Följer med några forum på nätet. För det mesta finns inte mycket av värde att läsa, men ibland är det kul att få respons på egna idéer och nu och då lär man sig nåt nytt.
“The Unofficial Martin Guitar Forum”, www.umgf.com, har några skribenter som alltid är ett nöje att läsa. Martin-nördar älskar sina Martin gitarrer gjorda på 1930 talet, 1937 ska vara året då Martin gjorde “holy grails” som i deras öron har samma status som Stradivarius fioler 
Originalen kostar från 250 000 och uppåt beroende på skick och originalitet.
På forumet finns många byggare som gör allt för att återskapa dessa “holy grails” då tillgången på äkta instrument är begränsad och alla inte är mångmiljonärer. Min gode vän Per Marklund är kanske den allra bästa hantverkaren på den här scenen, jag har i alla fall svårt att tro att Martin “replikas” kan göras bättre eller låta bättre! Han har också en äkta sliten “holy grail” från 1937 som jag testat och som visserligen låter bra, men som överträffas av hans nya instrument.
Det som är intressant för mig är att 1930-talet var det sista årtiondet då gitarrtillverkare höll fast vid gamla metoder och material. Solitt trä, hudlim, ingen dragstång och t.om. “bar frets” användes i dessa “holy grail” Martins. Andra tillverkare slutade använda “bar frets” ca 1900 då de kräver mer kunnande och jobb än vanliga T-formade band. En del moderniteter hade dock redan dykt upp, t.ex. cellulosalacken och celluloiden. Båda två tämligen misslyckade material som inte åldras med behag. I övrigt kan man säga att Martins dreadnoughts från 1930-talet är toppen på en lång utvecklingskurva av den stålsträngade gitarren som startade med Martin själv på mitten av 1800-talet. Det finns skäl att kopiera och studera de här för alla som vill bygga akustiska stålsträngade gitarrer, det mesta i konstruktionen är helt rätt och ett resultat av mer än hundra år av experimenterande. Tjocklek på material och ribbor är mer eller mindre ett facit.
Varför just instrumenten på 1930-talet var de bästa förklaras i en intressant tråd på forumet i avdelningen “Technical Info”. Läs Alan Carruths inlägg i tråden, han är en av de tunga namnen på forumet som alltid kommer med läsvärda inlägg.
https://umgf.com/how-does-martin-or-anybody-engineer-acoust…
Levin, Gibson och andra stora gitarrbyggarnamn är “hits and miss”. En del instrument låter väldigt bra, andra är rena katastrofen. Martin från 1930 talet är en bra utgångspunkt för egna experiment, i alla fall för X-ribbade stålsträngade gitarrer.
Läser också forumet www.fretsnet.ning.com. Frank Ford’s site www.frets.com/FretsPages/pagelist.html är legendarisk för alla som vill reparera sina gitarrer!
Här i Sverige finns “Akustiskt Gitarrforum”, www.ackegura.proboards.com. Har skrivit massor av inlägg där men är numera inte lika flitig även om jag alltid håller koll på vad som händer.
FaceBook har några gitarrgrupper som kan vara intressanta, många med ordet “Luthier” i namnet. Finns också några svenska grupper för gitarrbyggare och Levin instrument. Där är det längre mellan guldkornen, men kan vara kul läsning (eller inte) ibland.
Avslutar med ett citat från Alans inlägg: “Where the problem is old, the old solutions will nearly always be best (unless a new technique has been introduced) because it is inconceivable that all the designers of ten or twenty generations will have been fools”.
Jo du om man får säga det själv så är allt bra bättre förr. I alla fall i fantasin.
Hej!
Kan någon hjälpa mig angående en Levin gitarr inköpt på auktion. Den har baksida och sidor i lönn byggd 1955. Liknar en Levin model 7 Valencia men den har fem vita inläggningar i kanten på halsen. Det har även Levin modell 11 Tarragona. Dock har den inte lönn som baksida och sidor.