GG182; Levin modell 180 1930

När Levin bytte ut sina modeller i början av 1930-talet sneglade man väldigt mycket på de modeller som Gibson tillverkade vid samma tid. Modellen 180 var inspirerade av Gibsons L-serie, speciellt L-2 modellen som bilden visar.

Levins modell 180 från 1930 har ett helt platt lock och inte utskuret som Gibson L-2, den enklare Gibson L-0 och tidiga exemplar från början av 1920-talet av L-2 hade ett platt lock. Botten var platt på både Gibson och Levin. Ovalt ljudhål, som på Levin 180, fanns på Gibson L-3 från början av 1920-talet. Ofta var Gibson locken helt i mahogny, vilket antagligen ligger bakom den bruna (eller svarta) färgen på de med granlock. Den bruna färgen användes av Levin, jag har inte sett någon med annan färg. Banjo stämskruvar, som på Levin 180, fanns på en del Gibson tenorgitarrer, men såvitt jag sett inte på gitarrer. Här är bilder på den gitarr som konverterades till en GammelGura, på bilden har stränghållaren och stallet plockats av.

Levin tog alltså diverse detaljer från olika Gibson modeller och designade sin egen hybrid. Liknande kroppsform (som är berömd då Robert Johnson på en av bilderna spelar på en Gibson L-0 med fast stall), brun färg, ovalt ljudhål, flytande stall och banjostämskruvar. Etiketten inuti ser nästan ut som på en Gibson!

Jag är tudelad när det gäller de här dyra instrumenten för sin tid, det är en salig blandning av fint trä och hantverk, men samtidigt flera mindre bra lösningar som gör att de här inte låter bra som original. Ljudhålet är t.ex. extremt litet och gör ljudet murrigt, kanske ville man addera mer bas till det tunna ljudet av strängarna. Banjostämskruvarna går snabbt att stämma upp, men tar lång tid att finstämma. Greppbrädan i ebenholts är extremt tjock (nära 9 mm!) och gör gitarren halstung. De är ladder braced och låter väldigt mycket sträng och inte lika bra som senare Levin archtop gitarrer.

Det här exemplaret i harpstorlek hade stora problem. En av banjostämskruvarna saknades, det mesta av bindningen runt locket var borta och botten hade spruckit rejält och tidigare reparerats med modernt lim. Locket hade fått några rejäla smällar och en liten flisa av locket saknades på ena kanten. Sargen hade sprickor, lagade och olagade, och några lockribbor hade tryckt ut sargen också. Hela kroppen var sliten och hade många dings. Locket hade några sprickor där små stickor i gran limmades in, några sprickor hade limmas tidigare och fick limmas om.

Vi kom överens om att konvertera den till fast stall och X-ribbning. En liknande, men inte exakt matchande, banjostämskruv hittades på eBay. Stränghållaren såldes vidare. De är klena och de flesta är sönder, men denna hade klarat sig.

För att den skulle låta bättre förstorades ljudhålet maximalt utan att ta bort den vackra guldfärgade rosetten. En ny bindning i plast monterades runt kanten. Även efter att ha tagit bort en halv centimeter runtom blev ljudhålet i minsta laget.

Greppbrädan tunnades ned rejält (cirka hälften av tjockleken!) och gavs en mindre 20″ radius. Kunden ville ha mera *bling*, så jag monterade några extra inlägg i stil med andra finare Levin gitarrer. Runt 1930 hade Levin stora problem med sin cirkelsåg med 21 klingor som skar alla bandskårorna i ett moment. De två översta banden satt 2 respektive 1,5 mm för nära översadeln! För att rätta till alla stora och små fel gjordes nya bandskåror på rätt ställe. När jag tunnade brädan försvann de gamla skårorna nästan helt, bara några fick fyllas i med ebenholtsdamm och superlim. Då greppbrädan hade bindning kunde jag inte använda en såg, istället en tunn fräs och min Proxxon dremel.

Ett tidstypiskt stall tillverkades i ebenholts, även den fick ett par extra pärlemordottar på vingarna som extra *bling*.

Stämskruven köpt på eBay var av samma märke, Grover, med exakt samma knapp. Däremot var den lite längre, hade en annan ring och högre plåt, den konverterades så den liknade originalen bättre och fungerar lika bra (eller dåligt!) som de gamla originalen. På bilden syns den vid tunna e-strängen.

Naturligtvis fick den alla finesser  som pluggar och stallplatta i gran och en kolfiberstav i halsen. Eftersom den är X-ribbad fick även de två tunna strängarna en plugg i ändträ av gran.

Med botten av byttes alla ribbor i lock och botten ut. För första gången fick X-ribbningen scallopering, kunden ville ha ett Martin liknande ljud i den med extra bas. Jag lade också till en extra liten ribba bakom stallet. Halsklossen fick en förstärkning i björkplywood då infästningen av halsen var djup. När jag limmar in en sådan här förstärkning ser jag till att det finns lite luft mellan botten och plywooden, annars finns det risk att botten trycks upp då plywood inte krymper lika mycket som granen i halsklossen. Ett par bitar 0.6 mm lönnfaner fick förstärka sprickor i sidan, en gammal liknande “tapetsering” satt bra och fick vara kvar. En K&K mick monterades i den tjocka bottenklossen. Både lock och botten tunnades ut ca 0,5 mm innan ribborna monterades då de var en aning för tjocka som de brukar på alla Levin.

Jag har aldrig riktigt förstått vitsen med scallopering i en X-ribbning. Nu vet jag att syftet är att göra området runt stallet svagare för att ge mera bas. En X-ribbning med raka ribbor får en klang som i mycket liknar en ladder bracing med en mera jämn fördelning av frekvenserna. Med scalloperingen får man det typiske Martin soundet med extra mycket bas.

Jag fick jobba en hel del med att rikta in halsen mot det låga stallet (jämfört med det gamla flytande stallet) genom att bygga på halsfoten med kilar i rosewood för att matcha färgen på halsen. Halslimningen gick bra och även bandningen med EVO band och uppmätningen för översadelintonering. Kappan på halsfoten byttes ut till en ny bit celluloid. Det behövdes ovanligt små justeringar i översadeln på den här.

Scalloperingen och det lilla ljudhålet gav i slutänden en gitarr med övervägande mörk klang, ett ljud som passar bra när man strummar. Det kan bli för murrigt och otydligt, men de hårda pluggarna gav bas-strängarna bättre skjuts på den här. Jag kunde faktiskt spela på den längre än en kvart, det är inte vanligt för mig på X-ribbade gitarrer! Funderar på att gör nåt liknande åt mig själv nån gång.

Fick den här fina feedbacken från kunden som redan äger en liknande jag gjort i ordning, fast med flytande stall:

Nu har jag hunnit bekanta mig med gitarren några dagar och börjat förstå hur den vill spelas. Det krävs lite lagom kraft för att väcka den, men vilken klang den då levererar och vilket register. Från en riktigt djup bas på A och mörka E till en angelisk sjungande klang på de ljusa strängarna. Jag spelar bara med fingrarna och till en början kändes den lite dämpad men efter att ha kommit underfund med att man behöver strumma till ordentligt med naglarna på de ljusa strängarna, wow. Och vilken underbar setup du har gjort. Som jag trott så kompletterar den ditt andra alster jag har här hemma perfekt. Den här gitarren lockar till sång och öppna ackord som ingen annan jag tidigare spelat. Du är en trollkarl, tack för ett stycke musikalisk glädje och ljuvligt ögongodis i ett och samma paket.

Den blev kort sagt riktigt bra den där, men det tog ovanligt lång tid att få den färdig. Nästa gång måste jag vara dyrare på en liknande konvertering! Jag gjorde lacken lite extra blank efter lackningen med spritlack med bland annat Fulgentin, det gjorde det lite svårare att fota den.

One Comment

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.