Dansk ”Svensk luta”

Jag börjar med att redovisa den senaste renoveringen (inte en GammelGura), en Svensk luta byggd av dansken Peder Stochholm 1906. Jag hittade lite fakta och bilder av honom i boken ”Danske guitarer – og deres byggere” av Kenneth Brögger.

Den sista paragrafen var ju bister: ”Despite the wide recognition he enjoyed, the quality of his work and his large output, like most other musical instrument makers, Peder Stochholm struggled with powerty all his life”.

Så, vad är en ”Svensk luta”? Wikipedia har svaret:

Den svenska lutan är en luta som först utvecklades ur cistern av instrumentbyggaren Mathias Petter Kraft under 1700-talets andra hälft. Instrumentet har en teorberad hals med flera friliggande bassträngar. Den moderna svenska lutan har oftast 6 strängar över greppbrädan samt 4 eller fler fria basar.”

Den liknar en harpgitarr, men den Svenska lutan har en svängd hals och droppformad kropp med rund botten. De sex strängarna stäms som en vanlig gitarr.

Den här lutan hade ovanligt få bas-strängar, bara tre. Stallet var utbytt och man hade lossat ljudhålsdekorationen, antagligen för att kunna limma sprickor i locket. Själva ”skutan”, den runda botten, var i bra skick, locket hade flera sprickor och stränghöjden hög. Halsen, antagligen i valnöt, var också i bra skick och även stämskruvarna var av bra kvalitet. En udda detalj var att greppbrädan i ebenholts hade en tjock shim i ek limmad mellan greppbrädan och halsen. Jag trodde att det var ett senare tillägg, men den ska vara original.

Bindningen var lika bred som locket var tjockt, så det var inte svårt att lossa locket från den runda botten. Det utbytta stallet var ett ”string through” stall, men originalet hade strängpinnar vilket hålen i locket visade. Ribbningen i locket var lite speciell med ett fackverk av klena och slarvigt snickrade ribbor. En av ribborna hade tre mystiska hål också. Ingen stallplatta.

För att hantera den runda botten gjorde jag en specialjigg, men insåg senare att jag behövde göra någonting mera praktiskt och generellt, det är inte ofta jag har rundbottnade instrument, men det händer.

 

Locket var deformerat, så det första momentet var att fukta upp locket och sätta det i press över natten för att göra det platt. Därefter limmades sprickorna med hudlim.

Jag var inte imponerad av originalribbningen, men försökte efterlikna den med en anpassad variant av min standardribbning med en stallplatta i gran och A-frame runt ljudhålet. En extra tunn patch i gran förstärkte locket på sidan med bassträngarna. Det utbytta stallet ersattes med ett pinnstall i rosewood i stil med ett stall på en av bilderna i boken, men som kanske inte var original. Kanske, eller mest troligt, var originalstallet på den här inte rektangulärt utan nån typ av mustaschstall, men såret i locket från det utbytta stallet måste täckas över.

Greppbrädan lossades och en kolfiberstav frästes in. Det var prat om att stränga den med stålsträngar och då är det alltid bra med en styvare hals. Det slutade med att den fick nylonsträngar.

Halsen var inlimmad och fäst med en skruv i en tunga genom halsklossen. Genom att lossa skruven, blöta lös limmet runt tungan och driva in en kil i lönn under den kunde jag böja tillbaka halsvinkeln. Ett nytt sätt att sätta om en hals! Det fungerade bra. Hushållsplast skyddade etiketten från vatten.

När jag mätt för intonering insåg jag att jag hade problem. Antagligen hade originalstallet ett stallband precis i framkanten på stallet medan det utbytta stallet hade ett stallben placerad ca 3 mm längre in på stallet. Det utbytta stallet hade aldrig intonerat bra med stallbenet 3 mm för långt bak. Mitt problem var att jag inte vill flytta varken stall eller greppbräda, stallet måste dölja såret i locket och trapetsformen på greppbrädan skulle resultera i en kant mot halsen om den skulle flyttas 3 mm närmare stallet (och översadeln skulle bli 3 mm tjockare). Min lösning blev att fylla igen de gamla bandskårorna med limmade stickor i ebenholts och såga nya bandskåror 3 mm längre ned på greppbrädan. Även pärlemordekorationerna fick flyttas, en torkspricka fylldes i med superlim. En triangulär shim under greppbrädan på locket i ebenholts limmades in efter omsättningen av halsen.

För att förenkla livet och slippa göra en ny jigg för varje rundbottnat instrument, och för att kunna limma tillbaka locket på den runda botten, tillverkade jag nya mothåll till min bottenlimning jigg med lite hårdvara från Jula. Den speciella plåtvinkeln är ett staketbeslag som fick ett extra hål borrat. De vita runda sakerna är möbeltassar i gummiplast.

  

Staketbeslaget kan vridas till rätt vinkel. Skruven till plattan genom vinkeln på den inre sidan dras inte åt helt, vilket gör att man kan skjutsa mothållet in eller ut några cm (den yttre skruven dras åt hårt). Krokarna är fästpunkter för elastiska ”gummiband”, halverade innerslangar till en cykel.

Jag gjorde 10 av de här mothållen, men insåg att jag behövde fler fästpunkter för innerslangarna – nu har jag 15 till nästa gång. Jag använde också spännband runt bordet för att hålla locket på plats.

Efter första passningen kunde jag konstatera att locket måste göras bredare för att passa. ”Skutan” var stabil och rejält byggd och formen på kanten gick inte att ändra. Bindningen runt locket var gjord av tre tunna björk/lönn lister. Jag adderade en fjärde utanpå runtom. Det vita träet trollades bort med mirakelkemikalien kaliumpermanganat.

Locket limmades sen med hudlim utblandad med 10% urea för att förlänga öppettiden. Med hjälp av innerslangar och spännband kunde jag täta alla springor. Fuskade med några tejpbitar också (behövde fler mothåll).

Mothållen kom väl till pass när banden skulle monteras. Kroken kan gängas ur om den är i vägen.

Placeringen av stallbenet mättes upp och två stallben monterades och intonerades. Bassträngarna i nylon var avsedda för en akustisk bas. Stränghöjden blev som beställt 3 mm på bassidan och 2,8 mm på diskantsidan vid 12:e bandet. Ändplugg saknades, så jag monterade en överbliven passande ändplugg från tidigare renoveringar. Dekorationen limmades in med fisklim. Locket fick ett varv spritlack.

Efter vibrering låter den som en klassisk gitarr med lite extra strängreverb. Ett gitarrband är ett måste!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *