Jobbet går vidare i lokalen, numera lite grand på halvtid. Har tappat lite av intresset för att skriva på bloggen just nu, men det är dags att skriva några rader.
En sak som jag inte gått till botten med tidigare är hur stallbenets topp ska formas. Jag har gett stallbenet samma radius som greppbrädan och inte alltid gjort ett helt perfekt jobb. Men när min egen gitarr började ge mig problem med skrammel när jag använde capo (inte med öppna strängar) var det dags att titta närmare på saken.
På min gitarr var det de två mittersta strängarna, g och D som skramlade när jag spelade lite hårdare med capo och ett plektrum. Jag tror att de två strängarna vibrerar yvigare än de övriga, speciellt med de low tension strängar jag använder, Newtone Heritage. Low tension strängar vet jag behöver 0.1 mm extra höjd vid 12:e bandet jämfört med vanliga och styvare strängar med åttkantig kärna för att inte skramla vid hårt spel. Jag borde höja de två mittersta strängarna lite extra.
Vid nästa intoneringsmätning passade jag på att höja de två mittersta strängarna när jag mätta upp intoneringen, lätt att göra då alla strängars höjd vid stallbenet kan justeras med insexskruvar. Jag kom fram till att skramlet försvann med ca 0.2 mm högre stallben.
Ett enkelt sätt att höja upp de två mittensträngarna är att ge stallbenets översida en radius med större böjning än greppbrädan. En större radius kommer att höja g och D strängarna mest, b och A strängarna mindre och de två e och E strängarna inte alls jämfört med hur jag gjort innan med samma radius som greppbrädan.
Tog reda på att det mått som jag var ute efter kallas ”sagitta” och hittade en site med en enkel räknesnurra.
Med ett 6 cm långt stallben blev den extra höjden på mitten (sagittan) enligt tabellen för olika radius i mm:
En radius på 14″ eller 15″ borde lyfta mittensträngarna lite grand och minska problemet med skrammel med capo.
För att enkelt och säkert ge stallbenet rätt radius tillverkade jag två jiggar, en för 14″ radius och en för 15″. Radius i en greppbräda anges i tum, vilket är 2.54 cm. 14″ radius får men med en halvcirkel med ett avstånd från cirkelns mittpunk som är 14 * 2.54= 35.56 cm. En lagom lång rundstav i björk fick ett hål i ena änden för en skruv att dra fast i arbetsbänken. På rundstaven markerades avståndet för flera vanliga greppbrädes-radius. Med hjälp av staven kunde jag rita in en radiuskurva på ett vitt papper som sedan användes vid tillverkningen av jiggen. Jag har en liten bandsåg som gjorde jobbet enkelt. För att jämna till den ursågade halvcirkeln tog jag den bit som blev över och klistrade på ett grovt självhäftande sandpapper på den som slipkloss. Den bakre plankan i jiggen fick också en skåra inskuren längs kurvan så att stallbenet kan slipas på en jämn yta självhäftande sandpapper.
14″ eller 15″ radius på stallbenets översida fungerar med en 16″ greppbräda. För det mesta räcker nog den mindre krökningen 15″, det behövs inte mycket för att slippa onödigt skrammel. Dubbelkollar också krökningen med ett radiusmått i metall, även med en jigg kan det vara svårt att sanda med jämnt tryck på hela stallbenet.
Har ändrat standardhöjden vid 12:e bandet vid intoneringsmätning från 2.5 / 2.3 / 2.1 / 1.9 / 1.7 / 1.5 (E till e) till 2.5 / 2.35 / 2.2 / 2.0 / 1.75 / 1.5; vilket är ungefär de mått man får med en 16″ greppbräda och ett stallben med 14″ radius .