GG142 Nr 32, Europeisk parlor

Inte alla GammelGura görs på gitarrer som kunden skickar in, några börjar med ett objekt från väntrummet. Den här hade nummer 32. Det handlar för det mesta om gitarrer jag köpte in under en period för några år sedan från tyska och amerikanska eBay. Men det kan också vara gitarrer som köpts in av mig på en vanlig svenska auktion eller av en kund som som besökt lokalen. Det har hänt att jag fått en gammal gitarr också! 🙂

Den här var speciell då botten och sida och även stallet inte är tillverkad av lönn eller björk som nästan alla gamla Europeiska parlor gitarrer, utan av ett fruktträd. Det kan vara päron, körsbär, plommonträ, äpple eller något annat liknande träslag. Stallet är i plommonträ, kanske botten och sida också.

Det är ett lätt bygge, antagligen från 1920-talet. Då fick parlor gitarrerna ofta rosewood i greppbrädan, en kurvig urfasning på änden av greppbrädan och utsirade stall. Väldigt harmonisk i sin form och en av de vackraste parlor gitarrer jag jobbat med.

  • Total längd:  91 cm
  • Lock:  23,5  – 16,5 – 30,5 cm
  • Sida:  7 – 7,5– 7,5 cm
  • Hals:  Mjuk C form
  • Översadel:  45 mm
  • 12:e band:  55 mm
  • Mensur:  62 cm
  • Lack:  Sprit
  • Vikt:  1058 gram

Greppbrädan i BRW var tunn, för att kunna ge den en lätt 20″ radius och tillräcklig styrka vid övergången mellan hals och kropp fick den en inlimmad shim i rosewood för att göra brädan tjockare.

Det vackra snidade stallet var nedhyvlad och alldeles för lågt. Lösningen blev att fräsa ned mittpartiet till bara ett par mm tjocklek och limma på en större bit i samma plommonträ. Att göra en replika på de mycket vackert snidade krusidullerna kändes lite utöver min förmåga och jag har knappast de vassa stämjärnen man behöver! Resultatet blev väldigt bra tycker jag.

Snyggt hantverkt på hela gitarren och väl dimensionerat trä. Både botten och lock var kantade med rosewood lister. För att få lös botten var jag tvungen att offra listen och senare ersätta den med en ny.

Inte mycket sprickor på gitarren förutom mittlisten i botten som behövde limmas igen och några i sidan. Det kan vara klurigt att upptäcka täta hårfina sprickor på mörkt trä som på den här. Missade en hårfin spricka i sidan, men det gick bra att limma igen den även med botten på.

Ribbningen i locket var väldigt originell, en ladder bracing med en längsgående ribba på bassidan. Trodde inte på den idén och gjorde som jag brukar, kanske gick man miste om nåt? Inte bra för hållbarheten i all fall.

Gitarren fick alla delar som ingår i en GammelGura. Har märkt att väldigt lätta byggen och speciellt de med kort mensur behöver udda intonering av översadeln. E, A och D strängarna varierade mer än vanligt, nästan 5 mm mellan ytterligheterna. Ännu ett bevis på att översadelintonering måste göras individuellt för varje gitarr för bästa resultat.

Stämskruvarna fick 12 bussningar för stolparna. Har utvecklat tekniken och borrar numera ur hålen med 7.1 mm borr för att få presspassning på bussningarna. En modifierad Stewmac borrjigg är ett måste för att få hålen raka och på rätt ställe. Använder fisklim som lim då den fäster bra både mot trä och metall. Det är viktigt att bussningarna rengörs med sprit från olja och smuts, annars fäster limmet dåligt. Fisklim fyller också ut bättre och är kladdigare än vanligt varmt hudlim. Stolparna sitter tight med bara nån tiondels mm spelrum. Känns lite lyxigt och kanske bidrar den hårda metallytan till bättre “tjong” i strängarna på samma sätt som pluggarna i andra änden.

Då det var ett lätt bygge tordes jag inte använda NH 0.12 strängar utan satte på 0.11 strängar. Man tappar lite kraft och volym, men vinner att gitarren kommer att hålla. Tidigare använde jag 0.11 strängar som standard, men gick över till 0.12 för att få mer volym. Med pluggar på senare GammelGura ökade volymen och det är inte lika nödvändigt med 0.12, kommer att välja 0.11 oftare framöver. Tunnare strängar är också mjukare och lättare att spela på.

Låg stränghöjd var ett önskemål, den här har ett par tiondelar lägre stränghöjd än de 2.5/1,5 mm på E/e strängarna jag vanligen använder. Spelar ändå utan att skramla 🙂 Höjden på stallbenet blev precis om jag ville, det är en sak som jag blivit allt bättre på med tiden. Är mer noga och har mer erfarenhet, det finns inget surare än att behöva sätta om en nylimmad hals!

Som alla lätta byggen är den livlig och responsiv. Borde passa kunden som mest spelar fingerspel. Man får alltid lite mer problem med resonanstoner och vargtoner på en lätt gitarr, men den här klarade sig bra tycker jag. Fick fila några gånger extra på stallben och översadel för att få en ren citar-fri ton från strängarna (för bred anliggningsyta), tunna strängar med lägre tension är känsligare. Kan inte klaga på varken volym eller klang, halsen är bekväm och varken för tunn eller tjock. En mycket trevlig liten soffgitarr!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.