Fick ett litet paket med en gitarr. Litet eftersom halsen var lös och gitarrkroppen ovanligt liten. Inte så konstigt då det handlar om en rysk sjusträngad gitarr från 1873 med ställbar Stauffer hals som inte är limmad till kroppen. Jag har svårt att tacka nej till intressanta projekt som denna. Fick de här bilderna på den och det såg inte så farligt ut.

Jag hade ingen aning om hur dåligt skicket egentligen var. Botten var redan lös, så det var inget problem att inspektera den invändigt. Alla bottenribbor saknades, de i locket fanns kvar. Den hade renoverats tidigare och konverterats till 6 strängar och inte på ett bra sätt. Det går nästan inte att beskriva hur dåligt skicket var på sargen, här är några bilder på eländet.

Det tog ett tag att förstå vad som hänt. Antagligen var originalsargen i mycket tunn mahogny, ca 1 mm. Det hade förstås spruckit och någon eller flera reparatörer hade lappat på invändigt med diverse patchar och laglappar. Jag tror t.o.m. att nån patch var i björknäver! Sedan hade man jämnat till utsidan och sandat ned originalsargen ändå tunnare och betsat både på in och utsidan.

När jag försiktigt plockade lös alla inlimmade patchar, av vilka de flesta satt fast med torrt och smuligt gammalt varmlim, var sidan på sina ställen snäppet tunnare än ett faner på 0.6 mm tjocklek! En av sargerna var också helt av på ett ställe. Några hål i sargen hade inlimmade passbitar som följde med patchen på insidan när den lossades.

Halsklossen var också illa däran. Den hade spruckit och lappats på. En del av den gamla Stauffer mekaniken, i form av en rektangulär metallbit, hade satts om i 45 graders vinkel tvärs sprickan och lämnat efter sig ett hål i halsklossen där den var monterad från början.

De saknade bottenribborna hade tryckt ut sidorna och lämnat efter sig hål överst längs kanten av sargen. Locket hade också fått lagningar och en tjock bit lönn inlimmad som stallplatta.

Halsen var däremot i helt OK skick. Det fanns liv i de gamla bar fretsen i mässing. Den sista fria delen av greppbrädan hade böjt upp sig lite och även halsen hade krökts en del. Hålet för den sjunde stämskruven i huvudet var igensatt. När jag fick gitarren hade den inga stämskruvar (och ingen översadel), de skulle ersättas med 7 nya Wittner skruvar. Själva greppbrädan hade en galen radius som det ofta är på såna här, skulle tippa på runt 3-4″, en Telecaster har 7,25″ och krökningen är större ju mindre talet är. Den värsta krökningen jag kan jobba med i min bandpress är 6″, så det är inte direkt lättarbetat.

Även botten var i bra skick, bara en liten spricka i mittfogen överst förutom de saknade ribborna.

Stallet i svartmålad lönn var original, men konverterad till 6 pinnhål med en pålimmad shim ovanpå.

Någon av de som tidigare renoverat gitarren hade betsat både botten och sidorna invändigt i en mörkt rödbrun färg. Jag trodde först att det var original och försökte efterlikna färgen på insidan på de nya patcharna jag limmade in, men insåg efter ett tag att det kommit till senare då etiketten hade lite av den färgen runt kanterna. På några av bilderna syns en infärgning som jag gjorde med hjälp av kaliumpermanganat, men den gick lätt att tvätta bort senare med oxalsyra och lite sandpapper.

Det först som måste fixas till var den extremt kexiga och supertunna sargen. Enda lösningen, förutom en helt ny sarg, är att limma på nya och bättre patchar på insidan. För det använde jag ett 0.6 mm tjock faner av lönn. Remsor av faner med ådringen tvärs ådringen i sargen limmades in i sex omgångar. Först en bred patch mellan de två tunna kerfingarna, sen två smalare remsor för att binda ihop kerfingen med resten av sargen. Det fanns sprickor längs kanten av kerfingen som inte gick att limma ihop annars.

Jag har sedan tidigare tillverkat mothåll för insidan fodrade med bitar av yogamatta i gummi som gör att man kan få press på hela ytan av det inlimmade faneret. Mothållen i boardskiva hade utsågade skåror för att bli mer flexibel. På utsidan använder jag lika flexibel björk med stående ådring, avsedd för att tillverka svepaskar, som mothåll. Det fungera mycket bra på en kurvig sarg och man får en tight limning av faneret med varmt hudlim. Gladpack används på båda sidor för att inte limma fast mothållen i faner eller sarg.

En bit kerfing saknades också mot locket.

De många stränghålen i locket ersattes med ett utsågat hål i mitten och en bit gran som dels fyllde igen hålet i locket och som också agerade stallplatta. Samtidigt byttes en av lockribborna ut då originalet var böjt åt fel håll och dessutom spruckit när den lossades för omlimning (den hade en run-out). Det är ett avsteg från originalet som helt saknade stallplatta, men locket behövde stärkas upp i vilket fall. Sargen fästes också mot ändklossen med några lager faner då sargen var sprucken precis vid kanten av  ändklossen.

En replika på stallet tillverkades och limmades på plats. Min OCD klarade inte av att originalet var felplacerat, så den limmades rakt och inte på exakt samma ställe som originalet. Senare frästes ett dike för ett stallben istället för mässingsbandet.

När det var dags att limma tillbaka botten fanns det väldigt lite att limma botten mot. Jag limmade på en extra kerfing i form av stickor i mjukt och lätt lindträ. Gjorde ett temporärt verktyg med självhäftande sandpapper för att jämna till originalkerfingen för limningen av den nya. Jag släppte lite på originaltänket och lade till några extra tunna förstärkningar i gran i locket också, dels i den öppna ytan framför stallplattan och dels på ömse sidorna av ljudhålet. Ett gammalt sprucket lock behöver lite hjälp för att hålla, speciellt för sju strängar.

Innan botten kunde limmas behövde jag jobba med halsklossen och Stauffer mekaniken. En ny mekanik hade köpts in då hälften av originalet saknades. För att förstärka halsklossen limmade jag in en 4 mm tjock lönnplatta i botten av halsfickan med min jigg. Hålet efter den gamla mekaniken fylldes igen och 4 mm frästes bort och ersattes med lönnplattan. Med hjälp av plexiglasskivan och skruvarna kan jiggen justeras så fräsningen sker i samma plan som botten av halsfickan. Lönnplattan sågas och passas in med hjälp av lite tejp för rätt mått.

Halsen värmdes rakare i några pass, först överhänget och sen böjdes själva halsen tillbaka.

Ett av banden var lägre än den borde, men med bar frets är det tämligen enkelt att dra upp bandet med en tång. Praktiskt! De nedersta banden var lägre, antagligen nedslipade på grund av ”uppförsbacken” i överhänget. Några bindningar vid halsinfästningen behövde limmas tillbaka med hjälp av långa tvingar och en mjuk metallplåt.

Alla sprickor i locket fick en laglapp. Stallplattan i gran fick små rundlar i lönn som förstärkning runt pinnhålen och botten rensades från ful rödbrun bets. Botten var krympt och istället för att försöka tvinga den på plats var den bästa lösningen att fräsa in en kantlist runtom när botten väl var limmad. Jag använde björk i listen som sedan betsades in till samma färg som botten och sida. Lite bilder från bottenlimningen.

De sju nya Wittner skruvarna med inbyggd mekanik monterades enkelt med en borr och brotch och behövde inte limmas, de är väldigt bra tycker jag. Gitarren strängades upp med sina speciella strängar och stämning och mättes upp för intonering. Det är otroligt skönt att ha en ställbar hals, limma halsen  är annars det svåraste momentet att få rätt. För att flytta fram stallbenet på replika stallet i finaste rosewood, limmade jag in en ca 2 mm tjock benbit överst i halsfickan. Jag inbillar mig att det är bra att ha ett hårt material i kontakt med halsen. Stallbenet och översadel tillverkades av kamelben, bara stallbenet intonerades. Ett Gator 3/4 case passade bra.

Fick en kort feedback när den kommit fram: ”Jag fick gitarren idag. Jättefin! Vilket toppenjobb du har gjort!” 🙂