Det är sällan jag gör en GammelGura på så modern gitarr som en Levin 124 från 1959. Dessutom en extra liten ”skolgitarr ”med en kort 59,5 cm mensur. Men det är alltid kul med omväxling.
Gitarren var i mycket bra skick, lite hög stränghöjd och dåliga stämskruvar var väl det man kunde klaga på. Och ljudet förstås! Lacken var nästan för perfekt, utom locket som hade skrapmärken av ett plektrum. ”För perfekt” då en GammelGura innebär att botten och greppbrädan måste av och att de fina överlackade fogarna måste sprättas. Ett ägg måste ändå knäckas för att göra omelett, jag gjorde det jag kunde med bets och lack och slutresultatet blev helt OK.
Till skillnad från de vanliga gamlingarna hade den här mahogny i halsen och halsklossen. Maken till tung och hård hals har jag inte upplevt, jag tror det handlar om Afrikansk mahogny (som egentligen är ett helt annat trä) som är både tungt och hårt. Till min förvåning var greppbrädan i finaste flatsågad rosewood. Den platta brädan var tillräckligt tjock för att kunna slipas till 16 tum radius, det luktade rosor om slipdammet och färgen var härligt mörkbrun. Levin hade fått ordning på produktionen 1959 och banden satt på rätt ställe, vilket sällan händer på äldre Levin.
Originalstallet var av typen string-trough som ett klassiskt stall, enligt mig både fult och inte lika bra som ett pinnstall. Under den gulnade lacken på Levin stall kan det ofta finnas ett vackert stycke rosewood trä, men inte i denna. Jag ersatte originalstallet med ett nytt pinnstall i finaste rosewood som täckte över det stora såret i locket efter det gamla stallet. Ett pyramidstall hade varit en anakronism, så det fick bli en modernare variant utan pyramiderna. Moderna stall har jag tidigare tillverkat med sandpapper-cylindrar och en enkel jigg i min borrmaskin. Nu har jag nyligen köpt en ”spindel-sandare” för att förenkla jobbet och för att inte förstöra borrmaskinen.
Till skillnad från äldre Levin hade halsen en dove tail infästning, en klar förbättring. Efter att ha lossat greppbrädan var det inga problem att få loss halsen med vattenånga och lagom mycket våld.
Eftersom det moderna limmet tagit med sig gran när stallet lossades, frästes en granshim in och limmades med färskt varmt hudlim. I vanliga fall är det bara några få gropar som måste fyllas igen, här var det nästan hela ytan under stallet som var en grund grop. Stallet placerades på rätt plats och låghäftande tejp markerade ytan som skulle fräsas. Innan limningen av stallet färgades ytterkanten på graninläggningen med spritbets.
Kunden ville ha mässingsfärgade band och guldmekanik. De fina EVO Gold banden som jag tidigare använt tillverkas inte längre, men det finns en mässingsfärgad fullgod ersättare att köpa från Stewmac. Bronsfärgade Golden Age stämskruvar monterades mot en extra summa.
Locket var tunt, strax under 3 mm, medan botten var tjockare och behövde tunnas ut. Den flortunna etiketten kunde räddas med rakblad, vatten och värme innan botten tunnades ut i min valsputs. Vis av erfarenhet limmade jag etiketten mot en tjockare matchande beige pappersbit med limstift innan den limmades tillbaka i botten; limmas den tunna etiketten direkt med varmt hudlim blöter limmet igenom och gör etiketten fläckvist mörkare.
Hålen för strängstolparna förstorades för de nya bussningarna. Alla skruvhålen förborrades med en 2 mm borr för att de inte skulle gå av i det stenhårda träet.
Alla ribbor i lock och botten byttes ut i vanlig ordning, stallplatta i gran och pluggar monterades för de spunna strängarna. En första halsomsättning gör jag utan botten för att få chansen att kröka ribban under greppbrädan mer eller mindre för att helt slippa eller minimera den triangulära shimmen under greppbrädan. Sidorna formas mot botten för att ge halsklossen den vinkel den får med limmad botten. Ribban under greppbrädan tvingas fast i ändarna för att trycka upp locket.
Vid bottenlimningen trycktes sargen in ca 1 mm på båda sidorna av midjan för att passa mot den (alltid) krympta botten. Överskjutande botten skrotades med en vass kniv, filar och sandpapper. Mycket tid lades på att betsa in det färska vita träet på kanten av botten och även längs kanten av greppbrädan på halsen. Hela gitarren fick sen ett varv klar spritlack.
Numera träffar jag bättre med halsinfästningen vinkel och det är sällan jag behöver göra om halslimningen. Den här gick väldigt bra med idealisk höjd på stallbenet. För en rak greppbräda med 0,15 mm relief behövdes en liten triangulär shim under greppbrädan över locket
Översadeln behövde inte mycket justering, förutom för den tjocka E-strängen. Däremot behövde stallbenet vara lite tjockare än vanligt för att nå fram till alla intonationspunkter. Pärlemordottarna i greppbrädan byttes ut till nya med samma mått, strängpinnarna har numera bättre centrerade dottar sen jag skaffa mig den lilla svarven. Sidodottar i pärlemor och en guldfärgad gitarrbandsknopp monterades.
Den låter precis lika bra som en GammelGura ska efter några dygn med vibration, även om det lilla formatet ger lite mindre bas än en större gitarr. Den 10 cm breda sargen ger tillräckligt stor volym inne i gitarren och det tunna locket gör den lättdriven. Trots den tunga halsen känns den balanserad när man håller i den, kanske för att den är så liten. Den har en skön hals, liten storlek och bättre ljud än jag förväntade mig!
