Jag ska villigt erkänna att min arbetsdisciplin i lokalen har sviktat lite den senaste tiden. Mitt intresse av att spela musik har fått en revival och har tagit sin tid. Likaså det tråkigaste av allt; bokföringen som äntligen blivit klar. Men en hel del allmänna reparationer har i alla fall gjorts under tiden, jag är nu tillbaka i gamla gängor. En ny batch har startats upp med flera intressanta gamla gitarrer. Det känns bra.

Första steget i renoveringen är att lossa på gamla strängar, stämskruvarna, eventuell tailpiece,  ändpluggen, stallet, greppbrädan, halsen och botten i den turordningen. Även ribborna i lock och botten ska plockas lös innan nästa steg, som är att reparera alla sprickor och skador. Stämskruvarna, skruvar och andra lösa detaljer i metall rengörs i min lilla ultraljudstvätt. Böjda stolpar på stämskruvarna böjs raka och stämskruvarna smörjs upp. Alla lösa delar som får plats samlas i en lunchbox med lock och märks upp med en beskrivande text. Greppbrädorna märks också upp och förvaras i en större låda (de flesta kommer att ersättas, men de är bra att använda som mall).

Eftersom det var massor av snö utomhus fick jag ta bilderna innan jag sprättade gitarrerna i en snödriva! Jag tog också lite bilder under själva sprättningen.

GG199 American Conservatory, ca 1900

Det här är en spännande parlor från USA med finaste rosewood i botten och sida och hals i mahogny. Det var gitarrer som denna som Herman Carlsson Levin i princip kopierade, men med lokala träslag, när han kom tillbaka till Sverige från USA år 1900. Kroppsformen är bekant, så är också den enkla infästningen av halsen och stickan tvärs locket under stallet.

Den var i bra skick, nästan helt utan sprickor. Däremot hade den eboniserade greppbrädan ungefär samma konsistens som kexchoklad! Det var väldigt lätt att sprätta lös den i tusen bitar. Det här är ett extremt lätt bygge, definitivt gjord för sensträngar. Att lossa botten utan att skada den var inte det lättaste då den var bara ca 1,9 mm tjock, 1,7 på det tunnaste stället. Man slösade inte på det dyrbara virket. Botten hade tre ribbor och locket bara två. Stickan under stallet var i gran, vilket jag älskar, men ingen förstärkning fanns kring strängpinnhålen vilket medfört att stickan var söndernött av strängkulorna. Stallet, som följde med, hade lossnat och locket under stallet var i bra skick. Stämskruvarna var rejäla men kanske lite glappa. Jag tror att de kan behållas då de är extra fina.

GG200 Bay State, ca 1888

Jag sparar det jämna numret 200 till den gitarr jag fick skickad gratis från USA efter min första långa artikel i American Lutherie. Att jag fick den gratis beror på att ingen i USA ville ta sig an den då den var i dåligt skick och ägaren ville rädda den. Jag tänker skriva en artikel om hela renoveringsprocessen med den här gitarren för tidningen, därför tar jag extra mycket bilder på den.

Även den här är en typisk USA parlor gitarr från slutet av 1800-talet med finaste rosewood i botten och sida och hals i mahogny. Det är inte ett lika lätt bygge och halsen har en mer skarp V form. Den hade fått en tailpiece, huvudet hade fått en smäll och reparerats med tre skruvar. En av stämskruvarna var utbytt och kanten av huvudet där stämskruven sitter fast var helt av visade det sig när jag plockad lös stämskruvarna, det blir en speciell reparation. Greppbrädan i rosewood var väldigt tunn. Det gick enkelt att lossa halsen med lite vatten och en tunn kniv i fogen.

Den hade fem ribbor i botten, till skillnad från den andra amerikanska parlor gitarren som bara hade tre, men också lite fler ribbor i locket. Den hade en liknande gransticka under stallet, även den här söndernött av strängkulor.

GG201 Levin, 1943
Ingen batch utan minst en Levin, den här hade hittats i ett soprum. Det är en burstlackad (gul färg, inte röd som på de första bilderna) och tämligen enkel Levin.

Den var i relativt bra skick, locket hade en spricka längs mittfogen. Stallet hade redan lossnat, vilket underlättade arbetet. Greppbrädan, halsen och botten kom lös utan problem. Ribborna i lock och botten var mer eller mindre lösa och enkla att sprätta lös.

GG202 Europeisk parlor, ca 1920
En Europeisk kurvig parlor måste också vara med i en ny batch, den här hade extra mycket pärlemorinläggningar av bra kvalitet.

Den hade fått en stor renovering 1975, det fanns en svårläst blyertsanteckning i botten. Botten hade bytts ut och den hade fått en ny i mahogny. Märkligt nog gjordes också en replika av stallet i samma träslag som egentligen är lite för mjukt för ett stall. Dekorationslister runt kanten av botten och den mjuka mahognyn i botten gjorde den besvärligt att sprätta lös, men jag lyckades få isär den i ett stycke.

GG203, Söderman 1926

En Gottfrid Söderman från “Väntrummet” är den sista så långt i batchen. Väntar på besked om ännu en gitarr. Det är alltid kul att kunna rädda en lokalt tillverkad gitarr, Västerhus är bara några mil från Örnsköldsvik.

Den var i bra skick förutom några sprickor i locket och att limmet lossnat på sargen vid halsklossen. En del metoder var tveksamma i hans tillverkning, stallbenet i den här var t.ex. i celluloid fastsatt med tre spikar. Den extra tjocka stallklossen i ek var inte heller optimal, men antagligen en senare reparation av granstickan under stallet. En kul detalj är de lätt kullriga skjortknappar i pärlemor som han använde som dekoration i greppbrädan! Ibland skrev den gode Gottfrid under locket med blyerts, den här hade både en liten kommentar och ett årtal, vilket alltid är trevligt att hitta. Det stod “En solskensdag limmades detta lock fast. G. Söderman 1926“.