En hel del moderna gitarrer passerar lokalen utan att jag skriver om dom på bloggen. När de lämnar lokalen efter reparation/justering är jag lika glad att bli av med dom som ägare är över att ha fått den reparerad! Men ibland blir jag överraskad, som denna gång av en ca 1988 Kramer Ferrington halvakustisk parlor gitarr av typen ”hårdrock power ballad”. Allt i designen var svart och vasst. Man kan läsa mer om den här. Eller här.

Efter ett prat med ägaren blev det bestämt att den skulle få en stor överhalning med omlimmat och utbytt stall, ombandning och framförallt översadelintonering. Mycket jobb för en plywoodgitarr från 1980-talet, men när jag kollade upp den brukar de gå för runt 10 000 SEK. Mer pengar än jag trodde.

Vid en närmare inspektion kunde jag konstatera att halsen var i bra skick och att den otroligt nog faktiskt lät riktigt bra. Tonen fanns där, men inte volymen som var ungefär hälften av en vanlig GammelGura. Intoneringen var usel, jag kunde senare konstatera att stallbenet var placerad ca 3-4 mm för högt upp på stallet!

Ett nytt stall tillverkades. Jag passade också på att blöta insidan av locket runt stallplattan och sätta locket i press några dygn för att platta ut locket som hade en rotationsdeformation runt stallet. Det nya stallet limmades på plats, eftersom det var ett plywoodlock med lösa laminat fick det bli epoxylim. Det visade sig att locket hade en ovanligt smäcker X-ribbning och i övrigt var ett lätt bygge. Det är förklaringen till att den lät oväntat bra. Ljudhålet var extra stort, så det gick bra att komma åt insidan.

Det fanns ingen plats ovanför strängpinnarna på stallplattan för en K&K mick. Den hade en undersadelmick och en klump med batteri fäst i sargen som inte fungerade. Micken fungerade inte då stickan under stallbenet var i dåligt skick. Jag beställde ett gäng enkla undersadel stickor för den här och liknande reparationer i framtiden. De är lätta att byta då det finns en liten miniatyr teleplugg i den ände som kopplas till de flesta liknande mickar.

Gitarren mättes upp för intonering och ca 2 mm kortades av på greppbrädan högst upp. På det nya stallet frästes ett dike för stallbenet 3-4 mm längre ned än originalet. En sak som jag inte tänkte på var att hålet för undersadelmicken i ena änden av stalldiket hamnade precis på en av X-ribborna med den nya placeringen! Genom att borra hålet snett genom locket kunde jag montera undersadelmicken utan att borra hål i X-ribban. När den var klar lät micken uselt, men med basen på max och diskanten på minimum på min enkla akustiska Laney gitarrförstärkare i lokalen lät den faktiskt helt OK 🙂

Den fick vibrera hela helgerna i lokalen, säkert minst 7 dagar, medan jag jobbade hemma med bokföringen som jag slarvat med hela året. Till min förvåning bet vibreringen på den här, trots att den var helt i plywood. Mina vanliga tre dagar räcker för gitarrer med solitt trä, men allt lim i plywooden kräver tydligen minst det dubbla för att ge effekt.

Den svarta färgen var hemsk, minsta repa eller tumavtryck syntes. Jag lade på lite Fulgentin på locket vilket fungerade bra.

Resultatet blev en gitarr som intonerade och spelade perfekt och som hade en bra klang med sustain och en balanserad, krämig och öppen ton. Jag kunde faktiskt spela på den en halvtimme utan att tröttna, det händer annars sällan med moderna gitarrer. Jag skulle gärna behållit den för att kunna spela tyst utan att störa grannarna sena kvällar. I och med det lilla formatet och lättheten påminde den om en liten parlor. En cutaway, 16 band till kroppen och 65 cm mensur gjorde att den kändes lite som en elgitarr också. Kul gitarr!