Inte alla GammelGuror är gamla. Får man mer eller mindre fria händer att jobba med en finare och modern X-ribbat Levin från 1961 kan man inte säga nej. Uppdraget var att göra en GammelGura och, förutom det vanliga, byta ut dragstången till en kolfiberstav. Lite extra *bling* i form av inläggningar i gammal stil i greppbrädan var också ett önskemål.

När den dök upp i ett jättestort case kunde jag konstatera att den var i ett lite slitet men bra skick. Bilder av just denna gitarr finns på nätet. Kanske den behövde en halsomsättning och bättre stämskruvar, men annars var den i spelbart originalskick. Men den skulle bli bättre än så var det tänkt!

Efter att ha lossat strängarna lossades halsen. Det visade sig vara enkelt då halsen bara är limmad under greppbrädan. De två muttrarna som håller fast halsen via två bultar genom halsklossen kunde enkelt lossas med min långa specialmejsel genom ändpinnhålet. Även stallet lossades utan problem, även om det moderna limmet var segt och satt bra.

Vis av tidigare erfarenhet av mjuk mahogny och sprickbenägen och spröd cellulosalack var det dags för ultravåld i form av en japansåg. Det bästa sättet är faktiskt att kapa sida, kerfing, botten- och halskloss precis under bottenbindningen. Försöker man lossa bindningen för att komma åt limfogen istället kommer cellulosalacken att spricka och flisor lossna, risken är också stor att den mjuka mahognyn i sida och botten spricker. Det man får med sågen är två pusselbitar som kan limmas ihop nästan osynligt. Det enda man kan se efteråt är en extra limfog i kerfingen genom ljudhålet.

Väl öppen kunde jag se att den var välgjord inuti, men som vanligt med Levin med lite för kraftiga ribbor. Då en GammelGura innebär att ribbor byts ut om de inte är som de ska, var nästa moment att plocka lös alla ribbor i lock och botten. Då limmet inte reagerade så mycket på vatten och värme var bästa metoden att använda en tång och knipsa sönder ribborna och sen hyvla och sanda. Mera ultravåld! Det var intressant att se att Levin använde en äkta knut för att koppla ihop X-ribborna, inte som Gibson som halverar en av ribborna och limmar kloss mot den andra med bara en limmad linneduk över knuten. Tunn stallplatta också. Mycket bra.

Botten och lock hade bra tjocklekar. Vilket var tur då jag inte kunde tunna botten som vanligt i min valsputs. Jag tillverkade och limmade nya bottenribbor. Min senaste uppfinning med rullar under trätvingarna fungerade utmärkt ovanpå mothållen i aluminium. Ingen risk att ribborna dras snett när man drar åt tvingen.

Halsen skulle få en kolfiberstav och en greppbräda med 16″ radius, men i och med att den var fastbultad i dragstången måste det till en speciallösning. Med greppbrädan lossad kunde jag se hur dragstången var monterad.

Levin hade en egen variant där dragstången böjs av och fortsätter ned i halsfoten och fästs med den övre muttern på insidan. Under den finns en andra stång fäst i ett mothåll i metall för den nedre muttern. När dragstångens justeringsmutter överst lossades kunde dragstången dras ut, mahognystickan över dragstången kunde sen enkelt tas bort med stämjärn.

För att kunna montera en kolfiberstav och behålla fastsättningen av halsen, kapades dragstången nära änden av halsen och änden gängades. En stoppkloss tillverkades och fästes med två muttrar i virket under kanalen för kolfiberstaven. För att göra kolfiberstaven styvare limmades en bit 8 mm kolfiberstav in i den fyrkantiga och ihåliga kolfiberstaven. Hålet efter den gamla dragstången och luckan bakom den fylldes ut med trä.
 

Eftersom original greppbrädan var i finaste rosewood, men behövde vara tjockare för att kunna få en 16″ radius, limmade jag in en ca 2 mm tjock rosewood shim under originalbrädan i en ”sandwich”.

Med en tjockare greppbräda kunde jag använda min jigg och ge den platta brädan sin radius.

Först limmades kolfiberstaven med långsamt härdande epoxylim.

Därefter limmades greppbrädan. Jag borrar in två spikar genom greppbrädan för att den inte ska glida på limmet Jag använder också stickor med olika tjocklek ovanpå den kurviga greppbrädan för att kunna använda ett platt mothåll, på den här 2,3 mm på sidorna och 1,7 mm i mitten. Numera börjar jag alltid med en tunn varmlim blandning som tränger in djupare i träet innan jag limmar med vanligt varmt hudlim. Jag inbillar mig att det blir en starkare limfog på så vis.

Nya ribbor tillverkades för locket. X-ribbningen tar längre tid att tillverka än en ladder bracing. Stallplattan blev förstås tillverkad i gran med pluggar och hårda rundlar runt strängpinnhålen. De dubbla ribborna under greppbrädan ersattes med en A-frame.

Svenska tillverkare på 1950 talet hade fått för sig att bottenklossen skulle vara liten, tunn och klen. Kanske för att det ska låta bättre och bli lättare. Problemet med det är att man bygger in risken att sargen, locket och botten går sönder när man tappar den på ändpluggen… Jag har sett flera instrument som fått rejäla skador den vägen. Jag ersatte därför den lilla tunna plywoodbiten med en normalstor ändkloss i gran.  På bilderna syns också mina nya förbättrade mothåll inuti gjorda av rester från kapade kolfiberstavar.

Jag gjorde misstaget att lossa på etiketten innan jag limmade om den. Papperet är bibeltunt och blev ändå tunnare då jag lossade den. När jag sen limmade blev det tunnaste papperet väldigt mörkt. Nästa gång får etiketten sitta kvar, alternativt limmar jag in in en bit vitt papper bakom etiketten.

Nya inläggningar med extra *bling* monterades på greppbrädan. Plektrumskyddet fästes med dubbelhäftande 3M ”tejp”.

Intoneringen mättes upp efter bandning och kroning samt montering av nya stämskruvar. Hålet under dragstångsluckan fylldes ut med en bit mahogny.

 

Botten, sida och hals fick ett varv spritlack, locket behövde bara handpoleras med en torr bomullstrasa.

Bakom den extremt fula och gulnade lacken på stallet fanns rosewood av finaste sort. Sååå mycket snyggare utan lack! Lacken satt dock bra, det tog en bra stund att få bort eländet med kniv, sandpapper och rakblad. Två av original strängpinnarna i galalith gick sönder när jag skulle lossa strängarna, så det fick bli nya i ebenholts i stil med *blinget* i greppbrädan.

Den strängades upp med vanliga 0.11 strängar. Jag behöll gitarren i några veckor och spelade på den en hel del. Ljudet är en blandning mellan en vanlig GammelGura med ladder bracing och en modern X-ribbad gitarr. Jag gillad den verkligen, men föredrar trots allt en ladder braced GammelGura för den öppna klangen, men smaken är som baken!