GG201 Levin 1938

Det hela började med en Levin som hittades i ett soprum. Jag fick hem den för en GammelGura renovering, men det slumpade sig att jag precis köpt in en likadan Levin i bättre skick på en lokal auktion med serienumret från samma år och nära den från soprummet. Vi kom överens om att skifta gitarrerna då den från soprummet var i betydligt sämre skick.

För mig är det här en nästan ny gitarr, men det jag gillar är att huvudet är rakt och enkelt och inte så utsvängd som de blev senare. Dessutom har tidiga Levin av den här modellen äkta pärlemor i en greppbräda av finaste rosewood! Den var i bra skick förutom några elaka torksprickor i lock och botten, elaka för att de var breda och ojämna och dessutom på en burstlack. Botten och sida i flammig björk och hela gitarren lackad i en tidig variant av cellulosalack, i alla fall helt säkert på locket där lacken var krackelerad.

Den första lagningen blev sprickorna i lock och botten. Jag började med att blöta upp botten och tvinga och limma ihop sprickan med hjälp av varmt hudlim och en cool sidotving som används för fioler, men som fungerar bra även på en gitarr. En triangulär sticka från en liknande skrotad Levin limmades sen in i ett triangulärt utskuret dike. Man hade kladdat på Karlsons Klister i en tidigare lagning som skrapades bort med ett rakblad med rygg. Innan limningen färgades det nakna träet in med Herdins Carl Johan brun bets. Samma procedur, men med en gransticka från ett skrotat lock, utfördes på locket.

Jag tog några bilder på min justerbara “trollstav” som jag använder för att kapa till nya ribbor till rätt längd invändigt i locket. Den fungerar mycket bra!

Halsen fick in kolfiberstav inlimmad och sedan limmades greppbrädan efter en slipning till 16″ radius. Som vanligt med Levin från samma tid var banden inte placerade på helt rätt ställe. Typiskt är att 2:a och 4:e bandet inte sitter rätt. Den fina greppbrädan måste bevaras, så banden plockades lös och skårorna fylldes ut med stickor i rosewood. Nya skåror skars ut, de flesta av de nya banden täckte över stickorna i de gamla skårorna, förutom 2:a, 4:e och några till. Jag sörjer att de guldfärgade EVO banden nyss slutat tillverkas, men än har jag kvar en liten batch av världen bästa band. Framöver kommer jag att använda Stewmacs guldfärgade variant som kanske är lika bra.

En av mina snabbtillverkade tvingjiggar användes för att såga de nya skårorna rakt och på rätt ställe. Såna här jiggar brukar ta mig tio minuter att klura ut och tillverka med avkap från en av mina lådor med träspill!

Stallet byttes till ett modernt pinnstall i bästa rosewood istället för ett fult original som var string through som stallet på en nylonsträngad gitarr. Med ett färdigt stall kunde sen rätt placeringen på locket markeras med låghäftande tejp och hål borras för de fyra 8 mm pluggarna, 4 mm ovanför centrum på pinnhålen. Små bitar av ett träjalusi inköpt på en loppis är bra som mothåll för borren. Därefter limmades stallet med en färsk batch varmt hudlim.

Som alltid på gamla Levin var halsfoten inte en äkta dovetail och en träskruv med djupa och vassa gängor borrades in från insidan av halsklossen in i halsfoten. Jag har börjat använda en låsbricka för att inte skruven ska lossna. Som vanligt förstärktes hålet i halsfoten med tunt superlim. Skruven vaxades och skruvades in och ut ett antal gånger i hålet för att ge hålet samma form invändigt som gängen, det gör det lätt att skruva genom ljudhålet när halsen limmas och dras fast med en trubbnosig kryssmejsel.

För att undvika att behöva tillverka och limma en triangulär shim under greppbrädan på locket, väntar jag med att limma ribban ovanför ljudhålet. Om det visar sig att halsvinken behöver stor vinkel kan locket tryckas upp av den ribban med en större krökning på undersidan och täta till gluggen mellan greppbräda och lock längst ned under en rak greppbräda. För att testa geometrierna använder jag botten som mall, det gäller att forma sidorna till samma form som botten. För att göra det har jag dels ett justerbart mothåll mellan hals- och bottenkloss samt några justerbara spännband för att dra ihop sidorna om det behövs. Med rätt form på sidan får halsklossen samma vinkel som när man sen limmar botten på plats.

Halsen skruvas fast och en första justering av halsvinkeln upp/ned och sida/till sida göras genom att slipa på halsfoten längst ned. Utan band i greppbrädan brukar jag använda två bladmått på 0.5 mm ovanpå greppbrädan och sen justera halsen så att rätstickan hamnar precis på översidan av stallet. Halsen på Levin brukar röra sig mer med uppspända strängar, så i det här fallet lade jag också till ett bladmått på 0.35 mm ovanpå stallet för få en halsvinkel med högre stallben (stallbenet kan slipas ned när halsen satt sig). Som alltid får man gissa sig fram, ingen gitarr är helt lik den andra. Det visade sig att ribban ovanför locket behövde böjas till lite mer än vanligt för att trycka upp locket och täta springan mellan lock och greppbräda längst ned. För att säkra ribbans ändar limmas numera en lite längre stoppkloss mot sidan. De är lite kluriga att tillverka då det inte finns en enda rak vinkel på limytorna!

Botten limmades i min bottenlimning jigg, numera med varmt hudlim på hals- och botten kloss och varmt hudlim med 15 viktprocent urea runt kanterna för att ge limmet längre öppentid. Nytt är att mothållet mellan hals- och bottenkloss är gjord av en gängstång, vingmuttrar och överblivna bitar kolfiberstav. De är lite snyggare än de gamla i trä.

Halsen limmades på plats efter ännu en injustering av halsvinklarna, det mest jobbet var redan gjort så det tog inte lång tid. Gitarren strängades upp med gamla slitna NH 0.12 strängar, en gammal passande översadel och borrar som temporärt stallben. Numera får gitarren hänga minst ett dygn uppsträngad och vibrerande. Det tar en dag eller två innan limmet torkar helt och halsen sätter sig med uppspända strängar efter limningen av botten och hals.

Gitarren placeras i jiggen köpt från Stewmac, som håller fast halsen i samma läge som när strängarna är uppspända, i två omgångar. Dels för att slipa in greppbrädans relief och dels för att krona banden efter bandningen. Min CNC:ade aluminiumprofil med omvänd 0.15 relief är den perfekta slipklossen för självhäftande sandpapper. Efter slipningen sågas bandskårorna till rätt djup och greppbrädan prepareras med olja och Squalane innan banden pressas in med nummer 20 superlim.

Jag läste att man inte ska banda på alla banden i tur och ordning för att minska den bakåtböj man får när banden pressas in. Ett test jag gjorde visade att det faktiskt stämmer. Men det var för krångligt att hålla reda på vilket band man skulle montera och vilken man just monterat om man hoppade mellan första och sista bandet och sen den i mitten osv. Jag har insett att man får samma effekt om man helt enkelt först bandar på de udda banden i tur och ordning och sen de jämna. Det blir inte heller lika trångt att montera banden längst ned.

Stämskruvarna var enkla och glappa och byttes ut till nya. En fördel med nyare gitarrer som den här är att avståndet mellan stolparna har moderna avstånd, det var enkelt att byta till nya stämskruvar som passade i de gamla hålen. Greppbrädan fick nya finare och tjockare pärlemordottar då de gamla var väldigt tunna.

Halsen lackades på med spritlack, för första gången med en sudd och olja som man använder vid Frensh polishing. Resultatet blev mycket jämt och bra. Däremot lyckades jag mindre bra på kroppen med sudden, där är det bättre med den finhåriga pensel som alltid använt förut. Jag spritade bort den misslyckade lacken på kroppen från det första försöket med sudden. Det visade sig att jag inte behövde mer lack efter det, jag behövde bara polera upp den gamla cellulosalacken. Tillräckligt mycket av spritlacken fanns kvar i alla dings efter avspritningen. Innan lackningen gick jag också över dingsen med Herdin bets av rätt färg, slutresultatet blev över förväntan. Gitarren är mycket snygg med sin burst och mörkbruna greppbräda och stall.

Efter en rejäl vibrering på 4-5 dagar fanns det mycket klang i lådan. Låter bra gör den, den lite smalare greppbrädan och den C formade halsen är i min smak också. Den är kul att spela på!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *