GG153, Levin 1935

Sist ut i föregående batch är en lite ovanligare Levin från 1935 med ovalt ljudhål och 13 band till kroppen. Lite större än en Levin parlor, ungefär som en klassisk gitarr. Roswood stall och greppbräda, greppbrädan med celluloidbindning. En fin Levin logga i pärlemor också. Trots finare detaljer är det en 1 års garanti gitarr, bara de finare modellerna hade 10 års garanti. Att den inte är den dyraste gitarren Levin sålde syns inte minst på den stora kvisten i den tredelade lönnhalsen 🙂

  • Total längd:  97 cm
  • Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 26 –  21,5 – 36,5 cm
  • Sida (halskloss, midja, ändkloss): 9,5 – 10 – 9,5  cm
  • Hals: C-form
  • Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  45 – 56 – 58 mm
  • Mensur:   63 cm
  • Lack: Cellulosa överlackad med spritlack
  • Vikt: 1449 g

Den var inte i bästa skick, en rejäl spricka i botten hade limmats ihop och kanten på sidan där en bit av botten lossats var skadad. Locket hade en rejäl torkspricka nedanför stallet. Stallet var väldigt högt speciellt på bas-sidan. Hyvlade säkert ned 5 mm på höjden för att nå normalhöjd, men stallet gick i alla fall bra att återanvända.

Bandens placering i greppbrädan var inte den bästa som det ofta är på Levin mellan 1930-1950. Den speciella cirkelsågen som sågade ut för alla band var uppenbarligen inte kalibrerad som den skulle. Första och sista bandet var ca 2-3 mm fel och resten av banden för det mesta +1 mm från den rätta positionen. Fyllde igen alla bandskåror med 1 mm breda rosewoodstickor och sågade upp nya skåror för banden. Greppbrädan fick också nya celluloidlister runt om.

Det ovala ljudhålet var väldigt litet och hade en pampig celluloidrosett runtom som inte var i bästa skick. Lösningen var att göra ljudhålet större genom att såga bort rosetten och lägga in en enkel vit bindning som matchade lockets bindning. Ett större ljudhål öppnar upp tonen och ger ett mindre murrigt ljud. Trots att ljudhålet blev mycket större än innan blev det inte för stor, ganska normalstort faktiskt.

Sprickan i locket fick en granlist inlimmad. Fick jobba ovanligt mycket med att matcha färgen i det burstlackade locket, sprickan och den inlimmade splinten passerade alla färgnyanser. Ärret i botten fick lite färg också, bottensprickan stabiliserades med laglister på insidan.

Nya stämskruvar monterades, det behövdes inga pluggar då originalen hade moderna avstånd mellan stolparna.

Locket tunnades från ca 3,5 mm till ca 3 mm, botten från ca 3 mm till ca 2,7 mm för bästa ljud. Alla ribbor byttes ut, stallplatta i gran och kolfiberstav i halsen monterades. Pluggar och segmenterat stallben, översadelintonering och K&K mick kompletterade GammelGuran. Halsfickan fick en 3 mm lönnplatta längst in och en skruv drogs in i halsen genom halsklossen, Levins klassiska halsinfästning med raka kanter behöver all hjälp den kan få.

Lustigt hur människan tolkar synintryck, det ovala ljudhålet liknar ett öga och då greppbrädan sticker in några mm in i ljudhålet efter förstoringen av ljudhålet tycker man att gitarren ser lite arg ut! Det är definitivt en gitarr med attityd 🙂

Det här är första gången jag strängar upp en GammelGura med Newtone Masterclass 0.11 strängar istället för Newtone Heritage 0.12. Kan tycka att den fick lite mer “bett” och lite mindre bas från E och A strängen, det är också hårdare strängar att spela på. Antagligen en vanesak. Väldigt jämn i sin klang, låter bra, men än så länge lite ovant. Kan inte riktigt bestämma mig för vilken som är den bättre av de två strängarna!

Tror att de vanliga NM 0.11 strängarna som är styvare än NH 0.12 är stabilare när det gäller intoneringen, hade inga som helst problem när jag dubbelkollade vid uppmätningen. Framtiden får visa om det stämmer. Kompensationen vid översadeln måste göras större än vanligt för E och A strängarna, de styvare strängarna ökar tonhöjden mer än NH strängarna när man trycker ned strängen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.