Pågående batch

Jobbar intensivt med pågående batch. Den har vuxit till 7 GammelGura, alla (nästan) är nu redo för bottenlimning. Gitarrerna har spricklagats, halsen har sin kolfiberstav, hålen för stämskruvar har pluggats och borrats in för nya, lock och botten har fått nya ribbor limmade, pluggar limmats,  replika stall tillverkats och limmats. En del specialjobb har också gjorts med originalstall och ett ljudhål har förstorats. Botten och lock på Levin gitarrerna tunnades. En botten är redan limmad och två greppbrädor har fått bandskåror sågade.

GG132

Den här är lite speciell med någon typ av frukträd i botten och sida samt antagligen plommonträ i stallet. Den hade en mycket udda ribbning i locket med en längsgående ribba på bassidan  förbi ljudhålet. Stallet var extremt lågt, för att rädda de fina sniderierna i änden av stallet limmades en tjockare bit plommonträ till mitten av stallet. Greppbrädan i BRW kommer att återanvändas.

GG143

Råkade göra fel på en tidigare GammelGura, den fick stålsträngar istället för nylonsträngar… Ett klavertramp, men som tur var på en av mina objekt. Kunden tyckte om den som den var, men ville ha en till med nylon! Så, det fick bli den här gitarren som fick gå före i kön. Den första GammelGura’n med nylonsträngar. Eftersom den ska ha strängar med mindre spänning har ribborna gjorts klenare i locket och ribban nedanför stallplattan saknas.

GG140

En Levin i den större consert storleken i dåligt originalskick. Eftersom den är större fick den X-ribbning. Kunden ville modifiera den efter sina önskemål och den har fått större ljudhål och halsen kommer att göras lite smalare och tunnare. Bandskårorna i originalgreppbrädan i BRW pluggades med rosewood stickor och sågades om. Placeringen var inte riktigt som den skulle. Brädan hade stora spelgropar och var tunn, speciellt med 12″ radius som var beställd. Shimsade upp brädan med en 2 mm tjock rosewood shim (i ljusare färg) och slipade bort spelgroparna på originalbrädan. Locket hade många och stora sprickor som behövde många laglappar.

GG138

Om den förra Levinen hade många laglappar så har den här ändå fler! Locket kan inte ha varit riktigt torrt när gitarren byggdes. Locksprickorna måste ha varit runt 2 mm bred totalt, fyllde i med mer gran. Använder en äkta Levin greppbräda från utförsäljningen då Levin likviderades för att ersätta originalets valnötsbräda.

GG139

Den norskbyggda gitarren var knepig. Greppbrädan var limmade i ett utsnickrat dike i locket, fyllde i med mer mahogny, dessutom med en stor laglapp på insidan. Stallet var intonerad genom att limmas snett med ett rakt “stallben” i form  av ett band. Strängpinnhålen var för stora, de pluggades och borrades om. Höjden på stallet hyvlades ned och stallet lackades svart. Greppbrädan ska tillverkas av ebenholts.

GG141

Har en amerikansk kund som kommer till Sverige en gång om året. Förra gången lämnades en Bauer från 1890 talet och för att få den klar i tid måste jag jobba med den i den här batchen. Trodde den var i bra skick, men den här har krävt mer jobb än de flesta GammelGura. Problemet bottnar i att sidan är gjord av 2.5 mm tre lager plywood med BRW på ut- och insidan (botten är solid BRW). När man böjde sidan byggde man in en fjädrande spänning och antagligen förvarades gitarren för varmt med resultatet att sidan tryckte ut alla fogar i botten och lock. Någon har då försökt laga de värsta gliporna med lim liknande Karlssons Klister. På den här fick jag limma in ny kerfing för både lock och botten, till råga på allt var halsklossen lös också! Fick använda alla trix och en jigg för att först limma locket mot den motspänstiga sidan som ville ha en annan form än locket. Botten passade dåligt mot sidan, men det löste sig precis med en 3 mm fräsning runt om för en bottenlist i rosewood och tre dekorlister på insidan. Greppbrädan i ebenholts var tunn och fick en shim i ebenholts inlimmad under för att göra den tjockare. Originalstallet i ebenholts var fint, men för smal för ett intonerat stallben, gjorde en bredare replika.

GG142
En av mina egna “vrak”. Kommer att hängas upp i den eminenta lokal musikaffären Östmans Musik när den är klar. En lite ovanlig Martin inspirerad kroppsform på en Europeisk parlor från ca 1910-1920. Botten ska få en bred träbindning, dubblerade kerfingen för att inte kanten på botten ska hamna på kanten av originalbindningen. Botten var ovanligt bångstyrig , den vackra ådringen är fin men också vresig. Några bilder på min “patenterade” stallplatta i gran med pluggar och replika stallet också.

Epiphone Texan 1964

En långliggare blev klar. En jättestor (i mina ögon) Epiphone Texan 1964. Lite av en kultgitarr då många berömda artister spelar på en sån, bland annat Paul McCartney. Just den här årgången är eftersök och kostar lite extra.

Av det jag hört köpte Gibson upp Epiphone 1957 och fick med en hög med färdiga halsar med Epiphone loggan. Halsarna med längre mensur limmades fast på en vanlig Gibson kropp och vips hade man en säljbar gitarr! En mer sammanhängade historik hittar man i den här utmärkta artikeln.

Det här exemplaret var i mindre bra skick. Någon hade försökt få lös dragstången (tror jag) och halva greppbrädan längst ned var lös och i två bitar. Man hade också karvat ut huvudet under dragstångsluckan i ett misslyckat försök att dra ut dragstången. Huvudet hade slagits av och limmats ihop utan större finess. En av X-ribborna var lös i ena änden. Originalstallet saknades och en klumpig lös replika följde med, för dåligt tillverkad för att kunna användas. Resten av gitarren var i bra om än använt skick med fin patina.

Lossade den sista biten av greppbrädan och plockade lös dragstången. Den såg för övrigt ut som nåt den lokala smeden hade svetsat ihop, inte vackert. Föreslog att den skulle ersättas med en kolfiberstav och så fick det bli. En 1 x 1 cm solid stav i kolfiber. Hålet vid dragstångsluckan fylldes i med mahogny och ett lock i svartmålad lönn limmades ovanpå halva huvudet. Den gamla lagningen snyggades till. Antagligen är den starkare än någonsin nu.

Greppbrädan var i finaste BRW, räddade den genom att limma på de tre bitarna ovanpå en ca 2 mm tjock shim av Madagaskar rosewood. Placeringen av banden var tveksam, 1:a bandet var ca 2 mm felplacerad. Alla skåror fylldes i med tunna rosewood lister och bandskårorna sågades om på rätt plats. De två översta inläggningarna i pärlemor fick nytillverkas efter planslipning av brädan då originalen var lövtunna. 12″ radius på brädan.

Ett nytt replika stall tillverkades. Fick tänka till flera gånger för att inte göra fel då stallet var av den upp-och-nedvända typen!

Översadelintonering och segmenterat stallben var beställt. Samlarvärdet var mer eller mindre borta redan, så varför inte göra den så bra det går. Monterade också pluggar. Stallplattan var tråkigt kexig av skårade strängpinnar, stor och gjord av plywood. Hade inte stort hopp om att mina uppfinnigar skulle komma till sin rätt med en stallplatta i plywood. Stallplattan blev lite som en schweizerost av alla borrade hål. Originalstallet hade de vanlig 6 hålen för strängpinnar, men också 4 extra hål antagligen för ett ställbart stallben. Flyttade fram strängpinnarna på stallet så det blev totalt 22 hål med turbopluggarna! Pluggade alla hål utom de jag borrade för strängpinnarna.

Den lösa ribban limmades och även en liten spricka i locket av det krympta plektrumskyddet. Halsen fick nickelband. Halsen sattes om utan större problem.

Strängades upp med 0.12 Newtone Masterclass strängar. Två G-strängar och en e-sträng gick av under arbetet med intoneringen. Händer aldrig med ett skårat huvud…  Den nya jiggen för att intonera vid stallet fungerar väldigt bra!

Översadeln behövde inte mycket justering, stallbenet däremot måste vara 5 mm tjockt för att nå fram till alla intonationspunkter.

Halsen lackades på med spritlack för att dölja såren efter lagningarna och limningen av greppbrädan, kroppen fick bara en behandling med Fulgentin som dolde de värsta dingsen och gav gitarren en behaglig och djup färg.

Det visade sig att den här gitarren låter mycket bra trots stallplattan i plywood. Faktiskt en av de bästa fullstora dreadnought jag jobbat med. Balanserad och krämig ton utan överdriven bas och bra volym. Mycket märg och definition. Väldigt smal greppbräda för övrigt, 40 mm vid översadeln. Man vänjer sig, har spelat en hel del på den utan att tröttna 🙂

 

Eko 995 1964

Har inte varit flitig med uppdateringar den senaste månaden. Orsaken är att jag mest jobbat med gamla åtaganden och reparationer. Har hunnit med en del på pågående batch också. Fritiden har spenderats på att gräva upp gamla låtar och översätta från engelska till svenska. Samt titta på den häpnadsväckande fina bildkvaliteten i den nya HD TV’n och alla guldgrävare, antikjägare och bilreparatörer som huserar på de nya kanalerna som fanns i ComHem kontakten i väggen!

Ett projekt var att skaffa fram en gammal cool elbas som inte heter Fender. Ett vrak i behov av TLC köptes in från USA, en Eko 995 från 1964. Själva instrumentet var i bra skick, rak hals och bara några lacksprickor. 7.25″ radius på greppbrädan. All elektronik var svårt korroderad, stämskruvarna var däremot i förvånansvärt bra skick. Kanske var kroppen och halsen separerad och kroppen förvarades fuktigt? Stall och stränghållare saknades.

Bandade om, skaffade en kopia på en Höfner stränghållare och tillverkade ett ställbart stall. Men det stora projektet var att löda in två nya rattar, som tur var var båda mickarna OK. Surt arbete att jobba med snören och ståltråd genom de små hålen i locket för att lossa och montera. Rattarna var dessutom rejält fastrostade. Svor några ramsor… men blev bra till slut 🙂

Det växte mossa på pottarna…

Tre lägen som alla har lite olika tonfärg. Det fjärde noll-läget på den coola selektorratten är off. Imponerande brumfri för att vara single coil, dessutom jämn volym mellan strängarna. Halsmicken är lite mikrofonisk och man hör nagelskrap. Uppsträngad med slipade strängar. Lite fina bilder på basen!

     

GG134 Levin luta 1929

Den sista eftersläntaren i förra batchen är skickad till kund. Det här är den första Levin lutgitarren som konverterats från flytande stall till fast stall av mig. Det visade sig ställa till med oväntade problem vilket är orsaken till att den blev klar först nu.

Gitarren var i OK skick förutom att lacken i både lock och botten hade smält på några ställen, antagligen en lägereldsskada 🙂 Det såg illa ut, men det var bara att skrapa bort det värsta och med ny lack ovanpå syns det knappt. Kan tillägga att lacken på Levin runt 1930 alltid ställer till med problem när jag lackar på med spritlack. Första varvet brukar gå bra, men andra varvet löser upp originallacken så att lacken knottrar sig. När spritlacken torkar sträcks den ut och blir jämnare, men man måste slipa och polera bort ojämnheter. Ibland kan det bli så bara på locket och inte på botten/sida eller tvärtom. Levin använde nån sort mystisk lack som är känslig för både fukt och sprit.

Stämskruvarna byttes ut till nya, en K&K monterades och den fick en ny greppbräda och ett fast stall i Madagaskar rosewood. Eftersom det är större än en parlor och har ett brett lock gav jag den x-ribbning invändigt. Strängades upp med Newtone Masterclass 0.11 strängar, inte den vanliga low tension varianten. Den här gitarren var byggd som en tank med tjocka ribbor/lock/botten. Botten och lock fick båda tunnas ned nästan 1 mm.

De här brukar låta sträng och inte mycket annat som original. Dessutom är den som en tvål när man spelar på den, antingen ska man vara van vid den runda formen eller också montera ett gitarrband! Av de här två skälen brukar de vara billiga att köpa in, det är inte många som gillar de här lutgitarrerna.

Halsvinkeln var anpassad för hög stränghöjd och ett högt flytande stall. Eftersom hals och halskloss är ett och samma stycke trä var det svårt att hitta rätt vinkel vid omsättningen. Höll på en dag för att noga måtta fram rätt vinkel innan jag limmade halsen/halsklossen. Men allt ändrades när botten limmades på. Sargen är inte alls lika stabil som på en vanlig kurvad gitarr utan mer som en fjäder som lätt ändrar form. Gjorde det som gick för att bibehålla halsvinkeln vid bottenlimningen, men det blev inte helt rätt. För att rädda projektet fick halsen tunnas ett par mm högst upp och även greppbrädan en mm. Eftersom halsen var kraftigt tilltagen (om än betydligt tunnare högst upp) gick det bra. Fick även slipa bort lacken på undersidan av halsen och lacka om den helt med spritlack.

Nästa gång jag jobbar med en sån här vet jag att det är mycket extrajobb och att halsvinkeln på något sätt måste testas med sidorna fixerade på ett eller annat sätt mot botten. Får försöka hitta en bra metod nästa gång!

Den fick översadelintonering, segmenterat stallben och pluggar. Tycker den låter väldigt bra. Den droppformade kroppen är antagligen helt rätt ljudmässigt, men helt fel ergonomiskt!

GG133 Europeisk ca 1905

Köpte två gamla gitarrer på en auktion nyligen, båda från tiden runt förra sekelskiftet. Båda var i behov av reparationer och var ospelbara men charmiga. Den ena valdes ut för att skickas till CJ Acoustic Music i Östervåla och kommer att hänga för provspelning i deras butik när den skickats ned i veckan.

Det här är en Europeisk gitarr mest troligt byggd i Tyskland. Den såldes av J. A. Gustafson Musikhandel i Karlstad. Affären startade 1905, gitarren byggdes ungefär vid samma tid. En ovanligt liten och lätt parlor gitarr, perfekt för soffspel. Huvudet var ovanligt trapetsformat (egentligen en liksidig trapetsoid!) och sargen låg, men formen i övrigt som den brukar vara på liknande parlor gitarrer. Flammig lönn i sida och botten, lönnhals och Europeisk gran i locket. Här är måtten:

  • Total längd:  90 cm
  • Lock:  22  – 16 – 29 cm
  • Sida:  6,2 – 7,8– 7,9 cm
  • Hals:  Mjuk V form
  • Översadel:  44 mm
  • 12:e band:  55 mm
  • Mensur:  60 cm
  • Lack:  Sprit
  • Vikt:  988 gram

Skicket var inte det bästa och den hade utsatts för en reparation med ett lim som var värre än snickarlimmet. För att få lös halsen fick jag offra halsklossen och en ny i gran tillverkades. Locket var också rejält sprucket runt ljudhålet och halsfoten sprucken, antagligen hade halsen fått sig en rejäl smäll vid något tillfälle. För att hålla ihop locket under greppbrädan och kring ljudhålet limmades en tunn granplatta in på undersidan.

Lacken var också i väldigt dåligt skick, men som tur var var den naturfärgad med ett vackert trä under. Den gamla lacken kunde spritas av och ersättas med ny spritlack utan att den tappade sin charm. När man spritar av får man en väldigt bra grund att lacka på och behåller det mesta av originalutseendet. Bättre än att slipa bort lacken till en trären yta. Färgade den nya lacken  hjälp av kaliumpermanganat som snabboxiderar trä och naturlig färg från teakspån som legat i sprit så att färgen lösts ut. Det vackra tigerflammiga lönnträet i botten och framförallt sida kom fram bättre med den nya lacken och skimrar lite som baksidan på en fiol.

Stämskruvarna byttes ut och stolparna fick metallbussningar. Greppbräda och replikastall nytillverkades i Madagaskar rosewood. En K&K mick monterades. Översadelintonering, segmenterat stallben, kolfiberstav i halsen och pluggar mättes upp och monterades. Strängades upp med Newtone Heritage 0.12 strängar.

Den lilla kroppen ger lite mindre bas, men tonen är balanserad och volymen är det inget fel på! Bra sustain. Den intonerar som den ska och den smala greppbrädan och den mjukt V formade halsen gör den lättspelad.

 

Edit: Nu är den framme hos Calle Jonsson och CJ Acoustic Music i Östervåla. Calle gjorde en fin inspelning av “What a wonderful world” (capo på andra bandet) med gitarren. Här kan ni höra hur vackert den låter!

Ny batch

Har tagit ledigt under helgerna och gjort annat än jobba med gitarrer. Bland annat är en ny skiva med “Roger and The Rockets” i det närmaste klar, den här gången låtar på Svenska. Håller också på att spela av ett gäng gamla kassetband med inspelningar och låtidéer som legat i en hög, hittade faktiskt en färdig och bra låt som jag alldeles glömt bort! Köpte en ny TV då den gamla gjorde alla människor gröna i ansiktet. Fick anpassa bokhyllan till den större skärmen. Drog nytta av ComHem kontakten i väggen som funnits i 5 år utan att användas, det öppnade upp sig en ny värld med fler kanaler och bättre bild. Offrade några halvdagar att sträcktitta på guldgrävare och deras äventyr 🙂

Nåväl. Har haft ett par dagar i lokalen och även om det var motigt i början känns det bra att vara igång igen. Håller på med det allra sista på Levin lutgitarren i förra batchen och har tagit 4 nya objekt till lokalen, tänkte presentera lite “före” bilder här.

GG132 Europeisk
Gitarren köptes på eBay från Tyskland för några år sedan. Den är intressant då den har fruktträ i sida och botten och inte lönn som det brukar vara. Den är i relativt bra skick och antagligen från 1930-talet. Noterade att hålen för en av stämskruvarna var lite felborrad, stolpen för tjocka E strängen måste tvingas på plats – men det ska fixas!

GG139 Norsk
En Norsk gitarr tillverkad 1933 ser man inte varje dag. Ser ut som helt i mahogny i botten, lock och sida. Fick ett silverpris på en mässa minsann enligt lappen inuti. En händig och uppfinningsrik person som inte är utbildad instrumentmakare har gjort den. Hantverket är OK men den är väldigt överbyggd med klumpigt skurna ribbor och med en basebollhals. Stallet är innovativt, formen på sargen är också annorlunda och locket rejält kurvat.  Den största innovationen är en “halv” Stauffer infästning. Halsvinkeln går att justera med en skruv på halsfoten, men greppbrädan är inte flytande utan fastlimmad som vanligt! En bra idé då det går att böja greppbrädans trä utan problem vid 12:e bandet för små justeringar av halsvinkeln. Skruven var klurigt fastsatt i halsen med två små spikar genom en fläns som filats ut på skruven. Det gjorde att skruven kunde vridas men satt ändå fast stadigt i halsfoten. Stämskruvarnas stolpar (ser ut som en Levin stämskruv) hade gjorts tjockare med hylsor i mässing, de tyngsta stämskruvar jag träffat på! Hålen var inte direkt fint inborrade… Klart annorlunda och besvärlig att ta isär då limmet var segare än vanligt.

           

GG138 Levin 1917
En Levin parlor med pärlemor rosett och bredare sarg. Förutom sprickor i locket i bra skick. Baksidan av halsen har märken av ett medeltida capo. Stallet hade skruvats fast och “stallbandet” var ersatt med en kraftigare av mässingstråd.

GG140 Levin 1916
Ännu en gammal Levin i consert storlek, det verkar finnas några såna från åren runt 1915. Den förra jag gjorde iordning blev bra, det ska den här också bli! Gitarren var i lite sämre skick, framförallt botten behöver en hel del reparationsarbete, en mittlist i skarven kommer att monteras in då den krympt och spruckit ordentligt i mittfogen trots en sticka inlimmad på insidan av botten..

Added a translate button

With a click on the drop down list in the menu, you can translate the Swedish text using the Google Translate tool. Some creative reading is needed!

GG136 August Carlsted ca 1910

Har haft inne en August Carlstedt gitarr tidigare för reparation och skrev om den här. Den här gången var det en större modell som dessutom skulle göras en fullständig GammelGura på. Skicket var bra förutom locket som hade många sprickor. Bra hantverk genomgående, inpassningen av pärlemor i greppbrädan var dock inte den bästa jag sett. Kunden hade köpt den på en loppis för ca 300 kr…

Det skulle kunna var den här gitarren som hänger på andra raden till höger i bakgrunden i den här bilden på August i sin shop 🙂

Mahogny i botten, sida och hals, granlock och ebenholts i greppbräda och stall. En täckplatta på huvudet i rosewood. Celluloidlister på både lock, botten och runt ljudhålet. Fina dekorlister i trä runt lock, rosett och mittenskarven av botten.

För att kunna installera ett intonerat stallben måste en bredare replika på pyramidstallet i ebenholts tillverkas. Originalet hade ett “stallben” i form av ett lång greppbrädeband. Stämskruvarna var i tillräckligt bra skick för att kunna behållas, dessutom enkla att byta ut om man vill då de hade de amerikanska måtten på avståndet mellan stolparna som är modern standard.

Jag hade tänkt återanvända greppbrädan men det visade sig att den var bandad i för lång mensur i förhållande till stallets placering, dessutom var banden inte på rätt plats. Brädan var helt platt vilket inte är det mest bekväma när man spelar. Det fick bli en replika i ebenholts med en svag 20″ radius. Alla inläggningar flyttades över från den gamla till den nya brädan. Originalinläggningen på position 3 saknades och var en väldigt krusidullig variant. Gjorde livet enklare och flyttade upp den nedersta romben till den platsen och ersatte romben i den 17:e positionen med en vanlig rund pärlemordott på den nya brädan.

Eftersom det är relativt stor gitarr och locket var skört och tunt (ca 2.7 mm tjockt) lade jag in en stark X-ribbning istället för den lätt V-formade ladder bracing med en stallplatta i form av en gransticka som var original.  Här är måtten på gitarren:

  • Total längd:  100 cm
  • Lock:  26  – 21,5 – 37 cm
  • Sida:  10 – 11 – 11 cm
  • Hals:  Mjuk V form
  • Översadel:  47 mm
  • 12:e band:  56 mm
  • Mensur:  67,5 cm
  • Lack:  Sprit
  • Vikt:  1428 gram

Det är en lätt byggd gitar som inte väger mycket för sin storlek. Den breda sagen ger kroppen stor volym. Det mest speciella är den extremt långa mensuren! Normalt är det 60-63 cm mensur på små parlor gitarrer. Martins fullvuxna gitarrer har ca 64,5 cm och nylonsträngade gitarrer brukar typiskt ha en mensur på ca 65 cm. Den här har 67,5 cm och är på god väg att bli en bariton gitarr som har ca 73 cm mensur.

Den långa mensuren  var en av orsakerna till att jag valde X-ribbning, lång mensur ökar spänningen och belastningen från strängarna. Provade först vanliga 0.10 strängar men det tyckte jag kändes lite blekt, gick upp ett steg till 0.11 som lät bra men kändes väldigt spända. Testade sen Newtone Heritage 0.12 som känder bra med sin lägre tension och som får följa med gitarren. Kolfiberstaven i halsen och X-ribbning gör gitarren och locket tillräckligt starka. Den långa mensuren gör att det är lite glest mellan banden närmast översadeln, men inte värre än att vänjer sig.

Den breda och tunna sargen i mahogny var helt sprickfri, men jag valde att förstärka den med några stickor tvärs över på insidan. Mahogny kan annars spricka som ett blixtlås om sidan får en smäll, förstärkningarna invändigt kan hinda att sprickan sprider sig.

Botten hade fem vanliga ribbor, jag valde att göra den 4:e till en platt ribba. Det ger en mer resonant botten och en större limyta. Celluloidlisten runt botten var i dåligt skick där en bit fattades och ersattes med en ny celluloidlist. Limmade också en spricka nära mittlisten.

Intoneringen vid översadeln visade sig bli udda. Speciellt A strängen behövde extremt mycket kompensation i båda ändarna. Testade med tre olika A strängar vid mätningen men var ändå nervös innan jag kunde konstatera att den faktiskt intonerade rätt när jag var klar! Den långa mensuren och den lätta och resonanta kroppen kan vara orsaken. Fick göra stallbenet 5 mm tjockt för att nå fram till alla intonationspunkter också.

Det visade sig att gitarren är en responsiv klanglåda med bra volym. Tyckte först att sustainen var kortare än förväntat, men det berodde mest på att storleken på gitarren medförde att högerarmen vilade på locket 🙂 En lätt byggd gitarr har annars för det mesta en kortare sustain då energin exploderar ut från strängen och energin snabbt förbrukas då locket rör sig mer än på ett styvare lock med mer massa. Kan ibland få lite vibbar av banjo på de ospunna strängarna. Men den sustain som finns räcker och blir över, den låter bra men också lite olikt det jag är van. Den långa mensuren, storleken och ribbningen formar klangen på ett annorlunda sätt.

   

Batch: Intonera stallben

En av de sista saker som händer med en färdig GammelGura är att intonera stallbenet. Intonerigen görs genom att fila toppen av stallbenet så att strängen vilar på en kant som bör vara ca 1 mm bred eller mindre. Uppmätningen för översadelintonering har redan gett ett mått på var intonationspunkten är på toppen av stallbenet, men jag använder alltid stoboskopstämmaren som facit och måttet som ett bra förslag.

Markerar först strängens position ovanpå stallbenet med en 0.3 mm stiftpenna på bägge sidorna av den sträng som ska intoneras. Läser av stroboskopet och kollar om tonen på nedtryckt sträng på 12:e bandet är högre än den öppna strängen eller lägre. Är den nedtryckta strängen högre måste strängen förlängas och intonationspunken flyttas ned från ljudhålet, annars tvärtom. Ett tunt 0.02 mm bladmått avslöjar var intonationspunkten råkar vara på stallbenet vid mätningen innan jag börjar fila.

 

Använder en rund diamantfil för att börja filningen precis där strängen är, fortsätter sedan med den bredaste översadelfilen avsedd för basar. Försöker se till så att de flesta intonationspunkter hamnar på framkanten av stallbenet när jag måttar fram stallbenet, då får man en fin ramp för strängen på stallbenets baksida. Filar så mycket jag vågar i omgångar med uppstämmning och mätning med stroboskopstämmaren efter varje filning. Filar från båda håll om inte intonationspunkten råkar hamna precis på nån av kanterna.

Ibland har man för bråttom och filar för mycket. Räddningen är slipdamm av ben och superlim som man kan fylla igen det man felaktigt filat bort med. Självklart vill man slippa den nödlösningen och extra jobbet, men jag kan inte höra att tonen försämras. Eventuellt blir det inte riktigt lika hållbart (eller är det kanske tvärtom?).

Det gäller att få kontaktytan smal och “toppig”, speciellt på de två ospunna strängarna. Annars kan det bli lite sitar över det hela. På bilderna den första filningen för E strängen, den andra visar det färdigintonerade stallbenet.

Intoneringarna döljs nästan helt av strängarna när allt är klart. Det sista jag gör är att mjuka till filningarna med ett 600 papper och sen fin stålull. Man vill inte ha en liten nagg som gör att strängen skramlar. Nu först kan man njuta av de helt rena trubadurackorden 🙂

Det händer ibland att en spunnen sträng skramlar trots att både stallben och översadel är polerade mjuka och fina. På den här hade jag ett irriterande skrammel på tjocka E strängen. Det försvann helt när jag bytte till en ny sträng!

GG137 Europeisk ca 1900

Nästa i batchen att bli klar blev nr 49 från väntrummet. Köpte den av en tysk samlare för några år sedan. Ett fint lite äldre exemplar av de vanliga kurviga Europeiska parlor gitarrerna, de flesta liksom den här byggda i Tyskland. Data från väntrummet:

  • Total längd:  93 cm
  • Lock:  24  – 18 – 31 cm
  • Sida:  7,5 – 8 – 8 cm
  • Hals:  V
  • Översadel:  42 mm
  • 12:e band:  55 mm
  • Mensur:  63,5 cm
  • Lack:  Sprit
  • Vikt:  936 gram

Den här hade en smal greppbräda, bara 42 mm vid översadeln. Dessutom hade den ett stickhål i sargen längst ned på bassidan vilket inte heller hör till det vanliga. Stallet som ursprungligen var ett mustachstall hade bytts ut ca 1940-1950 till ett mordernare rektangulärt stall. Ett nytt pyramidstall tillverkades, ett mustachstall skulle inte täcka såret från det moderna stallet. Botten och sida hade också mystiska ritsar som om någon hade planerat att fräsa in en bottenlist, som tur var inte särskilt synligt. Stämskruvarna var i hyfsat skick, men byttes ändå till nya och bättre. Greppbrädan var itusågad vid 12:e bandet, man gjorde ofta så förr när man satte om halsen. Den byttes ut till en ny bräda i Madagaskar rosewood.

Den vackra rosetten i pärlemor har jag sett på flera andra liknande instrument. De gjordes separat och köptes upp för montering av olika byggare och fabriker. Fiollönn i botten och sida och alpgran i locket, det moderna stallet i ljus rosewood. Kanske var greppbrädan i rosewood också utbytt och ursprungligen i svartlackad lönn.

Spritlacken var av det spröda slaget som lätt krossads till vitt pulver i dings. Lacken under stallet på locket var lite missfärgad, kanske stått fuktigt till. Lade på ett extra lager spritlack för att lacken skulle hålla bättre, men risken finns att framtida stötar lämnar ett vitt märke. Alternativet till ny lack ovanpå den gamla är att sprita lös alla gammal lack, men då tappar man för mycket av charmen.

Den fick en K&K mick monterad och alla specialarna på en GammelGura. Översadelintoneringen hade stora variationer vid översadeln och även på stallbenet som fick bli ovanligt tjockt, 5 mm, för att nå fram till alla intonationspunkter. Varje gitarr är unik när det gäller intoneringen.

Min nya jigg för att slippa använda en stränghållare vid uppmätningen ger mätningar som jag kan lita på. Jag behöver inte längre korrigera varken översadel eller stallben i efterhand för att få det att stämma. Telejacket i min gamla Peterson StroboFlip stämapparat gav upp, köpte en ny modernare StoboPlus HD som ersättare. Fungerar bra, men är irriterande långsam ibland då strängens signal måste buffras initialt några sekunder innan man kan stämma. Den gamla var nervösare och mer direkt. Funderar starkt på att köpa en mekanisk stroboskopstämmar som svarar med ljusets hastighet… kostar en del dock.

Stämskruvarnas stolpar fick bussningar i metall, har hittat fram till en bra metod för att montera bussningarna med bland annat 7.1 mm borrar och en speciellt uppborrad borrjigg från Stewmac.

Tjockleken var den rätta på både lock och botten, botten har en fin böj både längsmed och tvärs över. Locket hade någa sprickor som tätades med stickor i gran. Den här hade greppbrädan infasad i halsen vilket gör att strängarna ligger an mot huvudet på väg till översadeln som bara sticker upp några mm och som är försänkt i ett dike ungefär som ett stallben. Vet inte riktigt varför man gjorde så, men den detaljen finns bara på äldre Europeiska parlor gitarrer, kanske gjorda i en lokal tradition

Den fick björkplugg på E strängen, furuplugg på A strängen och resten granpluggar. Den kombinationen fungerar bra, man får en tydligare och volymstarkare bas men också ett mjuk och inte överdrivet aggessiv klang från de övriga strängarna.

Justerad upp den till 2.5 mm/1.5 mm vid 12:e bandet, men lade in en 0.3 mm kolfibershim under stallbenet för 0.15 mm högre action vid 12:e då köparen använder fingerspel. Strängarna som vanligt Newtone Heritage 0.12.

Låter mycket bra! Hög volym och den tydlighet jag är van vid numera med pluggar mellan stränggkula och stallets undersida. Ännu en i raden av väldigt bra GammelGura 🙂