Nästa i batchen att bli klar blev nr 49 från väntrummet. Köpte den av en tysk samlare för några år sedan. Ett fint lite äldre exemplar av de vanliga kurviga Europeiska parlor gitarrerna, de flesta liksom den här byggda i Tyskland. Data från väntrummet:
- Total längd: 93 cm
- Lock: 24 – 18 – 31 cm
- Sida: 7,5 – 8 – 8 cm
- Hals: V
- Översadel: 42 mm
- 12:e band: 55 mm
- Mensur: 63,5 cm
- Lack: Sprit
- Vikt: 936 gram
Den här hade en smal greppbräda, bara 42 mm vid översadeln. Dessutom hade den ett stickhål i sargen längst ned på bassidan vilket inte heller hör till det vanliga. Stallet som ursprungligen var ett mustachstall hade bytts ut ca 1940-1950 till ett mordernare rektangulärt stall. Ett nytt pyramidstall tillverkades, ett mustachstall skulle inte täcka såret från det moderna stallet. Botten och sida hade också mystiska ritsar som om någon hade planerat att fräsa in en bottenlist, som tur var inte särskilt synligt. Stämskruvarna var i hyfsat skick, men byttes ändå till nya och bättre. Greppbrädan var itusågad vid 12:e bandet, man gjorde ofta så förr när man satte om halsen. Den byttes ut till en ny bräda i Madagaskar rosewood.
Den vackra rosetten i pärlemor har jag sett på flera andra liknande instrument. De gjordes separat och köptes upp för montering av olika byggare och fabriker. Fiollönn i botten och sida och alpgran i locket, det moderna stallet i ljus rosewood. Kanske var greppbrädan i rosewood också utbytt och ursprungligen i svartlackad lönn.
Spritlacken var av det spröda slaget som lätt krossads till vitt pulver i dings. Lacken under stallet på locket var lite missfärgad, kanske stått fuktigt till. Lade på ett extra lager spritlack för att lacken skulle hålla bättre, men risken finns att framtida stötar lämnar ett vitt märke. Alternativet till ny lack ovanpå den gamla är att sprita lös alla gammal lack, men då tappar man för mycket av charmen.
Den fick en K&K mick monterad och alla specialarna på en GammelGura. Översadelintoneringen hade stora variationer vid översadeln och även på stallbenet som fick bli ovanligt tjockt, 5 mm, för att nå fram till alla intonationspunkter. Varje gitarr är unik när det gäller intoneringen.
Min nya jigg för att slippa använda en stränghållare vid uppmätningen ger mätningar som jag kan lita på. Jag behöver inte längre korrigera varken översadel eller stallben i efterhand för att få det att stämma. Telejacket i min gamla Peterson StroboFlip stämapparat gav upp, köpte en ny modernare StoboPlus HD som ersättare. Fungerar bra, men är irriterande långsam ibland då strängens signal måste buffras initialt några sekunder innan man kan stämma. Den gamla var nervösare och mer direkt. Funderar starkt på att köpa en mekanisk stroboskopstämmar som svarar med ljusets hastighet… kostar en del dock.
Stämskruvarnas stolpar fick bussningar i metall, har hittat fram till en bra metod för att montera bussningarna med bland annat 7.1 mm borrar och en speciellt uppborrad borrjigg från Stewmac.
Tjockleken var den rätta på både lock och botten, botten har en fin böj både längsmed och tvärs över. Locket hade någa sprickor som tätades med stickor i gran. Den här hade greppbrädan infasad i halsen vilket gör att strängarna ligger an mot huvudet på väg till översadeln som bara sticker upp några mm och som är försänkt i ett dike ungefär som ett stallben. Vet inte riktigt varför man gjorde så, men den detaljen finns bara på äldre Europeiska parlor gitarrer, kanske gjorda i en lokal tradition
Den fick björkplugg på E strängen, furuplugg på A strängen och resten granpluggar. Den kombinationen fungerar bra, man får en tydligare och volymstarkare bas men också ett mjuk och inte överdrivet aggessiv klang från de övriga strängarna.
Justerad upp den till 2.5 mm/1.5 mm vid 12:e bandet, men lade in en 0.3 mm kolfibershim under stallbenet för 0.15 mm högre action vid 12:e då köparen använder fingerspel. Strängarna som vanligt Newtone Heritage 0.12.
Låter mycket bra! Hög volym och den tydlighet jag är van vid numera med pluggar mellan stränggkula och stallets undersida. Ännu en i raden av väldigt bra GammelGura 🙂
