Det här är en speciell gitarr. Inte så mycket för vad den är utan dess historia. I första mailet från kunden stod det: ”Jag ringde idag om min farmors gamla gitarr. Hon hade bara den och en liten resväska med sig 1939 i januari när hon 21 år gammal tog tåget och lämnade Wien för att fly undan nazismen”. Man kan bara föreställa sig hur viktig gitarren var hennes farmor.

Gitarren i sig var väldigt enkelt gjord trots att den har namnet på byggaren inuti. Det är sällan man kan säga vem som tillverkat en gammal Europeisk parlor gitarr, men etikett blev vanligare på 1930-talet. Den här tillverkades kanske runt 1935. Letade på nätet och hittade lite fakta om byggaren: ”Franz Nowy; 11.5.1875 Wien, † 11.12.1967 Wien. Han lärde sig och arbetade med sin far 1887. 1902-53 hade han sin egen verksamhet. Var från 1912 också ämneslärare och 1929/30 expert på stränginstrument”.

Förutom flykten från Tyskland hade gitarren levt ett hårt liv. En inte alltför finkänslig renovering gjordes för 10 år sedan, största felet var att hela gitarren hade lackats på med modern lack. Den gamla lacken hade också slipats igenom här och var. I stallet satt några träskruvar. Stämskruvarna var inte original utan kanske från 1940-talet, stolparna hade kapats ned på längden.

Locket hade en rejäl spricka vid sidan av greppbrädan och några små sprickor nedanför stallet. Sidan hade en spricka nära ändklossen. När jag tog isär den såg jag att infästningen var av Levin typ, en falsk dovetail med raka kanter. Både lock och botten var i tjockaste laget. Halsen i tredelad lönn var relativt rak och i bra skick. Bindningarna var enkla och greppbrädan hade tre runda pärlemordottar. Den enda dekoration utöver det vanliga var en liten pärlemorinläggning på toppen av huvudet. Att den tillverkats snabbt och utan alltför mycket kärlek syntes i den ojämna och råa kerfingen inuti, man kunde nästa få stickor i fingret!

Efter diskussion med kunden kom vi fram till att stall och greppbräda skulle bytas ut, greppbrädan var gjord i ljus rosewood men var platt och banden satt inte på rätt ställe för gitarrens mensur. Den nya fick en 16″ radius. Stallet i svartmålad lönn var i för dåligt skick för att kunna återanvändas. Originalen fick följa med när gitarren levererades. Stämskruvarna byttes till nya med moderna avstånd mellan stolparna.

Botten och lock tunnades ca en halv mm till ca 2,7 mm i botten och ca 3 mm i locket. Botten i halsfickan fick en platta i hård lönn infräst och limmad, den mjuka granen i halsklossen kan annars ge efter för strängspänningen. En träskruv drogs in genom halsklossen in i halsfoten när halsen limmades. Halsen fick sin kolfiberstav och en ny greppbräda i ljus rosewood tillverkades. Hålen för stämskruvarna pluggades och nya borrades upp. Stallet var extremt brett, alla mina stallämnen var för korta och jag fick använda ett tjockt greppbrädesämne för att kunna tillverka replikan.

Här fick jag verklig nytta av min nya jigg för att justera in böjen på den kraftiga ribban under greppbrädan med lös hals, greppbräda och ribba När halsvinkeln justerats in mot stallet skulle det behövts en triangulär shim på 1 mm under brädan för att greppbrädan skulle ligga an platt mot locket. Istället gav jag ribban en kraftigare krökt botten och tryckte upp locket mot brädans undersida med hjälp av justerbara mothåll i ribbans ändar. Med rätt krökning låg greppbrädan platt mot locket som fick en fin rundning av ribban när den limmats på.

En K&K mick monterades och sprickan i sargen fick en bit lönnfaner med ådringen tvärs över sprickan inlimmad. För att hålla emot kraften som trycker upp ribban mot locket gjorde ett par kraftigare mothåll vid sargen. Notera den slarvigt tillverkade kerfingen!

Att limma halsen i min hopfällbara jigg var odramatiskt då halsen redan justerats in i det närmaste helt perfekt.

Greppbrädan slipades till en liten relief och fick mässingsfärgade EVO band monterade. Uppmätningen av intonering gick också bra, men jag måste erkänna att det är en rätt tråkig uppgift som tar alldeles för lång tid :-/ Den nya jiggen för att justera intoneringen vid stallet fungerar i alla fall mycket bra. Översadel och segmenterat stallben tillverkades.

Lacken var inte mycket att göra åt, som tur är fäster spritlack bra på vad som helst. Hela gitarren fick ett varv spritlack ovanpå den gamla. Den blanka spritlacken mattades ned med 000 stålull och polerades till halvblank med ett par vita tubsockar på händerna. De är bra då man inte lämnar fingeravtryck på den nya och mjuka lacken medan man putsar, man måste å andra sidan passa sig då man inte har ett bra tumgrepp när man hanterar gitarren!

Det sista momentet efter montering av pärlemor- och sidodottar i greppbrädan, samt en gitarrbandsknopp på halsfoten (och GammelGura etiketten inuti), är vibrering. Vibrerar gitarren totalt tre dygn när halsen väl limmats, den här behövde ett dygn till innan allt blev klart.

Tycker den låter som den ska med lite träigare ton än jag är van. Jag hoppas att jag gjorde gitarren rättvisa och att den kommer att leva vidare som ett fint instrument efter alla sina äventyr 🙂