GG202 Europeisk *bling* parlor ca 1910

Några GammelGura har passerat lokalen utan att få sina blogg inlägg, men jag ska försöka hinna ikapp. Ett problem är att mitt minne inte är att lita på.

Den här gitarren var lite speciell med extra mycket pärlemorinläggningar, men den var också ovanligt hårt renoverad. När den var ny hade den rosewood i botten och sida, men botten hade ersatts med en ny i mahogny. Stallet hade också ersatts med en replika, även den i mahogny. Alla inläggningar var fina, utsågade och graverade, inte det pärlemorkross som man ofta ser på billigare parlor gitarrer. Ebenholts i greppbrädan, mahogny i halsen och finare stämskruvar tyder också på att den var en dyr gitarr när den såldes.

Vid renoveringen beslöt jag att den nya botten, greppbrädan och de fina och väl fungerande stämskruvarna fick vara kvar. Däremot gjorde jag en ny replika av stallet i rosewood, mahogny är lite väl mjukt för ett stall. En bit av locket hade också bytts ut, eller i alla fall lackats om då den var mörkare, det fanns också flera sprickor i locket, sidorna och botten var däremot sprickfria.

Botten plockades lös med en del besvär då den mjuka mahognyn och lacken utanpå lätt spricker längs kanten. Sprickorna som uppstod limmades med varmt hudlim. Botten var ribbad med ribbor i mahogny, de satt bra och var välgjorda så de fick sitta kvar. I botten fanns en blyertsskift gjord av den förra renoveraren. Texten var väldigt svår att läsa, men jag tror det står ”Guitarren reparerad 1975, (Ny botten), Erik Algesten, Gunnarskog”. I locket fanns en del laglappar och bitar av kerfingen lossnade när jag sprättade botten.

I normala fall brukar jag tunna både botten och lock invändigt om de är för tjocka. Locket var lagom tunt och behövde inte tunnas ned, botten fick vara som den var på grund av signaturen och ribborna. Kanske var den lite väl tjock för bästa ljud.

Locket ribbades som vanligt och alla sprickor limmades och fick en laglapp. Eftersom locket hade många sprickor nedanför stallet limmade jag också in en extra tvärgående ribba bakom stallplattan i gran, numera skippar jag den om locket är i bra skick för bästa ljud. Jag fick ge ribban under greppbrädan en kraftigare radius för att trycka upp locket så jag slapp göra en kil under greppbrädan. För att förankra ändarna på ribban limmades två förstärkningar vid ändarna mot sidan. En K&K mick monterades.

Ett replika stall i rosewood tillverkades, halsen fick en kolfiberstav och pluggar monterades mellan stallplatta och stallets undersida, några av de saker som alltid ingår i en GammelGura. Jag blev lite lurad av den smala och tunna halsen när jag fräste in kolfiberstaven och fick ett genomslag högst upp vid översadeln, ljus kom in när jag inspekterade det frästa spåret. Som tur var var hålet smalt och bara några mm. När jag tittade efter mera noga såg jag att halsen sakta smalnade av i tjocklek och var som allra tunnast överst. Den här halsformen har jag sett på fler liknande gitarrer, antagligen för att göra halsen bekvämare att spela på. I fortsättningen kommer jag att dubbelkolla tjockleken och halsbredden innan jag fräser diket för den 1 cm höga kolfiberstaven!

Jag fick ingen bra tappton från locket och tunnade ned ribborna lite för mycket i jakten på det perfekta ljudet. Det visade sig senare att ribbningen blev för klen med strängar uppspända, locket kändes inte stabilt. Det hela slutade med att jag fick lossa botten en extra gång och ersätta ribborna ovanför stallet och nedanför ljudhålet med kraftigare och högre. Det var en värdefull läxa, om än jobbig, numera vet jag att jag inte kan göra ribban ovanför stallet lägre än 12 mm oavsett tappton.

Banden på greppbrädan satt som vanligt inte helt rätt, så bandskårorna fylldes i och nya skåror sågades upp på rätt ställe. Greppbrädan fick också 16′ radius. Vid bandningen med de sista EVO Gold banden (som numera inte längre tillverkas) använde jag min nya metod att banda på de udda banden först och sen de jämna eller tvärtom. Man får dels mer plats för både hammaren och tvingen, men också lite mindre bakåtböj av halsen.

Översadelsintoneringen mättes upp och översadel och ett segmenterar stallben tillverkades och justerades in. Gitarren strängades upp med min standard, Newtone Heritage 0.12. Man kan också stränga upp den med vanliga 0.11 strängar som ger samma belastning på lock och hals.

När gitarren var klar kunde jag konstatera att den inte lät riktigt lika bra som en GammelGura brukar. Jag skyller på den hårda renoveringen innan. Locket hade inte den rätta klangen och botten kanske var lite för tjock. Ebenholts i greppbrädan är inte heller lika bra som rosewood tonmässigt enligt mig, det finns dock inget snyggare än en svart ebenholtsbräda. Kanske allt extra *bling* i och runt locket var ett annat minus.

Men allt är relativt, så länge man inte jämför med en annan GammelGura låter den faktiskt jättebra! Riktigt snygg är den garanterat 🙂
 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *