Fick besök i lokalen och köpte en gammal parlor, ca 1910-1920. Den kom från Malmö som en betalning för ett jobb som säljaren gjort för många år sen.

Har fixat till flera liknande och de är ett mysterium, men jag antar att de är franska och gör allt för att imitera fina gamla mästerverk med lika mycket *bling*. Skillnaden är att originalen hade fint snidade pärlemorinläggningar, de här har överblivet pärlemorkross (egentligen rester från tillverkning av pärlemorinläggningar) som tryckts in random i ett svart klet! 🙂

Kan också vara en spansk tillverkning och möjligen från sekelskiftet 1900. Fick se en bild på en spansk klassisk gitarr från 1890 med samma typ av pärlemorinläggningar.  Modernismens estetik vid sekelskiftet där Gaudi använder krossade kakel mosaiker vid Parque Guell eller Sagrada Familia.

Hela gitarren kan betraktas som ett fuskverk, men det hindrar inte att de låter bra efter en GammelGura fix!

Diggar det matchande axelbandet hårdast!

Fick in en sexsträngad banjo som behövde gås igenom. Mycket metallskrot att rengöra, men det fixade ultraljudstvätten. Den fick en kolfiberstav och nya band. Samt ett nygammalt stall och en list runt resonatorn då originalen trillat av. Fick fila en hel del på halsfoten för att få geometrin rätt. Riktigt kul att spela på när den blev klar!

En veckas stenhårt jobb i lokalen resulterade i två färdiga GammelGuror. Fick bra hjälp av min lärling Farre (Faruk Ohranovic), vi jobbade bra ihop. Det här är andra gången jag haft besök i lokalen där jag lär ut det jag kan om hur man renoverar ett gammalt ”vrak” inifrån och ut.

Även för mig var det lärorikt, med två hela processer klara på kort tid får man överblick och lär sig nya sätt att gör saker bättre och effektivare. Man får också chansen att göra nya lärorika fel som man aldrig kommer att göra igen!

Vi hann precis bli klar med båda objekten som Farre hade med sig, en speciellt fin Levin parlor från 1913 och en annan brun med flytande stall från 1930. Båda blev fina och lät väldigt bra när de var klara. Den till vänster från 1913 och den till höger från 1930.

Ny greppbräda, nytt justerbart stall, kolfiberstav i halsen. Nya ribbor samt nya stämskruvar i en komplett GammelGura. En K&K monterad.

En finare Levin parlor från 1913. Jag har sett tre Levin med samma typ av lack och flammig björk som denna. Färgen är svår att beskriva, skimrande gulgröngrå är kanske det närmaste man kommer. Ny greppbräda, nytt replikastall, kolfiberstav i halsen. Nya ribbor i en komplett GammelGura. En K&K monterad.

Två kompletta GammelGura på en vecka var lite väl mycket jobb inser jag nu, vi fick verkligen slita hårt. Bättre att sikta på en komplett GammelGura och en reparation / halsomsättning / ombandning av ett andra objekt. Är det nån som är intresserad av någonting liknande är det bara att höra av sig.

På mina GammelGura sitter det nästan alltid Newtone strängar. Deras Heritage serie är väldigt bra på gamla gitarrer då ett 0.12 set har samma tension som ett vanligt 0.10 set med den fördelen är strängarna inte känns för tunna. Låg tension är alltid bra! Även om en GammelGura bör klara av att strängas upp med ett vanligt 0.11 set kan jag inte garantera att locket håller i längden (halsen har en kolfiberstav och klarar hög tension). Till saken hör att jag tycker om klangen i Newtone strängarna, finns inte många strängfabrikat som låter lika bra i mina öron.

Det finns också en variant med normal tension som heter Newtone Masterclass. Såna brukar jag stränga upp vanliga moderna gitarrer som passerar lokalen med. Nyligen upptäckt jag att såna Masterclass strängar inte passar alla. Newtone strängarna har rund kärna vilket gör att de känns mjukare att spela på men också vibrerar mera yvigt. Hårdslående plektrumspelare med tjocka plektrum trivs bäst med vanliga strängar med åttkantig kärna som är styvare och vibrerar mindre. Alternativt en justering med högre stränghöjd vid 12:e för de mjukare Newtone Masterclass.

Försöker alltid hålla Heritage 0.11 och 0.12 hemma samt Masterclass 0.11.

Newtone är ett litet engelskt företag, deras strängar är mer handgjorda än andra fabrikat. Här finns en intervju att läsa om Newtone Strings.

En ny flik på menyn har skapats, ”På GG”. Här ska finnas kortfattade dagboksanteckningar om vad som hänt under dagen i lokalen 🙂

Har gjort många mindre reparationer och ett par större den senaste tiden. Här är lite av det som fastnat på bild.

En lap-steel behövde glesare mellan strängarna vid översadeln. Kapade till den största översadeln någonsin från ett av tuggbenen jag nyligen köpte. Så här stora ”blanks” är annars väldigt svåra att få tag på.

Så här ser min variant på Strap-Keeper ut. Funkar jättebra!

En av två större reparationer som blivit klara. En gammal kämpe från 1947 har fått nytt liv. Kundens far spelade på den och det var den första gitarren. Alltid lika kul att reparera gamla gitarrer med så mycket känslor i historiken.  Den var verkligen hanterad och hade lagats tidigare på ett mindre bra sätt, det positiva var att allt fanns kvar i original. Fint plektrumskydd och hel tailpiece. Överdelen på stallet hade tunnats ned 6 mm för att få ned stränghöjden, men den kunde jag bygga på med mer ebenholts på undersidan. Öppnade upp botten och lagade de rejäla sprickorna i locket på bästa sätt. En spricka i sargen limmades och fick faner tvärs över på insidan. Botten var utan problem och det gick bra att lossa bindningen och limma tillbaka den. Som vanligt fattades ca 3 mm list då celluloiden krympt på längden 🙂 Min nya jigg för halsomsättning funkar väldigt bra, halsen sattes om och hamnade helt rätt. Ingen kolfiberstav i halsen, greppbrädan slipades till en liten krum krökning uppåt i min specialjigg innan jag bandade på med nya mässingsband. En extra krökning högst upp på halsen dessutom där halsen är som svagast. Som vore det magi rätade halsen upp sig så den blev helt rak när jag sen strängade på Newton Masterclass 0.11 strängar!

Jag gillar verkligen looken på den här!

Den andra större reparationen var en nylonsträngad Levin 113 från 1959. Sargen vid bottenklossen var lös och diverse ribbor spruckna. Öppnade upp botten. Det jag såg inuti gjorde mig deprimerad, så jag bytta alla ribborna till nya och bättre… Bottenlisten är i trä och den gav mig minst en hel dags extrajobb. Greppbrädan var oförklarligt ojämn, fick slipa en hel del för att få den plan. Ingen kolfiberstav i den här heller, mina jiggar gjorde jobbet igen på bästa sätt. Fick ta bort en hel del på halsfoten för att räta upp halsen till rätt läge. Mellan tummen och pekfingret ger 0,3 mm material bort på halsfoten ca 1 mm höjning på stallbenet, tror nog att jag tog bort 2-3 mm på den här halsfoten! Locket hade sprayats på med plastlack, slipade och sicklade bort den och lackade om med cellulosalack.

Här är de två strängar som jag rekommenderar till GammelGura gitarrer. JP om man vill få en dovare klang, NH om man vill ha mera klirr från strängarna.

En eftersläntare fick plats i pågående GG batch. En Levin från 1920-talet. Tog isär den och botten var en överraskning då den var den tunnaste jag stött på, bara strax över 2 mm på tunnaste stället. Ingen slump då man kontrat med att limma in 5 ribbor istället för de vanliga 3 eller 4. Antingen ett experiment eller också var det återvinning av en felsandad botten! Klart bra tycker jag, ska bli spännande att höra den när den blir färdig.

Fick nog av att flytta runt gitarrer i lokalen, det behövdes en rejäl omorganisation. Tog tre jobbiga arbetsdagar, men nu är alla objekt i lokalen rengjorda, avklädda på strängar, strängpinnar och stämskruvar. Alla stämskruvarna ultraljudstvättade också. Samt placerade i varsin kartong med nummer (tack Östmans Musik!).

Hemsidans Väntrum är också uppdaterad med nya bilder och alla mått på var och en av mina GammelGura embryon. Puh!

Den senaste tiden har jag jobbat hårt, men det har varit med reparationer, jiggar och allt möjligt utom pågående GammelGura batch. Men nu är den i fokus igen och det kommer att hända saker i veckan som kommer. Återkommer med lite bilder allteftersom.

Fick med mig GG 15 från Östervåla, den hade hängt länge i affären. Det mesta var helt OK, men greppbrädan bytte jag ut och halsen sattes om samt stallbenet frästes om. Det har hänt lite saker sedan sist! Extremt smal greppbräda, bara 41 mm vid översadeln. Kommer att leva sitt liv som lokalgitarr, men alltid till salu till ett rabatterat pris.

K&K mickarna är ju underbara, men Philips telejacket är riktigt uselt. Hur man kan tillverka sälja sånt skräp är för mig en gåta. Den är som gjord för att axelbandet ska lossna och gitarren ramla i backen. Det finns mig veterligen bara en bra lösning, den kallas Strap-Keeper – se http://www.tapastring.com/strapkeeper0605.htm. Den är bra, men inte perfekt. Läderbiten är lite väl klen. I fortsättningen kommer det att följa med en variant på samma tema med alla GammelGura. Hittade ett vävt kapellmaterial som dels är tunnare och mjukare än lädret, men samtidigt dubbelt så starkt.

En snabb demovideo där jag spelar en av mina låtar på 1892 tysken. Blev lite stumfilm i början, men det bjuder jag på!

Är klar med de två GammelGura (nr 71 och 72) utan köpare än så länge som jag tar med mig till Stockholm folk festival den 7:e och 8:e Augusti (fredag / lördag). Kommer att finnas i CJ Acoustic Music’s bås bland deras fina nya mandoliner och gitarrer. Kanske möts vi där. Lite som en katt bland hermelinerna är GammelGurorna – men det är så vi gillar det!

De två är en tysk parlor som var daterad invändigt (!) till 10 dec 1892 samt en Levin från 1937. Den tyska är i mer original än jag brukar göra dom då stämskruvarna var ovanligt fina och halsen nästan utan dings. Passar bra för en folkmusiker tror jag! Levinen har ett ställbart stall (som jag är väldigt stolt över) och låter betydligt bättre än de brukar göra.

Den från 1892 har Newtone Heritage 0.12 och Levinen Newtone Masterclass 0.11. Båda har en K&K mick och halsknopp monterad. Den tyska fick ett replika stall i ebenholts (originalet saknades men man såg tydligt formen på locket!) och en ny greppbräda i speciellt utvald brun ebenholts och en intonerad översadel. Levinen fick en ny greppbräda i Madagaskar rosewood och ett stallbart stall. Båda har mässingsband och en 20″ radius på greppbrädan. Levinen fick nya vintage stämskruvar medan tysken fick behålla sina fina original.

Extrapris 7995 att köpa på folk festivalen  Om de inte säljs kommer de att hamna i butiken för provspelning.

Lite bilder på de två färdiga gitarrerna.

Inuti den gamla tysken fanns en skriven text, årtalet gick att tyda i alla fall.