I batchen fanns en ovanlig Levin tenorgitarr från 1935, fullstor men med bara 4 strängar. Att de är sällsynta kanske beror på att en tenorgitarr inte behöver vara så här stor, lösningen med stränghållare och stallet väldigt högt uppe på locket är inte heller en bra lösning. Mensuren är bara 55 cm och stallet långt ifrån i mitten av locket som är det optimala.
Maken till sliten gitarr får man leta efter, den har uppenbarligen spelats en hel del. Inte mycket förutom halsen hade samma form som när den var ny. Lock och botten var rejält krympta, botten hade limmats om med ett svart klet till lim. Locket hade en bred spricka mellan lockhalvorna. Originalstallet var nedhyvlat så mycket det gick, men stränghöjden var ändå för hög. Banden var smala och låga som på en gammal mandolin och dessutom slitna. Bottenbidningen saknades nästan helt och en del av lockets bindning var ersatt med ett stycke vitmålad gran (!). Även halva bindningen av greppbrädan var ersatt med ny bindning. Original stämskruvar var utbytta till billiga öppna standardmekaniker. Stränghållaren avsedd för strängar med ögla och inte strängkula var i bra originalskick.
Lossade halsen utan stora problem. Även botten kom loss, men bottenkerfingen var inte vacker med det svarta limmet (harts?).
Den hade en överdimensionerad ladder bracing. Inte bra, det är ju trots allt bara 4 tunna strängar som ska driva det stora locket. Efter lite klurande fick det bli nåt som liknade Taylors nya V-ribbning, två tunna granstickor (en under stallet) tvärs locket för att hålla ihop fibrerna och två längsgående ribbor som styvar upp mitten av locket och en stabil tvärgående ribba ovanför ljudhålet. Senare fegade jag ut och lade till en tvärgående ribba under ljudhålet, kändes som att locket behövde stöd på båda sidorna av ljudhålet. Den nya ribban scalloperades hårt för att inte styva upp locket för mycket. Den breda botten fick fyra vanliga ribbor lite klenare än originalen.
Hyvlade bottenkerfingen ren från svart lim och kompletterade med små bitar ny kerfing där den gamla gick sönder när botten lossades. Tunnade locket. I den breda sprickan i locket limmades en gransticka in. Botten var rejält krympt. För att lösa problemet limmades en 2 mm tjock rosewoodlist runt om kanten av botten för att göra botten bredare, därefter limmades en ny 2 mm tjock plastbindning utanpå rosewoodlisten. Vid bottenlimningen fick jag trycka in sargen på smalaste stället ca 1-2 mm för att få botten att passar resten av sargen, överskjutande botten togs bort när diket för den nya bindningen frästes in.
Gav greppbrädan en lätt 20″ radius. Bandade på med mässingsband och återanvände översadeln i ben. Översadelsintonering är inte lika nödvändig som på en gitarr, strängarna är tunna och varierar inte så mycket i tjocklek. Intonerade det nya stallet enligt den vanliga metoden. Ett helt nytt stall tillverkades av ebenholts med originalet som mall. Kändes inte rätt att låta strängarna vila direkt på ebenholts träet, fällde in 4 små bitar mässingsband. Halsen sattes om så att stallet fick lagom höjd över locket. Intonerar bra, med det flytande stallet kan man finjustera intoneringen. Lade på ett par varv spritlack.
Den fick fyra nya Waverly banjostämskruvar köpta hos Stewmac.
Efter rejäl vibrering med dubbla akvariepumpar tycker jag att den låter riktigt trevligt med de fyra tunnaste strängarna från ett vanliga 0.11 strängar. Trycket mot locket var mindre än väntat, man kan säkert använda strängar från ett 0.12 set också. Kanske så bra den kan låta med flytande stall, ett fast stall är alltid att föredra enligt mig.
