smäll och halfoten spruckit samtidigt som delar av locket under greppbrädan tryckts in i ljudhålet. Stallet var inte heller i bästa skick, man hade limmat om det på ett klumpigt sätt och skadad locket kring stallet. Botten hade ett par större sprickor och även locket. Gitarren hade lackats på med ett varv spritlack och inte på ett bra sätt, särskilt locket hade en ojämnt lackyta.

Fick lägga lite mer tid än vanligt på att reparera skadorna. Under stallet fattades en bit av locket runt strängpinnhålen, fällde in en bit gran. Den värsta sprickan i locket fick en sticka i gran inlimmad. Fick lossa på locket längs kanten runt halsinfästningen för att tvinga tillbaka den bit av locket som tryckts in i ljudhålet och limmats vid en gammal reparation. Baksidan av halsen hade märken av ett capo och halsfoten hade en inskruvad vinkel i mässing för att hålla ihop den spruckna halsfoten. Uttaget för mässingsvinkeln och groparna efter capot fylldes i med nytt trä, slipdamm och lim innan hela halsen målades svart med spritlack. Känns bra att kunna dölja alla reparationer med svart färg!

Mätte upp den fina greppbrädan och det visade sig att banden knappast satt på rätt ställe. 5:e bandet var t.ex. placerad 2,5 mm för högt upp på halsen 🙂 Fyllde i alla bandskårorna med lister i rosewood limmade med hudlim och spårade upp den rätt innan jag bandade på med nya mässingsband.

Gjorde ett nytt replikastall i rosewood som fick ersätta det gamla i mjuk björk/lönn påmålad med svart.

Ribbningen gjordes klenare än vanligt för nylonsträngarna utan ribba bakom stallet.

 

Eftersom stallet hade strängpinnar monterades pluggar och jag gjorde även ett komposit stallben, även om det sista var lite överkurs på en nylonsträngad gitarr. Fick ett tips av Per Hallgren att använda glaskulor med hål som strängkulor på nylonsträngarna. Köpte dom på Panduro som har en del intressanta prylar bland allt tingeltangel. Fungerade mycket bra, kulorna är mjuka, lätta och fina och kan återanvändas vid nästa strängbyte. Ingen översadelintonering gjordes.

 

Känns bra att kunna hjälpa till att ge nytt liv åt en gitarr med en sådan stark historia. Jag hoppas den blir både spelad och uppskattad lika länge till!

GG127 Den tatuerade Bjärton gitarren

Ibland (väldigt ofta faktiskt!) kommer det in en gitarr som är utöver det vanliga. Det värsta man kan göra med en gitarr tycker jag i vanliga fall är att rista in sitt namn. Det är fult, i stort sett omöjligt att dölja och sänker värdet på hela gitarren. Men det finns undantag!

Det här är en Bjärton Minor från 1963 som varit med i ur och skur. En kär klenod från den galna ungdomen helt översållad med memoribilia och autografer. Och det är inte bara inristade namn och datum utan också väl valda urklipp och etiketter, ofta från den kulturellt högstående tidskriften MAD. Ett unikt tidsdokument med andra ord och väldigt cool! Kunden ville få den att låta så bra det går, sprickor i locket skulle lagas, bättre stämskruvar och en mick monteras.

För mig var det viktigt att inte ta bort charmen och behålla allt som går av originalet. Eftersom det är en nylonsträngad gitarr fanns inte mycket att vinna med ett nytt stall och greppbräda. Översadelintonering är inte heller så givande, dels på grund av att nylonsträngar är mjuka med mindre intoneringsproblem nära översadeln och också på att nylonsträngar varierar mer än stålsträngar när det gäller intoneringen. Man får leva med att den aldrig kommer att bli perfekt. Inte heller mitt komposita stallben ger nån större effekt på en nylonsträngad gitarr. String through stallet behöver inga ”turbopluggare”. Det fick bli en enklare GammelGura utan alla nya påfund där det mesta fick vara original.

Öppnade upp botten och ersatte ribborna. Bjärtons originalribbor har en våldsam uttunning på ändarna från full höjd till nästan ingenting. Bra för ljudet, men de är ofta spruckna även om de här hade klarat sig bra. Det fanns också några gamla mindre bra lagningsförsök på sprickorna som inte fastnade på en bild och som jag tog bort. Bottenklossen var väldigt klen och jag limmade på lite extra plywood för att göra den starkare. Stallet hade fått två skruvar på vägen snyggt monterade, jag behöll dom men gjorde infästningen bättre med två rundlar i hårt trä. Lämnade hålet i kolfiberstaven utan rundstav i björk, den korta kraftiga halsen och korta mensuren gör att halsen  blir tillräckligt starkt ändå (egentligen glömde jag limma in den, men på just den här var det helt rätt!). Eftersom det är en nylonsträngad gitarr gjordes ribborna klenare och ingen ribba monterades bakom stallet.

Greppbrädan i hård afrikansk mahogny fick vara kvar. Gjorde en test med brädan fäst med maskeringstejp med superlim emellan och olimmade band med strängar uppspända för att se hur halsen ragerade för strängdraget. Tanken var att slipa på själva halsen högst upp istället för ovanpå brädan för att behålla ytan om den skulle kroka till sig. Men halsen rörde sig knappt alls.

Hela gitarren var torr och blekt. Ett lager spritlack lades på och kontrasten ökade och färgerna poppade fram bättre i de påklistrade papperslapparna. Nya Kluson stämskruvar monterades, fick fila lite på ett hörn som stack ut, huvudet är minimalt. Infräsningen för stallbenet var felgjord och stallet lutade framåt istället för bakåt. Fräste om spåret lite djupare och gav stallbenet en liten lutning bakåt istället.

Är ingen expert på nylonsträngade gitarrer, men tycker att den blev riktigt trevlig att spela på. Genom K&K micken låter den bra 🙂

      

Den röda tråden

Har funderat lite kring de uppfinningar jag hittat fram till de senaste åren. Har insett att det finns en röd tråd i samtliga. Det gemensamma är att strängarna tillåts vibrera mer individuellt utan att påverkas lika mycket av vad som händer med de övriga strängarna jämfört med en normalt konstruerad gitarr.

En stallplatta i mjuk gran mellan rundlarna med hårt trä runt strängpinnen dämpar korskopplingen mellan strängarna. Inte lika mycket av vibrationen från en sträng förs vidare och återkopplar de övriga strängarna via stallplattan. Det gör att dynamiken och separationen  ökar. En hel stallplatta i hårt trä kan liknas med en gemensam resurs som strängarna får ”slåss om”, vilket plattar till och grötar ihop ljudet av ett ackord.

Det komposita stallbenet är paradexemplet, de separata strängstolparna kan vibrera som strängen själv vill, i alla fall mer så än med ett solitt stallben. Även det komposita stallbenet ger bättre dynamik och strängseparation, dessutom färgas gitarrens klang av träet mellan benstolparna. På samma sätt som stallplattan i hårt trä är det vanliga solida stallbenet en gemensam resurs för alla strängar att ”slåss om”.

Pluggarna för att ge strängkulan en stabil infästning ger först och främst mer volym, vassare attack och diskanter (klarhet), men de bidrar också till att separarera strängarna då varje sträng får en egen plugg.

Översadelintoneringen är den enda nya metod jag börjat använda som varken påverkar tonbildningen och strängseparationen. Men har man testat en bra intonerad gitarr vill man inte vara utan den!

Var och en av  de tre metoder som ger bättre separation och dynamik (stallplatta i gran, komposit stallben, pluggar) har jag experimenterat och lyssnat mig fram till var för sig utan att inse att alla tre i grunden bygger på samma princip, att separera strängarna! Det är inte bara separation och dynamik som blir bättre, gitarren känns öppnare och låter helt enkelt bra för att sammanfatta det hela i ett ord.

Nu är man sugen på att bygga en gitarr där man går hela vägen och separerar stallet och även översadeln,  kanske också stallplattan. Jag tror inte man kan gå för långt och få för bra strängseparation 🙂

GG116 Svensk harpgitarr 1922 tillverkad i Norrtelje

Den här hittade jag på en loppis i Örnsköldsvik sommaren 2017. På bilden ser jag att den kostade 250 kr!

    

Såg intressant om än lite primitiv ut. Den byggdes som en harpgitarr med 6 extra bassträngar, men någon hade plockat bort utbyggnaden av huvudet och konverterat den till en vanlig gitarr.  Ovanligt nog finns det en datering och namnet på den som byggde den inuti i form av blyertsanteckningar. Namnet är svårt att tyda men den är gjord i Norrtelje 1922, möjligen står det C P Carlsson eller C F Carlsson  Originalstallet var en rejäl klump gjord av ek, även greppbrädan var gjord av ek. Greppbrädan hade en lätt scallopering de första 7 banden och dekorationer i form av ebenholts dottar – det enda trä i gitarren som inte huggits i den svenska skogen! Locket i solid gran, halsen antagligen i björk och botten och sida var plywood. Förutom Söderman lutor från ungefär samma tid brukar jag inte jobba med plywood gitarrer då jag alltid trott att de inte skulle låta bra, men den här bevisade att även plywood (i botten och sida och inte för tjock) kan finnas i en gitarr som låter bra!

Gitarren är primitiv i både design och i detaljer. Stallet var alldeles för tungt, ribborna kraftiga och halsen en riktig klubba! Den Levin inspirerade lönnlisten under stallet gjorde att den aldrig låtit speciellt bra. Översadeln är väldigt smal (43 mm) medan stallbenet bland de bredaste jag sett (66 mm mellan de yttersta strängarna). Greppbrädan är alltså mer triangulär än vanligt, men när man spelar på den vänjer man sig snabbt. Det blir dessutom gott om plats för fingar och plektrum med högerhanden. Den är större än en vanlig parlor, 97 cm lång, 35,5 cm på bredaste stället och 8,5 cm bred sida. 62 cm mensur, ljudhålet 8,5 cm. Ryms inte i ett vanligt parlor case.

Lock, botten och sida hade bra tjocklekar. Botten har en svag kurvning åt båda håll medan locket är platt.

Inte mycket dekorationer på gitarren, inga bindningar och en mycket enkel dekor på locket. Det enda konstnärliga var avslutningen på greppbrädan. Jag tror att den här populära ”snöpningen” av greppbrädan kom till för att spara på de dyra banden och sen blev det ett mode 🙂

Jag gillar kraftiga halsar, men den här var ”too much”. Tunnade ned den en hel del på baksidan, men den är fortfarande kraftig. Är tunnast högst upp och blir allt tjockare ned mot halsfoten.

       

Gjorde ett nytt mindre pyramidstall i en grovfibrig rosewood som valts ut för att likna eken, även greppbrädan blev ny och i rosewood. Jag gav den 16″ radius och monterade liknande svarta dottar i ebenholts som i originalbrädan. Stämskruvarna fick ha svarta knoppar och strängpinnarna saknar pärlemordott för att matcha greppbrädans svarta dottar.

Hålen efter det ursprungliga extra huvudet och staven som fästs mellan huvud och sida på gitarren fick vara kvar. Pluggade tre hål från det ursprungliga jättestallet och slipade locket trärent (aldrig kul!), såret från det gamla stallet lyste vitt. Använde sprit som dragit ut färg ur teak och ebenholtsspån för att färga in locket innan  jag lackade med grundlack och svagt färgad spritlack. Även baksidan av halsen fick färgas in för att matcha sida och botten samt lackas med spritlack.

Alla trix i boken för en GammelGura användes, kolfiberstav i halsen, K&K mick, översadelintonering, komposit stallben, ”turbopluggar”, stallplatta i gran och A-frame runt ljudhålet. Även bussningar monterades  för strängstolparna. Ett genomskinligt plektrumskydd och en gitarrbandknopp monterades. Strängades upp med Newtone Heritage 0.12.

Det är en ovanlig gitarr och ljudet är också ovanligt. Antagligen den mest högljudda GammelGuran hittills. Det är definitivt ingen blyg viol, bra attack och hög volym gör att den kan konkurrera med en banjo 🙂 Men låter inte bara högt utan bra också, väldigt tydlig och distinkt. Kanske plywooden skiner igenom med en lite primitivare och mindre vacker klang än vanligt, man kan säga att den låter lite som den ser ut! Har haft fem olika personer som testat den och alla tycker den var kalasbra 🙂

Hade problem med att ta bilder på den, den mörka färgen är problematisk för min kamera och bilderna gör den inte riktigt rättvisa.

   

GG118, Europeisk ca 1900 med ”fan frets”

Den här var lite speciell. Dels var sidan fanerad med ögonlönnfaner utanpå sidan och över skraven för botten. Dels hade den något som liknade en ”fan frets” med längre mensur för bassträngen, men inte som den borde. Stallet var borta och den hade konverterats till flytande stall med stränghållar någon gång ca 1940, stränghållaren var en Levin från den tiden. Misstänker starkt att faneret klistrades på vid samma tillfälle och att översadeln justerades ”rätt och rakt”. Bara det att intoneringen flög ut genom fönstret i samma veva 🙂 Botten hade också reparerats med inlagt trä i breda spricker på ett bra sätt.

En charmig detalj som avslöjar att det var en gammal gitarr är det minimala runda ”plektrumskyddet” att vila lillfingret på. Som man lärde ut i slutet av 1800-talet.

Faneret var i uselt skick och dessutom täckte den skarven till botten som måste isär, så den fick plockas bort helt. Under faneret fanns bland annat en fin dekor vid ändpluggen. Sidan var dessutom ovanligt tjock, ca 2 mm. Därför tror jag att faneret är ett senare tillägg. Tror att den som renoverade den på 1940-talet var en möbelsnickare som var händig med trä och faner men som inte var en hejare på gitarrer!

Locket hade ett par breda sprickor som jag fyllde i med stickor av gran. Området runt stallet var misshandlat. Greppbrädan i ebenholts och ovanligt vackra lister och rosett i locket tyder på att gitarren inte var den billigaste. Skårorna i huvudet var ovanligt breda och luftiga, halsen relativt kraftig i lönn. Själva kroppen på gitarren är ovanligt lätt vilket gör att den är lite halstung med lönnhalsen och ebenholtsbrädan.

Sida och botten putsades trären. Kunden vill ha gitarren blond så jag matchade färgen på sida och botten mot locket som hade en vacker orange färg. Greppbrädan i ebenholts var lite för tunn och kapad överst så det blev en ny med en 20″ radius.  Inläggningarna gick inte att rädda då de var sönder och väldigt tunna, gjorde nya replikor och fällde in i den nya brädan. Ett nytt stall i rosewood tillverkades med ärret i locket som mall.

Den fick alla finesser, översadelintonering, komposit stallben och ”turbopluggar”/stallplatta i gran. Nya ribbor i lock och botten, kolfiberstav och nya stämskruvar samt en K&K mick. Har börjat montera bussningar för stämskruvarna för att få lite extra volym och stämskruvar som glider bättre. Lade också på ett genomskinligt plektrumskydd på locket.

Det här är den första gitarr jag renoverat som haft ”fan frets”. Mensuren på E strängen är ca 64 cm och ca 63 cm på e strängen, 1 cm skillnad i strängläng alltså. Känns inte helt bekvämt att spela på, men jag tycker att bassträngen blev lite fastare i klangen. Låter mycket om gitarren, en klanglåda med nya strängar på. Den kommer att lugna ned sig. Bra volym och låter bra. Vad mer kan man begära 🙂