Jag är väldigt nöjd med mitt segmenterade stallben med stolpar i ben och gran däremellan. För ca 10 år sedan var Pyrolytiskt kol en hype som material i stallben. Det var också en av inspirationerna som resulterade i mitt eget segmenterade stallben, PyC användes som små infällda bitar i ett hemligt material, men också i trä.
PyC, som i grund och botten är ren kol som grafit eller diamant i en annan form, finns i två varianter. Dels en mjukare och billig variant, dels en mycket hårdare glasartad variant som är dyrare än guld. Båda används som anoder i litiumbatterier, den glasartade varianten används också som beläggning och slitytor på metallproteser, t.ex hjärtklaffar. Det var den senare som användes i små bitar i de dyra stallbenen som gick under namnet ”Black diamond”. Det blev ingen succé och patentet gick ut 2022. En video var intressant, så jag började forska i saken, kanske skulle PyC kunna ersätta benstolpen? Den unika ”selling pointen” med PyC är att den är ”genomskinlig” och släpper igenom alla frekvenser från strängen. Båda varianterna av PyC har samma akustiska egenskaper.
Billig PyC kunde beställas från Kina i plattor av valfri storlek, jag beställde några plattor som var 5 mm tjocka, samma tjocklek som stolparna i det segmenterade stallbenet. PyC är relativt hård, har en klang och känns alltid kall då den leder värme lika bra som vibrationer. För att kunna kapa till stolpar köptes också en liten fin Proxxon cirkelsåg med diamantklinga.
Ett flertal olika segmenterade stallben tillverkades för min egen GammelGura för att testa olika konfigurationer, solid stolpe, PyC överst på en benstolpe och PyC som en shim under hela stallbenet med benstolpar. Ett stort problem med den billiga varianten är att den är lika svart som blyerts när den slipas, det gick inte att hålla granen vit i ett segmenterat stallben.
Materialet gjorde skillnad, klangen blev väldigt detaljerad och ren, men också artificiellt klinisk med mindre bas (alternativt mer diskant). I jämförelse gav benstolparna en ”luddigare” ton. Men ju mindre PyC jag hade i det segmenterade stallbenet, desto bättre tyckte jag att gitarren lät.
Så, min slutsats är att PyC var intressant, men ingen förbättring. Det positiva är att jag blev bättre på att tillverka segmenterade stallben och att jag nu har en cool liten cirkelsåg. Skönt också att slippa smutsa ned stallbenen med svart kol!
Beställde en ytterst liten bit glasartad PyC, 15 x 15 x 2 mm av ren nyfikenhet för många pengar. Den kom i en stor och fin ask där man fick leta innan man hittade den lilla flisan. Den var svart och hård som glas 🙂
En svensk forskningsrapport finns om man vill veta lite mer om PyC.
”Borta bra men hemma bäst”, som slutsats kan man säga då? …och du är säker på att du hittade rätt glasflisa i lådan!? 😊 Ska du rama in glas-diamant-PyC’n eller ska den användas..!?
Jag beundrar din nyfikenhet och dina ansträngningar för söka förbättringar av ljudbilden hos alla gitarrens små bidragande delar!!!🥳
Det var ett försök. Ett misslyckat försök. Men det vet man bara om man provar. Flisan får vara en souvenir i sin fina box 🙂
Ja, så är det ju. Man måste testa och jämföra för att få reda på saker. Alla idéer kan förstås inte leda till förbättringar… Tack för dina artiklar. Kul och intressant läsning!