Gjorde iordning en gitarr jag nyligen köpt på auktion i Östersund. Hade några idéer att testa.

Det är en tämligen ordinär ådermålad gammal parlor från ca 1910. Lite mindre, totalläng 92 cm och med en 626 mm mensur. Rätt smal greppbräda, 45 mm vid översadeln och en bekväm V formad hals. En typisk Tysk med lönn i botten, sida och hals, fint granlock och mustaschstall i lönn. Greppbrädan i rosewood är lite lyxigare än brukligt. Stämskruvarna var helt OK men udda så jag monterade nya. Inga stora problem med den förutom ett par sprickor i locket.

Eftersom greppbrädan var i rosewood behöll jag den men skårade om banden då alla band inte satt på rätt ställe. Även stallet var i bra skick och fick vara kvar. Pluggade och borrade om stränghålen samt förstärkte stallet framför stallbenet (tidigare ett band) med ebenholts för att stallbenet inte skulle vika sig i den mjuka lönnen.

Halsen fick den vanliga kolfiberstaven och både hals och stall lackades svarta med spritlack. Nya ribbor limmades in i både lock och botten. En K&K mick monterades också.

De två saker jag testade på den här var dels en platt ribba i botten, den tredje ribban av fyra och det jag kallar ”turbopluggar” i stallplattan. Rundstavar i björk för att ge bättre mothåll än den svampiga granen i locket mellan strängkula och stallets undersida.

Efter den långa proceduren att få ihop alla delar, översadelintonera, göra komposit stallben och lacka, kan jag konstatera att båda experimenten var lyckade. Den platta ribban i botten gör att botten lever med och bidrar till klangen (man bör hålla den från magen när man spelar som annars dämpar botten). ”Turbopluggarna” gav högre volym, lite mer övertoner och sustain samt en klarare och mer separerad ton 🙂

Är väldigt nöjd med hur den låter och blev lite förvånad att ”turbopluggarna” gav en så pass stor effekt!

Kommer att använda båda detaljerna i kommande GammelGura. Innan de nya strängarna tappat sin sprilliga nyklang var volymen nästan för hög, men efter några dagars spelande lugnade den ned sig lite.