När man jobbar med många olika gamla gitarrer finns det ingen standard mensur (längd på den öppna strängen) eller form på greppbrädan. Stallet är inte alltid placerad på rätt ställer för att intonera bra. Är original greppbräda i fint trä eller om den ska få vara kvar ändå brukar jag fylla igen spåren för banden med tunna trästickor och såga upp nya spår som passar både mensur och stallets placering. Bandplaceringen kan vara si och så på gamla gitarrer. Men det händer lika ofta att jag gör en helt ny greppbräda. Den gamla eller den nya brädan måste mätas och sågas upp för de nya mässingsbanden.
Greppbrädesämnet väljs ut (om det inte är en original bräda som ska spåras upp) och ena kanten slipas rak. Brukar kapa till bredden först för att spara det som blir över som listmaterial, kapar sen båda ändarna med min såglåda för ett fint och rakt snitt till den rätta längden. Tjockleken justeras sen med valsputsen.
Med ett stort skjutmått och en lista på bandens placering (finns att hitta på nätet, t.ex. Stewmacs hemsida) för den mensur som ska användas görs markeringar där skåran ska sågas in. Placeringen märks ut direkt på plankan med en syl. Ju färre steg i mätprocessen desto bättre noggrannhet!
Skjutmåttet har en så kallad noonieskala som gör att man kan mäta exakt på tiondels mm. Mer noga än så behöver man inte vara rent praktiskt.
Med placeringen för banden uppmärkt är det dags att såga bandskårorna. Använder en speciell såglåda köpt från Stewmac. Den är ställbar på alla sätt och vis och kan justeras för olika tjocklekar på greppbrädesämnet. Men det tar tid att justera in, jag har istället tillverkat ett gäng shims i olika tjocklekar med min valsputs som jag lägger under brädan för att sågen ska ge skårorna rätt djup med en fast inställning av den justerbara sågen. Den här brädan behövde lyftas upp 5.8 mm för att spårets djup skulle passa mässingsbandes tang. Testade genom att såga ett spår i ett avkap från greppbrädesämnet.
Märket ska vara centrerat under sågen och titta fram lika mycket på ömse sidor innan tvingen dras åt och man börjar såga. Mässingsbandets tang är lite bredare än tjockleken på standardsågen för såglådan, så jag börjar såga med en japansåg som ger rätt bredd på spåret allra överst. Sedan sågar jag ned till rätt djup med standardsågen. Ordningen är viktig, gör man tvärtom kan det hända att japansågen ”spårar ur”.
När man sågar är det bäst att vara lätt på handen och vara snabb i sågdragen, trycker man för hårt och sågar långsamt kan sågen böja sig (speciellt japansågen som inte har en rygg) och ge ett bananformat spår.
Bredden på det sågade spåret måste matcha tangens bredd, man ska inte behöva tvinga ned banden i spåret men bandet får inte heller ramla lös av sig själv. Beroende på hårdheten i träet behövs olika bra passning, i en ebenholstbräda som är väldigt hård måste spåret vara lite bredare än i en lönn eller rosewood planka.
När alla spår är sågade är det dags att forma greppbrädan innan limningen. Brädan centreras på halsen och intoneringen dubbelkollas, än finns det chans att flytta brädan +-1 mm får att få stallbenet på rätt ställe på stallet. Brädan tvingas fast och en blyertspenna markerar var man ska kapa brädans kanter. Med en linjal dras en rät linje hela vägen precis utanför den inte alltid helt raka markeringen som halsen gav.
Istället för att använda en såg som kan splittra brädan om man har otur använder jag en liten vass hyvel. Går fort och är säkert.
Den sista passningen görs sen med grovt självhäftande sandpapper monterad på ett hyllplan. Använder ett gammalt bordsben i lönn som mothåll för att få 90 grader på kanten av brädan. Har tre såna här hyllplan med olika sandpappersgrovlekar instoppade under arbetsbänken. En halv böj och ett tvingdrag och man kan börja slipa. Ett av de mest använda verktygen i lokalen!
Den färdigsågade greppbrädan är redo att limmas på plats. Väl på plats återstår radius slipning och slipning av kanten mot halsen och förstås själva bandningen.
