GG150, Levin 1906

Blev inte mycket gjort över helgerna, men ett par GG i batchen är i det närmaste klara.

Den fina Levinen från 1906 är först ut. Helt klart den mest påkostade Levin parlor jag haft inne förutom min egen i rosewood! Den här har extra fin botten och sida i den bästa flammiga björken och en imponerande ljudhålsrosett med mycket inläggningar. Dessutom greppbräda i rosewood med speciella pärlemorinläggningar som man sällan ser. Stämskruvarna var amerikanska (föregångare till Waverly) med moderna avstånd mellan stolparna. Såna brukar sitta på finare tidiga Levin modeller. Lock och botten kantades av varsin celluloidlist. Hals i poppel och den bredare sargen.

  • Total längd:  94 cm
  • Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 23 –  17,5 – 31 cm
  • Sida (halskloss, midja, ändkloss): 9 – 9,8 – 10  cm
  • Hals: Svag V-form
  • Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  43 – 55 – 58 mm
  • Mensur:   62,8 cm
  • Lack: Sprit
  • Vikt: 1237 g

När jag fick den saknades det mesta av celluloidlisten runt botten, stallet var utbytt till ett klassiskt och längre stall än originalet som saknades. Halsen var lossad och stämskruven på bassidan var utbytt till en mekanik från 1930-talet. Halsens baksida var lite misshandlad av ett capo. I övrigt i bra skick med få sprickor. Ägaren hade påbörjat en renovering som inte hade gått väldigt bra, greppbrädan på locket lossades inte i limfogen utan sågades loss med en japansåg. Som tur var utan att skada lacken i locket.

Ägaren ville ha den mer original än jag brukar, den fina men tunna originalbrädan fick naturligtvis vara kvar efter en reparation. Det nya stallet ersattes med en replika på ett pyramidstall. Två pärlemordottar monterades på stallet pyramider som på min egen fina Levin parlor. De döljer egentligen en skruv på originalet, men de behövs inte. Nya ribbor runtom förutom de två i botten som syns genom ljudhålet. För en gångs skulle reliktade jag botten inuti efter den tunnats en aning till den smutsbrungula originalfärgen.

Kollade i min tunga låda med originalmekniker och hittade ett par stämskruvar som var tvärtom från en lika gammal Levin parlor, originalet som var helt satt på bassidan 🙂 Efter lite puts med stålull, då den var mer korroderad än den andra, passade den som hand i handske! Eftersom snäckan sitter på undersidan av kuggen på gamla gitarrer med skårat huvud fram till början av 1920-talet fungerar stämskruvarna oväntat bra eftersom glappen tightas igen när man spänner på strängarna. Inga bussningar på stolparna för att hålla fast vid originalet.

Alla finesser utom “turbo pluggarna” monterades på gitarren. Kolfiberstav i halsen, översadelintonering och segmenterat stallben. Nya band i mässing. Utan pluggarna får man lite lägre volym och en snällare ton med mindre attack och klarhet i klangen. Det hindrar inte att den låter bra i alla fall med Newtone Heritage 0.12 strängar, det är lite en smaksak vad man är ute efter. Lade in en platta i lönn i botten av halsfickan som jag brukar för att stabilisera halsvinkeln och flytta intoneringspunkterna på stallet till rätt ställe på det smala pyramidstallet. Drog in en träskruv genom halsklossen in i halsfoten inifrån då Levin inte använder en äkta dovetail som låser fast halsen i kroppen. En modern ändplugg i plast (antagligen 1950-tal) ersattes med den finaste Levin ändplugg i trä jag hittade i reservdelslådan. Kunden ville inte ha en gitarrbandsknopp på halsfoten, inte heller sidodottar på greppbrädan.

Då celluloiden i bottenlisten saknades till hälften och det som fanns kvar var väldigt sprött ersattes den med en ny plastlist med ungefär samma färg. Jag önskar att man kunde köpa ny vit celluloidlist! Botten hade krympt som vanligt men genom att klämma ihop sidorna på smalaste stället kan man minska omkretsen och få botten att passa utan att det syns när man är klar. Med min speciella fräsjigg kunde överskottet av botten som stack ut ca 1 mm på smalaste stället fräsas bort och en ren kanal för den nya listen fräsas in runtom.

Stallbenet blev lite högre än jag brukar göra dom, mest beroende på att greppbrädan var tunn och jag inte ville slipa alltför mycket på den. Den fick min vanliga justering med 2,5 mm stränghöjd på 12:e bandet/E och 1,5 mm stränghöjd 12:e bandet/e.  Eftersom jag inte korrigerade placeringen av banden stämmer den inte riktigt lika bra som på de gitarrer där jag själv får mäta in bandens placering. Stämmer ändå bra då Levin hade bra koll på var banden skulle sitta redan 1906. Gömde undan GammelGura etiketten så den inte syns genom ljudhålet om man inte vill.

Hela gitarren fick ett varv klar spritlack som sedan mattades ned med stålull och handpolerades upp med en tygtrasa till lagom glans. Alla delar som byttes ut sparades och följer med gitarren. Passade på att ta bilder när solen lyste, men de blir aldrig riktigt lika bra som på sommaren 😉

2 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.