Nyheter

Saker och ting går framåt om man jobbar ett helt år dagligen med samma sak. GammelGura konceptet har fått några nya idéer förverkligade, alla nyheterna bidrar till en bättre alternativt stabilare produkt. Här är några av de saker jag kommit på de senaste månaderna.

Rätt tjocklek
I de senaste två GammelGura batcherna har jag sett till att både lock och botten inte är för tjocka. Båda ska vara ca 3 mm tjocka har jag förstått efter att ha misslyckats med att få liv i exemplar med 4 mm tjock botten/lock. Nånstans mellan 2.5-3.2 mm är bäst på parlor gitarrer om man vill att de ska låta bra och hålla. Sandar ned tjocka bottnar med min valsputs, lock är jobbigare då man måste använda en liten hyvel och en slipmaskin med grovt sandpapper (och min tjockleksmätare).

A-frame
Istället för en platta i gran under greppbrädan använder jag nu vad man kallar en A-frame. Två ribbor som går från halsklossen till ribban nedanför ljudhålet. Ribborna gör locket väldigt starkt kring ljudhålet som är den svagaste punkten på locket. Det förhindrar att halsen roterar in och deformerar locket vilket ger de typiska sprickorna på ömse sidan av greppbrädan. Längsgående ribbor är väldigt starka!

Korsformad stallplatta i gran
Insåg att vridstyvheten hos gran är extremt olika tvärs och längs ådringen. En uppgift för stallplattan är att hålla emot rotationskraften hos stallet och då är det inte optimalt att ådringen går tvärs över locket. Däremot är det bra att ådringen går åt det hållet vid de två ändarna av stallet då man vill förhindra att locket spricker vid kanten av stallet. Den bättre lösningen är att göra stallplattan i två delar, på mitten går ådringen längs locket och längst ut tvärs över locket. Då kan man också göra stallplattan bred på mitten där rotationskraften är som störst.

Jigg för att slipa greppbräda och band
Tidigare lät jag strängdraget ge halsen en naturlig relief (svag böj på mitten). För det mesta fungerar det bra, men helt okontrollerat beroende på hur styvt halsvirket är. Lönnhalsar får en lagom relief medan alhalsar för det mesta får lite för stor böj. Har man inte helt rätt böj på halsen får man slipa mer på banden för att kompensera. Kändes inte rätt! Med en jigg spänner jag fast gitarren i ett järngrepp med uppstämda strängar innan och efter banden slutmonteras. Först monteras banden temporärt, strängarna spänns och gitarren fixeras i det läget. Banden plockas lös och greppbrädan planslipas. När banden är monterade görs ett pass till på samma sätt, den här gången slipas bandens toppar. Med hjälp av en Katana (en lång slipkloss som kan ges en liten böj på mitten) slipas en väldigt liten relief in genom att banden på mitten slipas ned lite extra. Numera är reliefen inget tärningskast, den blir precis lagom oavsett hur hård eller mjuk halsens trä är. Banden behöver minimal slipning och kan kronas fler gånger innan de blir för låga.

Tjocklek på ribbor
Efter erfarenheterna av ett års GammelGura tillverkning kan jag numera bättre gissa hur tjocka ribborna ska vara i varje gitarr. Jag har gått ned i dimensioneringen lite de senaste batcherna vilket ger en bättre klang i slutänden.

Varmt hudlim på hals och bottenkloss
Använder fisklim med 12 timmar torktid när jag limmar botten. Limmet är nästan lika bra som varmt hudlim (som torkar på 5 minuter) men jag har förstått att den är lite känsligare för värme. För att göra en stabilare limning av botten använder jag numera hudlim på hals- och bottenkloss och fisklim bara längs sargerna. Botten vid hals och bottenkloss dras fast först av allt, sen kan man ta den tid det tar att limma resten av botten kant-i-kant med sargen med ett lim som inte hinner stelna.

Intonering
Har precis gjort klar den första Gammelguran med kompenserad översadel. Jag har inte spelat på nån gitarr som haft lika rena ackord med blandade öppna och nedtryckta strängar som den. Intoneringen skiljer som äpplen och päron mellan öppna strängar och alla positioner där man trycker ned strängar på greppbrädan, pitchen på en nedtryckt sträng går alltid upp. Därför intoneras nedtryckta strängar (greppbrädan) vid stallbenet och de öppna strängarna vid översadeln. Greppbrädans band intoneras vid stallbenet genom att se till att nedtryckta tonen vid 2:a och 12:e stämmer mot min stroboskopstämmare på alla strängar. De öppna strängarna synkroniseras sedan mot en ton tagen på greppbrädan genom att intoneringsfila ett överhäng på översadeln (de öppna strängarna måste alltid förkortas för att stämma). Fördelen är en nästan magisk intonering på öppna ackord, enda nackdelen ett lite taggigt utseende på översadeln och lite mindre plats för fingrarna mellan översadel och första bandet.

Radius på lock och botten
Både lock och botten ska ha en radius för att klara uttorkning utan att spricka. Sen en tid tillbaka får ribborna i både lock och botten en krökning (mindre på locket).

Annan ribbning för flytande stall
Ladder bracing på gitarre med flytande stall är ingen bra idé. Locket sjunker in om ribban under stallet är för klen och ljudet blir inte bra om ribban är tillräckligt stark. Numera är det två längsgående ribbor i locket, ett under varje fot på det flytande stallet.

Det här var några av de större förbättringar/förändringar som skett den senaste tiden, men varje gitarr ger nya erfarenheter och man blir nog aldrig färdig! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.