Gamla Levin parlor gitarrer är det ingen brist på här i Sverige. Utomlands är de mer sällsynta och har ett gott anseende bland samlare, inte minst för att de är gjorda i den amerikanska traditionen som bryter av mot de mer kurviga Europeiska gitarrerna från samma tid. Vet inte hur många liknande jag renoverat upp, men den här lär inte vara den sista!

De förekommer i tre olika storlekar och med tre olika mått på bredden av sargen. Finare modeller har bredare sarg. Halsen kan vara i poppel på äldre exemplar före ca 1920, senare fick de halsar i hårdare lönn. Min favorit är de i grönfärgad poppel, med en kolfiberstav  kan man räta upp den alltid böjda halsen då poppel är mjukt. Tycker att den lätta förstärkta poppelhalsen ger en trevligare klang och bättre balans än de lite tjockare och tyngre lönnhalsarna. Greppbrädan kan vara i svartlackad lönn eller valnöt och i sällsynta fall i rosewood eller ebenholts (har bara sett en ebenholts!). Stallet kan vara i pyramidform eller en enklare triangulär form, pyramidstallet kan vara i rosewood på finare modeller.  Riktigt tidiga Levin parlor gitarrer före ca 1910 eller senare finare modeller har amerikansk mekanik med moderna mått mellan stolparna, senare årgångar har Europeiska mekaniker med runda knappar och tätare mellan stolparna. Alla har en falsk dovetail där halsen bara sitter fast i limmet. En tondödande sticka i lönn tvärs över locket under stallet finns på alla såna här fram till nån gång på 1930 talet då den ersattes med en ribba i gran.

De gjordes för att hålla, tjockleken på lock och botten är alltid lite för tjocka för att de ska låta bäst. Typiskt mått är 3,5 mm i lock och botten, locket bör vara ca 3 mm och botten i björk lite tunnare än så, ca 2.8 mm. Man experimenterade med 4 mm i lock och botten också, såna gitarrer låter inte bra i originalskick! Ribborna är däremot bra dimensionerade och ett arv från den amerikanska traditionen. Europeiska parlor gitarrer har tvärtom bra tjocklek på lock och botten men alldeles för tjocka och höga ribbor! Levin har vanligtvis mindre sprickor än de Europeiska tack vara tjockare virke och lönnstickan tvärs över locket. En sak som jag alltid gör numera med Levin parlors är att tunna både lock och botten för bästa ljud (finns enstaka exemplar som inte behöver tunnas ut också).

Den klena halsinfästningen stärker jag alltid upp med en träskruv inifrån genom halsklossen och in i halsfoten. Valnötsbrädan byts alltid ut, valnöt är för mjukt, tål inte vatten och inget bra tonvirke i greppbrädan (min åsikt). Greppbrädan i svartmålad lönn är lätt  och låter bra men är svårjobbad då den måste målas svart. De är också lite för tunna. Brukar som regel byta ut brädan till rosewood. Den hemska lönnstickan under stallet ersätts med nya ribbor, ribborna i botten kan återanvändas om de är i bra skick för syns skull. Originalen måste ges en ny kurva då de oftast har en böj åt fel håll då botten krympt. Annars alltid bäst att ersätta med nytt friskt och segt virke i alla ribbor, med åldern blir träet sprött och tappar den styrka som krävs. Kombinationen av nya ribbor och gammalt trä i resten av gitarren är väldigt bra 🙂

Det här exemplaret var den minsta modellen med den smala sargen och lite härjad, i locket hade någon tatuerat in “Charlie” och “Micki” plus några noter, botten hade kladdats på med svart färg. Halsfoten hade dragits fast med två skruvar utifrån för säkerhets skull, en mycket vanlig “fix” när limmet har släppt i den klena halsinfästningen. För en gång skull rensade jag botten från färg när jag tunnade ut botten, i vanliga fall slipas insidan av botten. Lade in en 2 mm bred sticka i rosewood mellan bottenhalvorna då botten hade krympt. Levinen var av den vanligaste och enklaste modellen med smal sarg, valnötsbräda och det enkla triangulära stallet. Tunnade lock och botten, rensade bort alla ribbor och ribbade om med nytt trä. Stall och greppbräda ersattes med replikas i Madagaskar rosewood och poppelhalsen fick en kolfiberstav. Nya stämskruvar med moderna avstånd mellan stolparna pluggades och borrades in. Bandades upp med mässingsband. Bottenhalvorna limmades ihop och fick en mittremsa på insidan.

• Total längd:  94 cm
• Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 22,5 –  17,5 – 31 cm
• Sida (halskloss, midja, ändkloss): 7,3 – 7,9 – 7,9  cm
• Hals: Svag V-form
• Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  46 – 56 – 56 mm
• Mensur:   62,8 cm
• Lack: Sprit
• Vikt: 1321 g

Mest jobb var det att lacka upp den trärena botten med spritlack. Jag är inte avundsjuk på de som bygger helt nya gitarrer! Nu syns träet och inte bara svart färg. Under färgen ser man att botten inte var bookmatched utan två helt olika och omaka björkbitar.

Intonerar det segmenterade stallbenet i bilden ovan. Den fick pluggar för högre volym och bättre klarhet. Sidodottar bara på 5:e och 7:e bandet och inga dottar i greppbrädan enligt önskemål. Valde strängstift utan dott för att jag tycker det passade gitarren 🙂 Låter precis så bra med pianoklang på tjocka E strängen som jag vant mig vid och inte kan vara utan!