Det var ett tag sedan jag skrev på min blog men har inte haft semester. Tänkte lägga en vecka på att beta av gamla reparationer, men det blev 4 veckor och jag hann inte med alla. Nu är jag i alla fall igång med en ny batch GammelGura och det känns väldigt bra!
Förutom reparationer på dagtid har jag lagt en massa tid på att städa upp hårddisken på min dator och installera om Windows pga problem med programmet jag spelar in med (Pro tools). Det ena gav det andra och nu håller jag på att göra mig en portabel studio som går att rulla till en lokal för inspelningar. En mindre ny dator behövdes till den och den var oerhört mycket snabbare än min gamla stationära som helt klart behöver uppgraderas. En större skärm har handlats in också. Fastnade i gamla inspelningar och annat vid städningen av hårddiskarna, kassetterna och de brända CD skivorna. Är inte klar än 🙂
Nåväl. Kommer att skriva lite om några reparationer och den kommande batchen. Börjar med ett riktigt dåligt samvete, en 12-strängad mandolin som jag påbörjade renoveringen av för ca 5 år sedan… Började men insåg att det var ett jättejobb som jag då inte hade koll på hur man skulle lösa, sen glömdes den bort i en kartong. Några bilder på hur den såg ut när den köptes från eBay och Tyskland efter den första isärtagningen.
Förutom att den har 12 strängar istället för 8 finns det många unika detaljer. Både översadel och stall är i metall och stämskruvarna har de minsta knoppar jag någonsin sett. Man måste nypa med yttersta spetsen på tumme och pekfinger när man stämmer 🙂 Ljudhålsdekorationen är också ovanlig i 3D i svartmålat trä med fanerinläggningar. Ovanlig är också celluloid dekoren runt locket, tror det är ett arabiskt mönster på den. En inte så bra detalj är att den bruna listen runt celluloiden på locket är gjord av en trämassa, antagligen hudlim blandat med rosewood damm. Den hade spruckit lös här och var, när jag tog isär botten såg jag att locket i princip bara satt fast i trämassan längs sidorna. Den var sprucken nästan hela vägen runt. Locket hade en enkel ladder bracing och locket hade vikit ihop sig runt ljudhålet av strängdraget.
På etiketten står det ”Friedrich Idinger, Wiener zither instrumenten und Saiten – Fabrik, Berlin”. Tolkade eftertnamnet först som ”Jdinger”, men ”Idinger” är korrekt. Finns nästan ingenting på nätet om honom, det enda jag hittade var en radannons från 24/9 1907 där någon försökte sälja en harpgitarr med dubbelbotten. Tyder i alla fall på att mandolinen är från ungefär samma tid. Han tog också några patent 1892 occh 1899 på konstruktionsdetaljer på en zittra. Antagligen var det väl såna han jobbade mest med.
Började med att göra ett utskuret mothåll som en kringla i plywood runt kanten och celluloid dekoren för att kunna limma in en ny kerfing mellan lock och sida. Locket har en välvning och den 3D formade ljudhålsdekorationen gjorde det omöjligt att ha ett platt mothåll. Den bruna massan sprättades lös. Fick göra en dubbel kerfing för att nå in till lockträet för att binda ihop locket med sidan. Att limma kerfing är besvärligt då man samtidigt måste limma både mot sidan och locket.
Har kommit fram till att en X-ribbning är det som passar bäst till flytande stall. Gör det enkelt att ge locket en fin välvning också. Gjorde ribbningen i överkant kraftig för att hålla för 12 strängar. Förutom X:et lade jag på några tunna ribbor för att förstärka ljudhålet och hålla emot för sprickor. Tänkte eventuellt hyvla ned höjden om den inte lät bra, men det behövdes inte.
Halsen behövde en halsomsättning, men istället för att lossa halsen lät jag botten hålla fast halsklossen i ett nytt läge. Botten stack fram ett par mm vid halsklossen efter limningen. Den nya formen på sidan gjorde det nödvändigt att fräsa in en rosewood list runt hela botten. Limningen gjordes med en metallbalk bakom mandolinen längs halsen och ett lagom högt mothåll där stallet placeras som garanterade att halsen fick den rätta vinkeln.
Locket fick också en rosewoodlist infräst och limmad runtom för att hålla för stötar, mellan listen och celluloid dekoren fick det bli trämassa av hudlim och rosewood. Ett kladdigt moment!
Med hjälp av filar, rakblad, hyvlar och sandpapper rensades kladdet bort. Celluloiden skrapades ren från den gula hinnan med rakbladet och blev bländande vit.
En ny greppbräda tillverkades då den gamla var tunn och sönder, halsen fick en minimal kolfiberstav infräst och greppbrädan limmades med hudlim. Ett varv klar spritlack lades på kroppen och svart spritlack på hals och huvud.
Stämskruvarna var i bra skick men rengjordes och fick lite smörjning. Bytte den rätt hemska stränghållaren med bara 8 fästpunkter till en mindre och bättre med 12 hållare från skrotlådan. En lustig liten metallknopp fanns i originalribban nedanför ljudhålet, den satt jag i ribban ovanför ljudhålet. Den enda funktion jag kan tänka mig är att den är en fästpunkt för de långa sidenband á la Taube som var inne när det begav sig! Översadeln i metall kunde fällas in överst i den nya greppbrädan, lite knepigt att fila ned till rätt nivå men det gick bra. Lyckades bra med ”halsomsättningen” och kunde justera höjden rätt med det ställbara stallet med patentnummer 5151. Använde två set mandolin strängar för att tripplera alla strängarna. Testade med en oktavsträng på bassträngen men det lät bara konstigt.
Tyckte inte om den här innan den blev klar (en hel massa besvär!), men väl klar måste jag säga att den blev bra. Maken till sustain har jag inte träffat på tidigare, klart hörbar sustain i 20 sekunder och säkert dubbla tiden innan den försvann helt med örat mot ljudhålet 🙂 En stor del av hemligheten är nog översadel och stallet i metall. Skulle gärna ha behållit den, den blev bättre än väntat!
