Det var ett tag sen senaste blogginlägget, ibland väljer man att göra andra saker. Arbetet har fortsatt i lokalen som förut och både färdiga GammelGura och reparationer har passerat i det tysta. Reparationer har gjorts. Några av mina jiggar, som var fungerande prototyper, har byggts om på riktigt och förfinats. Bättre verktyg har inköpts och metoder finslipats. En del nya idéer har testats, inte alla med bra resultat.

För två år sedan fick jag många GammelGura beställningar som jag tackade ja till utan att tänka mig för. Att säga nej är också ett alternativ. Det har tagit längre tid än jag trodde att korta ned kön, speciellt som jag också hade många vanliga (och en del tidskrävande) reparationsarbeten sen gammalt som också måste bli klara. Just nu är målsättningen att få ned längden på kön och komma ned till en acceptabel väntetid på ca 1 år för nya beställningar. Jag har beställningsstopp för GammelGura för tillfället om man inte är villig att accepterar en lång väntetid.

Nu tänker jag ta upp tråden igen på bloggen och bli flitigare, nu när hjärndimman från pollensäsongen börjat släppa. Jag börjar med den senaste GammelGuran, en sliten och hanterad Europeisk parlor.

Andreas Rydman, som är en av de som driver “Guitar Geeks Podcast“, skickade tre gamla parlor gitarrer till mig för två år sedan. Alla tre är med i pågående batch om 5 gitarrer, den här är den första av de tre som blivit klar. Alla var för övrigt mer eller mindre ospelbara och dessutom utsatta för tveksamma reparationer med snickarlim. När jag plockade isär dom såg jag också att några var ovanligt slarvigt och snabbt tillverkade. Alla hade omaka stämskruvar, det positiva var att de var kompletta utan saknade delar.

För att effektivisera arbetet brukar jag jobba parallellt med ca 5 gitarrer i en batch till dess alla är halvfärdiga. Gitarrerna plockas isär, sprickor limmas och skador repareras, lock och botten tunnas, kolfiberstaven i halsen monteras, material till greppbräda och stall formas, ribbor tillverkas och limmas och nya stämskruvar monteras. När alla är redo för de sista momenten; bottenlimning, halslimning, stallimning, bandning, uppmätning av intonering, tillverkning av översadel och stallben och lackning, slutför jag gitarrerna en och en. Det sista jobbet brukar ta en vecka eller två, eller i alla fall alltid längre än jag tror. Innan den sista justeringen och kroningen av banden har jag insett att gitarren måste vila över en helg med uppspända strängar under vibration för att sätta sig.

Några extra buckliga bottnar i batchen blöttes upp och fick torka under press. Alla halsar har fått delarna som behövs för monteringen av en kolfiberstav.

Halsarna kläs in med plastfolie då det kladdig epoxilimmet hamnar överallt. Förutom kolfiberstaven; en rundstav i björk att fylla ut hålet i kolfiberstaven med, en bit rundstav i björk för att förstärka den klena halsfoten och ge bättre fäste för en träskruv genom halsklossen inifrån och en täcklist i björk ovanpå kolfiberstaven för att kunna limma greppbrädan med varmt hudlim.

Både botten och lock tunnas ned till just under 3 mm. Botten tunnas i min valsputs, locket är besvärligare men tunnas ned med hyvlar, kniv och en liten elektrisk slipmaskin. Jag har en mätare som kan mäta lockets tjocklek med hjälp av en magnetisk kula på utsidan, utan de hade det varit ett lotteri att tunna ned locket.

Här är jag nästan halvvägs med alla gitarrer i batchen. Alla lock och bottnar fått sina ribbor och halsarna sin kolfiberstav. Återstår urval och tillverkning av ämnen för greppbräda och stall för alla gitarrer innan jag börjar göra gitarrerna klara en i taget.

För en gångs skull kom jag ihåg att ta några bilder innan jag började ta isär, jag hann klippa av strängarna. Varje gitarr får en egen märkt lunchbox i plast för allt smått och gott som plockas lös.

Att ta isär den gick bra, förutom att flisor av den klena kerfingen följde med botten på flera ställen. De olika delarna märker jag  med en bit tejp för att inte blanda ihop gitarrerna i batchen (varav några är väldigt lika varandra).

Stallet och greppbrädan var inte i bra skick och behövde bytas ut, de omaka stämskruvarna ersattes senare med Stewmac Golden Age stämskruvar. En del sprickor hade lagats med snickarlim, men tillräckligt bra för att inte behöva brytas upp, bara snyggas till. Ribban bakom stallplattan är en gammal och mindre bra lösning. Jag skrev ca 1910 på etiketten, men nu när jag skriver detta tror jag att den är lite äldre än så från ca 1900. Botten var krympt och bucklig.

En replika på stallet och en ny greppbräda tillverkades i rosewood. Ribborna som limmats i botten och lock fick sin slutgiltiga form, höjden och ändarna på ribborna snickrades ned så att tapptonen och sustainen jag får genom att tappa hårt med ett finger mot stallet kändes “rätt”. Laglappar och laglister limmades in över lockets och bottens sprickor. En K&K mick monterades också innan botten limmades med hjälp av varmt hudlim med tillsats av urea (för längre öppentid) i min speciella jigg för bottenlimning.

Jag ägnade en hel dag åt att rikta upp halsen mot stallet, halsen fick också en träskruv monterad genom halsklossen då den hade samma enkla infästning som en Levin utan en äkta dovetail. Det här är ett av de svåraste momenten och tar alltid mycket längre tid än man tror. Även den bästa omsättning kan ibland misslyckas då saker händer när man limmar eller efter några dagar med uppspända strängar. Den här halsen fick jag limma om en gång till efter bandningen, men innan slutjusteringen, då jag slutade med ett 5 mm högt stallben istället för 4 mm. Det gick dock bra att lossa halsen då jag för första gången värmde halsfoten utifrån med min värmelampa, med tålamod och lagom värme som inte smälter lacken når värmen fram till limmet och halsen går att få lös utan större problem. Innan jag lossade halsen mätte jag upp exakt hur mycket jag behövde räta upp halsen för ett ca 4 mm högt stallben.

Bilder på första halslimningen med varmt hudlim, två bladmått på 1 mm simulerar banden och ett bladmått på 0.5 mm brukar behövas ovanpå stallet för att inte få ett för lågt stallben när allt är klart. Den här gången hade det blivit perfekt utan bladmåttet på stallet! Jiggen är bra då man lätt kan justera halsen en aning sida-till-sida med kilar, det är också lättare att tvinga fast greppbrädan på locket.

Halsen bandades och strängades upp samt vibrerades över helgen. Då stallbenet blev för högt limmades halsen om. Kroningen av banden sker i min Stewmac jig med hjälp av en aluminium balk med inslipad negativ relief på 0.15 mm. Genom att slipa längs banden med fint sandpapper får banden samma fina relief som aluminiumbalken och man kan se att alla banden slipats av dammet på sandpapperet. Banden på locket ska också ha en minimal “slope off” för att inte skramla med låg stränghöjd.

Intoneringen mättes som vanligt upp för varje sträng. Den här hade en ovanligt konfiguration av översadelns intoneringspunkter med mer än 3 mm skillnad mellan A strängens och D strängens intonationspunkt. Då intoneringen blev extrem testade jag med ett par extra A strängar, men med samma resultat.

Med omlimmad hals, nya strängar och justerad översadel och stallben kan jag konstatera att den blev väldigt bra, jag är mycket nöjd med den. Jag gillar det slitna utseendet också 🙂

Då Andreas hämtade den riggades det upp mikrofoner för ett intervju om GammelGura och den här gitarren. Jag pratade på, alldeles för mycket tycker jag! Här finns i alla fall bloggen att lyssna på för den som orkar höra; #399 – Gammelgura