Slingerland ca 1935, GammelGura 77

Den tredje och sista som blivit klar i dagarna är en Slingerland från 1935. Gjord i USA och med en massa rosa celluloid samt en bokmärkesdekal 🙂 Den andra Slingerland från samma tid jag gjort iordning nyligen. Kvaliteten på de här instrumenten är tveksam men helt OK. Man har lagt mest vikt vid coolhet och utseende och mindre på att de skulle låta bra. Trots allt solida träslag i den här, gran i locket och ett odefinierat trä i botten sida hals, mest troligt lönn.

Det största problemet var all celluloid som hade krympt en hel del. För att få en fungerande greppbräda pillrade jag lös all celluloid och gjorde en ny bräda under i lönn, den gamla var antagligen ett fruktträd – päron kanske. Problemet var att bandskårorna var alldeles för vida för att kunna banda på. Kantlisten var inte hel heller. Knepigt celluloidmaterial, tjockt men hade också ett canvastyg under celluloiden som delvis hade smälts in i plasten. Eftersom det var ojämt skrapade jag bort tyget vilket inte var det lättaste… Kunde inte ändra mensuren (61,5 cm) heller, annars skulle bitarna inte passat mellan banden. Originalmonteringen av brädan var rejält fel mot stallbenet, den intonerade dåligt innan! Skjutsade upp brädan ett par mm och flyttade stallbenet och stränghålen längre ned på ett nytt replikastall i rosewood för att kunna intonera rätt.

Ett annat problem var att spritlacken flagnat längs kanterna, speciellt längst ned och i botten. Tog bort det som var löst och lackade på några lager ny lack. Använde bets för att jämna till färgen innan jag lackade. Blev riktigt bra till slut. Lite hanterad är den, men så ska det vara 🙂

Ribbades upp med en X-ribbning enligt kundens önskemål. Gjorde ribborna så klena att jag kände att locket hade rätt svikt – mellan tummen och pekfingret som alltid. Det är förvånansvärt hur starkt ett lock blir med ribbor längs med jämfört med tvärs över. Strängade upp med vanliga Newtone Masterclass 0.11 strängar.

Vid bandning och justering strängade jag upp med en temporärt limmad bräda. För att kompensera böjen som alltid blir längst upp slipade jag på undersidan av brädan! Gick ju inte att plana på ovansidan som jag alltid gör annars, där satt celluloiden. Fick till det hela efter kroning av bandtopparna då brädan var limmad Det visade sig att intoneringen var så bra (med en kortad bräda högst upp) att en översadelsintonering inte var nödvändig.

De väldigt coola original Waverly stämskruvarna var rejält glappa, men fick sitta kvar. Funkade faktiskt helt OK.

Låter högt och väldigt bra tycker jag!

3 Comments

  1. Fick äran att testa Gg 77, Slingerland, idag. Fantastiskt ljud i den gitarren. Jag är mycket imponerad. Dessutom otroligt trevlig att spela, mycket svårt att släppa den gitarren

    Mvh
    PeterD

  2. Ja, den blir faktiskt väldigt bra! Bättre än jag trodde och den första GammelGura med X-ribbning som jag tyckt om själv. Först kändes det som att den lät som vilken modern Martin kopia som helst, men efter en stund upptäckte jag att det fanns mer än så att hämta i ljudet. Spelade en hel del på den innan den skickades iväg 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.