Med objekten isärplockade i delar återstår att lossa lockribborna. Ribborna är för det mesta överdimensionerade, har liggande ådring, är böjda åt fel håll och sitter på fel ställe. Gammalt trä blir också sprött och kexigt med åren, nytt trä är segare och hållbarare. Nästan alltid plockas de lös och ersätts med nya. Tunn stekspade och resestrykjärn är bra verktyg. Då ribborna ska skrotas kapas ena änden med ett stämjärn då de är fästa under kerfingen i båda ändar.
Med alla ribborna av kontrolleras lock och botten. Tjockleken får inte vara mer än 3 mm för att det ska bli bra ljud. Levin lutan hade 4 mm i både lock och botten. Tungt och klanglöst! Botten går för det mesta att tunna i min valsputs. Även Levin mandolinen hade en för tjock botten. Lacken skyddas i maskinen med en tunn gummimatta. Synd på brännstämpeln, men hellre bra ljud än en brännstämpel.
Lutans botten var så krökt att den inte gick att köra i valsputsen. Locken kan inte heller tunnas i maskinen. Då får man köra hårt med de små hyvlarna. Den minsta river bra! Avslutar med att slipa med slipmusen.
Hårtunna sprickor i lock och botten fylls i med varmt hudlim och kläms ihop från sidan och med mothåll. De får senare laglappar när ribborna limmats. Breda sprickor måste fyllas i med mer virke. Hyvlar spån från ett gammalt lock och sågar sprickorna jämnbreda med ett litet järnsågsblad. Spånen blötläggs och stryks sedan raka. Flödigt med varmt hudlim kladdas på och torkas enkelt bort med en trasa. Använder plastfolie som släppmedel och plattor i akryl för att klämma ihop locket plant.
Efter lite jobb har man en uppsättning tvingskogar 🙂 Hudlimmet gelar på en kvart och kan plockas lös från tvingarna om man limmar två bitar som inte har spänning, men de hoptryckta sprickorna bör få torka över natten.
Medan lock och bottnar torkar är det dags att ge halsarna en kolfiberstav. Först ser man till att själva halsen är rak, ibland får man värma den rak men för det mesta räcker det att plana den på mitt hyllplan med 80 självhäftande sandpapper.
Använder en fräs och en jigg för att fräsa kanalen för kolfiberstaven. Klämmer fast halsen med kilar och fäster med några små spikar.
Mandolinen behövde en temporär jigg.
Halsen packas in i plastfolie och packtejp för att inte det oerhört kladdiga epoxylimmet ska hamna överallt. En ihålig kolfiberstav, rundstav i björk, täcklock i björk och en liten rundstav för halsfoten kapas till.
Efter en massa kladdande med epoxylim (med plasthandskar på!) är alla fyra kolfiberstavarna på plats. Epoxylimmet får härda över natten. Matthyveln med rakblad är perfekt för att jämna locket till kolfiberstaven mot halsen.
