GG127 Den tatuerade Bjärton gitarren

Ibland (väldigt ofta faktiskt!) kommer det in en gitarr som är utöver det vanliga. Det värsta man kan göra med en gitarr tycker jag i vanliga fall är att rista in sitt namn. Det är fult, i stort sett omöjligt att dölja och sänker värdet på hela gitarren. Men det finns undantag!

Det här är en Bjärton Minor från 1963 som varit med i ur och skur. En kär klenod från den galna ungdomen helt översållad med memoribilia och autografer. Och det är inte bara inristade namn och datum utan också väl valda urklipp och etiketter, ofta från den kulturellt högstående tidskriften MAD. Ett unikt tidsdokument med andra ord och väldigt cool! Kunden ville få den att låta så bra det går, sprickor i locket skulle lagas, bättre stämskruvar och en mick monteras.

För mig var det viktigt att inte ta bort charmen och behålla allt som går av originalet. Eftersom det är en nylonsträngad gitarr fanns inte mycket att vinna med ett nytt stall och greppbräda. Översadelintonering är inte heller så givande, dels på grund av att nylonsträngar är mjuka med mindre intoneringsproblem nära översadeln och också på att nylonsträngar varierar mer än stålsträngar när det gäller intoneringen. Man får leva med att den aldrig kommer att bli perfekt. Inte heller mitt komposita stallben ger nån större effekt på en nylonsträngad gitarr. String through stallet behöver inga ”turbopluggare”. Det fick bli en enklare GammelGura utan alla nya påfund där det mesta fick vara original.

Öppnade upp botten och ersatte ribborna. Bjärtons originalribbor har en våldsam uttunning på ändarna från full höjd till nästan ingenting. Bra för ljudet, men de är ofta spruckna även om de här hade klarat sig bra. Det fanns också några gamla mindre bra lagningsförsök på sprickorna som inte fastnade på en bild och som jag tog bort. Bottenklossen var väldigt klen och jag limmade på lite extra plywood för att göra den starkare. Stallet hade fått två skruvar på vägen snyggt monterade, jag behöll dom men gjorde infästningen bättre med två rundlar i hårt trä. Lämnade hålet i kolfiberstaven utan rundstav i björk, den korta kraftiga halsen och korta mensuren gör att halsen  blir tillräckligt starkt ändå (egentligen glömde jag limma in den, men på just den här var det helt rätt!). Eftersom det är en nylonsträngad gitarr gjordes ribborna klenare och ingen ribba monterades bakom stallet.

Greppbrädan i hård afrikansk mahogny fick vara kvar. Gjorde en test med brädan fäst med maskeringstejp med superlim emellan och olimmade band med strängar uppspända för att se hur halsen ragerade för strängdraget. Tanken var att slipa på själva halsen högst upp istället för ovanpå brädan för att behålla ytan om den skulle kroka till sig. Men halsen rörde sig knappt alls.

Hela gitarren var torr och blekt. Ett lager spritlack lades på och kontrasten ökade och färgerna poppade fram bättre i de påklistrade papperslapparna. Nya Kluson stämskruvar monterades, fick fila lite på ett hörn som stack ut, huvudet är minimalt. Infräsningen för stallbenet var felgjord och stallet lutade framåt istället för bakåt. Fräste om spåret lite djupare och gav stallbenet en liten lutning bakåt istället.

Är ingen expert på nylonsträngade gitarrer, men tycker att den blev riktigt trevlig att spela på. Genom K&K micken låter den bra 🙂

      

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.