Efter många om och men är jag igång med batchen igen. Det tog sin tid att snygga till lokalen och bygga en rullhurts för den nya bandsågen. Jag har haft ovanligt många distraktioner också med väldigt intressanta objekt och en lärlingsvecka. Har också filat på en artikel  på Engelska om mina unika metoder som kommer att publiceras i American Luthierie, förhoppningsvis detta år. Det känns bra att komma igång igen!

• Total längd:  92,5 cm
• Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 24 –  18 – 30,8 cm
• Sida (halskloss, midja, ändkloss): 7,2 – 8 – 7,7  cm
• Hals: V-form
• Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  44 – 56 – 62 mm
• Mensur:   62,5 cm
• Lack: Spritlack
• Vikt: 1107 g

Den första av de återstående objekten i batchen att bli klar är nummer 178, en liten gammal Europeisk parlor i rätt bedrövligt skick. Den var komplett, men med massor av sprickor i lock, botten och sarg. Vid nåt tillfälle har den blivit renoverad, sprickor har lagats med snickarlim och försedd med ett imponerande snidat ”monsterstall” i lönn eller björk, liknande de som KB tillverkade. Jag tror den är gammal och från slutet av 1800-talet, storleken, greppbräda i samma plan som huvudets översida, stämskruvarna och ribbningen i locket tyder på det.

Att stallet är utbytt kan man se på de dubbla raderna av stränghål i locket, ursprungligen hade den ett mustaschstall. Ett så stort stall är förstås inte bra för klangen, men utan den skulle locket se hemskt ut och den skulle tappa hela sin charm. Den måste behållas. De matchande och lika charmiga stämskruvarna var fullt fungerande och kunde behållas. Greppbrädan, som var tunn och platt, byttes däremot ut till en ny och tjockare i rosewood som gavs en 16″ radius. Jag hittade ett ämne som passade bra i både färg och textur mot stallet.

Det syns inte på bilderna, men locket var insjunket säkert 1 cm framför stallet. Anledning till det var den helt felaktiga placeringen av den nedre tvärribban, nedanför stallet istället för framför. Av nån anledning gjorde man så på tidiga parlor gitarrer. Antagligen när lock började sjunka in av rotationen gick man över till att placera ribban framför stallet. Båda sargerna hade rejält långa sprickor, båda lagade med snickarlim. Limmet rensades bort och sprickorna limmades med varmt hudlim och fick en förstärkning av 0.6 mm lönnfaner med ådringen tvärs sprickan på insidan.

Botten, som var tunn och i ett stycke trä, hade en rejäl diagonal spricka.

Locket var bara ca 2 mm tjockt med ett flertal sprickor. Antingen var locket tunt redan vid tillverkningen, eller också hade locket tunnats ut vid den förra renoveringen. För att göra locket starkare limmade jag på en diamantformad ca 1 mm tjock granplatta, med ådringen i samma riktning som locket, under stallet på locket insida innan jag limmade de nya ribborna. Stallplattan fick en smal förlängning mot sidan i ett försök att förbättra den. Det visade sig att den här ändringen inte gett märkbart bättre ljud i någon av de objekt jag gjort klar i batchen (inte sämre heller!). I fortsättningen kommer jag att nog att återgå till den enklare form som jag använde innan den här batchen.

Botten och sida hade en speciell och kontrastrik ådermålning. Den som gjorde den var skicklig, men inte är den subtil! Den rejäla V-formade halsen var ovanligt nog inte helt svartmålad.

Lite bilder efter isärtagningen. En bit av botten lossnade vid bottenklossen, för att få lös den tunna botten utan att skada den mer sågade jag bort toppen på halsklossen.

För att få lös snickarlimmet blötlades limmet med vattenindränkta pappersremsor.

 

Limning av lönnfaneret över den andra av de långa sprickorna i sargen. En passbit hade redan limmats ovanpå halsklossen.

Stallet var i ett stycke lönn eller björk, men den hade spruckit isär på några ställen. Bitarna limmades ihop med varmt hudlim.

Den diamantformade förstärkningen och de nya ribborna och laglapparna limmades i min go-bar med en radiusplatta som mothåll som matchar ribbornas krökning på 30″.

Kunden ville ha en K&K mick monterad, vilket är enkelt när botten är av. Då botten var tunn hade den inte krympt speciellt mycket på bredden trots den långa sprickan. Jag kunde limma ihop sprickan och ändå få botten att passa bra mot sargen vid bottenlimningen. För att få botten att passa trycks sargen in ett par mm på ömse sidorna vid det smalaste stället, sargens omkrets minskar och botten kan passas in perfekt på resten av sargen. Överskjutande botten på det smalaste stället kan enkelt skrotas bort med en vass kniv när botten är limmad.

Jag fick problem med halslimningen och fick göra om den en gång för att få rätt vinkel mot stallet. Den tvära V-formen på tappen i dove-tail infästningen gjorde det svårt att kontrollera vinkeln. Som alltid med gamla parlor gitarrer gjorda för sensträngar var halsvinkeln alldeles för brant, jag fick säkert fila bort 3 mm på halsfotens spets. Stallet var jämnhögt och inte lägre på diskantsidan, så jag hyvlade ned toppen på diskantsidan ett par mm och matchade färgen med bets och lite lampsvärta (som efterliknar smuts).

Banden monterades och gitarren mättes upp för översadelintonering. Min fina lilla jigg för intonering av stallbenet fungerade även på det här stallet. Det fanns gott om plats för ett intonerat stallben.

Då stallet inte hyvlats ned när jag mätta upp den använde jag min gamla metod för att hitta intonationspunkten med baksidan på en tunn borr (min jigg blir som lägst ca 2,2 mm).

En väldigt tunn nollsadel (en nedslipad gammal översadel i ebenholts) superlimmades mot en tejp för att styra strängarna i sidled vid uppmätningen.

Ett passande segmenterat stallben tillverkades.

Gitarren fick ett varv klar spritlack efter lite betsning av färska sår. Stämskruvarna fick bussningar monterade då hålen för stämskruvarnas stolparna var glappa och nötta.

Efter tre dygn av vibrering (som gjordes när halsen limmats till kroppen) visade det sig att den faktiskt lät riktigt bra trots det överstora stallet! Med fyra pluggar och de två ospunna strängarna utan pluggar blev volymen jämnhög på alla strängar. Jag lyckades också bra både med höjden på stallbenet och intoneringen. Stämskruvarna fungerade också perfekt. Jag är mycket nöjd med resultatet, gillar speciellt den charmiga patinan från stallet, den slitna ådermålningen och stämskruvarna. Den är gammal och härjad, precis som den ska vara.