Pågående batch

Jag ligger efter. Har 10 GammelGura under arbete och dessutom många reparationsjobb, en del äldre än jag vill erkänna. För att inte tala om 3 GammelGura ur föregående batch som jag fick tvärstopp på av olika anledningar. Kan inte göra annat än jobba på och lära mig för framtiden. Min plan är att jobba hårt med pågående batch varje dag och samtidigt vika några av timmarna till reparationer och GammelGura ur föregående batch.

När det gäller pågående batch tänker jag ta tre GammelGura i taget och gå i mål med dom och sen plocka ut tre till osv. Alla är i samma läge med ribborna limmade, kolfiberstav limmad och sprickor reparerade.

Först de tre som jag jobbar på just nu.

GammelGura 62

Fick X-ribbning, ett replika stall i rosewood har just tillverkats och kommer att få K&K mick och botten limmad på måndag. Greppbrädan kommer att bli lite krånglig då den inte går att planslipa.

GammelGura 68

Halsen i bok lossades inte då den satt fast bra och jag är osäker på hur den infästningen är gjord. Greppbrädan var scalloperad i ebenholts och halsen bananböjd. Fick spetta lös den väldigt tunna ebenholtsbrädan (ca 0,5 mm tjock i  dalarna)  för att kunna fräsa in den nödvändiga kolfiberstaven. Ska strängas upp med nylonsträngar vilket betyder tunnare ribbor. Daterad till 1918. En ny scalloperad bräda ska tillverkas.

GammelGura 63

Min egen. Har en spelning den 25:e och hoppas kunna spela på den här, annars lite väl egoistiskt. Det är en “The Edwin American” från ca 1890 talet i USA. Osannolikt tjock mahogny sida (kanske 3 mm?) och väldigt tunt lock, ca 2,5 mm. Botten mera normal på 2,8 mm. För att locket ska hålla (den hade rejäla sprickor) har jag limmat in en granpatch på mitten som ryggrad. Två bottenribbor är platta som på Martin gitarrer. Vasst V i halsen. Lite större och jag hoppas att den kommer att låta väldigt bra!

Övriga i batchen följer:


GammelGura 67

Ännu en med scalloperad bräda. Locket hade breda sprickor som fyllts i med granstickor. Hals i bok. Daterad till 1912. Mer primitiv och robust byggd jämfört med GG 68.

GammelGura 69

En traditionell byggd gammal parlor. En del av botten hade bytts ut till ett mjukare trä. En del av locket hade separerat vid kantlisten och behövde lite extra kerfling.

GammelGura 73

En Levin 1905 med mjuk alhals. Fick en mittsticka och en täcklist på skarven då botten krympt.

GammelGura 77

En Levin från 1925. En nykomling i batchen. Ovanligt tunn botten, bara ca 2,5 mm. Fem ribbor var monterad för att få den att hålla vilket den gjort. Har sett många gamla parlors med tunn botten och några få rejäla ribbor för “att det skulle hålla”. Nästan alla såna bottnar har sprickor. Bättre med fler och klenare ribbor! Ena kinden nedanför stallet visade sig vara slipad ned till nästan ingenting dessutom. På tunnaste stället var sidan bara några tiondelar tjock utanpå kerflingen! Efter ca 1920 började tillverkning bli större och nya anställda slarvade. Levin parlors före 1920 brukar nästan alltid ha bättre byggkvalitet än de som gjordes i mängd på 1920-talet.

GammelGura 75

Levin 1930 “Robert Johnsson” modell, mahogny i botten och sida. Alhals och rosewoodbräda. Locket hade en bred spricka i sömmen och har fått en gransticka inlagd. Ny bracing som ersätter originalets ladder bracing. Ett byte, GammelGura mot en häftig  Levin archtop från 1935 som jag förhoppningsvis kan få tid att fixa upp.

GammelGura 70

En annorlunda men fint byggd parlor. Nån typ av ädelträ med en tunn lining i gran på insidan i både botten och sida. Inga sprickor!

GammelGura 76

En Thompson & Odell från ca 1890. En väldigt nära släkting till min “The Edwin” men äkta rosewood i botten och sida. Även denna hade 2,5 mm tjockt lock med sprickor och har fått en gran patch för att locket ska hålla. Har skador vid ljudhålet, jag planerar att flytta lite av rosetten under greppbrädan för att ersätta bitar som saknas. Två platta bottenribbor och V hals. Den här är jättekul då Levin’s parlor är en EXAKT kopia till formen! Samma form och dessutom samma infästning av halsen, samma huvud och samma form på halsfoten som tidiga Levin parlors. Jag är väldigt säker på att Hermann snodde konceptet rakt av, han hade nog med sig en Thompson när han åkte tillbaka till Göteborg. Inte undra på att Levin följer den amerikanska traditionen och inte den Europeiska 😉

Som synes har batchen vuxit till 10 stycken, någonting jag lovade mig själv att den inte skulle! Men ibland är det svårt att tacka nej… 😐

4 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.