I väntan på K&K mickar som beställdes för en månad sedan har jag gjort några reparationer. En av reparationerna växte till en nästan komplett GammelGura, så den fick både ett nummer och en etikett.

Det här är ett av de vackraste instrument som Levin tillverkade. Den dyraste parlor modellen 1933, men ändå bara 1 års garanti. De gjordes med flytande stall vilket är synd då jag inte kan få ut samma fina klang som med ett fast stall. Den flammiga björken i sida och botten är sensationell på den här modellen, dessutom förstärkt med mycket vacker betsad färg. Jag har sett instrument i verkligheten och på bild som varit betsade i rött och gulbrunt och som denna gröngulbrun. Just detta exemplar har den tätaste figureringen jag någonsin sett av flammig björk! Lockets dekorlister och rosett är också extra fina och breda, i greppbrädan i rosewood har man lagt in lyxig pärlemor. Stämskruvarna var finare Waverly mekaniker gjorda i USA.

En mycket speciell och påkostad modell i valet av trä och detaljer, men inte imponerande hopkommen. Både lock och botten var alldeles för tjocka och ljudet innan renoveringen inget att hurra över. Plonkigt och metalliskt. Gitarren hade mekats med tidigare, bland annat hade den fått ett extra lager cellulosalack och en mycket mystisk ändknopp i mässing som antagligen var en knopp som använts av en rörmokare. Botten hade en spricka mellan bottenhalvorna, en stämskruv hade en utbytt knopp, en bit av lockets celluloidbindning fattades och stränghöjden var hög.

Då botten öppnades var det lika bra att uppdatera ribbningen, botten och lock tunnades också för bättre ljud. Botten fick en mittsticka i gran. Lossade greppbrädan och monterade in en kolfiberstav, halsen hade krökt sig en del. Greppbrädan fick en 20″ radius och nya nickelband. De gamla stämskruvarna var inte bra och pensionerades och ersattes med nya. Eftersom originalen hade moderna avstånd mellan stolparna var det lätt att byta till nya stämskruvar. Som så ofta på Levin var det flytande stallet alldeles för högt på bassidan, hyvlade ned toppen och gav den samma radius som greppbrädan.

När jag skulle lossa den mystiska ändknoppen som limmats med epoxylim och satt som berget sprack ändklossen och sidorna öppnade upp sig ca 10 cm på ömse sidor… som ett blixtlås. Som tur var kunde jag reparera skadan nästan osynligt utan problem och limmade på lönnfaner på insidan för att förstärka limfogen. Epoxylim är inte kul! Sargen var ett par mm högre på den ena sidan, passade på att hyvla ned till samma bredd.

Min nyköpta fioltving var perfekt för att tvinga ihop sprickan i mittfogen av botten.

Fioltvingen pressar ihop kantsprickan.

Limmar mittstickan mot ett mothåll i form av en linjal.

Använder en remsa yogamatta i gummi för att få jämt tryck över den halvrunda mittstickan.

Pressar fast stickan limmad med hudlim med en rak träbit och ett mothåll i tunn plywood på andra sidan botten.

Eftersom det var flytande stall fanns ingen plats för mina uppfinningar. Brukar inte göra översadelintonering på gitarrer med flytande stall, de här passar ju bäst för blues och att finlira med intoneringen känns lite fel och bortkastat. Går förstås att göra, men det här var ju inte en regelrätt GammelGura trots allt. Intonerade toppen på det flytande stallet enligt den klassisk 12:e bandet metoden och strängade upp med Newtone Masterclass 0.11.

För att slippa det mesta av den metalliska bismaken i ljudet från stränghållaren i plåt, tejpade jag på en tjock svetstejp som ljuddämpare under plåten.

Mest jobb var det med bindningen runt botten. Botten var krympt och deformerad och jag ville inte tvinga den på plats och bygga in spänningar. Den gamla bindningen i celluloid ersattes med plast i samma nyans. En bit av originalet fick ersätta den bit som saknades i lockets celluoidbindning. Limmade botten och fräste ut ett 3 mm djupt dike för bindningen. Då den nya bindningen var 2 mm tjock (som den gamla), limmade jag först in en list i 1,5 mm rosewood för att till slut fräsa 2 mm djupt runtom. Resultatet blev mycket bra. Limmar med Duco cement (Karlssons Klister med det gamla receptet) som har aceton som lösningsmedel. Man måste vara noga med att täcka lacken med plasttejp som annars löser upp sig om den får limkladd.

När man limmar tillbaka en greppbräda blir det alltid en skarv som måste slipas jämn. Nästan oavsett hur man gör. I det här fallet en vit rand i halsträet i lönn som inte matchade så bra mot den gröngulbruna färgen på halsen. Lyckades färgmatcha med spritbets i en blandning av färgerna brunt, gult och grönt. Blev faktiskt nästan perfekt 🙂

Lade på ett tunt lager spritlack för att ge lite extra skjuts till utseendet och för att täcka de nya såren vid skarvarna runt greppbräda och botten.

Vibrerade den i tre dagar och tycker att den låter bra mycket bättre än innan.  Den nya ribbningen och framförallt uttunningen av lock och botten är orsaken. Botten var 3,5 mm tjock innan och tunnades en hel mm. Trots att den låter bra för vad den är håller den inte samma klass som en GammelGura med fast stall. Den här är volymstarkare men saknar finess och bas i ljudet. Mycket brutal och aggressiv klang, anledningen är enligt mig inte det flytande stallet i sig utan den hårda förankringen av strängkulan i stränghållaren i metall. Lite som den gången jag gjorde pluggar i björk på en gitarr med fast stall. Tror ändå att kunden blir nöjd!