Uppsala och GG125 Levin 1915 consert storlek

Tillbaka från Uppsala Gitarrfestival där jag hade ett litet bord med info och några GammelGura. Fick prata så mycket att jag blev hes, men det är kul att träffa alla trevliga nya människor och andra byggare. Konceptet med gamla gitarrer är som pannkaka med sylt och grädde, alla gillar det 🙂 Berättade om GammelGura men också om de uppfinningar jag hittat fram till. Jag hoppas att nån testar själv att göra ett segmenterat stallben och en stallplatta i gran med ”turbopluggar”!

Hade med mig två färdiga GammelGura, den ena som jag har som lokalgitarr blev inte såld, däremot en Levin 1915 i consert format och min egen GammelGura som var tänkt som ett demonstrationsex och för att spela på. Den till vänster i stället på golvet. Nu måste jag tillverka en ny åt mig själv!

Levins parlor gitarrer gjordes i olika format. Den minsta är överlägset vanligast och står för säkert 99% av alla gamla Levin. Mellanstorleken som kallas ”Consert” har jag sett några stycken av så de är inte helt ovanliga. Gamla Levin i harpformatet är ovanligast, kanske är det bara harpgitarrer med fler bassträngar som finns i den storleken. På slutet av 1920-talet finns det fler instrument i harpformat och då med flytande stall. Tog en bild och mått på de tre storlekarna för ett antal år sedan.

”Harp format” 70872 1929
Totallängd: 101 cm
Längd kropp: 51,5 cm
Bredd ovanför ljudhål: 26,9 cm
Midjan: 22,5 cm
Bredd nedanför ljudhål: 37 cm
Djup halskloss: 8,3 cm
Djup mitten: 9,9 cm
Djup bottenkloss: 9,5 cm
Mensur: 63
Översadel: 4,5 cm

”Consert format” 51975 1923
Totallängd: 97,8 cm
Längd kropp: 49 cm
Bredd ovanför ljudhål: 23,5 cm
Midjan: 18,5 cm
Bredd nedanför ljudhål: 33,8 cm
Djup halskloss: 9,1 cm
Djup mitten: 9,9 cm
Djup bottenkloss: 8,8 cm
Mensur: 63
Översadel: 4,5 cm

”Parlor format” 26254 1914
Totallängd: 94,5 cm
Längd kropp: 45,5 cm
Bredd ovanför ljudhål: 22,5 cm
Midjan: 17,5 cm
Bredd nedanför ljudhål: 31,5 cm
Djup halskloss: 7,3 / 8,3 / 9 cm
Djup mitten: 8 / 9 / 9,7 cm
Djup bottenkloss: 7,8 / 8,8 / 10 cm
Mensur: 62,7
Översadel: 4,6 cm

Denna Levin är den äldsta i ”Consert” format som jag stött på, den är från 1915. Den var i OK skick, stallet var helt nedhyvlat men i övrigt relativt fri från sprickor och dings. Den fick hela GammelGura konceptet, dessutom en ny greppbräda som ersatte det nötta originalet i valnöt och ett nytt stall. Båda i rosewood.

Botten och även locket tunnades då de var i tjockaste laget. Halsen fick kolfiberstav och det blev nya ribbor och ladder bracing invändigt. Nya stämskruvar och en K&K mick monterades.

Den var trögare att få igång än normalt, kanske beror det på storleken? Fick vibrera den 3 dygn extra, men då kom den igång och den låter mycket bra. Man får lite mer rymd/reverb i klangen med den stora lådan. Tycker att den tjocka E-strängen låter extra bra på den här, lite som ett piano med fast bas.

 

Två herrelösa GammelGura

Är i startgroparna för Uppsala Gitarrfestival. Har två herrelösa GammelGura med mig, en sällsynt större Levin parlor i consert format från 1915 (den äldsta i den storleken jag sett), och min kurviga Europeiska ”Tages” parlor från ca 1910.

Den stora har hela GammelGura kitet, ”Tages” har inte ”turbopluggarna”. Den senare har en mjukare klang av den anledningen. Levin 1915 kostar 10K SEK, ”Tages” är billigare, 8K SEK. Får jag sälja en av dom betalar det resan! Båda två kan provspelas på festivalen.

Två 1880 parlor gitarrer för renovering

Två gamla gitarrer som stod näst på tur i kön fick gå före, de kommer att levereras till kund på Uppsala Gitarrfestival. Båda var ovanliga och äldre än vanligt. Svårt att säga exakt årtal, men de tillverkades troligtvis runt 1880. Den ena med stämskruvar i trä kan t.om. vara äldre än så.

Tog bilder i två omgångar. Första gången blev allt gulfärgat av höstlöven, jag börjar med lite bilder från den sessionen 🙂

 

En jämförelse av de två när de var helt klara.

Den guldfärgade med pärlemor rosett har en Martin liknande form. Enligt en bok exporterades liknande i mäng till USA. Antagligen tänkt som en billigare kopia på Martin’s original, större möda lades på att den skulle se vacker ut än att den skulle låta bra. Trots det är det en riktigt trevlig gitarr och lite mer påkostad än en vanlig gammal Europeisk parlor.

Sida och botten är i solid ögonlönn, botten och lock har en kantlist i trä med svarta dekorränder på båda sidor. Som tur var behövde inte botten plockas isär! Rosetten är rikt dekorerad med en av de varianter på pärlemorrosetter som jag sett tidigare på Europeiska parlor gitarrer. Misstänker att greppbrädan är i lönn eller möjligen päronträ, svartmålad precis som halsen i lönn. Halsen var skön att hålla i med en lagom tjock C form, dessutom rak. Locket i solid alpgran. Locket hade böjt in sig lite runt ljudhålet av strängdraget och hade en lagad spricka bakom stallet, i övrigt i bra skick.

Gitarren har renoverats tidigare och fått ett par varv guldfärgad spritlack ovanpå den gamla med samma färg. Ett par rätt onödiga skruvar hade skruvats in genom botten vid halsklossen. Greppbrädan hade bandats om med nickelband som var slitna och behövde bytas. Den hade konverterats till flytande stall med en stränghållare, originalstallet var borta och hålen för strängpinnarna igenfyllda. Botten har en spricka i fogen, men mittstickan inuti var hel och kroppen tät och solid. Bindningen av botten var lös på några ställen då botten krympt. Stämskruvarna var charmiga och infällda i träet, de var bland de glappaste jag stött på men fungerade oväntat bra med strängarna på! Översadel var i lönn och det satt små charmiga lappar med tips om hur gitarren ska stämmas påklistade på greppbrädan 🙂

Ett nytt Martin liknande stall i rosewood tillverkades, lite bredare för att täcka över såren från det gamla stallet och det nya flytande stallet. Halsen sattes om. Eftersom halsfoten var ovanligt tunn limmades en kil in på båda sidor om dove-tailen på halsfoten för att rikta upp halsen, bredast närmast greppbrädan. Vanligtvis tar man bort material på halsfoten för att göra samma sak, men då skulle halsfoten blivit väldigt tunn och svag. Under greppbrädan limmades en kil in för att göra greppbrädan rak hela vägen utan överdriven ”slope off”. Den nedre delen av greppbrädan slipades plan efter limningen medan den övre delen fick vara original (för att rädda de små påklistrade lapparna).

Gjorde först ett stallben i ben, men kunden ville ha ett stallben med ett band. Det är inte svårt att tillverka ett stallben med en bit ebenholts och ett tanglöst band som limmas på toppen av träbiten med superlim. Ser onekligen bättre ut och intoneringen är helt OK även med ett rakt band. Strängpinnarna i ebenholts är nya med varsin inborrad 4 mm pärlemordott.

Av någon anledning tyckte man att det var bra att ha den nedersta ribban i en ”ladder bracing” bakom stallet istället för framför på riktigt gamla parlor gitarrer. Det är en svagare konstruktion och man riskerar att locket böjs in av rotationskraften framför stallet. För att hjälpa gitarren limmade jag in en lite bredare stallplatta i gran framför den bakre ribban och förbi stallet i riktning mot ljudhålet. Monterade också in hårda rundlar i lönn runt strängpinnhålen i stallplattan. Gitarren hade ingen stallplatta i original. Den strängades upp med Newtone Heritage 0.11 strängar som bara drar lite mer än ett medium set nylonsträngar. Locket och halsfoten fick ett varv spritlack (guldfärgat och svart) som mattades ned som vanligt med stålull och polerades med handkraft och en linnetrasa. En K&K mick monterades.

Tycker den låter mycket bra 🙂
      

Den äldre gitarren med fiolskruvar i trä är ett lättare bygge av bättre kvalitet. Mindre ”lull-lull” och bättre hopkommen. Bortsett från en sak, halsinfästningen. Har aldrig stött på en så konstig infästning. Greppbrädan hade fomen av ett stor V med den lägsta punkten vid 12:e bandet. Och inte lite heller! Den smala och smäckra halsen hade också en bananböj. Botten hade en väldigt bred spricka på ena kanten och locket var helt lös från sidan nästan 20 cm på kinden av bassidan. Greppbrädan i svratmålad lönn hade bar-frets i bra skick. Stämskruvarna i päronträ var väldigt nötta. Stallet hade handgjorda strängpinnar i ben som jag tror är original. Stallet var ålderdomligt i ett stycke trä utan stallben. En av de gamla strängarna var en klassisk sensträng. Locket helt utan lack och rejält smutsigt.

Gitarren hade reparerats tidigare, det fanns några spricklagningar med säckväv och hudlim.

Botten måste plockas isär för att kunna laga botten, den satt löst så det var inget problem. Några bilder

Byggaren var antagligen en duktig fiolbyggare som extraknäckte med gitarrer. Alla material hade bra tjocklekar och själva gitarren är väldigt lätt, bara 917 gram! Kort mensur på 60,5 cm. Förstärkningsklosssarna i gran längst in i den kraftiga böjen i sidan har jag inte sett tidigare. Jag älskar den kombinerade ribban och stallplattan i gran! En bra konstruktion som bara behövde några rundlar i lönn som förstärkning runt pinnhålen. Ribborna i locket satt fast bra medan de i botten i princip var helt lösa. Gitarren skulle strängas upp med nylonsträngar.

Halsproblemen måste lösas. Plockade lös greppbrädan och fräste in en förstyvning i ebenholts i den tunna halsen. För att räta upp greppbrädan behövdes en triangulär skim under greppbrädan på locket som var nästan 5 mm tjock vid 12:e bandet och tunnades ut till ingenting i änden av greppbrädan… Fick förlänga toppen av halsfoten med samma mått.

Det gällde att träffa helt rätt med halsvinkeln för att få den beställda 4 mm höjden vid 12:e bandet tjocka E-strängen. Tog en halv dag att hitta rätt, men det blev bra till slut. Stallet limmades om på samma plats och en liten reparation av den saknade biten limmades in. Intoneringen blev inte så bra, men det gick att slipa toppen av åsen i trä under varje sträng och nu intonerar den nästan helt rätt. Stallet var i original precis lika högt på både diskant och bassidan. För att få ned strängen på diskantsidan hyvlades stallet och åsen ned ett par mm. Stallet svärtades och lackades om med spritlack.

Botten hade krympt nästan 1 cm på bredden. Lösningen blev att lägga på en bit extra kerfing på båda sidor av den yttersta böjen av botten och ett par bitar list i lönn. Lönn är tacksam, de kritvita lagningarn kunde ges nästan  samma färg som resten av botten med kaliumpermanganat och lite gul bets.

En utmaning var sprickan i kanten av locket. Tillverkade tunna lister i lönn och rosewood och pysslade ihop den dekorlist som fallit bort. Breddade kerfingen på samma sätt som i botten och limmade ihop allt med varmt hudlim.

Bar frets banden var i bra skick. Ett av banden var ca 2 tiondelar för lågt, men det var bara att dra upp den med en hovtång! En klar fördel med bar frets 🙂

Lånade en fiolskruv-vässare för att ge de nötta skruvarna ett nytt liv. Kortade toppen, fyllde igen de gamla hålen för strängarna och borrade nya. Nu är de fullt fungerande, men bör nog bytas ut till nya av en duktig fiolbyggare. Att stämma med såna här träskruva är inte det lättaste, man ska ha hårda nypor och gott om tålamod!

Hela kroppen fick ett lager spitlack, även locket.

Tycker den låter jättebra trots att jag aldrig gillat att spela på nylonsträngade gitarrer. Mycket ljud i den lätta kroppen!

 

Batch: Limma ribbor

Det har gått trögt med batchen, var tvungen att städa undan en hel del reparationer och specialprojekt som hopat sig. Men en sak har jag gjort och det är att limma alla ribbor i botten och lock.

Det första som ska göras är att se till att lock och botten har rätt tjocklek. Botten kan köras i valsputsen om den inte är alltför krökt. Locket är besvärligare då man måste använda den tandade lilla hyveln för att ta bort det värsta och sen slipmusen för att jämna till.

Märker ut mitten för att kunna limma in ribborna rakt och kapar till alla ribbor.

Limmar ihop vingarna på stallplattan med mittendelen separat.

Ribborna och stallplattan limmas sen i omgångar.

   

När alla ribbor var limmade i batchen var jag lite less på de mothåll i aluminium som jag använder för att fördela trycket. Hittade en passande aluminiumlist som jag kommer att använda nästa gång. Listen kan kapas till rätt längd och är skonsammare mot toppen på ribban som ska limmas. Små styrlister i lind ser till att den inte kan vrida sig på de triangulära ribborna. Ribban under greppbrädan görs inte till en triangel och då kan man använda U-listen som den är.

     

För de de X-ribbade görs krysset först och limmas ihop innan den limmas in i locket. Passar också på att triangulera ändarna i det limmade krysset. Höll på att sticka mig i ögat med det här lösa krysset, tur man har glasögon!

   

Limningen görs i flera moment, det tar längre tid att limma en X-bracing. Här skulle en go-bar vara mer praktisk.

   

Efter alla specialjobb och reparation som städats undan ska det gå snabbare med batchen framöver.

Rysk 7-strängad gitarr ca 1890

En av mina vägghängare hittade en köpare. Efterfrågan på gamla sjusträngade och nylonsträngade ryska gitarrer är inte stor, men den här såldes till en av de få i Sverige som spelar på såna. Hade tänkt konverterad den till en vanlig sexsträngad gitarr åt mig själv, men det var ju bättre att den fick fortsätta sitt liv med sju strängar och spelas av någon som kan hantera den.

Den köptes in av en tysk samlare och mer än så vet jag inte. Samlaren uppskattade åldern till mellan 1870-1900. Eftersom den har en lös ställbar och mycket praktisk Stauffer hals kan man inte garantera att halsen är lika gammal som kroppen. De enkla runda dottarna i greppbrädan matchar inte de intrikata inläggen runt ljudhålet. Stallet är engelsk typ, Panormo började med liknande stall efter 1820 och diverse engelska (och importerade franska gitarrer skapade för den engelska marknaden) hade sådana stall fram till mitten av 1800-talet. Vem vet, kanske kroppen är riktigt gammal och halsen lite nyare.

Stämskruvarna som är i mycket bra skick är säkert från 1910 eller äldre och halsen är helt rak och välgjord i ljus mahogny. Halsen passar estetiskt mycket bra till kroppen.

Kroppen har sidor i solid rosewood, botten är laminerad i rosewood. Misstänker att det andra träslaget i botten är lönn. Locket i alpgran och greppbrädan rosewood. Stallet i svartmålad lönn. Skicket var bra på allt utom locket som hade många sprickor, skadade lister och satt inte fast i sidan överallt.

Någon hade ristat bokstäverna ”BEM” på locket nära greppbrädan.

Kunden ville inte ha en konvertering utan en enkel renovering till spelbart skick. Alla stora problem med locket gjorde det nödvändigt att öppna upp botten för att komma åt. Väl öppen såg jag att alla ribbor var mer eller mindre lösa och att lockets ribbor böjt sig på mitten åt fel håll. Stallplattan i lönn var också sprucken och nött. Bottenribborna var i bra skick och behövde bara limmas om. Lockribborna ersattes med nya replikas med en svag krökning åt andra hållet. Stallplattan byttes ut till en platta i gran med förstärkningar i lönn runt ljudhålen. Plattan gjorde lite bredare för att hjälpa locket att hålla då ribban vid stallet var placerad bakom stallet istället för framför som är betydligt starkare. Ändklossen var sprucken och lös till hälften, den limmades ihop med hudlim. Ett flertal sprickor i locket fick laglappar. Inte helt en originalrenovering med andra ord, men så nära man kan komma utan att pruta på spelbarhet och hållbarhet.

Gitarren hade reparerats tidigare. Lönnlisten runt locket fattades på flera ställen och en bit hade ersatts med en list i gran. Hela gitarren hade också lackats på med spritlack. Lacken var hård och i bra skick och lackningen var OK trots några små rinningar på några ställen. Alla reparationer fick vara kvar, de bitar av listen som saknades ersattes med en liknande lönnlist från ett gammalt överblivet lock.

Ena sidan av locket fick en extra mindre kerfing i lind inlimmad för att binda ihop locket med sidan. Kroppen fick ett tunt lager spritlack för att dölja såren efter lagningarna. Även halsen fick ny lack på huvud och fot, men inte på själva halsen. Några bilder från renoveringen.

 

Stämskruvarna rengjordes och smörjdes upp. Stallet var lika högt på bas och diskantsidan vilket inte är bra. För att göra den mer spelbar med högre stränghöjd på bassidan hyvlades ett par mm på höjden bort på diskantsidan. Det lägre stallet minskar också rotationskraften av stallet vilket är bra med tanke på ribbningen och det gamla spröda virket i locket. Den ställbara halsen gör det onödigt att ha ett justerbart stallben, den fick ett mässingsband med lagom lutning för intonationen. Stallet limmades om också, naturligtvis med samma varma hudlim som för alla andra lagningar. Återskapade färgen på stallet med en svart bets efter hyvlingen.

Monterade nya strängpinnar i ebenholts med inborrad 4 mm dott i pärlemor.

Då greppbrädan var rak och banden i hyfsat skick fick de vara som de var. Översadeln i ben var i bra skick. Ändpluggen var hel, men troligtvis nyare än kroppen.

Den här fick standardstämningen som är D G B D g b d och nylonsträngar. De fyra första spunna. Kunden ville ha 5 mm högt på den tjockaste strängen vid 12:e bandet för att kunna ”tjonga” till strängarna ordentligt. Det visade sig att undersidan på greppbrädans överhäng klämde mot locket med en så brant vinkel på halsen. Hyvlade av en ca 1 mm kil på undersidan halsen/greppbrädan för att få luft mellan hals och lock. Gitarren klingade sämre med halsen i kontakt med locket. En 2 mm tjock benbit limmades in överst i halsfickan för att ge halsfoten en hård punkt att rotera runt och för att flytta intonationspunkten på stallbenet framåt.

Klocknyckeln med 4 mm fyrkant saknades, men såna finns att köpa på eBay.

Tyvärr kan jag varken spela på den eller bedöma hur bra en nylonsträngad gitarr är, men tycker att den låter bra med lång sustain. Jämn i tonen också.

Gitarren passade bra i ett vanligt Gator 3/4 case, storleken liknar den hos en Levin parlor.

Det här är inte en GammelGura, men inte riktigt en originalrenovering. De få ändringar som gjorts gjordes av speltekniska och hållbarhetsskäl. Förutom kanske stallplattan i gran med lönn runt stränghålen – kunde inte riktigt hålla mig i skinnet där! Ska erkänna att det blev mer jobb än jag räknade med för att få den spelbar igen. Men jag tror att den kommer att hålla ihop 100 år till nu 🙂

       

Batch: Forma ribbor och limma bottenribborna

Med alla kroppar lagade och sprickor limmade är det dags att tillverka ribborna för botten och lock. Ribborna i botten görs av kvartssågad alpgran som köpts i Tyskland medan lockets ribbor är i svensk tätvuxen gran. Båda sorterna är väldigt bra tonvirke, men den svenska granen är snäppet vassare tycker jag. Har ett begränsat lager, men så länge den räcker använder jag den svenska granen till lock.

Har tillkapade ”blanks” som behöver hyvlas ned på höjden och bredden. Det görs med en hyvel och några enkla hyveljiggar till ca 8 mm tjocklek och 15 mm höjd. Med min valsputs görs den sista korrigeringen efter grovhyvlingen i jiggarna.

Nästa steg är att ge alla ribbor den rätta böjen mot botten och lock. Bottenribborna får en större böj än lockribborna. Börjar med att grovhyvla för hand i ändarna och slipa och jämna till böjen med hjälp av hyllplanet med självhäftande 80 sandpapper.

Böjen slipas till i en jigg, en ”brace sander” från LMI men lätt modifierad.

Bottenribborna är enkla, alla kan formas triangulära innan de limmas på plats. Att handhyvla triangulärt är inte det lättaste, insåg snabbt att det behävdes en jigg även för det. Gjorde en hyvellåda med två insatser för att hyvla ena facetten på triangeln och sen den andra. Med givna mått, 15 x 8 mm, på ribborna blir ribborna vacker triangelformade utan alltför mycket jobb (att forma ribborna är en av de få momenten i en GammelGura som man blir svettig i pannan av!). På bilden syns lådan och de två insatserna samt olika tjocka shims för att kunna justera insatsens höjd till den aktuella ribban som kanske inte är perfekt formad. Gjordes när jag använde 8.5 mm tjocka ribbor, numera är det 8 mm. Ett mothåll tvingas fast mot bänken som stöd, lådan kan roteras 180 grader om granen som ska hyvlas har ”run out” åt fel håll.

Efter första och andra hyvlingen samt några färdiga ribbor.

Jag limmar ribborna med hjälp av mothåll med samma böj som ribbornas undersida. Använder tvingar istället för den populära go-bar jiggen. Fördelen är att när alla ribbor är limmade på plats med tvingar kan man flytta hela paketet för torkning och börja med nästa lock/botten på arbetsbänken. En go-bar är ockuperad till dess limmet har torkat.

Mäter fram placeringen för ribborna och markerar ändarna med blyerts. Varje ribba får ett mothåll och en tving fäster ändarna. Använder fina aluminiumprofiler (från ett gammalt tryckeri) för att ge ribborna jämt tryck från tvingarna och för att inte skada den tunna spetsen överst på ribborna.

    

Värmer hela botten och ribborna med värmepistol och limmar med varmt hudlim.

Ännu ett par tvingskogar på ett par bottnar som har fått alla sina ribbor limmade 🙂

Batch: Rensa ribbor, laga sprickor, tunna lock och installera kolfiberstav

Med objekten isärplockade i delar återstår att lossa lockribborna. Ribborna är för det mesta överdimensionerade, har liggande ådring, är böjda åt fel håll och sitter på fel ställe. Gammalt trä blir också sprött och kexigt med åren, nytt trä är segare och hållbarare. Nästan alltid plockas de lös och ersätts med nya. Tunn stekspade och resestrykjärn är bra verktyg. Då ribborna ska skrotas kapas ena änden med ett stämjärn då de är fästa under kerfingen i båda ändar.

Med alla ribborna av kontrolleras lock och botten. Tjockleken får inte vara mer än 3 mm för att det ska bli bra ljud. Levin lutan hade 4 mm i både lock och botten. Tungt och klanglöst! Botten går för det mesta att tunna i min valsputs. Även Levin mandolinen hade en för tjock botten. Lacken skyddas i maskinen med en tunn gummimatta. Synd på brännstämpeln, men hellre bra ljud än en brännstämpel.

Lutans botten var så krökt att den inte gick att köra i valsputsen. Locken kan inte heller tunnas i maskinen. Då får man köra hårt med de små hyvlarna. Den minsta river bra! Avslutar med att slipa med slipmusen.

 

Hårtunna sprickor i lock och botten fylls i med varmt hudlim och kläms ihop från sidan och med mothåll. De får senare laglappar när ribborna limmats. Breda sprickor måste fyllas i med mer virke. Hyvlar spån från ett gammalt lock och sågar sprickorna jämnbreda med ett litet järnsågsblad. Spånen blötläggs och stryks sedan raka. Flödigt med varmt hudlim kladdas på och torkas enkelt bort med en trasa. Använder plastfolie som släppmedel och plattor i akryl för att klämma ihop locket plant.

 

Efter lite jobb har man en uppsättning tvingskogar 🙂 Hudlimmet gelar på en kvart och kan plockas lös från tvingarna om man limmar två bitar som inte har spänning, men de hoptryckta sprickorna bör få torka över natten.

Medan lock och bottnar torkar är det dags att ge halsarna en kolfiberstav. Först ser man till att själva halsen är rak, ibland får man värma den rak men för det mesta räcker det att plana den på mitt hyllplan med 80 självhäftande sandpapper.

Använder en fräs och en jigg för att fräsa kanalen för kolfiberstaven. Klämmer fast halsen med kilar och fäster med några små spikar.

Mandolinen behövde en temporär jigg.

Halsen packas in i plastfolie och packtejp för att inte det oerhört kladdiga epoxylimmet ska hamna överallt. En ihålig kolfiberstav, rundstav i björk, täcklock i björk och en liten rundstav för halsfoten kapas till.

Efter en massa kladdande med epoxylim (med plasthandskar på!) är alla fyra kolfiberstavarna på plats. Epoxylimmet får härda över natten. Matthyveln med rakblad är perfekt för att jämna locket till kolfiberstaven mot halsen.

Batch: Plocka isär

Det första som händer med en ny batch är att plocka isär instrumenten i delar; stall, greppbräda, hals, botten och kropp. Stämskruvar, översadel och bottenplugg och eventuell stränghållare lossas också. Varje instrument får en märkt plastlåda för att hålla ihop delarna.

Harpgitarren får vila ett tag, plockade in nästa objekt i kön istället. En typisk men ganska tidig Europeisk parlor från mitt lager, nummer 49. Stallet är nyare och det finns ett stickhål i sargen, annars i bra skick.

Levin mandolin 1924
Kollade upp numret och den är från 1924 och inte 1918. Greppbrädan satt hårt och jag fick värma ordentligt för att mjuka upp limmet. Celluloidlisten runt botten satt däremot löst och det gjorde det relativt enkelt att lossa botten med ett rakblad. Det tjocka svarta och spruckna plektrumskyddet i celluloid ska ersättas med svart plast. Inga finesser invändigt med typiska lite för kraftiga ribbor. En spricka i locket.

Levin luta 1929
Greppbräda och botten lossades utan större problem. Inuti var den hårt ribbat med överdimensionerade ribbor. Den ska konverteras till fast stall, den vanliga skuggan under stränghållaren saknades ovanligt nog. Värmeskadorna i lacken i lock och botten kunde skrapas av och kommer inte att synas mycket efter pålackning. Klurigast är att sätta om ”halsen” som både är hals och halskloss i ett stycke. Man måste minska stränghöjden vid stallt. Nu är vinkeln anpassad för ett högt flytande stall. Det ska gå bra att lossa sidan och locket för ”halsfoten” för en omsättning. Det blir något jag inte gjort tidigare. Både botten och lock har en kraftig krökning.

Carlstedt
Var speciellt försiktig med den här, mahogny är ett mjukt trä som gärna spricker när man pressar in en kniv i limfogen. Men det gick bra att få isär den.

Stallet går bra att få lös utan varken vatten eller värme, men greppbrädan är svårare att få lös. Här är en liten bildserie. Använder små resestrykjärn för att värma och två tunna stekspadar i plåt omlott för att lossa greppbrädan från locket. För resten av brädan använder jag en stekspade med vässad kant, man kan nästan inte ”spåra ur” och gräva ned sig i hals eller greppbräda med spaden platt under brädan. Det kan hända om hals eller greppbräda har en rejäl ”run out” med fibrer i 30 graders lutning eller mer. En spruta används för att spruta in vatten mellan bräda och hals  efter värmning innan man börjar jobba med spaden. VIKTIGT är att ha skyddshandskar på sig, ska man skära sig är det nu det händer! Stekspaden är vässad på alla tre kanter.

Halsen lossas lätt med greppbrädan av. Använder en tapetångare med Stewmacs slang och nippel och en enkel men väldigt effektiv jigg för att lossa halsen. För att slippa en massa vatten använder jag en plastflaska där det mesta vattnet fastnar på vägen. Ett hål borras ned i fickan på dove tailen för nippeln. Behövde bara värma i ett par minuter för att få lös halsen med jiggen.

För att få av botten måste listen lossas först av allt. Använder ett rakblad för att sakta men säkert få lös celluloidlisten i ett stycke. Med listen av ser man skarven mellan kerfing och botten. Fortsätter med rakblad och  min tunna stekspade och ibland Stewmacs trekantiga separationskniv.

Ribbningen var tämligen enkel och gjord med kraftiga ribbor och en list á la Levin i lönn under stallet. På en såpass stor gitarr är en X-ribbning att föredra och den kommer att konverteras till en sån.

    

Läs mer om August!

Nr 49
Det här är en typisk masstillverkad parlor och det märks att inte mycket kärlek har lagts ned på den inuti. Varianten med  ribban bakom stallet och ingen stallplatta är en svag konstruktion. Förstärkningarna runt ljudhålet är ovanligt och bra tänkt. De mystiska små lapparna på sidan ger inte mycket, kan vara en senare lagning.

Halsen är lite speciell med en vass V form. Greppbrädan satt som bara den och halsen flisade sig lite i kanten, jag får skarva in lite trä. Greppbrädan var dels itusågad vid 12:e bandet, dels var bandskårorna sågade väldigt djupt. Brädan måste ersättas med en ny. Stallet är nytt och ska ersättas med ett mer tidsenligt pyramidstall.