Har en kund i USA, har fått flera ovanliga och fina gitarrer av honom för GammelGura konvertering. Den senaste i raden var en Supertone Artist från 1929, en av de finare modellerna, med det ovanliga ”Aero-bridge” eller flygplansstallet och extra mycket bling i form av abalone pärlemorinläggningar. Botten och sida i Koa, locket i tät gran (”red spruce”). Stallet och huvudplatta i rosewood, hals i mahogny och greppbräda mest troligt i eboniserat trä, möjligen ebenholts.

Om gitarrmodellen kan man läsa: “The Artist: Our Finest Guitar. We believe that this is as fine a guitar in tone and construction as it is possible to buy. Genuine pearl inlaid guitar of Hawaiian koa wood construction. This guitar is of the special handkraft construction, and is fitted with the aero bridge (patent pending) to insure excellent tone quality.”.

Man brukar även kalla stallet (patent) för ett ”Lindbergh” stall. Charles Lindbergh var en sensation när han flög den första soloflygningen från USA till Frankrike den 21:a maj 1927. Gitarrer och andra instrument (ukkulele, mandolin) tillverkades med de här stallen under åren 1927-34 av Harmony. Det intressanta är att stallet började tillverkas strax innan Lindbergh gjorde sin flygning även om själva patentet lämnades in 1928 och godkändes 1930. De var inte dummare än att rida på hypen! Tanken med stallet var annars att undvika att locket deformeras av strängdraget, stallet kompletterades av en speciell ribbning på insidan där ”stjärten” på stallet vilade på krysset i en X-ribbning. I Sears, Roebuck & Co., Spring and Summer Catalog, 1929, sida 733 kan man läsa:

”This invention relates to stringed musical instruments, such as guitars and the like, and its principal object is to improve the tone qualities of instruments of this type, and to remedy certain defects common to such instruments. In the ordinary guitar a narrow bridge is employed which is glued to the top of the instrument, but due to the strain thereon caused by the tension of the strings, the narrow bridge is often caused to tilt on one edge, thereby bending down the bowed top of the instrument between the bridge and the block at the neck, and thereby impairing the tone quality of the instrument. Sometimes the strain is so great that the bridge is torn from the top, or is torn in two. One object of the invention is to provide a bridge for guitars, and the like, which overcomes all of said difficulties and greatly increases the effectiveness of the instrument.

The bridge is made relatively long and wide, thereby providing a gluing face on its underside of considerable area as compared with the gluing faces of bridges now on the market. The saddle receiving portion extends transversely of the instrument and the relatively long portion is preferably in the form of a projection narrower than the saddle receiving portion and extending at right angles thereto. The exact shape of the bridge is immaterial, broadly speaking, but by giving it an ornamental appearance, the attractiveness of the instrument is greatly enhanced.

On account of the great gluing surface of the bridge, it not only is secured more firmly to the top, but because of the long extent thereof, the tendency for the bridge to tilt, when subjected to the tension of the strings, is practically eliminated, and the tendency to flatten out the bowed part of the top between the bridge and block is eliminated. This also has a tendency to improve the tone volume of the instrument. The tension of the strings on the bridge is considerable, as is well known, but by increasing the length of the bridge, lengthwise of the instrument, a greater hold on the top is obtained with the result that the tendency of the bridge to tilt and bend down the bowed top is eliminated. More or less variation of the exact details of construction is possible without departing from the spirit of this invention; I desire, therefore, not to limit myself to the exact form of the construction shown and described”

Den här gitarren hade en ganska typisk ladder bracing, de två ribborna nedanför ljudhålet var vinklade till ett liggande V. En stallplatta i gran,  sönderkexade runt strängpinnhålen, täckte halva locket nästan ut till kanten på ena sidan. Lite lustigt att stallet på den här hade slitits loss av strängdraget, precis en av de saker stallet skulle förhindra! 🙂 Det tunna locket, för kraftiga strängar och avsaknaden av matchande ribbning på insidan var säkert orsaken till att stallet lossnade.

• Total längd:  97 cm
• Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 25 –  21 – 35,5 cm
• Sida (halskloss, midja, ändkloss): 8,5 – 9,7 – 9,7  cm
• Hals: V-form
• Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  48 – 57 – 58 mm
• Mensur:   64 cm
• Lack: Cellulosa överlackad med sprit
• Vikt: 1343 g

Ingen etikett eller märkning fanns i gitarren som var i dåligt skick. Den nedersta tredjedelen och bindningen av greppbrädan saknades. Locket var sprucket, krympt och sönder, stallet var nästan löst och hade dragit med sig en bit av locket under stallet. Stallet var i bra skick. Halsen var lös. Botten och sida var hela trots att botten hade krympt en del. Stämskruvarna var rejält glappa.

Sprätte lös det som var kvar av greppbrädan och en kolfiberstav limmades in. Hålen för stämskruvarnas stolpar borrades upp för montering av ”grommets”, men behövde inte pluggas då avståndet mellan stolparna på moderna stämskruvar är de som använts som standard i US sedan sekelskiftet.

Limning av förstärkningarna runt ljudhålen i stallplattan i gran. Kerfingen hade inte bytts ut än.

Att lossa botten är alltid ett problem på gitarrer med finare bindning. På den här hade hudlimmet åldrats och det gick nästan att få lös botten med bindningen kvar utan att såga igenom kerfingen. Bytte till ny kerfing och hade tänkt återanvända botten plus bindning som den var, men det visade sig att botten krympt och passade inte mot sidorna utan att använda för mycket våld. Fick bli plan B. Den gamla bindningen offrades och ersattes med en ny. Med valsputsen kunde jag tillverka en vit och en sköldpaddsfärgad bindning som matchade originalet i tjocklek. Började med att limma in en tunn rosewoodlist längst in också eftersom urfräsningen på några ställen var 3 mm och bindningen 2 mm bred. En hel del jobb!

Början av bottenlimningen med ny kerfing monterad, använder en värmelampa för att vinna tid med hudlimmet.

Den nya bindningen runt botten fräst och limmad på plats, den nya ebenholtsbrädan under arbete.

Alla sprickor och lösa bitar i locket pusslades ihop och limmades. Eftersom locket bara är ca 2,5 mm tjockt behövdes ett antal laglappar och en större granpatch att förstärka locket med mellan ribba två och tre nedanför ljudhålet. På några ställen behövde också locket limmas mot sidorna. Botten och sidorna var i bra skick, bara mittsömmen på botten behövde limmas ihop. Den fick den vanliga ribbningen med stallplatta i gran och pluggar.

Det andra större jobbet var att tillverka en ny greppbräda av ebenholts. Den fick en svag 20″ radius och alla pärlemorinläggningar flyttades över, de två fyrkanterna vid 12:e bandet nytillverkades. Samma bindning som användes i botten limmades på greppbrädans kanter. För en gångs skull valde jag vanliga nickelband istället för mässing, ser bättre ut på den här gitarren.

Med en ny greppbräda var det enkelt att välja en mensur som matchade placeringen av stallbenet på stallet. Uppmätningen för översadelintoneringen var lite krångligare än normalt på grund av stallets konstruktion, men det gick bra. Med 64 cm mensur blev kompensationen vid översadel och stall annorlunda än jag är van (med 62-63 cm mensur). G strängens intonationspunkt kom närmast 1:a bandet, annars är det alltid A eller b strängen. Vid stallet hamnade intonationspunkterna nästan rakt vilket gjorde att jag kunde göra stallbenet bara ca 3,5 mm tjockt för att nå fram till alla intonationspunkter. Har blivit allt bättre på att slipa in reliefen och banden på greppbrädan och hitta rätt höjd på stallbenet, den här blev väldigt bra justerad.

Limningen av halsen.

Lacken var spröd och lös på sina ställen, den färgade lacken hade lossnat fläckvis. Använde kaliumpermanganat och lite bets för att dämpa de värsta skadorna innan ett lager spritlack lades på ovanpå cellulosalacken. Spritlack fäster bra mot cellulosalack och kan spritas bort om man så vill.

Måste säga att den låter väldigt bra med sina pluggar och segmenteras stallben! Är tveksam till att stallet är bra för ljudkvaliteten, men eftersom locket är stort och stallet inte binder ihop mer än en ribba inuti kanske det inte blir någon större förändring till det bättre med ett vanligt stall. Det tunna locket, höga volymen och den lite bredare greppbrädan gör att den passar bra för fingerspel. Koa träet i botten och sida ger en också fyllig och mer basig ton än jag är van från lönn och björk. Den större luftvolymen i gitarren ger lite mer ”inre reverb” från lådan. Vill ju alltid behålla den nyss färdiga gitarren, men den har tycker jag blev extra bra om än lite väl stor 🙂