Fransk ca 1820

Det finns gamla gitarrer och sen finns det GAMLA. Den här franska parlor gitarren dateras mest troligt till ca 1820. En av många liknande instrument som tillverkades i stort antal den första gången gitarrer kom i ropet. Gitarren har haft flera perioder när de varit extra populära, i början av 1800-talet som denna, runt sekelskiftet 1900 med den frikyrkliga rörelsen och senast på 1950 och 1960 talen med rock- och folkmusiken. Ända sen den uppfanns har den alltid funnits med i populärkulturen tack vara att det är enkelt att lära sig att spela hjälpligt, den är lagom stor och lätt att ta med sig och man kan både sjunga och spela samtidigt. Antagligen är den här för att stanna 🙂

Gitarren hade utsatts för en rätt brutal renovering av en spanjor 1980. Hela gitarren hade lackats på med en modern lack, möjligen en oljelack eller kanske nån sorts plastlack. Stallet hade ersatts av en mycket ful modern variant. Spelbarheten var inte den bästa med hög stränghöjd trots att stallet bara var ca 3 mm högt. Några rejäla maskhål i botten hade spacklats igen med nåt som liknade plastic padding. Snygg färgmatchning, men spacklet hade kurvat upp sig i kanterna och vassa kanter stack upp. Tre av stämskruvarna i trä var klumpigt gjorda kopior av originalet med stolpar som inte var helt runda. Halsen och stallet visade sig vara limmad med modernt lim av okänd typ. Lagningarna av locksprickor var däremot tillräckligt bra gjorda för att inte behöva åtgärdas. Den höga stränghöjden berodde på infästningen och att halsen hade en bananböj. Vid en inspektion kunde jag konstatera att locket saknade den viktigaste ribban framför stallet och i locket fanns slumpartade fanerpatchar här och var under stallet. Ribban strax under ljudhålet var utbytt.

Bakom renoveringarna fanns ett mycket vackert lönnträ i sida och botten, handgjorda fiskbensbindningar av högsta kvalitet på locket, elfenbensband i greppbrädan och elfenben i översadel. Halsen utom själva huvudet var klädd med ebenholtsfaner. En positiv sak var att lock, sida och botten hade bra tjocklek som tålde att slipas några tiondelar utan problem.

Visuellt på håll var gitarren “snygg” förutom det fula moderna stallet. Mårten Falk som skickade den till mig för renovering och som nu har den till försäljning var väldigt förtjust i hur den lät och ville inte att jag skulle ändra på ribbningen. Jag var väldigt tveksam, men jag började jobba med den förutsättningen. Han ville bli av med lacken på locket, när den tillverkades var det vanligt att ha locket trärent.

Med en värmepistol och genom att skrapa med ett rakblad och försiktig putsa med fint sandpapper gick det bra att få bort lacken. Såg ingen anledning att inte bli av med den moderna lacken på hela gitarren, så hela gitarren rensades från lack. Den underbara silkeslena ytan av ebenholtsfaneret på halsen var en fin belöning!

En kul detalj var att fylla i maskhålet i botten. Masken hade ätit igenom nästan hela tjockleken på botten. Fräste kanterna raka och pysslade några timmar med att passa in små pusselbitar av lönn som sedan limmades med varmt hudlim. Plockade lös greppbrädan och den extra biten lockgran på halsen och kunde konstatera att halsfoten var limmad ovanpå sidan utan någon dovetail eller annan förstärkning. Ingen spansk infästning som tur var! Det moderna limmet i fogen hade hållit bra men gick att få lös.

Halsen under den tunna greppbrädan i ebenholts hade “kuppat” sig, limmade på ett lönnfaner som sen slipades plant. Med greppbrädan borta var det lika bra att limma in en kolfiberstav, jag valde en klenare variant än den jag vanligtvis brukar använda, ca 5×6 mm. Min erfarenhet av kolfiberstavar i halsar är enbart positiv, påverkar inte ljudet negativt men ger halsen all den styrka den behöver.

Konstruktionen med halsfoten platt limmad mot gitarrsidan är väldigt vek. För att få möjlighet att testa vid halsomsättningen och säkra upp fogen monterades två små gängstänger med mutter och bussning i halsfoten genom halsklossen. Jag fick fälla in halsfoten lite grand i gitarrsidan på ena sidan för att rikta halsen rakt mot stallet. Tjockleken på det moderna limmet i den gamla limningen var ett av skälen till att halsen måste riktas om, med rak hals, varmt hudlim och bra kontakt i fogen fick halsen rätt vinkel. Kroppen och huvudet lackades på med spritlack medan locket bara ströks på med uttunnad bivax. Lacken plockade fram det vackra träet på ett naturligt sätt.

Ett nytt stall i ebenholts tillverkades med hjälp av bilder på liknande gitarrer från samma tid. Nya strängpinnar med inborrade pärlemordottar monterades. Återanvände hålen från det gamla stallet vilket gjorde att strängpinnarna hamnade längre ned på stallet och inte i mitten. Elfenbensbanden limmades om med hjälp av två 1 mm bladmått på ömse sidor för att ge banden rätt höjd. Översadeln shimsades upp för att matcha den nya höjden på banden. Vi valde att utrusta gitarren med nya moderna stämskruvar med dold mekanik. För att monteras behövde hålen brotchas upp en hel del, men väl på plats fungerade de mycket bra. De tre originalen får följa med gitarren.

Första uppsträngen avslöjade att mina farhågor var befogade, gitarren skulle självförstöras av strängdraget utan ribban framför stallet. Något måste göras på den annars helt färdiga gitarren. Det gamla ljudet med extra bas fick offras. Botten hade en list i rosewood som passerade skarven mellan sida och botten, men som tur var hade hudlimmet tappat styrkan såpass att det gick att bända upp botten med listen fortfarande limmad mot botten. Rosewoodlisten gick av på några ställen, men den kunde limmas ihop utan problem.

Med botten av kunde man se att det verkligen behövdes jobb inuti, alla slumpartade patchar i locket gjorde det nästan omöjligt att limma in den ribba som fattades genom ljudhålet. Dessutom var alla bottenribborna lösa på kanterna. En av lockribborna var i mahogny, antagligen inlimmad 1980. Tror att fanerpatcharna var äldre, de var i både BRW och mahogny.

Bottenribborna limmades om med varmt hudlim och locket rensades från skräp. Mahognyribban ersattes med gran, en ny ribba limmades in framför stallet och laglappar limmades på sprickorna. Den nya ribban sattes inte på exakt samma ställe som originalet, med en vinklad ribba högre upp får locket större möjlighet att röra sig. Kunde inte hålla mig utan gjorde också en stallplatta i gran med lönnförstärkning kring pinnhålen och även en förstärkning vid halsklossen. Halsklossen var bara limmad mot locket ca 5 mm brett, precis på det ställe där alla strängarnas kraft ligger an. En bit gran framför halsklossen gav en större limyta. Min erfarenhet säger mig att man kan ta sig friheter med att förstärka lock så länge man använder gran, påverkar knappast tonen i gitarren förutom till det bättre (tonen blir mer samlad och mindre yvig).

     

Botten limmades tillbaka. Ett stallben i ben frästes in i det nya stallet och stallbenet intonerades, stränghöjden ca 4 mm på E och 12:e bandet med nylgut strängar. Använde alltid små 4 mm glaspärlor som strängkula på nylonsträngade med pinnstall, strängen stoppas igenom hålet och en stoppknut knyts bakom pärlan. Tror att den fasta kontakten mellan sträng och stallplatta ger en viss effekt även med nylonsträngar med lite mer volym och diskant (effekten är betydligt större med stålsträngar). Gitarren låter mycket bra, halsen är lagom rak och helt fantastisk att spela på med ebenholtsfaneret. Gitarren känns stabil trots den lätta konstruktionen. Samlarvärdet är väl inte det högsta efter alla ingrepp, men som musikinstrument är den tip top!

Renoveringen blev alltså inte helt bokstavstrogen, men allt extra kom till för att stärka upp gitarren utan att påverka tonen annat än till det bättre. Det sitter inte en GammelGura etikett i den, däremot en liknande lapp där jag beskriver vad som gjorts.

 

3 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *