GammelGura konceptet

När jag renoverar gamla gitarrer söker jag hela tiden efter nya och bättre sätt. För det mesta är det snabbare och säkrare arbetsmetoder, bättre dimensionering av trä eller verktyg som kan förbättras, mera sällan något som direkt påverkar den färdiga gitarrens ton. I mitt GammelGura koncept har jag sedan länge använt A-frame ribbor runt ljudhålet, ett lager ny spritlack, stallplatta i gran, komposit stallben, översadelintonering, Netwon Heritage strängar, kolfiberstav i halsen och mässingsband. Alla har bidragit till en gitarr som helt enkelt låter bättre. Någonting har ändå fattats. Tonen har blivit detaljrik med bra strängseparation, men saknat attack. Med det jag kallar “turbo pluggar” fick jag den sista pusselbiten i mitt koncept.

Stallplatta i gran med förstärkningar runt strängpinnhålen i hårt trä var det första steget på vägen. Tonen blev mer detaljrik och mjuk, mer dynamisk, än med den vanliga stallplattan i lönn. Helt enkelt en vackrare klang, men också mindre aggressiv än med en hård stallplatta.

Komposit stallben gav även den mer dynamik och mer av den granklang jag fick från stallplattan i gran. Stallben i solitt ben fungerar lite som en limiter, vid en viss volym kan man inte få ut mer hur mycket man än tar i. Det låter bara sämre. Ett väldigt tunt solitt stallben låter bättre än ett tjockt, men ska man  intonera rätt behövs ett tjockare ben än normalt. Speciellt med översadelintonering. Med ett komposit stallbenet får man inte samma begränsning av volymen. En nackdel var att den upplevda volymen (egentligen mer en bredare frekvensfördelning av volymen) och “bettet” i attacken minskade lite ytterligare.

När det gäller strängseparation i ljudet bidrar både stallplattan med separata förstärkningar runt pinnhålen och komposit stallbenet med separata benstolpar till en förbättring. Separation mellan strängarnas ljud är en direkt följd av att ge strängarna chansen att vibrera separat. Ett solitt stallben och en hård stallplatta i lönn gör motsatsen, binder ihop strängarnas vibration, den ena strängen påverkar den andra.

Gran är ett väldigt bra tonträ, men också mjukt. Insåg att stallplattan i gran och locket tillsammans var ca 8 mm mjuk gran som agerade som en fjäder längs ut på strängen där strängkulan ligger an mot stalplattan. Har också läst och upplevt att ljudet hos gitarrer med söndernötta stallplattor i lönn (på grund av spårade stallpinnar i plast) låter bättre efter en reparation. En fast infästning av strängkulan är en faktor att räkna med. Även om vibrationer i strängen knappast kan passera stallbenet kommer spänningen och töjningen av strängen när den slås an att följa strängen ända ned till strängkulan och “rycka” strängkulan mot stallplattan. Kändes som att det var värt ett experiment att byta ut den mjuka granen mellan strängkula och undersidan av stallet till pluggar i ett hårdare trä.

Efter några experiment och försök med olika träslag vet jag nu att det fanns mycket att vinna och precis det jag saknat i mitt gamla koncept! Det pluggarna gör är att ge tillbaka det “bett” och den aggressiva attack jag saknar från det solida stallbenet och stallplattan i lönn. Med pluggar i hårt trä blev det för brutalt hög volym och attack, dessutom med en i mina öron ful biklang till ljudet som påminner mig om den gamla tiden med stallplatta i lönn. Inte bra. Med pluggar i gran med ändträ (som är tre gånger hårdare än övriga fiberriktningar) hamnade allting rätt. Högre volym, bättre attack och strängseparation. Men inte för mycket och utan att förändra klangen av gran som jag har vant mig vid.

Mitt koncept känns väldigt färdigt nu, tror inte det finns mycket mer att göra förutom att förbättra hantverket i detaljer. Min egen gitarr med hela konceptet på plats är jag väldigt nöjd med. När jag ställer undan den efter en stunds spelande är jag fortfarande imponerad av den.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.