Renovering av en Levin 1916 parlor

Förutom GammelGura gör jag också renoveringar. Den här blev ovanligt omfattande, en halv GammelGura. Kunden ville ha så mycket som möjligt original, men också en kolfiberstav i halsen och en K&K mick. Gitarren kom i delar med botten och stallet av. Den ljudförstörande plattan under stallet tvärs över locket var också bortplockad. Min polare Björn Sohlin hade påbörjat en renovering tillsammans med kunden, men den hade avstannat för några år sedan.

Den hade också ett rejält hål i sargen och en stor bit fattades, antagligen hade någonting ramlat ned på den i förrådet där den förvarades.

Med gitarren kom ett gäng laglappar och lite annat trävirke samt en etikett som ångats av. Botten såg ut som ett potatischips, den översta bottenribba saknades och botten hade böjt upp sig minst 5 cm åt fel håll på båda kanterna! Stallet i svartlackerad björk/lönn var av den enklare triangulära modellen, men också ovanligt lågt. På såna här kan stallet vara skrattretande tjockt och högt, men den här hade faktiskt rätt höjd för ett stallband och ca 13 mm hög stränghöjd över locket.

För att platta till potatischipsbotten fuktade jag rejält och lade botten i press några dygn. En gammal originalribba limmades in i förhoppningen att den skulle hålla botten plan, men det slutade med att båda ändarna på den ribban sprack då botten ville återfå sin form. Det finns stora krafter i trä! Jag fick plocka lös den gamla ribban och montera en kraftigare i färskt trä. Men först fuktade jag upp botten igen och lade botten i press med ett mothåll i aluminium på insidan och värmde den till ca 80 grader med ett strykjärn. Den här gången gick det bättre, värmningen stabiliserade träet och den starkare ribban höll emot utan att spricka i ändarna. Lacken smälte lite grand av värmen (jag skulle helst velat gasa på till minst 100 grader), men tack vare gladpack som släppmedel mot lacken inte värre än att det inte syntes efter den avslutande spritlackningen. Botten fick också en mittsticka och den gamla etiketten tillbaklimmad.

Locket reparerades med de laglappar som kom med gitarren. Den fick också min patenterade stallplatta i gran och förstärkningar runt strängpinnhålen, men inga pluggar. Lade också in några förstärkningar för att den ska hålla för 0.11 stålsträngar.

En påbörjad lagning av sargen plockade bort då sprickorna inte limmats kant-i-kant. En bit trä från en skrotad gitarr sågades ut och passades in någotsånär. Kunde förstås ha gjorts snyggare, men funktionen var det viktigaste. Biten limmades in med hjälp av mothåll i plåt, därefter limmades en 0,6 mm lönnfaner med ådringen tvärsöver fogarna på insidan. Färgen stämde inte med gitarren, men det fick jag lösa senare med bets vid lackningen.

Fick lös halsen som var limmad med snickarlim, men inte utan problem. Det visade sig att någon hade lyft på täckplattan i rosewood på änden av halsfoten och dragit in en skruv under den. Det syntes inte utifrån. Första gången jag stött på den lösningen. Plockade av greppbrädan utan problem och fräste in en kolfiberstav på vanligt sätt. Limmade sen tillbaka greppbrädan på halsen.

Botten gick bra att limma tillbaka.

Den stora utmaningen var att limma halsen. Dels var den snett monterad från första början, stallet satt inte centrerat på locket och dessutom var det vridet åt fel hål med kortare sträng på tjocka E sidan istället för tvärtom för intoneringen. Stallet limmades tillbaka centrerat och rakt och jag fick justera halsinfästningen därefter.

Först när jag började justera in infästningen märkte jag att originalbräda var böjd som en banan på bas-sidan. Har aldrig sett någonting liknande. Kanten stack ut 3 mm mer på mitten! Den andra kanten var nästan rak, när jag passade in halsen var det precis att det gick att få båda e strängarna att ligga över alla banden. Det visade sig också att greppbrädan var ca 1 mm högre på mitten och inte platt, så jag var tvungen att slipa ned mitten av brädan på översidan. Brädan hade för övrigt 14″ radius. På en GammelGura hade jag slipat halsen rak och monterat en ny greppbräda 🙂

Efter allt mätande och testande lyckade jag faktisk få stränghöjden vid 12:e bandet rätt mot stallbandet som inte går att justera på höjden som ett vanligt stallben. Även intoneringen blev bra på alla strängar med ett rakt stallband utom tjocka E som skulle behövt nån mm justering bakåt av stallbandet. Fyra saknade strängpinnar ersattes av gamla original. En träskruv drogs fast genom halsklossen in i halsfoten som vanligt.

Utan komposit stallben, pluggar och utan att tunna lock och botten saknar den den lite klös och volym, men den låter trots det bra om man inte jämför med en komplett GammelGura. Förutom K&K micken fick den också en gitarrbandsknopp på halsfoten, men stall, greppbräda, band, stämskruvar, översadel och de flesta ribbor fick vara original.

3 Comments

  1. Hejsan!
    Kul att få läsa dina kommentarer och att få se bilderna.
    Jag hade ju hoppats att få se hur en renovering går till, med Björn, men det här var minst lika intressant!
    Det är roligt att du kunde använda de laglappar som jag gjort, då fick jag ju vara med på ett litet hörn av renoveringen av farmors gitarr!

    Tack Roger för att du väckt gitarren till liv igen!

    • För mig var det intressant att göra en gammaldags renovering utan mina nya finesser (förutom stallplattan i gran). Jag hoppas den kommer till användning igen. Som jag förväntade mig blev klangen snäll och lite kraftlös och med sämre strängseparation. Men den låter fortfarande väldigt bra om man inte som jag kan jämföra direkt med en komplett GammelGura! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *