Blev klar med en långliggare, har en till ändå äldre GammelGura som ska fixas till som nästa projekt. Denna hade nummer 73 i ordningen.

En väldigt fin men enkel Levin parlor från 1905. Kvaliteten på hantverket hos de här är för det mesta bättre ju äldre de är. Stallet var smäckert och inte överdrivet klumpig som på senare gitarrer, halsen har en skönare form också. Relativt tunn och med en rundad V form som känns helt rätt. Däremot är virket inte det bästa, den här hade två rejäla kvistar i botten som täckt över med laglappar. Locken brukar alltid vara fina, däremot kan hals, sida och botten ha diverse defekter (antagligen köptes locken från kontinenten medan resten av virket köptes in lokalt!).

Den fick vara ovanligt original. Stämskruvar, greppbräda och stall behölls. Stämskruvarna var i väldigt bra skick och av den tidigare mer robusta varianten med stolpen på ”fel” sida kuggen. Skulle egentligen vara rätt sida kuggen, när strängarna spänns trycks kuggstången mot kuggen och risken för glapp minskar betydligt. Greppbrädan i svartmålad lönn slipades och lackades svart med indian ink och sedan svart spritlack för att inte fingrarna ska bli svarta av svärtan. Stallet i mjuk svartlackad lönn eller björk fick infrästa förstärkningar i ebenholts runt stallben och hålen för strängpinnarna.

Botten fick en mittsticka i rosewood inlimmad då botten hade krympt en hel del.

Allt som annars ingår i GammelGura fick den; kolfiberstav i halsen, nya ribbor, band, intonerat stallben och översadel, Newtone Heritage 0.12 strängar och sidomarkörer på greppbrädan. Kunden vill ha extremt låg stränghöjd, det blev 2.4 mm mellan band och sträng på 12:e tjocka E och 1.2 mm(!) på tunna e. Heritage strängarna vibrerar yvigare, speciellt de spunna strängarna, så det är väldigt lågt. Bara möjligt med liten relief på halsen och väl kronade band. Trots detta fullt spelbar även för mig med plektrum utan stora problem med skrammel. Låter bra!