Gammal greppbräda

Ibland vill man behålla den gamla greppbrädan. Det är inte utan problem då skärningen för banden kan vara fel och brädan för tunn. Brädan i bildserien hade båda problemen, men var i fin rosewood. Började med att ta bort de gamla banden och såga upp bredare spår med en fin snickarsåg. Spåren blir 1 mm breda och kan fyllas igen med stickor av rosewood med samma tjocklek som spåret.

Gör stickorna med min valsputs och knipsar av bitar till rätt längd. Bitarna halveras med bredaste stämjärnet och fyller ut två sågade spår.

Varmt hudlim blandas ut med damm från rosewood. Hudlim är bästa limmet då man kan kladda på som man vill men lätt torka bort överflödet med en fuktig trasa. Stickorna limmas och kläms fast medan limmet torkar. När allt är klart får limmet torka under press nån timme.

 

När stickorna är limmade knipsar jag av ändarna på stickorna med en bandningstång, hyvlat bort det värsta och slipar sen med sandpapper och metallfil.

En greppbräda ska vara minst 5,5 mm tjock för att hålla bra. Gamla brädor kan vara så tunna som 3,5 mm, den här var ca 4 mm tjock. Kapade till en platta i rosewood som sandades till ca 1,5 mm tjocklek och limmade med hudlim.

För att få alla spåren raka limmar jag fast brädan centrerad på en platta. Tejpar maskeringstejp på brädans undersida och plattan, väter den ena biten och lägger lite superlim på den andra. Fukten aktiverar limmet så den torkar snabbt. Med en stekspade i plåt är det enkelt att få lös brädan från plattan trots att den sitter väldigt bra medan man sågar spåren i Stewmac jiggen. Brädan är klar för montering på halsen.

Här kan man se att några av de första banden satt fel ca 1,5 mm.