GG198, Levin i ek från 1910

Jag hade ett besök från Luxemburg i lokalen under fem dagar. Chris Garland är en gitarrbyggare som jag haft kontakt med under flera år, bland annat gjorde han en replika på den gamla Levin mandolingitarr från 1901 som jag renoverat. Han fick några kalkeringar av kroppsformen och andra detaljmått. Här är hans YouTube kanal.

Till skillnad från tidigare lärlingar var han inte intresserad av en färdig GammelGura, däremot hela processen. På fem dagar hinner man inte göra allt från ax till limpa. Det han var mest intresserad av, översadelintoneringen, gjorde vi på en GammelGura som var halvfärdig. Men det som händer i början är också intressant, jag kollade i min kö, men de som stod på tur var inga enkla projekt, så jag var tvungen att plocka fram en av mina egna vrak – en Levin parlor från 1910 (serienummer 12222!) i helt OK skick.

Det är en också väldigt speciell Levin, den har sida och botten i ek! Jag köpte den för en tusenlapp i lokalen av en kund som hellre ville sälja den än kosta på en renovering. De här är mycket sällsynta, jag tror jag bara sett en annan Levin med ek i botten och sida på bild. I gamla Levin kataloger listas en dyrare modell, modell 105 1/2 1902 och modell 22 i senare kataloger, med “Amerikansk flammig ek”. Den här var ådermålad ovanpå eken, målningen har blekts bort en del under åren. Jag tror att man återanvände oanvänt material i den vanliga produktionen, med ådermålningen ovanpå spelar det inte så stor roll vad det är för trä bakom… En spännande Levin!

Det jag ville visa var tillverkningen av ribbningen, stallplattan i gran, pluggarna och det segmenterade stallbenet. Jag jobbade över och plockade isär den själv, men tog en del bilder på den processen (som inte är så jättespännande för en som renoverat tidigare).

Numera använder jag alltid en infraröd värmelampa för att lossa stallet, allt man kan göra för att undvika att dra lös fibrer från locket under stallet är värt att lägga ned tid på. Ingen värme passerar aluminiumfolien, bara stallet värms upp. Med en tunn stekspade i plåt doppad i vatten gick det bra att lossa stallet.

Greppbrädan lossades i vanlig ordning med två Philips resestrykjärn. De är platta och fina och kan tvingas fast. Den vässade sidan på en stekspade följer fogen fint, en spruta med vatten gör det lättare att lossa hudlimmet.

En botten i ek är ovanlig. Både botten och lock var 3,5 mm tjocka. Jag brukar offra brännstämpeln i botten (det är ju ingen tvekan om att det är en Levin) för att kunna tunna både lock och botten till strax under 3 mm. Allt för att den ska låta så bra den kan.

Levinen hade en del lagningar med snickarlim, limmet är irriterande men inte omöjlig att få lös om man väter limmet ordentligt. Jag blöter hushållspapper och lägger den ovanpå limmet i ca en kvart. Limmet blir vitt och som segt tuggummi och man kan i alla fall se vad som måste bort. Det fanns en stickskada i sargen som var bra lagad och en helt OK lagning vid ljudhålet. En av stämskruvarna hade bytts ut. Greppbrädan i mjuk valnöt hade djupa spelgrop, halsen hade gropar på baksidan från ett medeltida capo.

Pyramidstallet i svartmålad lönn/björk byttes ut till finaste rosewood. Träet i originalstallet är för mjukt för ett stallben, även med perfekt passning får man en springa i sadeldiket bakom stallbenet med uppspända strängar. Även greppbrädan byttes ut (Madagaskar rosewod) för att kunna ge greppbrädan en spelvänlig 16′ radius.

De djupa såren efter capot på baksidan av halsen fyllde jag igen med seg nr 30 Superlim från Stewmac. I princip fylls groparna ut med genomskinlig plast, om man lyckas bra syns ingen större skillnad, men ytan känns plan för fingrarna. Man kan inte snabba på limmet, utan den måste lufttorka över natten. Då limmet sjunker ihop kan man behöva flera omgångar innan groparna är helt fyllda (limmet vill rinna iväg också). Man får jobba några timmar med en vass kniv, rakblad, fil och sandpapper för att få bort överflödet. Jag brukar vänta ett par dagar innan jag jämnar till så att limmet hinner härda ordentligt.

Nya ribbor tillverkades på vanligt vis och botten limmades i min bottenlimning jigg.

Efter uppmätning och tillverkning av en intonerad översadel återstår ett moment, det är att intonera stallbenet enligt uppmätta mått och med hjälp av en standard intonering vid 12:e bandet. Med en rund diamant-nålfil får jag en bra början, efter det använder jag den tjockaste översadel-filen avsedd för basar för att fila fram till intoneringspunkten på stallbenets topp. Jag markerar den uppmätta intoneringspunkten på ena sidan strängen och den aktuella intoneringspunkten som ges av ett extra tunt bladmått på 0,02 mm på den andra sidan. Bladmåttet trycks in under strängen framifrån fram till punkten där strängen lämnar stallbenets topp. Med hjälp av markeringarna och den vanliga 12:e band intonering och en stoboskopstämmare, kan jag sakta fila under strängen fram till intoneringspunkten. Det är speciellt viktigt att de tunna ospunna strängarna vilar på en liten yta på toppen av stallbenet, annars kan de skramla.

Den här Levinen är numera min spelgitarr. Ek har ett dåligt rykte som instrumentträ, men den här låter väldigt bra med hög volym. Väldigt lite vargton (som alltid finns mer eller mindre), men också extremt lång sustain. Dessutom kommer det en snygg överton i sustainen som jag inte hört förut! Ek är hårt och dämpar inte lika mycket som björk/lönn, kanske det faktum att eken är över 100 år bidrar till att det låter bra. Helt klart en positiv överraskning måste jag säga. Höstlöven är nästan snyggare än gitarren 🙂

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *