Arbetet fortsätter med pågående batch, en som redan blivit klar och levererad är en amerikansk American Conservatory parlor. Trots att jag har ett stämplat serienummer, 79982, har jag inte lyckats klura ut när den tillverkades. Antagligen runt 1900, men kanske lite senare. Det är sällan man ser liknande gitarrer i Sverige, men de som finns har antagligen följt med återvändande emigranter. Formen liknar en Levin parlor, inte så konstigt då Hermann Carlsson Levin mer eller mindre kopierade formen och konstruktion från de amerikanska parlor gitarrerna han tillverkade i New York under 1890-talet.

Träslagen var lyxiga, finaste rosewood i stall, botten och sida och lätt och ljus mahogny i halsen. Greppbrädan var däremot en katastrof, eboniserat päronträ (mest troligt) med ungefär samma konsistens som kexchoklad! Greppbrädan fick spettas lös i tusen bitar. Vid eboniseringen användes antagligen hög värme och aggressiva kemikalier som har förstört träet med tiden. Locket i gran var i bra skick med några få sprickor. Botten var otroligt tunn, bara mellan 1,5 och 1,7 mm. Normalt borde den var ca 2,3 mm tjock! Jag fick vara oerhört försiktig när jag lossade den tunna botten längs kanterna där den var ändå lite tunnare. En annan sak med botten var att insidan hade en väldigt slät och fin yta, nästan polerad. Den var också ovanligt jämntjock. Finns säkert nåt skäl till varför, kanske man medvetet byggde en extremt lätt gitarr. Även mahognyhalsen var lätt som en fjäder utan greppbrädan. Locket hade däremot normal tjocklek. Gitarren var antagligen dimensionerad för sensträngar. Ribbningen i locket var sparsmakad med bara två ribbor och en gransticka under stallet i locket, botten hade bara tre ribbor.

Den var i bra skick, förutom några sprickor i lock och botten. Största problemet var att en av sidorna lossnat helt från bottenklossen som också var sprucken på mitten. Till skillnad från en Levin parlor hade den en dovetail. Stallet var inte i bra skick och för smalt för ett intonerat stallben, så en replika i finaste rosewood tillverkades. Greppbrädan ersattes med en ny i ebenholts. Kunden ville behålla original stämskruvar som var i bra skick för sin ålder, nästan lika bra som nya. Inga sidodottar eller knopp på halsfoten skulle monteras, däremot en K&K mick.

Ribborna kom lös utan problem, för att mjuka upp limmet och lossa granstickan under stallet värmde jag med ett litet resestrykjärn. Den lösa sargen var lite knepig att limma tillbaka mot både ändkloss, lock och sida, man måste trycka på från tre håll samtidigt för att få täta fogar. Men med diverse mothåll och tvingar lyckades det bra. Jag använder alltid en mjuk stålplåt som mothåll på utsidan samt plastfolie för att inte limma fast mothållen.

Med greppbrädan av kunde jag slipa bort resterna av lim och greppbräda på min slipbräda och samtidigt plana ut halsen. I de fall när halsen har en märkbar böj, värmer jag den först rak. Den här kunde slipas rak.  Halsen var väldigt lätt och i ljus mahogny. Halsen fick sin kolfiberstav infräst och limmad, det är ett moment som jag gör samtidigt för alla gitarrer i pågående batch.

 

Locket hade en smal spricka i mittfogen. Den kunde tryckas ihop med lockribborna borta och limmas med varmt hudlim. Det här är en av många bra egenskaperna hos hudlimmet, man kan kladda på och massera in limmet i sprickan och sen torka bort överflödet med en fuktig trasa. Tvingarna på ena halvan spänns fast först, därefter tvingarna tvärs över för att trycka ihop sprickan och sist tvingarna på andra sidan. Mothåll kläms sen fast på lockets insida för att hålla locket plant tvärs sprickan. När mothållen är på plats kan man sen plocka lös de långa sidotvingarna, stoppklossarna mot sargens utsida och andra tvingar som inte längre behövs. Det är alltid spännande att “öppna paketet” efter en limning som den här dagen därpå då man inte kan se exakt vad man gör, men hittills har det alltid blivit ett bra resultat!

Sprickan vid ändklossen hade också spridit sig en bit på sargens ena sida, en bit rosewood faner limmades på. Det gäller att få jämn press på hela faneret, för det använder jag små mothåll med 4 mm mjuk yogamatta som formar sig efter sargens böj.

Det mest konstnärliga jag får chansen att göra på alla GammelGura är det nya stallet. Jag har ett lager av ämnen i rosewood och ebenholts, jag valde ett rosewood ämne av finaste sort. För att göra jobbet lite snabbare och enklare använder jag en träborr för att borra ut kanalerna mellan mitten av stallet och pyramiderna ytterst. Ett gammalt bordsben i lönn är en bra plattform för att forma stallet.

Kanalen breddas och tunnas till ca 2 mm vid kanten. Pyramiderna ska vara lägre än mitten delen, höjden kapas ned med en japansåg eller min lilla bandsåg.

Stallet rundas av mot baksidan med raspar. En snygg detalj är att ge kanten längst bak en svag jämn böj. De små razor-rasparna är perfekt för finjustering då de lämnar en jämn yta.

Pyramidstallet på den här gitarren hade en platt topp på pyramiden. En sticka med grovt självhäftande sandpapper är också ett bra verktyg.

Strängpinnhålen mäts ut och borras innan stallet limmas med nytillverkad färskt varmt hudlim.

Greppbrädan i ebenholts gavs en 16″ radius och en mensur som placerar stallbenets framsida ca 4 mm in på stallet. Botten fick fyra ribbor istället för tre, locket den patenterade GammelGura ribbningen med pluggar och stallplatta i gran.

Innan botten limmas brotchas strängpinnhålen och ett spår filas i stallplatta, lock och stall för strängarna och solida strängpinnar. Jag har testat olika sätt att göra spåret, det snabbaste sättet är att använda en nålfilrasp. De är ovanliga, men de finns att köpa. Några avklippta NH 0,12 strängar används för att passa in strängpinnarna så att de sitter fast, men går att få lös med fingrarna.

Limningen av botten och hals gick bra och gitarren fick hänga ett par dagar med en vibrerande akvariepump med uppspända strängar, halsen brukar röra sig lite de första dagarna innan den hittar sin position. Typiskt ökar stränghöjden vid 12:e bandet som mest 0,5 mm, men ibland inte alls.

Det tar ett par dagar till innan gitarren blir helt klar. Den tråkigaste momentet är att mäta upp intoneringen, men det är någonting som måste göras. Med mätvärdena är det den enkelt att fräsa ut för stallbenet på rätt ställe och tillverka ett segmenterat stallben.

Ljudet i den här GammelGuran är lite speciell, ovanligt mycket kling& klang! Jag tror det beror på rosewood i botten och sida istället för lönn/björk som är det vanliga. Träet i botten och sida har betydelse och formar klangen, även om locket är den del som står för det mesta av ljudet. Eftersom den var så lätt byggd strängade jag på NH 0.11 strängar, som motsvarar vanliga 0,10 strängar i strängdrag.

Bilderna på den färdiga GammelGuran togs en kall vinterdag på bron utanför lokalen.