GG149, Klangola 1946

Alla gitarrer märkt “Klangola” är i själva verket tillverkad av Levin och levererad till Förlaget Filadelfia i Stockholm. Har en precis likadan gitarr som denna från 1942 som är märkt Levin. Klangola gitarrerna är lite mer påkostade än normalt och har en del udda detaljer, den här hade en kantlist som var ömsom vit och svart på greppbrädan. Inte särskilt snyggt! De har för det mesta flammig björk i botten och sida. Den här hade en tredelad lönnhals med aluminiumförstärkning (som byttes ut till en kolfiberstav).

Som alla Levin var lock och botten ca 3,5 mm tjocka vilket är lite för mycket för bästa ljud. Levin gjorde gedigna gitarrer hellre än såna som lät så bra de kunde. En del gamla parlor gitarrer kan vara lättare byggda, speciellt de med poppelhals. Antagligen var de dimensionerade för sensträngar. Finns också en del gamla exemplar med 4 mm tjock botten och lock, kanske man tog till ordentligt för att hålla för stålsträngar innan man kom på bättre tankar! Från 1920-talet och framåt får man alltid tunna både lock och botten, vilket jag gjorde även på denna. Locket fick bli ca 3 mm tjockt och botten ca 2,6-2,8 mm. Med tunnare lock och botten blommar gitarren upp och låter mycket bättre.

Några bilder halvvägs in i renoveringen.

Under en 20-års period, ca 1930-1950, kan man inte lita på placeringen av banden på Levin. Typiskt är de två första banden ca 2 mm för nära översadeln, tredje bandet brukar vara rätt placerat, men inte det fjärde. Resten av banden sitter på ungefär rätt ställe +-1 mm som mest. Ibland är det sista bandet lika fel som det första. Anledningen måste vara den berömda maskinen som spårade upp för alla banden med ett 20-tal cirkelsågar i en enda smäll. Fort men fel. Man missade att underhålla maskinen och justera in sågbladen. Tog en bild på den gamla valnötsbrädan och den nya i rosewood med rätt placerade band. Kameran har en distorsion från linsen, men man kan tydligt se att de två första banden inte satt rätt!

Locket innan bottenlimningen.

Halsen på denna är längre med 13 band till kroppen istället för 12 band som på äldre parlor gitarrer. Greppbrädan med 16″ radius fick en enhetlig svart bindning runt kanterna istället för den schackrutiga. Har aldrig gillar enkla runda dottar i greppbrädan, det är snyggare utan (eller med ett överdåd av inläggningar!). Den svarta bindningen runt greppbrädan matchar den svarta bindningen runt både lock och botten. Vita sidomarkörer på 5, 7, 9 och 12:e bandet monterades. String through stallet ersattes med ett nytt pinnstall i rosewood som fick svarta ebenholtspinnar.

Limning av halsen i min specialjigg, det mest kritiska momentet.

Mässingsband, översadelintonering, kolfiberstav i hals, pluggar och segmenterat stallben, nya stämskruvar samt en K&K mick monterades i vanlig ordning.

  • Total längd:  97,5 cm
  • Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 26 –  21 – 36 cm
  • Sida (halskloss, midja, ändkloss): 10,5 – 10,5 – 10,5  cm
  • Hals: Svag U-form
  • Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  44 – 57 – 60 mm
  • Mensur:   63 cm
  • Lack: Cellulosa överlackad med spritlack
  • Vikt: 1486 g

Låter som väntat, lite mer bas och “större” ljud än på en liten parlor. Fortfarande hög volym, balanserad ton med bra sustain. Intonerar förstås så bra som den ska med översadelintoneringen. Riktigt trevlig att spela på trots den breda sargen 🙂

Är till salu för 9995 SEK +  frakt, den här gjordes för mässan i Umeå som ställdes in.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.