Man kan göra en bra GammelGura även av en enkel Levin parlor från 1949 med flytande stall. Det enda som krävs är att man konverterar den till fast stall. Det finns inte så mycket mer att hämta i ljudkvalitet om man behåller det flytande stallet och stränghållaren. Jag har försökt flera gånger att behålla det flytande stallet eftersom de är coola, men bara kunnat få den marginellt bättre än som original.

En nackdel med att konvertera från flytande stall är att skuggan av stränghållaren alltid lämnar ett avtryck i lacken på locket. Men förutom det, och det faktum att locket inte har några strängpinnhål eller sår efter ett omlimmat stall, är det ingen skillnad i renoveringsarbetet. Rent generellt kan man kanske säga att det inte var de allra bästa träbitarna som användes för gitarrerna med flytande stall. De var billiga av en anledning. Just denna hade i alla fall vacker flammig björk i botten och sida, flammorna fanns i och för sig bara på halva botten.

Den var i bra skick och ovanligt nog utan sprickor. Eftersom det var en nyare Levin parlor hade den platt utsvängt huvud och den tidens cellulosalack. Lacken hade en ettrig orange färg som min kamera inte gillade, några av bilderna är klatschigare i färgen än gitarren i verkligheten. Den hade även svarta bindningar i celluloid runt både lock och botten. Efter montering av kolfiberstav i halsen, uttunning av botten och lock samt limning av ribbor var läget som på bilderna. Inga lagningar förutom att fogen mellan bottenhalvorna hade släppt på några ställen.

Den hade reparerats tidigare, okänt vad felet var. På en stor lapp i botten stod det: ”Gitarren reparerad av Bror Harisson Astrome(?) Vessinge bro”. Ordet med frågetecken var svårläst och svårtolkat.

Det finns inte så mycket att säga om renoveringen i övrigt. Lock och botten tunnades ut, locket var snudd på 4 mm tjockt. Ett pyramidstall och en ny greppbräda i rosewood tillverkades. En detalj som är annorlunda med flytande stall är att det fasta stallet måste mätas ut på rätt ställe och lacken under stallet skrapas bort innan limningen. Såret efter det fastlimmade flytande stallet är en bra anvisning för var stallet ska sitta. Levin ville göra det enkelt för nybörjare och limmade fast stallet som egentligen borde vara justerbart, en av de få fördelarna med ett flytande stall.

Den fick även en K&K mick monterad innan limningen av botten.

Hals och greppbräda limmades och bandades på med guldfärgade EVO band, min nya standard. Bindningen runt botten ersattes med en ny i svart ABS plast.

För att dölja öppna sår i lacken runt bottenlisten, kanten av greppbrädan mot halsen och andra ställen som behöver lite matchande färg har jag köpt upp mig på alla Herdins vattenbaserade betser och så många spritbets pulver jag kan få tag på. Jag har alla betspulver i varsin plastburk i en trälåda. Jag har dessutom tillverkat små granstickor där man kan se hur alla betsar ser ut, mina fingrar var i regnbågens alla färger när jag var klar med det jobbet!
 

Den lådan kom väl till pass för den här gitarren med en lite annorlunda färg. Med hjälp av stickorna kunde jag hitta en matchande färg. Annars är det alltid Herdins ”Carl Johan Brun” som matchar färgen på en gammal Levin parlor.

Efter betsning där det behövdes var det dags att lägga på ett varv spritlack efter att originallacken mattats ned med stålull och dammsugits och torkats ren. Jag använder en U-formad tving genom ljudhålet som handtag. Min syntetiska finhåriga lackpensel är stor och rund, den har hållit i snart 10 år. Den blanka lacken mattas sen ned med stålull (Trollull 000) och handpoleras med en torr tygtrasa till lagom blankhet. Spritlacken bör torka ca en vecka innan den kan handpoleras på ett bra sätt till halvblank, innan dess är lacken lite för mjuk för att behålla lystern.

Intoneringen mättes upp, översadel och segmenterat stallben tillverkades och justerades in. Nya stämskruvar monterades. Eftersom de platta huvudena på senare Levin har moderna avstånd (Amerikanska mått) mellan stolparna var det bara att skruva fast den.

Jag tog ut den färdiga gitarren för fotografering, men färgen på gitarrens botten, sida och hals gillade inte kameran! Jag har försökt färgkorrigera det som går. Bilderna tagna inomhus var nog mera rätt när det gäller färgen.

Trots att det var en enkel och nyare Levin lät den som en GammelGura ska. Möjligen var tonen lite råare än vanligt, men det kan man bara höra om man som jag kan göra en direkt jämförelse. Skillnaden var inte stor. Ett Gator 3/4 case passar bra till alla Levin parlors.