Levin tillverkade gitarrer även under några andra namn, bland annat ”Klangola”. Jag har både sett och renoverat några Klangolor genom åren. De var specialbeställda av Förlaget Filadelfia i Stockholm och hade några extra tillval. De jag sett har haft en bred sarg och ett litet ljudhål med en bred zebrarandig rosett i celluloid i ömsom vitt och svart. Dessutom har de flesta en, enligt mig, en väldigt ful bindning runt greppbrädan som även den var till hälften vit och till hälften svart. Virket i gitarren är alltid av bättre slag, jag tror det är lönn i botten och sida på den här, men det kan också vara flammig björk. Halsen brukar också ha en lite kantigare U form som inte är bekväm att spela på. För det mesta finns inte namnet som en dekal på huvudet, men inuti sitter en pampig svart etikett med guldbokstäver. Stallet är av typen ”string through” som på en klassisk gitarr.
Det här exemplaret från 1946 var i bra skick med en Gibson liknande sunburst på locket och även en burst på halsen med svart färg på halsfoten. Inga direkta skador fanns förutom en repa i lacken på locket som inte var en genomgående spricka. Rosetten i celluloid var krympt och man hade lagat med Karlssons Klister. Önskemålet var en GammelGura konvertering med allt vad det innebär, men också att ge den en X-ribbning och en smalare greppbräda och tunnare och mindre U-formad hals.
Kruxet var burstlacken på halsen som skulle tunnas. Jag har ingen färgspruta eller lackbås som man måste ha när man gör en burst, det är också en svår konst om det ska bli ett bra resultat. Kompromissen blev att ge hela halsen en och samma färg.
Ett för litet ljudhål är inte bra, ljudet blir dovt och stängt med lite diskanter. Det första jag gjorde var att skala av två ränder längst in på den zebrarandiga rosetten för att få ett mera normalstort ljudhål, det ser också snyggare ut tycker jag.
Halsen och greppbrädan lossades utan problem. Halsen formades om tunnare och lite smalare med hjälp av en rasp och grova sandpapper. Greppbrädan i valnöt byttes ut till en ny rosewoodbräda utan de fula bindningarna. Originalbrädan var redan relativt smal, 44 mm vid översadeln, men önskemålet var att den skulle bli smalare. Jag tog ned den till ca 42 mm vid översadel. Trapetsformen på hela brädan blev lite brantare då brädan fick behålla sin bredd längst ned. Den trärena baksidan av halsen betsades och lackades på med färgad lack.
En replika på originalstallet, fast med strängpinnar, tillverkades av finaste rosewood.
Det här var den andra i batchen som fick en X-ribbning. Jag är fortfarande förvånad över hur smäcker ribborna måste vara runt stallet för att det ska låta bra. Ribbor längs locket är oerhört starka jämfört med ladder bracingens ribbor tvärs över. Jag gjorde en liten variant med en rak ribba bakom stalltplattan.
Lock ock botten tunnades ut i vanlig ordning, Levin’s lock och bottnar är alltid minst en halv mm för tjocka.
En K&K mick monterades. Eftersom kerfingen var väldigt tunn och det skulle till en bindning runtom botten, limmade jag på en extra kerfing i mjukt lindträ.
Botten limmades utan att försöka få perfekt passning överallt, en bindningskanal skulle ju fräsas ut runtom. Det är bara bra att slippa bygga in spänningar genom att pressa in sidorna så de passar.
Efter fräsning runtom limmades en vit ABS bindning med seg nummer 30 Stewmac superlim.
Halsen limmades med hjälp av min halslimning jigg. Jag var tvungen att limma om halsen en gång till då den tunna halsen sviktade mer än jag beräknat, men till slut blev det bra.
Jag använde min nya metod att banda på EVO banden, ungefär som man skruvar fast bultar i ett bildäck – inte i en jämn följd. Behöver en mätsticka för att veta var jag ska sätta nästa band!
Precis som Levinen från 1961 lät den som en blandning mellan en vanlig GammelGura och en modern X-ribbad gitarr. Kunden blev väldigt nöjd med den smala halsen 🙂
Alltid roligt att följa Dina arbeten. Kul att Du lagt upp lite nya.
Noterar att Du också testat all lägga tonribban på tvären enligt Larrivee-stuk. Har själv goda erfarenheter av den konstruktionen. Både ljudmässigt och ur hållbarhetssynpunkt.
Vänligen
PeterD
Visste inte att det var en ”sak” med den placeringen. Den verkar logisk och stabilare än Martins snedställda ribbor.